Vänja hästen vid något den är livrädd för?

En bra väg att gå är att precis som Araslei föreslog, ta ett skinn, helst från en ung gris och bind ett snöre i det. Be sedan någon att lite lekfullt dra det bort från er och så skall du och din häst förfölja det. Hästar är nyfikna och om det är du och din häst som skall förfölja så kommer den bli ännu nyfiknare och känna sig modig. Gå dock försiktigt fram och tvinga inte fram den utan låt den bli intresserad och nyfiken och så berömmer du. Sluta när hästen har gjort ett mini framsteg och känner sig nöjd med sig själv.
 
Tänk bara på att skinnet inte håller länge, utan det är bäst att förvara det i en frys. Annars blir det snabbt väldigt äckligt. Även ett fryst skinn luktar tillräckligt för att du skall kunna träna med det.
 
En bra väg att gå är att precis som Araslei föreslog, ta ett skinn, helst från en ung gris och bind ett snöre i det. Be sedan någon att lite lekfullt dra det bort från er och så skall du och din häst förfölja det. Hästar är nyfikna och om det är du och din häst som skall förfölja så kommer den bli ännu nyfiknare och känna sig modig. Gå dock försiktigt fram och tvinga inte fram den utan låt den bli intresserad och nyfiken och så berömmer du. Sluta när hästen har gjort ett mini framsteg och känner sig nöjd med sig själv.

Det låter väldigt vettigt tycker jag!
Visst, som andra skriver i tråden, skulle man säkert kunna vänta ut honom också, teoretiskt sett iaf. Men eftersom att det "låser sig" så totalt för honom, låter detta väldigt vettigt. Och just att man börjar med en liten bit skinn, och inte helt svin :up:
 
Hästar kan skilja mellan döda djur som dött av sjukdom/avlivats av djurskyddsskäl och djur som dödats för människors egoistiska skäl.
Eh, nej.

Självklart inte.
De känner blodlukt, de hör ett skjutet djur falla i skogen och de känner lukten av adrenalin som ett stressat djur utsöndrar, och reagerar på det.

Och självklart kan man lära en häst att hantera det. Om man gör på rätt sätt.
 
Tyvärr skulle den hagen stå väldigt mycket ivägen då :(
Men det finns hagar ganska nära lite "brevid" så att säga. Där har han faktiskt stått vid något tillfälle - utan att bry sig nämndvärt. Dock ligger dessa typ 30 m bort eller så, så det är väl precis lite för långt för att han ska bry sig.

Jo men börja där. just det att hästen kan få stå och glo på lite mindre otäckt avstånd kan vara bra.
 
Tror inte du kan vänja honom vid det, det ligger så djupt rotat och är en instinktiv rädsla. Hästar är flyktdjur. De måste vara på sin vakt mot rovdjur annars kommer de inte överleva

Hade detta varit sant, så hade ju hästar aldrig kunnat användas i krig. Eller kunna hantera att en stallkompis blir skadad.

Jo, lukten av blod kanske skrämmer dem, men det går att träna bort (i de allra flesta fallen), precis som vi kan träna bort rädslan för saker bakom dem, rädslan för saker som plötsligt dyker upp bakom/över dem osv.
 
Är själv jägare och har hästar, i stallet finns kylrum och när vi flår och avblodar sker det i stallet och ja nya hästar tycker det är läskigt i början men blir vana ganska snabbt, tar alltid hjälp av någon av dom andra hästarna så den nya kan söka trygghet av den.

Första vildsvinen var lite speciellt (nytt vilt på våra marker) då ingen av hästarna var vana vid grisar sedan innan tama som vilda, jag la helt enkelt ett skinn vid stalldörren och ett vid grinden till en av hagarna så lukten ingick i vardagen och på köpet fick jag den hästen som drog järnet i skogen när han kände lukten av gris av sluta med det.
 
Att hästar skulle vara rädda för lukt av blod, dött djur mm nja några är det säkert men inte träffat någon än men dock rädd för lukten av vissa djur både död som levande.

På markerna hemma finns 2 åtlar där vi lägger slaktavfall och fram tills för 3 år sedan var det inget problem för någon att rida några meter från åtlarna och nu har ett stall jätte problem med att rida förbi en av dom men inte den andra åteln, det enda som skiljer åtlanarna åt och vad som skiljer nu och för 3 år sedan är att ryttarna vet att en åtel finns där så under den tiden på året vi jagar är hästarna rädda för ena åteln men inte när det inte är jakt även om döda djur hamnar där året runt då vi åker ut vid trafikolyckor där vilt varit inblandat.
Så hur mycket påverkar vi hästarna när det kommer till rädslor.
 
