Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Bellafjella

Trådstartare
Kanske lite långt men jag gillar att skriva :D ......

Jag är en "gammal" tant på 47 år som när jag var yngre i princip levde i stallet och på hästryggen så ofta jag bara kunde.

Detta är nu ungefär "100 år sedan" känns det som. I själva verket slutade jag tvärt rida för ungefär 25 år sedan men det känns verkligen som en evighet.

För 4,5 år sedan, då min dotter var 14 år, köpte vi vår stiliga Kallblodstravar-kille och "hästeriet" började på allvar. Dottern hade ridit sedan hon var 5 år och vi hade även haft foderhäst.

Allt har gått superbra - hästen har utvecklats till en trevlig ridhäst och jag själv har blivit mer och mer sugen på att "get back in the saddle". :)

Dock har jag skjutit upp det länge, dels pga min vikt, men även pga lite feghet. :o

Nu känner jag att jag måste få fart - dottern börjar snart sista året på gymnasiet och har planer på att fortsätta på någon Högskola och då får hon av naturliga skäl inte så mycket tid över.

Jag har lovat pålle att han inte ska säljas eller nåt sånt så det måste jag ju hålla. :) Därför har jag under en tid nu tagit ett rejält tag i min övervikt och har börjat gå ner rejält.

Men ju mer vikten rasar desto mer nervös blir jag. Vad är jag nervös för kan man undra? Jo det är ju det här med att klättra upp i sadeln igen! :crazy:

Hästen är snäll och så men samtidigt är han en ganska tuff kille som gärna testar och samtidigt kan han även vara lite tittig och fjantig när man rider ut. Dottern fixar det superbra eftersom hon är världens lugnaste och det är inte mycket som kan rubba hennes lugn och envishet. :)

Problemet är att jag då, som försiktig och i förväg-orolig, bygger upp en massa tankar på vad som kan hända! :(

Och det vet ju jag också att om jag sitter där i sadeln och är nervös så kommer jag med all sannolikhet att påverka hästen också.

Nu skulle jag vilja höra hur ni hade gjort?

Min dotter menar att jag kan börja jättelugnt - bara rida i skritt tills jag själv känner mig mogen för lite mer. Vi har tillgång till en inhägnad hage upp vid stallet där jag kan rida och dessutom har vi en ridanläggning med tre ridhus bara en liten bit bort. Dottern vill då vara min "ridlärare". Hmmm, jag undrar om hon ser fram emot att tjata på mig för en gångs skull!? :angel:

Alt. 2 som jag har funderat på är att börja ta privatlektioner på en helt annan häst tills jag känner mig säkrare? Vi har en instruktör i närheten som även kan tillhandahålla häst nämligen.

Problemet är bara att den hästen är i mitt tycke enormt hög! Vår lille Kallbloding är bara 1.55 och på något sätt känns det bättre. Dessutom känner jag ju vår pålle mer, jag vet hur han är och reagerar.

Vi har haft världens diskussion hemma om detta. Min dotter har sagt att hon inte tvekar en sekund på att släppa upp mig på pålle medan jag då är mycket mer skeptisk. Dåligt självförtroende? Mmmmmmm!

Kom med era tankar och ideer är ni snälla! Har ni varit med om något liknande och hur gjorde ni?
 
