Vad skriver man ens för rubrik när ens vän är död?

[Stalone]

En av mina bästa vänner under gymnasiet har tagit livet av sig. Fick reda på det exakt nu och vet inte vad jag ska ta mig till. Är så jävla ledsen och saknar honom så mycket. Vi har inte umgåtts på tre år ungefär på grund av flytt till olika städer, men har haft kontakt ibland via facebook.

Nu ringde en vän och sa att han tog livet av sig i helgen. Att han mådde dåligt visste jag, men inte att det var så illa eller att det kunde sluta där.

I oktober pratade vi om att han skulle komma hit och hälsa på.

Allt känns åt helvete. Jag är ensam men min sambo kommer hem när som helst. Hur gör man?

Jag klarar inte av att alla begravningar jag har varit på har det varit unga personer som har dött. Det ska inte vara så.

 

[Tassetass]

Åh, jag beklagar. Jag kan inte svara på hur man gör, man bara gör. På något jädra vänster går livet vidare, men det måste få göra ont också. Extra ont gör det dessutom när någon ung försvinner.

Många kramar och all styrka och energi skickar jag åt dig!

 

[Emtherlia]

Kram!

Hur man gör? Du gör det du känner för och det du vill göra. Det finns inga måsten.

 

[Magiana]

Jag beklagar verkligen sorgen. Tyvärr finns det inget självklart svar på hur man hanterar det. Var och en har sitt sätt att sörja.

 

[Raderad medlem 6459]

Åh @Stalone jag beklagar verkligen! Gud så sorgligt, gud så hemskt, gud så onödigt. Gråt och prata och var ledsen och bli arg om det behövs. Och skriv här, om du vill få ur dig mer.

 

[Mirre]

Åh beklagar
Det är otroligt tragiskt när något sådant här händer

 

[Kilauea]

Beklagar verkligen sorgen.

 

[Got2Be]

Jag beklagar sorgen!

 

[Mammas]

Åh fy, jag beklagar sorgen! Jag tror att mycket ligger i att man inte har något val. På något vis går man vidare, fast det gör ont.

 

[Stalone]

Tack så mycket för stödet allihop. Betyder mycket att veta att ni finns där och bryr er. Min sambo har tagit hand om mig och gett mig chips och folköl. Har läst igenom min väns gamla blogg och skrattat åt de sarkastiska inläggen. Kollat på gamla bilder av oss och glädjs åt tanken att vi har haft så himla roligt ihop och att några av mina bästa ungdomsminnen är med honom. Är så glad att det är den fina och lyckliga sidan hos honom som jag minns.

 

[zassoo]

Fy vad hemskt!! Jag håller med, det ska inte vara såhär... Beklagar verkligen, skönt att du har sambon som stöd nu. Stor kram.

 

[cambodia]

Fruktansvärt *en stor kram till dig* Skönt att din sambo tar hand om dig!

 

[GotAsecret]

Åh så hemskt! Jag beklagar verkligen!
Ta hand om dig själv, ta hjälp av oss på buke (den hjälpen är ovärderlig, här finns allt man behöver i kris och sorg! Vet inte hur jag kunnat hantera mammas bortgång om det inte vore för buke...) låt omgivningen ta hand om dig och hantera din sorg precis som du känner för.
All sorg är unik och det finns inget rätt eller fel så tillåt dig nu att vara i sorgen och ta det som det kommer.
Vi finns är om/när du behöver oss.

(ett ex tog livet av sig för många år sedan, så jag kan tänka mig ungefär vad du går igenom nu...jag gick på hans begravning och det var så fint, det kändes så rätt, men ändå var det så jobbigt och jag hade nog aldrig gråtit så mycket innan. Jag är glad att jag gick, och att jag hade möjlighet till det)

Stora varma kramar till dig!

 

[tuaphua]

En av mina bästa vänner under gymnasiet har tagit livet av sig. Fick reda på det exakt nu och vet inte vad jag ska ta mig till. Är så jävla ledsen och saknar honom så mycket. Vi har inte umgåtts på tre år ungefär på grund av flytt till olika städer, men har haft kontakt ibland via facebook.

Nu ringde en vän och sa att han tog livet av sig i helgen. Att han mådde dåligt visste jag, men inte att det var så illa eller att det kunde sluta där.

I oktober pratade vi om att han skulle komma hit och hälsa på.

Allt känns åt helvete. Jag är ensam men min sambo kommer hem när som helst. Hur gör man?

Jag klarar inte av att alla begravningar jag har varit på har det varit unga personer som har dött. Det ska inte vara så.

Jag beklagar sorgen!

Jag hade en bästa vän under en massa år. Hon bodde också hos mig något år eller två. Jag känner också hennes bror.
Vi gled också isär pga flytt till olika städer etc.
Hon tog livet av sig i höstas.
Även om man inte umgåtts jättetight på sistone så finns det vissa man verkligen KÄNNER efter att ha delat så mycket ihop.
Det känns helt fruktansvärt!

För mig gav det iaf lite tröst att hon slipper må dåligt mer.
Man anklagar sig själv och så med.
Men det är inte ditt fel att man inte kunde rädda din vän.
Och jag förmodar att det sista vännen vill är att ni ska må dåligt.

Jag grinade, sörjde och mindes.
Det gör fortfarande ont. Men såret blir ett ärr som inte alltid gör vrålont.
Folkisar och chips med killen tror jag är perfekt.

Orkar du inte med begravning så gör du inte!
Din vän mår inte bättre eller sämre av det.
Mins, sörj och hedra på ditt sätt.

Stor kram

 

[Killaloe]

Jag beklagar verkligen sorgen

 

[McFlurry]

Så otroligt hemskt, beklagar verkligen.

Hur man gör är svårt att säga, men man andas till att börja med och sen är det viktigt att låta sig känna. Stänger man in känslorna tränger de sig ut med en jäkla kraft förr eller senare.

Stor kram

 

[Stalone]

Tack för era svar och kramar återigen. Känns tungt idag, känns mer på riktigt. Att det är ett konstant tillstånd han är i liksom, jag tror att det är det som gör mig mest ledsen. Nu kan inget mer förändras. Men om han mådde dåligt är väl kanske det det skönaste och bästa tillståndet.

@whwycd och @tuaphua Det betyder mycket att läsa om era erfarenheter. Vet att Buke är en stjärna gällande stöd i kris och sorg, det känns skönt att veta.

Att jag stänger in känslorna är nog inget problem iallafall, jag är alltid väldigt tydlig utåt hur jag känner (på gott och ont kan en tycka, lite påfrestande att inte kunna stänga av ibland).

Det är bara så överjävligt att livet ska vara så orättvist.

 

[Johannakl]

Beklagar sorgen. Att gå igenom något sådant är extremt jobbig. Om du känner att det bli för mycket någon dag och att det bara är extremt jobbigt prata med människor du litar på och känner dig trygg med och låt dem hjälpa dig. Var inte heller rädd för att be om hjälp.

 

[Mineur]

Jag beklagar sorgen jag också och skickar alla styrkekramar jag kan!

 

[dotzie]

Det är så sorgligt att höra om unga människors bortgång och jag beklagar verkligen att behöver gå igenom detta!

Jag vill föreslå att du pratar med vänner och bekanta om det, att du sörjer så länge som behövs men att du låter andra människor få dela sorgen med dig. När min vän tog sitt liv pratade jag inte om det förrän många månader senare, vilket gjorde att jag mest gick runt och var arg på allt och alla utan att folk förstod varför. Talar du om för andra hur det ligger till så kommer de i alla fall kunna förstå och stötta dig. Sorg kan ta uttryck på många sätt. Styrkekramar till dig!