Alltså, inga av de två privathästar och tre ridskolehästar jag har kört till slakt har reagerat nämnvärt på lukter och miljön på slakteriet. Däremot reagerade både förra hästen och nuvarande på dofter och ljud från det stora grisstallet nära förra stallplatsen (ingen slakt förekom där). Den förra hästen vande sig inte på fyra år. Det var alltid spänt och mycket blås när vi skulle förbi där.
Båda hästarna har också reagerat och blivit spända när det varit vildsvin i närheten.
Jag tror absolut att det går att vänja hästen med lite jobb, @Dressyrtjejen_97, men kanske kommer han alltid att reagera lite på grislukten...
 
Jag har ett "litet" problem. Eller kanske snarare, Herr Häst har ett "litet" problem. Han är livrädd för vildsvin, och allt som har med dito att göra.
Han är i grunden en häst som är rätt "uppmärksam på sin omgivning", han tittar mycket på saker osv. Dock är det på en väldigt harmlös nivå. Det kan vara att om det t.ex. prasslar i en buske vänder han på huvudet, spetsar öronen och tittar med -> O_o blick för att sedan max 30 sekunder senare bara fortsätta med det vi gjorde, om man leder honom kanske stanna upp några sekunder och titta på nyss nämnda sätt eller så. Detta sker på daglig basis, men är liksom inget problem tycker jag. Hans normala reaktion vid "oj, det där var väl märkligt!"- situationer/inte total rädsla är att "frysa fast" och "fnorka". Detta brukar han göra i 30 sek - 1 min och sen är det inget mer med det. Också i mina öron rätt så harmlöst, och hanterbart.

Däremot vildsvin är något helt annat för honom. Reaktionen är fortfarande densamma, men x100 så stark. Minst. Problemet är att precis vid stallet så finns det ett förråd som jägarna använder för att stycka och förvara vildsvinen de skjuter. Styckningen av vildsvinen brukar normalt sett ske precis utanför förrådet också. Problemet är att vi måste gå förbi där för att komma till ridhus och ridbana m.m. Man kan teoretiskt gå på andra sidan av stallet också, men då får man "krångla runt" mer och delvis gå igenom stallet m.m. Helt enkelt är det mer osmidigt. Det är också så att från den del av stallet han står i, så kan jag inte på förhand se om de håller på med vildsvinen/just gjort det. Så när det upptäcks, är det redan för sent så att säga...
Det som konkret händer om de håller på/precis hållit på med vildsvin vid förrådet är att först tvärnitar. Sen står han "fastfrusen" i marken, tokspänd och jättestressad, och "fnorkar" så till den grad att han nästan låter "grymtande". När han är i detta "mood" går det inte att komma varken framåt eller bakåt (eller i någon annan riktning heller för den delen). Utan han bara står där, fastfrusen som en flämtande staty med ett ansiktsuttryck som bokstavligen är O.O . :( För att väl få bort honom därifrån/kunna vända åt andra hållet behövs ofta flera personer. Det har hänt att det fått vara en person bakom, jag som håller i, och en framför, som "bogserat" bort honom. Eller som en gång, när jag hade ridit, stod vi i 10 min innan mamma kom (för att hämta mig egentligen!) och fick hjälpa till att "bogsera" iväg honom... Turligt nog när man ska "bogsera" honom är det inte så att han tvärvänder, skenar eller så, utan han går bara med väldigt korta, små och spända steg, och fortfarande är väldigt allmänt spänd (brukar dock avta när man kommit en 20-30 m bort).

Att flytta vildsvinsförrådet är inget möjligt alternativ. Och det tycker jag inte heller ska behövas. Andra hästar i stallet reagerar inte alls så kraftigt. Visst, någon kanske typ "tittar till" lite (i stil med som H.H gör när han bara vanligt tittar på saker), men inte mer. Det är liksom bara Herr Häst som har såna här enorma problem. Samtidigt är ju hans reaktion på ett sätt rätt så harmlös. Han gör ju inget potentiellt "farligt" som typ kastar sig bakåt, skenar iväg eller något. Utan det är liksom bara tar....totalstopp. Sen är jag ju givetvis medveten om att det är jättejobbigt för honom, att han blir jättestressad mm. Men jag menar att det är ju liksom inte så farligt för mig, som det teoretiskt hade kunnat vara.

Därför har jag börjat fundera på om det på något sätt går att "vänja" honom vid lukten av/vildsvin? Hur bör jag i sådana fall gå till väga? :up:

Edit: Såg nu att det blev väldigt långt och rörigt. Hoppas någon förstår ändå!


Mitt halvblod var mycket rädd för grisar från början. Började jobba med "tam"grisar o det var liite besvärligt i stallet då. Men tog o hänge en tröja handduk som hade varit hos grisarna o hänge den på boxdörren o proceduren gjordes om varje varnanan kväll en ny tröja/handduk som luktade gris hänges på box dörren efter en period var halvblodet van med grislukten o kunde gå för bi dessa ute utan problem. kan va ett tipps för att vänja hästen med grislukten.
Mvh
pudlan
 
Mitt halvblod var mycket rädd för grisar från början. Började jobba med "tam"grisar o det var liite besvärligt i stallet då. Men tog o hänge en tröja handduk som hade varit hos grisarna o hänge den på boxdörren o proceduren gjordes om varje varnanan kväll en ny tröja/handduk som luktade gris hänges på box dörren efter en period var halvblodet van med grislukten o kunde gå för bi dessa ute utan problem. kan va ett tipps för att vänja hästen med grislukten.
Mvh
pudlan

Smart idé! :up:
Tyvärr finns inga svinstior i närheten :(
 
Jag har stått i stall med jägare och har en sambo som jagar.
Ingen av hästarna har reagerat på blodlukt vare sig från slaktrum, jägarnas händer/kläder eller åteln med slaktavfall.
Däremot har de reagerat på vildsvinsdoft, levande som döda, några hästar.

Och ang doft av jagat djur så ska inte ett djur bli stressat under jakt. Och luktar således inte konstigt.
De jägare jag känner skjuter djuret när det är helt ovetande. Och det dör direkt.
Så de luktar inte konstigt/stressat/etc.

Jag röstar också för att ha ett skinn.
Men kan också ta med sig en portion hö och fodra vid en plats vildsvinen brukar vara på för att få deras lukt och främmande miljö/ej gården.
 
Ingen häst jag mött har heller reagerat på bildlukt eller döda djur. Alls. Ever.

Däremot har vissa varit paniskt rädda för grisar, alltså tamgrisar. Även de som bott på grisgård, vissa vande sig aldrig.

@Dressyrtjejen_97 har du testat vad som händer om någon annan rider? Menar INTE problemet är ditt eller du skapat det. Men du vet om det nu. Så om du sätter upp någon som INTE vet ett dugg om varken vad som händer i Boden eller hur hästen reagerar. Tala inte om det. Tala bara om att han kan vara tittig ibland och att ryttaren då ska vänta ut honom.

Och se vad som händer. Man överför omedvetet förväntningar och hästarna kan "lära sig" att man "ska" reagera på ett visst vis på ett visst ställe. En annan, ovetande, ryttare avslöjar då hur stort problemet egentligen är och vad som är hos hästen enkom.
 
Ingen häst jag mött har heller reagerat på bildlukt eller döda djur. Alls. Ever.

Däremot har vissa varit paniskt rädda för grisar, alltså tamgrisar. Även de som bott på grisgård, vissa vande sig aldrig.

@Dressyrtjejen_97 har du testat vad som händer om någon annan rider? Menar INTE problemet är ditt eller du skapat det. Men du vet om det nu. Så om du sätter upp någon som INTE vet ett dugg om varken vad som händer i Boden eller hur hästen reagerar. Tala inte om det. Tala bara om att han kan vara tittig ibland och att ryttaren då ska vänta ut honom.

Och se vad som händer. Man överför omedvetet förväntningar och hästarna kan "lära sig" att man "ska" reagera på ett visst vis på ett visst ställe. En annan, ovetande, ryttare avslöjar då hur stort problemet egentligen är och vad som är hos hästen enkom.

Nej, det har jag inte! Men man brukar bara gå förbi där, rida är inte direkt aktuellt. Det jag vet är att jag och mamma tillsammans kan få iväg honom, men har aldrig testat hur han agerar med en helt "utomstående" eller så.
 

Liknande trådar

Hästhantering Jag är så nära på att ge upp min häst jag snart har haft i 1 år. Jag hade sett så mycket framemot att ha häst igen men allt verkligen...
Svar
15
· Visningar
2 944
Senast: Grazing
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
1 875
Senast: SkorpSmulan
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 160
Senast: __sofia__
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 519
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp