Vad ska jag prioritera?

[sante]

Hej!
Hade samma problem med pållen, men jag fick det att fungera med träning från marken.

Jag använder mig av en rundcorall och låter hästen gå lös i volten.
Med mitt kroppspråk lär jag henne att öka samt minska stegen.Detta kan göras både i skritt och trav.
Tack vare att jag varit flitigt och lärt henne kommandot "öka", kan jag nu få henne att länga stegen om hon är lite seg.
Men nu så har hon själv förbättrat steget och går på mer, samt traven har förbättrats genom markarbetet.
Att göra böjövningar och lite akademiskt från marken gör det åxo bättre!

 

[evis]

Njae, vill inte hålla med.
Viss touchering, där spöet är menat att få muskeln att dra ihop sej, fungerar helt enkelt alltid "lika". Beror på vad muskeln har för uppgift, vad som händer när muskeln drar ihop sej. Men visst ser det olika ut på olika hästar när samma muskel drar ihop sej - givetvis. Olika hästar ser olika ut i sina kroppar, använder sina kroppar olika, reagerar olika på spöet och har olika referensramar.

Nu är det ju visserligen inte alltid man använder sej av sådan touchering. Många hästar reagerar på fjäderlätt tryck, och på spöet som visuell hjälp. När man "leker" med detta handlar det snarare om individen och vad den anser vara rätt.
Min gamle fungerade absolut bäst om man lugnt lyfte ut spöet -visade honom det (nu var Bandit enögd så vi lyfte ut det på sidan han såg) och sedan la det, mjukt på rumpan och förde det bak mot svansen alt neröver låret. Visst var även toucheringspunkterna effektiva på honom - och fungerade helt enligt "regelboken" (dvs när jag toucherar där så drar den muskeln ihop sej och han lyfter alt vinklar mer i den leden), men ville jag ha nån sorts "ridbar effekt" av toucheringen så var den mjuka "lägga på och stryka" absolut mest effektivt.

Ang att Ami funkade bra med touchering under magen tror jag är användbart och inte alls "fel" (det ÄR relativt vanligt att touchera under magen, Spider) - särskilt när folk är så förbaskat envisa med att skaffa så "stora" hästar (men Ami är ju bara runt 157 [eller?] så jag är säkert orättvis, bara det att jag vant mej vid att jobba med hästar som är högst 150 ).

Därtill är Aminette ett sto med en hel del åsikter och jag upplevde det som att hon tycker det är "obehagligt" när man toucherar tex över bakknäet just för att hon kanske inte är helt "med" i reaktionen -muskeln drar ihop sej och hon "måste" lyfta bakbenet. Då blev hon helt enkelt förbannad, hon vill lyfta sina bakben när hon själv väljer det...

Jag tror att mest effektivt på denna märr när och om man ska gå vidare och fortsätta med detta jobb, är att touchera över svansroten alt under magen. Ska man gå vid huvudet är det absolut lättast att touchera magen på ett bra sätt - men om man arbetar mer ur "vid hand"-ståndpunkt (dvs går vid magen) så blir möjligheterna större. Båda varianterna kan nog vara bra att öva på, dvs både att placera sej vid huvudet och att placera sej vid magen.
När hon väl börjar befästa sej i själva övningen kommer även de andra toucheringspunkterna att börja fungera, det är jag lugnt övertygad om - hon svarar så väl och bra på spöet i övrigt.

Men jag måste dock påpeka, främst till Spider, att det arbete vi gjorde idag verkligen var på gränsen. Jag tror att absolut bäst blir om du fortsätter jobba med stärkande övningar som du jobbade med idag, jobba mer med carrén i traven, jobba mer med serpentinerna och fortsätt leka med alla skolor på olika linjer - hon samlar sej fint, med lagom energi, det mesta hänger på din sits . Det låter bakvänt att vinkla fram bäckenet när man vill att hästen ska samla sej mer - men Ami tyckte rätt tydligt att du hämmade hennes rygg och "dog av" alt gjorde sej en större ram. När du kommer till denna samling så är det så små saker i ditt bäcken som måste till - kanske räcker det med en tanke? "lätt i gumpen", lämna plats åt ryggen .
Att leka med skritten tror jag även kan vara en bra idé, jobba med att precisionsrida bakben och låt henne bekanta sej med en kort, nära diagonal skritt.

Nå, nog babblat - men det är intressant och roligt jobb det där.

 

[Djurjouren]

Men vad gäller magmuskler så är det ju först och fräsmt de djupa musklerna man vill åt och det är ju bara de ytliga man kan touchera?!?! Det borde betyde att man bara får just vinklade bakben utan att kroppen hänger med eller?

