Tack för att så många engagerar sig, jag behöver verkligen stöd i hur jag ska tänka. Som person och mamma försöker jag väl ofta ge honom allt och tänker att min tid kommer senare. Antagligen är jag nog lite för snäll..
Försöker svara så många som möjligt:
Flickvännen har tyvärr inga föräldrar. Jag har endast stått för husrum och mat hittills. Hon försöker att bidra med mat.
Jag vet att jag är försörjningsskyldig, och hans pengar har tidigare gått till sparande, "finare kläder", utemat osv. Det var tajt med pengar redan innan jag blev arbetslös, men ville inte att någon av dem skulle oroa sig.
Jag har inga pengar kvar när allt är betalt och äter just nu annan mat än vad barnen gör.
Sonen har blivit van vid att ha så mycket "lekpengar" varje månad och kan unna sig mycket mer än vad jag kan.
Jag har förklarat att detta är en tillfällig situation, men att vi just nu måste hjälpas åt som en familj.
Att bo hos sin pappa är inget alternativ, han är inte lämplig som förälder.
Underhållet betalas ju ut till sonen. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna kräva att han hjälper till?
Även som ung skulle jag aldrig någonsin kunnat ha mage och bete mig så. Sen när han får veta du är arbetslös då dra igång med en sån tråkig attityd? nä usch.