Senast ändrad:
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Det du kanske hade kunnat börja med är att första gången, i en paddock, bara sitta upp medans någon håller i hästen och bara sitta där. Kanske 5 min sen gå av igen..utöka när ditt självförtroende ökar till att kanske bli ledd osv osv.
Sen tror jag också att ju mer man håller på med en häst, alltså borstar, tar ut och in från hagen, ja pysslar rent allmänt, ju mer litar man på just den hästen och likså hästen för dig. Det blir sen naturligt att även vara på ryggen.
varför inte kanske börja på en ridskola en dag i veckan för att dessutom friska upp kunskaperna? :)
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Klar du ska börja rida igen:) Är själv en tant mitt i livet som var aktiv o tokig som ung men lite halvrädd och försiktig på äldre dar;) Få tag på en gammal trygg lagom stor häst hos rid skola ,instuktör eller annan hästhållare där du kan prova på i en lugn takt och under annat ledarskap än av din dotter. hon är säkert duktig, men ibland kan det bli lite tjaffs mor o dotter emellan tro mej, jag vet:crazy:. Detta utesluter ju inte att din dotter kan hjälpa dej på hemmaplan. Hon kan ju longera och du rida samtidigt eller skritta ut på långpromenader där du rider och hon handleder pållen så att du får känna på i lugn och ro. Men det bästa är nog att komma igång på en riktigt trygg häst och på så sätt hitta tillbaka till ursprunglig form. Lycka till med ridningen framöver
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Det du kanske hade kunnat börja med är att första gången, i en paddock, bara sitta upp medans någon håller i hästen och bara sitta där. Kanske 5 min sen gå av igen..utöka när ditt självförtroende ökar till att kanske bli ledd osv osv.
Sen tror jag också att ju mer man håller på med en häst, alltså borstar, tar ut och in från hagen, ja pysslar rent allmänt, ju mer litar man på just den hästen och likså hästen för dig. Det blir sen naturligt att även vara på ryggen.
varför inte kanske börja på en ridskola en dag i veckan för att dessutom friska upp kunskaperna? :)

Ja, absolut att jag kommer att vara inom någon form av staket första gångerna :) Känns i alla fall lite tryggare.

Fattar inte var all denna osäkerhet kommer ifrån? Att jag slutade rida en gång i tiden berodde inte på att jag blev rädd eller så.

Men kanske är det så att man blir fegare ju äldre man blir och förmodligen beror det till en stor del på att man har samlat på sig en del kroppsliga krämpor som gör att man är mycket väl medveten om sina begränsningar.

Att hålla på med hästen mycket är ett jättebra tips fast i mitt fall så är det inget nytt. Jag har hela tiden, sedan vi köpte honom, varit mycket delaktig i hans skötsel och hantering. Vissa dagar när jag är ledig åker jag upp dit själv och tar in honom i stallet en stund för lite pyssel och omvårdnad. Jag är dessutom med dottern dit också väldigt ofta. Jag har fördelen av att ha en dotter som fortfarande tycker det är kul att ha med "morsan". :)

Ridskola tror jag inte det blir. Känner inte riktigt för att "harva runt" i spåret tillsammans med 12-13 andra och där instruktören inte har tid att ge någon individuell "coachning".
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Jag är själv en tant på 42 som under de perioder då jag har haft unghäst tagit privatlektioner på ridskolehästar för att hålla ridmusklerna igång lite o ridrädslan i schack. Det är inte världens roligaste att sitta o jobba ngn annans häst, jag har i a af svårt att hålla motivationen uppe då, men det är en bra idé om man ska starta upp ridning efter uppehåll eller bibehålla ridvanan en kort period.

Att rida er egen häst på lina de första veckorna är inte heller fel, alla skulle förresten rida mer på lina emellanåt - det är klart underskattat!
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Fattar inte var all denna osäkerhet kommer ifrån? Att jag slutade rida en gång i tiden berodde inte på att jag blev rädd eller så.

Men kanske är det så att man blir fegare ju äldre man blir och förmodligen beror det till en stor del på att man har samlat på sig en del kroppsliga krämpor som gör att man är mycket väl medveten om sina begränsningar.
".

Precis så är det. Man blir fegare med åren. Man har insett sin dödlighet.;) Förr kunde jag utan att tveka hoppa upp på knappt insuttna fullblodhingstar men nu vill jag inte ta i dem med tång äns.

Jag hade själv en period där jag helt slutade att rida. Häst hade jag kvar, för pysslet och att se dem gå på gården och må bra, var inget jag klarade av att vara utan.:love:
Men sen så skaffade jag mina shire och helt plötsligt så blev det kul att rida igen då de har ett stabilt temperament som gör att jag kan koppla av när jag rider. Jag behöver inte sitta och hela tiden tänka ett steg före hästen, ex: oj nu kommer den brevlådan där.

