Var ni med? (avlivning)

[Donnatello]

Sv: Var ni med? (avlivning)

KL
Jag har vart tvungen att avliva två hästar jag har dock aldrig behövt ta ngt beslut om det då det inte funnits ngt val.
Första gången var det min första häst som bröt benet när han bara var 6 år. Han var mitt allt och fortfarande den som betytt mest utav alla hästar. Vet. kom och avlivade honom i hagen strax efter olyckan skett. Han hade så ont att han inte ville ha ngn mat eller så men nöjde sig med att jag stod och klappade honom. Det var självklart för mig att hålla i grimskaftet när vet gav honom sprutan. Han somnade lugnt och stilla och jag ångrar inte en sekund att jag var med. Hade nog haft svårt att acceptera det annars.
Min andra var en unghingst som fick avlivas då han blev förlamad. Han stod ca en vecka på klinik men blev aldrig bättre så jag åkte ner till kliniken när det var dags. Jag höll i honom då också när han fick sprutan. Mina två bästa vänner var med som stöd men jag ville hålla honom själv. Jag har vart jätteledsen men inte hysterisk då jag har vetat att det inte funnits ngt att göra.

Det är bara du som vet vad som är rätt för dig! Skickar styrkekramar!

 

[Meggie]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag har hållt i så många hästar som avlivats och tyckte det var helt ok( (andras hästar) , så kom vi till min egen bebís förra våren. En häst jag köpte som åring och red in själv men som tyvärr blev utdömd som 6åring. Jag trode in i det längsta att jag ville hålla i honom själv, men det GICK inte ,en annan fick ta över med kort varsel. Nu vet jág att när min tant (25 år nästa vecka) ska gå så ska jag inte vara där själv , det är bara självplågeri.

 

[JenniferH]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Efter att ha sett min ena häst ramla ihop hemma i hagen och krampat tills han slutade andas (hemskt, jag vet), Så är jag glad att jag inte var med när min andra häst avlivades. Det skulle ha blivit lite för mycket för mig. Det var bättre för mig att bara få åka till kliniken och säga Hejdå till honom innan.
Mitt hjärta skulle bokstavligt talat brista om jag fick se min andra häst ramla ihop också.

 

[castle_bar]

Sv: Var ni med? (avlivning)

*kl*

Jag var med när min ponny avlivades. Det var visserligen akut, men jag kunde ju ha gått därifrån om jag velat. Det ville jag inte, jag satt med hans huvud i min famn och klappade honom tills allting var över.

Det var hemskt, jag tyckte det var väldigt obehagligt när det ryckte i hans kropp efteråt, men jag har aldrig ångrat att jag stannade hos honom och var med honom tills hans sista andetag. Det var märkligt hur väl jag kände precis på sekunden när han försvann. Då kändes det verkligen som att jag bara klappade en tom kropp, Mulle var inte kvar därinne.

Jag tror det är väldigt individuellt om man vill/klarar av att vara med eller inte. Gör det du känner för DÅ! Massa styrkekramar till dig!

 

[Chappe_]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag var med, dels för att jag inte ville att hon skulle gå iväg ensam med en okänd människa, dels för att jag inte trodde jag skulle kunna ta in att hon verkligen var död om jag inte fick se henne ligga där. Jag ångrar inte på en fläck att jag var med, allt gick fint till och jag fick se hur fridfull hon var + känna att jag tagigt rätt beslut både med avlivningen och att vara med under. Har en ny stjärna i stallet idag och när det är dags kommer jag att vara med honom också!

 

[prusiluskan]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Usch så jobbigt att du behöver ta bort din vän!

Jag var med när min häst avlivades för ett år sedan. Han bultades på gårdsplanen hemma. Jag valde att vara med - men jag vet inte om jag skulle göra om det. Det var ett lugnt slut, men jag håller INTE med dem som säger att det är "din skyldighet som hästägare". Har man en häst som är orolig, eller har svårt att bli hanterad av främmande människor ska man såklart vara med. Men varför är man en bättre hästägare för att man står och håller i grimskaftet när hästen avlivas?

Det är fruktansvärt plågsamt att ta bort sin häst, och varför göra det värre genom att få bilder på näthinnan som är svåra att sudda bort? Jag hade nog hellre haft bilden av hur min häst stod och åt havre bredvid sambon än bilden av hur han föll med blodet rinnandes ut från tinningen som sista minne. Jag tror inte jag kommer att vara med nästa gång jag tvingas ta bort en häst.

Jag lider med dig - det var en jobbig dag som jag fortfarande inte kan beskriva utan att tårarna börjar rinna.

 

[Iwy]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Har varit med ett par gånger men har själv aldrig klarat av att hålla i, däremot har jag bestämt mig för att göra det när det är dags för min nuvarande häst att gå bort.
Fast förhoppningsvis får hon & jag många lyckliga år till tillsammans

 

[Kenzo]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Usch så jobbigt att du behöver ta bort din vän!

jag håller INTE med dem som säger att det är "din skyldighet som hästägare". Har man en häst som är orolig, eller har svårt att bli hanterad av främmande människor ska man såklart vara med. Men varför är man en bättre hästägare för att man står och håller i grimskaftet när hästen avlivas?

Jag lider med dig - det var en jobbig dag som jag fortfarande inte kan beskriva utan att tårarna börjar rinna.

Jag tillhör skaran som håller själv för jag klarar av det och det känns bättre för mig att få vara med min vän till slutet.

Jag hyser full respekt för dom som lämnar över det ansvaret att hålla om dom känner att dom inte klarar av det! Det viktiga är väl att hästen får bästa tänkbara slut!
En ägare som är ledsen o/eller stressad över situationen förvärrar ju det bara för hästen

Det är väl ändå en del i att ta sitt ansvar som ägare tycker jag.... Att sätta hästen i första rum. Ägaren har ju redan tagit sitt ansvar när h*n tog beslutet om avlivning, så vem som håller i snöret har väl ingen betydelse.. Känner sig stallägaren, kompisen eller pappa trygg i att hålla är det väl bättre att den gör det, än ägaren som kanske bryter ihop o skärrar upp hästen..?

Ville bara poängtera att man är inte en sämre hästägare eller mindre ansvarsfull för att man inte håller i snöret när det är dags...

Jag fungerar nog mer som "prusiluskan" i sådanahär lägen.. Jag är ledsen före o bryter ihop efter, men just när det är dags så är jag stark.
Jag vill kunna finns där som ett stöd för min vän när det är dags.
Jag finner en styrka i att veta att h*n inte längre behöver ha ont å lida utan att h*n får komma till de evigt gröna ängarna

 

[Eliza]

Sv: Var ni med? (avlivning)

KL

Jag var med och avlivade mitt fullblod och bästa vän för lite mer än ett år sedan. Han togs bort hemma med bult och jag har aldrig någonsin mått så fördjävligt som efteråt. Jag tänker inte sticka under stol med det. Det finns flera olika faktorer till varför jag valde ta bort honom men jag kan än i dag börja lipa när jag hör en smäll som låter som bulten.
Han led inte det vet jag men jag börjar gråta bara jag tänker på det..
Hade grava sömnproblem i ca ett halvår efteråt.

Jag vill inte skrämma någon men i mitt fall så var det värre än när min mormor och morfar dog och dessutom kände jag mig ansvarig eftersom jag ringt och best avlivningen. Ni fattar...
Var med på en annan avlivning 2 månader senare med spruta som gick lugnt och stillsamt utan sömnproblem men denna hästen var inte heller min bästa vän.

Den dagen jag ska ta bort min nya häst ( om hundra år) som jag vågade införskaffa först ett år efter fullblodet kommer det bli med spruta och hur dåligt jag än kommer må ska jag vara med.
Med fullblodet var det min skyldighet efter hur hans liv varit och med den nya är hon väldigt speciell och gillar inte nya människor.
Men jag klandrar ingen som inte orkar vara med, inte efter mina egna erfarenheter.

 

[LaMaya]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Nu är det klart att veterinär och "ambulansen" som tar bort kroppen kommer i morgon kl 8,30.

Var ute och gick med ponnyn idag och försökte förbereda mig mentalt med att gå iväg. Började lipa som en sill och ponnyn gav mig då en knuff i ryggen. Kändes som hon försökte säga "skärp till dig, jag kommer alltid finnas hos dig så varför tjuta". Det kändes faktiskt bra och det stärkte mig massor. Känns nästan som hon förstår mig och vet vad som är på gång, och hon tar det fruktansvärt bra. Komme rju inte undan då ett liv med det hon har inte fungerar.

Men vi får se i morgon om jag håller henne eller ej. Men med ska jag vara på något sätt. Säga Hej Då kan jag inte för vi ska ses igen i himlen .

 

[Iwy]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Nu är det klart att veterinär och "ambulansen" som tar bort kroppen kommer i morgon kl 8,30.

Stort lycka till!

 

[MissMolly]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Tänker på er o hoppas att allt går bra idag.
Anlitade själv "ambulansen" vid ett tillfälle o var MKT nöjd
Skickar en hög med styrkekramar

 

[Eliza]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Många styrkekramar till dig!

 

[LaMaya]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Allt gick fantastiskt bra, men det var väldigt jobbigt. Jag höll inte i grimskaftet när det hände utan det ville min veterinär göra själv. Jag stod istället bredvid vid huvudet när han sprutade. Kunde dock inte titta på henne då sprutan började bli tom. Hon satte sig ner och sedan lade sig, sen var hon borta. Veterinären skötte det exemplariskt hela vägen igenom och ambulansen var där 10 minuter efter. Så jag är väldigt nöjd med allt. Men jag har fruktansvärt svårt med synen av henne död..

Är glad att jag var med, men samtidigt vet jag inte om jag förstår vad som hänt än..


RiP LaMaya.

 

[Skogstroll]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Vad skönt att allt gick bra..Tiden läker alla sår vet du vännen! Om några år kommer du att skratta åt allt bus ni hittat på och alla minnen..

Tar med dikten som jag fått här på buke igen då..för att den passar så bra i detta sammanhang..

They say memories are golden,
Well, maybe that is true;
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still;
In my heart you hold a piece
No one could ever fill.

But now I know you want me
To mourn for you no more,
To remember the happy times
Life still has much in store.

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today;
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay.

If tears could build a stairway
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven
And bring you back again.


Ps.Jag är själv för spruta då det oftare går bra än vad det gör med bult..finns helt enkelt fler skräckexemplar med bult..

 

[andrisi]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag kan uppriktigt säga att jag inte kommer att klara av att vara med om min häst måste tas bort med bult. Jag klarar inte av blod, jag skulle förmodligen lyckas stressa upp hästen med min egna rädsla.
Jag önskar att jag kunde säga som dig att jag MÅSTE för hästens skull, men jag kan verkligen inte det .

Nu känner jag mig som en ond männsika.

 

[andrisi]

Sv: Var ni med? (avlivning)

STOOOR tröstkram till dig!
Tänker på dig och alla andra starka som finns med sina vänner till slutet.
KRAM!

 

[LaMaya]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Jag tycker int ealls du ska känna dig som en ond människa. Man tänker självklart på hästen och att man borde vara med, men man måste också tänka på sig själv. Jag har inga problem med döden utan tycker den är fin. Men jag hade aldrig utsatt mig själv för en sådan sak om jag inte visste att jag klarade av det. Mitt liv måste fortsätta efter och det gör den inte om jag får men av det på ett så obehagligt sätt, min mamma var ex. inte med då hon sist fick svåra sömnproblem upp ill 6 månader efter.

Jag skulle aldrig klarat av att bulta min tjej och vara med då det händer, den bilden vill jag inte ha av henne. Att spruta kändes väldigt bra och det är för mig det ända alternativet om jag ska vara med. Man måste tänka på sig själv också samtidigt som man ska underlätta för hästen.

 

[Milou]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Ja jag var med när min häst avlivades då han är begravd i hagen så ledde jag honom dit och jag har nog aldrig gråtit så mycket som då. Jag tog beslutet att bulta då jag har varit med om en avlivning med spruta och tyckte det var fruktansvärt (aldrig mer)
Det var veterinären som bultade och det gick fort, men jag tittade inte när de avblodade honom och var inte med när de begravde honom. Ska jag avliva någon igen så gör jag det med bult, absolut.

 

[Annikan]

Sv: Var ni med? (avlivning)

Ojoj - jobbig tråd....

Själv avlivade vi min barndomsvän och bästa vän när jag var 17år.Vi var lika gamla, min häst o jag, och vi fick honom när han var 3...
Eftersom han hade fått bronkit så skulle vi in med honom till kliniken för undersökning och medicin men det slutade tyvärr chockartat med att vi fick lämna kvar honom där i en box för han hade hostat sönder en lunga o var utom räddning. Jag kramade om honom o gick sen ifrån honom där han fick stå ensam kvar i boxen... Hade jag gjort detta idag hade jag definitivt stannat med honom tillsista stund!! Jag gråter än idag när jag tänker på det o jag har dåligt samveteför att ha lämnat honom själv. Men pappa var med(hans häst från början) och han bestämde att vi skulle åka därifrån... Tog mig bara 10 år att köpa egen häst igen...

Veckan innan fick vi avliva min hemmauppfödda ponny - men hon hade varit sjuk en längre tid och jag hadehunnit förbereda mig - så det kändes inte alls lika hårt. Hon kördes iväg av pappa när jag var i skolan, men det känns helt ok för mig att tänka på idag...

Tusen tankar till dig och ditt efterarbete nu - skönt att det känns som du tog rätt beslut med att stanna hos henne iaf!

Kramar