Var ni med? (avlivning)

[MissMolly]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Vad bra att allt gick vägen för er o att du kunde vara med till slutet
Vårda era minnen o gläds åt att hon har det bättre nu på de evigt gröna ängarna

Styrkekramar i massor

*KL*

Jag har personligen sett skräckexempel med spruta men har alltid varit nöjd med bult.. Har hållt hästar åt ägare som inte klarat av det själva samt även en egen. Alla utom en med bult, den enda som det inte gick bra för var den med sprutan.. Fick "snedtändning" o chockade , det absolut värsta jag varit med om
Det finns fall som gått illa inom både bult o spruta, absolut, men mina erfarenheter är att bult är bättre..

Står själv inför en ev avlivning av en gammal vän o det kvittar hur många gånger man varit med om det tidigare, det är lika hemskt varje gång

Kommer att ta ambulanen o bult...

 

[vildros]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag var med, jag var 18 år då. Avlivade min ponny med bultpistol hemma i hagen.
Jall höll grimskaftet och havrehinken. Sedan gick det väldigt fort, han föll rakt ner och la sig på sidan. Han stelnade liksom till när han ramlade och låg med alla benen sträckta vilket var lite obehagligt, men han krampade eller sparkade inte eller något sådant.

Jag gick innan de vinschade upp ponnyn i containerbilen, det ville jag inte se.
Min pappa var med och gjorde det. Han var också med som "stand-in" ifall jag skulle ha brutit ihop i sista ögonblicket. Det brukar man rekommendera, man vet aldrig hur man kommer att reagera..

Tyckte kvällen innan var värst, störtlipade i flera timmar. Sedan var jag lugn när det väl var dags.
Efteråt ville jag bara vara i fred, så jag grejade lite i stallet, gosade med stallkatterna etc, innan jag var redo att möta världen igen s.a.s.

Jättetråkigt och svårt att behöva ta ett sådant beslut. *tröstkrama*
Tror du dig kunna vara med som ett stöd för hästen så var det - men känn inte att du "måste".

 

[snusmumrikan]

Sv: Var ni med? (avlivning)

jag är inte heller med. Som tur är, trots en hel del djur, händer det ju inte så ofta. De gånger vi har behövt, har jag hälsat på personalen på avlivningstjänst, pratat med dom, gosat med hästen och sagt ett ordentligt hej då i lugn och ro. Sedan har jag vänt ryggen åt det och gått. Det är något jag inte ångrar alls. Jag är för blödig helt enkelt och sen vet jag att mina hästar påverkas av hur jag mår. Jag umgås med dem timvis varje dag året runt då vi jobbar ihop, och de påverkas extremt mycket över hur jag är. Jag vill inte att min sorg och stress ska drabba dem det sista som händer.

Min sambo har fått hålla i hästen när den bultas. Han är mycket lugnare än jag som blir helt galen av sorg över att mista dem. PÅ så sätt vet jag att det sköts rätt.

det hjälps inte att jag hållit på med hästar i över 30 år och har ett tiotal av dem. Det gör så fruktansvärt ont i alla fall. Så jag går iväg och sätter mig på en sten vid en sjö i en skog med bara hunden som sällskap och bara låter alla vackra bilder av hästen komma för mig. allt roligt som skett, alla skratt de framkallat och all glädje jag fått. Jag vet att det inte är någon fara med hästarna, de får det bra i Nangiala och allt sker fort.

Vetskapen om det räcker för mig, och det är min egen saknad jag får tackla, vilket inte är så förbenat lätt alla gånger. MEn det är klart bättre när hästen är gammal och man vet att de haft ett bra liv. Det är okej, men de yngre är riktigt tunga.

p.s tillägg: ja - när det gäller andras hästar funkar det. SÅ jag kan hjälpa dem när avlivningen ska ske, men inte när det gäller mina egna. Andras ungar och sina egna barn, som det sägs....

 

[Niela]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag var inte med när mitt sto skulle avlivas...
Jag åkte ut tidigt den morgonen tog ut henen och skrittade 15 minuter barbacka.
Borstade och myste i timmar med henne. När djurambulanden kom så kom även min bäst avän som kännt min häst i 10 år och jag viste att jag kunde lita på min kompis.
Hon var med in i det sista hon höll i och klappade Gazella ifrån mig när allt var över.

Jag vill inte ha det sista minnet av min häst när hon far ner i marken och kanske får dödsryckningar och de skär av halsen på henne och avblodar henne
Den sista bilden jag har av henne är otroligt fin och vacker och den har jag mig tätt intill mitt hjärta för resten av mitt liv.

För mig är det viktigaste att mina djur får en fridfull avlivning vem som står vid sidan av dom är något djuren inte bryr sig om utan det handlar bara om människans känslor!

 

[Charlatania]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag var med när min hjärtevän togs bort.
Nu vet jag inte om ni kör spruta eller så.
Han togs i alla fall bort med bultpistol.

Så här gick det till:
Gjorde iordning honom på morgonen, ryktade och kelade en massa.
När "liemannen" kom var han ja, nog världens trevligaste människa.
Han kom in o boxen och pratade med mig, kelade lite med hästen och förklarade hur allt skulle gå till.

Jag vågade inte hålla i honom när det var dags, det fick en kollega göra.
Det gick snabbt, och han kände ingenting alls.
Han stod fint och tuggade med näsan i en havrehink, i nästa sekund föll han ihop.
När nervryckningarna avtagit kunde jag säga adjö.

Vet inte riktigt om jag kan rekomendera att vara med när det sker, de faller gasnka dramatiskt, och det rycker rätt bra i benen.
Hästen är då för länge sedan borta, men det ser obehagligt ut.

Mitt tips till dig är att prata med den som ska ta bort hästen, hinna säga adjö ordentligt innan det sker, men inte vara med under själva ingreppet.

Hoppas mitt inlägg gjorde dig lite klokare...

 

[LaMaya]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Vet inte riktigt om jag kan rekomendera att vara med när det sker, de faller gasnka dramatiskt, och det rycker rätt bra i benen.
Hästen är då för länge sedan borta, men det ser obehagligt ut.

Avlivningen är nu redan gjord och jag var med när det hände. Vi hade inga problem alls med hårt "fall" eller ryckningar efter. Hon satte sig på rumpan och sedan kom framdelen med väldigt smidigt och hon lade sig ner nästan som vanligt. Hon visade inte heller några som helt ryckningar efter. Men som sagt sprutade vi. Har hört flera som säger att nervryckningar och liknande är värre med bult.

 

[Hetla]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag har aldrig varit med vid en avlivning, men däremot har jag lovat min häst
att jag ska vara med tills den sista sekunden, och det tänker jag hålla. Jag har
haft ponnyn sen jag var 2 år och redan när jag var väldigt liten sa jag att jag
skulle vara med. Jag har redan planerat ut lite hur det ska gå till, och vi ska
begrava henne till varje pris! Jag ska veta vart jag har henne varesig hon är
levande eller död..

 

[Baddy96]

Sv: Var ni med? (avlivning)

jag har gått igenom ungefär samma sak som du låter det som. Tog hand om en ponny som varit en vanvårdad "vandringspokal" i hela sitt liv innan jag köpte henne som 12-åring. Jag jobbade länge med att få hennes förtroende och vi fick en särskild kontakt, som jag inte kan sätta ord på. Har aldrig haft en liknande relation med någon annan häst. Redan när jag köpte henne lovade jag att hon aldrig skulle flytta igen. Och de löftet höll jag. Hon blev sjuk när jag hade haft henne i 3 år och det fanns inte mycket annat att göra än att ta bort henne. Jag valde att vara med hela tiden, något som jag verkligen inte ångrar. Det kändes som att det var min skyldighet att vara med henne till slutet. Veterinären kom hem till oss och sprutade henne. Sedan begravde vi henne hemma i sin favorithage. Självklart var det väldigt väldigt jobbigt men det kändes ändå rätt. Jag hade hållit mitt löfte till henne och åren hos mig hade hon varit lycklig. Hon lever nu kvar hos mig genom sin lilla dotter