Jag avskyr att rida nya hästar, blir nästan kallsvettig men sen så samtidigt så kliar det i hela kroppen av att få prova. Lite av en paradox jag vet...:D
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Ja, lina var ju en bra idè! :bump:

Så kan man ju kanske göra lite såna där gymnastikövningar som de var så glada för när man gick på ridskola en gång? Fast det där med att slå ihop klackarna ovanför hästens mankam vet jag inte om jag fixar idag! :rofl:

Sen fundera jag på om man kunde ha madrasser på marken och på staketet? Kanske bomull i öronen på pållen så han inte hör när jag hyperventilerar :D
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

jag hoppade upp på en häst på 172 cm efter 10 års uppehåll, och eftersom jag bara är 160 cm vågade jag egentligen inte men jag gjorde det ändå. Så mitt tips till dej är att hoppa upp på er pålle fast du inte törs, det känns bättre sedan när du märker att det är lika härligt som förr att rida. lycka till! mvh en tant
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Hoppa upp du ändå, även om du är nervös. Jag lovar att du eftr några varv kommer vara helt hemma i sadeln igen. Det är som att cykla. Du får bara vara beredd på att du har sämre balans idag, men den tränar du upp på ett litet kick igen. Ingen fara, bara våga:rofl:
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Vad skönt att det är fler än jag som funderar på det här med att ta upp ridningen igen! Tycker dock att hästarna ser ruskigt höga nu och visst känns dressyr mer intressant än hoppning? Kan väl inte bara vara för att hinder ser höga ut så fort de är högre än markbommar:angel: För min del är vikten än så länge också ett hinder, går neråt men får nog öka takten annars kan jag inte börja rida före pensionsåldern :crazy:
En fördel med att vara vuxen är väl att man förhoppningsvis vågar stå för vad man tycker och känner, så upp i sadeln och ta det i DITT tempo! Du bestämmer:banana:
Stort lycka till:bump: Vi kanske ses på hästryggen någon gång, jag bor bara 1 mil från dig!
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Hej hej...jag är 38 år, och har inte ridit på många, många år.
För lite drygt tre veckor sedan, så hämtade vi hem vårt varmblod.
Jag var, liksom du, jättenervös för att rida. :angel:
Tänkte väl att detta får min dotter sköta, så kan jag ta promenader med honom istället. Såg verkligen allt farligt som skulle kunna hända...:o Vilket jag inte gjorde i mina yngre dagar!
Då var man tuff, och trodde att livet aldrig ska ta slut....;)

Hur som helst, så trotsade jag min rädsla, o nu tre veckor senare så känns det som jag inte gjort annat än ridit:)

Så det finns bara en sak att göra för dej, tycker jag...upp i sadeln och rid! Även om det var länge sedan, så sitter det på något sätt i ryggmärgen...:banana:

Lycka till!
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Ett bra trick är också; slut ögonen och upprepa jag KAN rida, jag KAN rida...:D
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Vad skönt att det är fler än jag som funderar på det här med att ta upp ridningen igen! Tycker dock att hästarna ser ruskigt höga nu och visst känns dressyr mer intressant än hoppning? Kan väl inte bara vara för att hinder ser höga ut så fort de är högre än markbommar:angel: För min del är vikten än så länge också ett hinder, går neråt men får nog öka takten annars kan jag inte börja rida före pensionsåldern :crazy:
En fördel med att vara vuxen är väl att man förhoppningsvis vågar stå för vad man tycker och känner, så upp i sadeln och ta det i DITT tempo! Du bestämmer:banana:
Stort lycka till:bump: Vi kanske ses på hästryggen någon gång, jag bor bara 1 mil från dig!

Ja höga hästar är inget för mig heller, jag menar om man nu ska ramla av så får det inte vara för långt till marken! :D

Usch ja, hoppning går verkligen fet-bort! Nä, kliva över markbommar blir nog det enda jag kommer att pyssla med när det gäller bommar.

Kämpa på du också med vikten! :bump: Här har det länge varit trögt på den fronten. Det var inte förrän jag på allvar började inse att det kommer att bli problem när dottern far iväg på högskolestudier som jag satte fart och det är förvånande hur lätt det faktiskt går nu.

Det där med att man bestämmer takten själv är jätteviktigt! Därför tvekar jag till att börja på ridskola för där bör man ju gå framåt i en viss takt för att hänga med gruppen något sånär.

Lycka till själv och ja, kanske vi ses! :)
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Hej hej...jag är 38 år, och har inte ridit på många, många år.
För lite drygt tre veckor sedan, så hämtade vi hem vårt varmblod.
Jag var, liksom du, jättenervös för att rida. :angel:
Tänkte väl att detta får min dotter sköta, så kan jag ta promenader med honom istället. Såg verkligen allt farligt som skulle kunna hända...:o Vilket jag inte gjorde i mina yngre dagar!
Då var man tuff, och trodde att livet aldrig ska ta slut....;)

Hur som helst, så trotsade jag min rädsla, o nu tre veckor senare så känns det som jag inte gjort annat än ridit:)

Så det finns bara en sak att göra för dej, tycker jag...upp i sadeln och rid! Även om det var länge sedan, så sitter det på något sätt i ryggmärgen...:banana:

Lycka till!

Åhhhh, jag älskar verkligen att läsa sånt här! Tack! :bow:
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Jag är precis som du. Är 46 år, hade inte ridit (mer än någon timmes turridning) på 23 år. Så blev jag med arab. :crazy: (Long story). När jag satt upp på honom december 2006 skakade jag som ett asplöv och jag minns att jag tyckte att herregud, var det så HÄR långt från marken man var när man satt på en häst :eek:

Såhär ska du göra.

Bestäm dig i förväg att du ska sitta upp på hästen och skritta över gårdsplan och sen ska du sitta av. Inga större krav. Du kommer att bli så glad och vilja göra mer. Nästa gång bestämmer du att du ska rida i en hel minut och så vidare.

Ditt problem just nu är att du föreställer dig att du ska ut och rida i skogen med en testande häst och klara av honom som din dotter gör, men ta ner det hela till små överkomliga utmaningar som du betar av ett i taget.

Pass på och ta hjälp av din dotter medans hon är hemma.

Och testa den där instruktören, det kanske är en jättesnäll och trevlig stor häst som du kan lära dig mycket av!

Lycka till!!! :bump:
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Ditt problem just nu är att du föreställer dig att du ska ut och rida i skogen med en testande häst och klara av honom som din dotter gör, men ta ner det hela till små överkomliga utmaningar som du betar av ett i taget.

Hi hi hi, man skulle nästan kunna tro att du är tankeläsare! Precis så känns det! :)

Rent förnuftsmässigt så vet jag ju att jag inte ska ge mig ut i skogen förrän allt fallit på plats och jag känner mig säker. Men ändå ser jag bara framför mig hur vi kommer ut i skogen och att han antingen fryser fast och vägrar gå eller att han ser spöken överrallt.

Det är väl egentligen det sistnämda som jag är mest orolig för eftersom jag antar att min balans inte är den bästa i början.

Jo, jag ska ta hjälp av dottern och jag tror faktiskt det kommer att gå bra. Vi kommer bra överrens och vi har samma syn på hästhantering, ridning etc. Hon ser också fram emot det och tycker det ska bli kul. :)

Sen kan jag ju tycka att nu är det minsann hennes tur att "släpa" runt på morsan! :devil: Herregud som jag och hennes pappa sprang runt med tjocka, tjuriga ridskoleponnier när hon var liten!

Tack för peppningen! :banana:
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Rent förnuftsmässigt så vet jag ju att jag inte ska ge mig ut i skogen förrän allt fallit på plats och jag känner mig säker. Men ändå ser jag bara framför mig hur vi kommer ut i skogen och att han antingen fryser fast och vägrar gå eller att han ser spöken överrallt.