 

[evis]

Vet inte om jag kan hålla med om att det dels enbart är de djupa man vill åt och dels enbart de ytliga man KOMMER åt med toucheringen.

Att det påverkade hela kroppen på denna hästen var ändock mycket tydligt. Sen må effekten ha varit lite väl god, visst, och det är mycket möjligt att magtoucheringen isolerad skulle få fel effekt. Tillsammans med andra faktorer (vilken rörelse vi tog det ur, hästens sökning fram till handen, min placering, energi och fokus, samt andra toucheringspunkter) var det för tillfället det som fungerade bäst på denna häst.

 

[space_cowgirl]

Njae, magen borde nog var det "säkraste" stället att touchera om man vill komma åt hela kroppen. Jag skulle gissa på att det är framförallt den sneda bukmuskulaturen som man kommer åt (annars måste man in mer mitt under magen) och den har sitt ursprung längs med revbenen upp mot "ländryggsfascian" och på höftknölen, och fästen in i "pubis" (vad säger man på svenska ) och i linea alba (senig linje mitt under magen). Den fungerar alltså som en stor "korsett" och kan påverka både bål, ländrygg och bäcken. Under denna finns det en till liknande muskel (den går åt andra hållet och fästar inte i pubis) och sedan finns det en som sitter mer innanför revbenskanten som man inte direkt kan nå. Å andra sidan så samverkar den med de andra. Det är inte speciellt tjockt med lager av muskler på magen (till skillnad från t.ex. på bakdelen).
Sedan finns det ju muskler som går på insidan av bäckenet och de kan vi ju inte nå utifrån, men de räknas inte till "abdominis" familjen
Att det sen behövs mer än lite pet på magen för att få en samlad häst tror jag att vi alla är överens om.

Till Spider skulle skulle jag vilja säga att om det var min häst skulle jag prioritera takt och frambjudning framför trampet.

Mvh/Marie

 

[Spider84]

Jag håller helt med dig; man kan inte säga att en punkt alltid fungerar. T.ex. fungerar det bässt där vi provat annars med 10cm ned på svansen på min häst...

Jag blev bara lite fundersam över magen och tänkte att det kanske hade några icke önskvärda bieffekter eftersom jag aldrig sett det förut eller hört det nämnas, men nu påpekade ju Evis att det används en del också...jag har väl bara lyckats att missa det.

 

[Spider84]

Jag tycker också att hon kan bli för stor att jobba med och jag är van vid det.
Tur att man inte har en stor häst.

Jo jag håller med dig. Ami är ju sån att man ska be henne om saker inte säga till för då får man en mycket tjurig häst som ger uttryck för vad hon tycker = inte så bra.
Och nör man toucherar så en muskel automatiskt drar ihop sig är det ju att säga till eller "tvinga" (missförstå mig nu inte allihop) henne att göra det.

Men jag måste dock påpeka, främst till Spider, att det arbete vi gjorde idag verkligen var på gränsen.

Såpass insåg jag med...faktiskt.
Det var ett tag sen jag fick se henne jobbad av en annan person (i alla fall med just detta) så det var intressant att kunna stå på håll och se vad som hände. Jag kan säga att det är stor skillnad på henne nu och när hon hade ont i bakknäna och det var stora skillnader på reaktionerna även där.
Man lär sig oftast mycket av att bara stå och titta.


Och det var ju som sagt mer samling jag ville åt, inte trampet i sig. I fet text bara för att det kanske inte kom fram så i orginal inlägget. M.a.o den meningen var allänt riktad till tråden. Nu vet jag ju lite bättre vad det var som gjorde att det blev för mycket (tung i rumpan) och att främst "vädningar" i sluta samlar henne mycket utan att vi tappar energin och jag får övat på att inte bli "tung" på henne också.
Så det fortsätter vi att leka med. Belv förvånad över att det påverkade henne så mycket eller snarare att hon var villig att följa mig såpass mycket när jag vinklad bak bäckenet. Detta har hon ju haft helt andra reaktioner på tidigare p.g.a sina bakknän.
Nu kan jag förhoppningsvis komma närmare och närmare piaffen utan att touchera utan bara leka oss närmare. Känns mycket bättre att göra på det sättet för då kommer gränserna automatiskt och vi kan leka undertiden och inte ta det på blodigt allvar.

Det där med en nära diagonal skritt tror jag en liten Evis kommer att få hjälpa till med för där har du bra mycket mer erfarenhet än vad jag har.
Om man aldrig har fått rida en skolskritt på sin egna eller någon annans häst tror jag det i början blir svårt att känna när det blir närmare och närmare, men har man bara fått känt på det så sitter ju känslan kvar = man behöver ett par ögon från marken också.


Sen ska vi nog ta och slänga upp Evis på ryggen också på Ami så jag får titta på det med. Var nog ett år eller mer sen jag såg någon rida henne, som rider AR och som är mer än nybörjare.

 

[HillsBon2]

Och jag håller med dig om att det verkar var en tendens hos hästar efter Amiral, men jag tycker dock att det brukar sitta mer i huvudet hos dem än i kroppen. Det finns ju mycket Amiral hästar både i AR och NH kretsar och det måste ju finnas en orsak till det.





Inte för att på något sätt verka negativt men det finns ju en ganska stor orsak till att hästar efter Amiral inte finns med i svår dressyr trots att han har hur många dressyravkommor som helst som går bra i medelsvår, finns väl en eller två i svår dressyr enbart och det har ju sina orsaker.

1. Dom är svårsamlade
2. Dom är inte samarbetsvilliga när det väl kommer till kritan.

 

[true_blue]

Med mer erfarenhet av Napoleon-avkommor än Amiral, så tror jag att de stora gångarterna ställer stora krav på att ryttaren sitter rätt = inte drar. Såg tex Nelson på Strömsholm med Balkenhol. Framåtbjudning så det dånar - ändå måste ryttaren våga ge för att hästen skall trampa under sig => samling. Blev bra där, och verkade som om de skulle kunna gå vidare./T_B

 

[Spider84]

Jo jag sa inte att de inte är svårsamlade. Jag sa bara att jag tycker att det verkar sitta i huvudet på dem.

Den enda jag har ridit efter Amiral är ju min och det är ju bara henne jag kan prata om samarbetsvilja med.
Det beror som med allt annat vad det gäller. Hon har ju mycket att säga till om, men försöker oftast göra som man säger.


Nåja ju längre vi kommer desto mer får jag väl se hur det blir.
Om en 10år kanske jag kan ha mer att säga om det.

 

[Darby]

Det var intressant att din häst är efter Amiral. Visst brukar det sitta mycket i huvudet på dessa hästar, men jag tycker det är en kombination med det fysiska.

Napoleon var ju far till Amiral och båda två hade ju rätt flack bakdel vilket många gånger ger stora rörelser, men skapar problem vid samling. Oops nu hamnar jag in på avel men det är ju ganska intressant vad som premieras i den svenska (även den internationella)halvblodsaveln som på sikt kan skapa problem längre fram i utbildningen av hästarna.

 

[Spider84]

Jo precis...det är kombinationen av psyke och kropp som gör det.

Jo lite lustigt är det fast ändå inte.
Inom tävlingsdressyren premierar man ju hellre påskjut än samling och DET ger i alla fall Amiral.


Även om nu inte jag hade gett bort henne oavsett vilket pris någon hade slängt efter mig.

 

[HillsBon2]

ja och det är ju först nu efter såhär många år dom har insett att dom där hästarna med enorma gångarter inte var så bra att avla på iallafall......

 

[Darby]

Learning by doing

 

[true_blue]

Som jag skrev förut - hästar som fungerar om man inte drar idom!/T_B

 

[Antti]

Dom Amiral avkommor jag tränat har varit speciella i skallen. Det är nog därför som allmnänheten inte klarar av dom. Men tar man dom på rätt sätt så är dom rätt trevliga.
Har funnits liknande blodslinjer tidigare men mimns inte ju nu vilka. Men samma där, helt problemfria om man slutar med att misshandla dom. Lätta fina hjälper modell arab och dom dansar fram.

 

[Darby]

Jag förstår vad du menar och jag tycker också att hästarna skall ridas med lätta hjälper.

Dilemmat är ju att man inom aveln kanske satsar lite för högt, vid hingstpremieringarna, gäller iofs även övrig premiering, så går man på exteriör och prestation och kanske lite för lite på rid & hanterbarhet för gemene man. Det finns ganska många hingstar som presterar bra själva men ger knepiga avkommor, medan det finns hingstar som kanke inte är topphästar själva men ger hästar som är trevliga att arbeta och utbilda.

 

[Spider84]

Jag håller med dig.

De gånger jag försöker få igenom något (puckad som man är ibland) med kraft så kunde jag lika gärna låtit bli att rida på en månad eller så. De gånger man däremot lyckas komminucera med henne (ston!) så går det helt "perfekt" och allt känns bra.

Ska bli riktigt intressant att få komma närmare och närmare henne (lättare och lättare hjälper) för som jag skrev innan så tror jag att hon kommer att bli en väldigt rolig häst att rida när vi verkligen kan komminucera.

Så ska man bara se till att komma dit också.