Jag höll på att smälta bort, var varm och törstig och var av mad bilnycklarna. Räcker det?
Rent krasst, det är inte upp till den du pratar med att bedöma om din anledning är god nog. Det kan bara du bedöma.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag höll på att smälta bort, var varm och törstig och var av mad bilnycklarna. Räcker det?
Ah, jag tolkar uttrycken rätt likadant men då förstår jag, det är just det specifika uttrycket som du inte gillarAbsolut, och det behöver man inte tala om heller. Personligen brukar jag bara säga "Du jag måste tyvärr gå, men jag ringer dig sen/vi hörs senare" om det dyker upp något som jag inte vill/orkar tala om. Tycker fortfarande att "jag står lite illa till" osv är klassiska slinger-uttryck.
Tydligen så tar just den här personen illa upp så kanske nästa gång förklara snabbt varför, typ "du jag måste gå, hittar inte mina bilnycklar och jag svettas ihjäl!", bara för att förenkla saker så att det inte behöver hända igen.Här var att stå illa till en omskrivning för vad jag egentlige sade. Jag minns inte exakt som jag skrev, men jag talade om varför. Jag stod i 30 graders värme på en parkeringsplats och höll på att packa bilen och hade dessutom förlagt bilnyckeln.
Något naturligt avslut verkade inte närma sig tyvärr, men som du skriver är det ju det bästa. Tack för ett fint inlägg.
Men hjälp så tokigt allt blir när folk envisas med att tolka, istället för att lyssna exakt.
Om jag säger att jag står illa till och inte kan prata så är det EXAKT så. Jag står i ett sammanhang där jag inte kan vara privat eller med människor omkring mig som kräver min uppmärksamhet. Eller så är det något annat som pockar på min uppmärksamhet som jag inte kan skjuta upp.
Vissa människor har ett stort behov av att ha högsta prioritet i alla lägen.Jag blev då upplyst om att jag var oförskämd, och när jag var som ett lev
Min tanke ocksåDet var väl snarare oförskämt av din syster att bli sur
Mamma skulle aldrig säga att hon var kissnödig eller att hon precis klivit ur duschen och droppade vatten över hela golvet. (eftersom det är privat.) Hmm inte pappa heller när jag tänker efter. Hon skulle heller aldrig strunta i att svara i telefonen bara för att det var så utan lyft luren för att se vad det gällde.För mig personligen är att "stå illa till" lite diffust, i mina öron låter det som en ursäkt att slingra sig ur samtalet när man inte har någon verklig anledning egentligen. För mig känns det bättre att helt enkelt bara vara rak med varför man inte kan prata, att man precis klivit på bussen, att man ska sätta sig i bilen, att man ska gå in och handla mat eller vad det nu är som gör att man inte kan prata mer just då. De gångerna jag använder det uttrycket och andra liknande uttryck så är det just såna gånger när jag försöker slingra mig ur ett samtal utan att rakt ut säga "jag orkar inte prata med dig nå mer nu".
Jag brukar mest invänta ett bra tillfälle när det blir lite fördröjning i samtalet och sen avrunda med att det var kul att talas vid/kul att du ringde, kul att höra hur det gick och att vi får höras mer senare. Så vida den man pratar med inte är en pratkvarn som pratar oavbrutet så brukar de flesta samtal få ett ganska naturligt avslut när båda känner att man pratat om det man ville prata om. Det är sällan jag behöver avsluta samtal på något annat sätt.
Självklart!Jag höll på att smälta bort, var varm och törstig och var av mad bilnycklarna. Räcker det?
Men det var det jag gjorde, eller jag hade talat om det innan. Jag minns inte när jag sa vad, vi hade pratat en stund. Jag blev mest bara så paff att det var oföskämt och funderade på om folk i allmänhet tolkade som oförskämt.Tydligen så tar just den här personen illa upp så kanske nästa gång förklara snabbt varför, typ "du jag måste gå, hittar inte mina bilnycklar och jag svettas ihjäl!", bara för att förenkla saker så att det inte behöver hända igen.
Jag menar inte att det är ditt fel, tvärtom, men jag skulle personligen antagligen anpassa mig till det
Och om nästa gång är för att jag är skitnödig så får de väl tåla att höra det![]()
Men det var det jag gjorde, eller jag hade talat om det innan. Jag minns inte när jag sa vad, vi hade pratat en stund. Jag blev mest bara så paff att det var oföskämt och funderade på om folk i allmänhet tolkade som oförskämt.
Du har nog rätt, hennes behov är alltid i centrum och hon är bra på att påminna. Nu skulle vi träffas idag (eller har träffats) och ska träffas i morgon så tala har vi liksom hunnit. Som tur är är hon inte långsint.Vissa människor har ett stort behov av att ha högsta prioritet i alla lägen.
Du prioriterade något annat och det skavde.
Nej du var inte oförskämd utan ärlig.
Jag avslutar ofta samtal så utan att någon tar illa vid sig.
De brukar i stället ge mig en lämplig tid att ringa.
Lättstötta och lätt kränkta. Det har du rätt i, det finns större bekymmer än att någon inte prioriterar ett telefonsamtal alltid.Framförallt är alldeles för många människor alldeles för lättstötta.
Det här med telefonvett verkar vara väldigt olika för olika personer. Häromdagen fick jag veta att det är god etikett att den som ringer upp också är den som ska avsluta samtalet. Jag stod helt undrande inför detta och det faktum att den som ringde upp också skulle skämmas om hen pratade så länge att den andre började försöka avsluta samtalet och det inkluderade också att den som inte ringde upp och ändå försökte avsluta var oförskämd om inte samtalet hade pågått en lämplig tid (ungefär 15 minuter). Skam och skuld...
Det har aldrig ens slagit mig att det skulle finnas några sådana etiketter att följa vid ett telefonsamtal. Kanske är det så din syster tänker? Jag ser det som att kan man inte prata just då av vilken orsak det än må vara så är det ju så. Sedan kan man bli besviken över att personen inte hade tid/ork/ville prata för att man själv ville prata då men så är det ju ibland. Andra människor finns ju inte till för att uppfylla ens behov hela tiden när ens egen lust faller på.
Och nej, du var inte oförskämd som behövde avsluta. Inte enligt min åsikt iallafall.
Tack för svar, nej sådana konstigheter håller hon inte på med, men vid närmre eftertanke så brukar det vara hon som avsluter samtalet eller att det finns ett naturligt slut. Kanske var det att jag styrde och bröt från det mönstret som triggade henne..Det här med telefonvett verkar vara väldigt olika för olika personer. Häromdagen fick jag veta att det är god etikett att den som ringer upp också är den som ska avsluta samtalet. Jag stod helt undrande inför detta och det faktum att den som ringde upp också skulle skämmas om hen pratade så länge att den andre började försöka avsluta samtalet och det inkluderade också att den som inte ringde upp och ändå försökte avsluta var oförskämd om inte samtalet hade pågått en lämplig tid (ungefär 15 minuter). Skam och skuld...
Det har aldrig ens slagit mig att det skulle finnas några sådana etiketter att följa vid ett telefonsamtal. Kanske är det så din syster tänker? Jag ser det som att kan man inte prata just då av vilken orsak det än må vara så är det ju så. Sedan kan man bli besviken över att personen inte hade tid/ork/ville prata för att man själv ville prata då men så är det ju ibland. Andra människor finns ju inte till för att uppfylla ens behov hela tiden när ens egen lust faller på.
Och nej, du var inte oförskämd som behövde avsluta. Inte enligt min åsikt iallafall.