Det är väl egentligen det sistnämda som jag är mest orolig för eftersom jag antar att min balans inte är den bästa i början.

Det är klart att du ska rida igen! Det är väl inte ngt att vänta på. Du lär ju inte bli yngre allteftersom tiden går.

Jag är ett par år äldre än du. Jag höll inte upp så länge utan "bara" tretton år. Detta är nu ganska länge sedan så jag var nog ungefär 34 när jag började igen. Men jag känner igen mig i det du skriver. Det var precis så jag tänkte och fortfarande tänker ibland. Jag hade gjort som de andra redan har föreslagit dvs tagit det jättelugnt i början. Jag hade bara gjort det jag var helt säker på att klara av om det så bara är att skritta ett varv med ngn som leder hästen. Om det sedan blir på er häst eller ngn annan spelar nog mindre roll. Det viktiga är att du känner dig trygg. Jag tycker inte alls att det är konstigt att man blir försiktigare med åldern. Jag tycker snarare att man blir mer klok och förståndig. Sedan tycker inte jag att det är fel att testa ridskola ett tag. Men det är nog lite olika vad man trivs med.

Men som sagt : det är klart att du ska göra det. Jag rider nu på min ponny nästan varje dag sedan några år tillbaka. Jag är ganska liten och trivs inte riktigt med stora hästar. Det enda jag ångrar med min ridning är alla de år jag höll upp. Jag är glad att jag började igen.
Lycka till.
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Tack! :bump:

Åh det var riktigt bra att starta den här tråden! Nu börjar jag bli så sugen på att kliva upp i sadeln igen att jag knappt kan vänta. :)

Satt här för en stund sedan och tänkte att om jag varit igång redan så kunde jag stuckit upp till stallet nu och tagit en liten runda. I kväll ska vi på kalas så då blir det ingen ridning för dottern.

Det är det som är så bra om man kan vara fler i familjen som rider. Hästen blir inte "lidande" om någon får förhinder och ingen behöver ha dåligt samvete för att hästen inte går.
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Samma historia för mig. Hade inte ridit på massa år, förutom några turridningar. Jag är 40 nu, och slutade rida när jag var 17. Märkte att jag mer o mer längtade efter att rida. Kollade annonser och drömde. Tills jag faktiskt kom på att jag behöver ju inte drömma, jag kan ju faktiskt köpa mig en häst. Fick plats i ett stall där jag känner att jag kan fråga dom mest dumma frågorna.
Provridningen var en mardröm, jag kände mig som världens nybörjare. Nu har jag haft hästen i en månad, och är världens lyckligaste. Visst, balansen är inte samma, men det är okej. Det blir bättre för varje gång. Jag rider bara med sällskap, vågar mig inte ut ensam ännu. Men annars går allt bra. Det enda jag ångrar är att jag inte kom på detta för länge sen! :)
 
Sv: Väcka upp slumrande ridkunskaper .....

Samma historia för mig. Hade inte ridit på massa år, förutom några turridningar. Jag är 40 nu, och slutade rida när jag var 17. Märkte att jag mer o mer längtade efter att rida. Kollade annonser och drömde. Tills jag faktiskt kom på att jag behöver ju inte drömma, jag kan ju faktiskt köpa mig en häst. Fick plats i ett stall där jag känner att jag kan fråga dom mest dumma frågorna.
Provridningen var en mardröm, jag kände mig som världens nybörjare. Nu har jag haft hästen i en månad, och är världens lyckligaste. Visst, balansen är inte samma, men det är okej. Det blir bättre för varje gång. Jag rider bara med sällskap, vågar mig inte ut ensam ännu. Men annars går allt bra. Det enda jag ångrar är att jag inte kom på detta för länge sen! :)

Det tyckte jag var jätte modigt! :) Jag har i alla fall haft hästen nu i snart 5 år så jag känner honom rätt bra. :bump:
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 264
Senast: Sirap
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 113
Senast: Mabuse
·
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 912
Senast: iNHALE
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
737
Senast: Lutten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp