Var det verkligen bättre förr?

Var hästarna snällare, kunskapsnivån högre och alla dressyrryttare skickligare? Ridsports gästkrönikör Anna Ozén tittar tillbaka på sitt eget hästliv från förr, och konstaterar att en del aktiviteter från förr är otänkbara idag. Men viktigt att tänka på är att just idag kan du vara en influencer som någon eller några i framtiden tittar tillbaka på och minns med tacksamhet.

 

[super]

Jag kommer ihåg att jag skulle hoppa in på en kompis ridlektion på ridskolan, det måste ha varit typ början på 90 talet och hästen som jag blev tilldelad hade så ont i ryggen att den säckade när man tryckte på honom. Gick och hämtade en ansvarig som oxå kände på hästen och fick samma reaktion men fick då höra att det inte var så farligt utan bara att rida på..

Lite senare på 90 talet så hade min dåvarande häst problem med ryggen och jag var till klinik för utredning. Dom gjorde allt men röntgen tog inte så djupt så man såg inte att han hade spondylos utan det upptäcktes typ 15 år senare.. Hur som så fick jag då veta att det var muskulära problem, dom tyckte jag skulle prata med en av deras djursjukvårdare som skulle vara väldigt duktig på sadlar och tränade tydligen dressyr på hög nivå. Hen kom och kände på min häst som reagerade kraftigt vid palpation men hen menade då att det där var ingen fara alls utan hästar blev ömmare i musklerna ju mer vältränade dom blev..
Kan säga att jag inte köpte argumentet.

 

[TeamLundVer]

Min mor avbröt min brors ridlektioner vid det par tillfällen då en av ponnyerna släpade sig fram med uppenbar korsförlamning. Ridläraren tyckte att vadå? Om hästen inte gick lektion så blev något barn utan
Det struntade min mor i kan sägas

 

[Mia_R]

Det jag saknar från den tiden är alla gamla hästkarlar som fanns från armén och jordbruket. Visst, det fanns mycket skit då men samtidigt otroligt mycket kunskap som försvann tillsammans med dem. Allt är verkligen inte bättre idag, vem som helst kan köpa en häst men har varken kunskap eller råd att ta hand om den. Det är många hästar som spöas även idag, hur många trådar finns inte där folk snackar om att de testar sina ryttare? Hur många är det inte som letar fel på hästen istället för hos dem själva?

Jag är så otroligt tacksam att jag fick lära mig att se individen och inte gruppen, att visa medkänsla, att försöka förstå. Jag har sett så mycket skit så det är verkligen inte bättre idag många gånger med frimärkshagar och ensamma hästar som bara får enstaka timmars utevistelse om ägaren har tid.

 

[Tora]

Jag har hållit på med hästar i 40 år och generellt så tycker jag att hästarna har fått det otroligt mycket bättre.

 

[Lingon]

Jag minns alla de där supersura och arga lektionshästarna som man uppmanades hota med spö för att kunna gå in i spiltan. Att vi lärdes sätta ett knä i magen på hästen när sadelgjorden skulle dras på. På ridskolan jag började rida på fick inga barn göra iordning hästarna själva för hästarna var så elaka. Istället gjorde personalen iordning innan första lektionen och så fick de stå sadlade och tränsade till efter sista lektionen.

Så mycket var inte ett dugg bättre förr. Sedan fanns det såklart annat som var bättre. Det är väl som med precis allt annat.

Jag minns en ridlärare från min barndom som för att få en häst att bli piggare tog tag i tränset (med elev på ryggen mitt under lektion) och slog den med spö på rumpan. Hästen försökte komma undan och eleven så skräckslagen ut.

I övrigt minns jag också de sura hästarna i spilta. Men jag minns också att vi ändå skulle sadla och tränsa själva och de kaxiga äldre tjejerna som hånade en för att man inte vågade gå in till de sura hästarna.

Men jag minns också ackordshästen som var värd sin vikt i guld! Alltid öronen framåt och anpassade sig fint efter varje ryttares nivå! Jag var en liten 8 åring och han var ett halvblod på ca 165 cm och var den första hästen jag galopperade på. Jag var rädd innan men han tog så fint hand om mig!