 

[Kattennizze]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Nej, jag var inte med då min älskade vän avlivades. Jag anlitade trotjänaravlivningen på rekommendation av min veterinär. Två vänner till mig som också kände hästen väl var med och det hela gick mycket värdigt till har de berättat.
Jag har aldrig ångrat beslutet att inte vara med.

 

[Tuvisen]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Tog bort min häst i höstas . Och jag var med vid avlivningen, det var en självklarhet för mej, jag tror det hade kännts ännu värre om jag inte hade varit där!

Har varit med förut när vi tog bort vår hund när jag var yngre och nej det är ingen trevlig upplevelse men jag tror man förstår bättre att de är borta...

Sen gör man ju såklart som man vill, men jag vet om jag inte hade varit med när min häst avlivades och såg att han verkligen var död så skulle jag alltid undra om han verkligen vart avlivad.. Har hört så mkt historier om hästar som ska slaktas som hamnar någon annan stans

 

[Warmblood]

Sv: Var ni med? (avlivning)

när min första egna ponny var tvungen att avlivas pga av kvickdrag, var jag runt 12år och med, och det e blandade känslor, jag är glad att jag vad med hästen så han slapp genomgå det ensam, men det e hemska minnen kring det som jag alltid kommer ha i huvudet, det är jobbigt att ha de sista minnena av hästen..=/, han avlivades med en pultpistol och det var jätte mycket blod och det var väldigt obehagligt att se! så hade jag gjort mitt val idag, hade jag valt att inte varit med på det!

 

[Niela]

Sv: Var ni med? (avlivning)

En gammal tråd men ändå=)

Jag tog bort min älskade bästaste häst feb 2007 och jag valde att inte vara med utan min bästa väninna fick förtroendet att stå vid hennes sida in i det sista!
Jag kände att jag vill ha ett fint minne som de sista minnena av min häst och inte när hon faller ner på marken och skakar och avblodas..
Nej tack!

 

[SaraXX]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Har behövt avliva 3 hästar.

• Ponny när jag var runt 16 år. Kördes till slakteri. Vi lastade ur och åkte och hon avlivades utanför byggnaden direkt när vi åkt.
• Häst när jag var 19. Avlivades på kliniken i Skara. Jag åkte dit med henne själv och var helt knäckt. Orkade inte vara med. Var förmodligen en trafikfara den 1,5 timme det tog att köra hem.
• Häst när jag var 22. Stod på Strömsholm en vecka men var tvungen att tas bort. Jag ville vara med men fick inte enligt deras policy. Var hos henne före och direkt efter.

 

[Stopek]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Om vi säger så här. Om jag måste så skulle jag till och med själv kunna avliva min häst. Men när jag inte måste och det finns andra som kan, så blir jag hispig och skrämmer bara hästen om jag är med.

Har avlivat två hästar. Första gången försökte jag vara med. Men började bara gråta och oroa hästen. Just för att det inte var akut och jag kunde backa när som helst visste jag ju, även om jag helt klart också visste att det var det bästa för hästen med avlivning.

Sedan har jag varit med i ett akut läge. Hästen hade ett avslaget ben och jag ensam med den i skogen. Jag var iskall och lugn hela den tiden och hade bara en vet dykt upp för avlivning hade jag varit lika lugn genom hela avlivningen. Men då det dök upp andra med rutin på slakt, jakt och hästar, tillsammans med vet, då brakade jag istället ihop och sprang undan för att inte oroa hästen.

Hästen vet ju inte att det är dess sista stund, utom om man själv hispar, så för hästens del mår den bäst av lugna människor.

Hälsning Maja