Vilka hobbies/intressen har du och vad betyder de för dig?
1) Hästar. Har varit mitt liv sen jag tre år gammal lyftes upp på grannens shetlandsponny. Haft egen häst sen mellanstadiet (sjutton år nu), och jag skulle verkligen inte vara jag utan hästar.
2) Ishockey. Från läktaren. Av förklarliga skäl ett intresse som tar mycket utrymme vintertid, men inget alls under sommaren.
3) Bilar. Från början en ren nödvändighet när jag bor mitt ute i spenaten och dessutom med intresse #1 som kräver tillgång till körkort och bil för det allra mesta. Sen blev det jäkligt mycket mer.
Vad får du ut av att hålla på med det?
1) Allt. Det är liksom andningshålet, och har varit i stort sett hela livet. Jag minns inte hur det var att inte rida, och livet före egen häst är en tidig barndom som känns enormt avlägsen. Har två hästar nu, en som rids och tränar och tävlar dressyr (med andra ord, används aktivt) och en som mest är sällskap (men rids av ett grannbarn) och det är en nivå som känns lagom just nu.
2) En total motpol till hästsporten. Jag började gå på hockey en period i mitt liv när jag var som allra mest under ytan, min första ponny hade precis hastigt avlivats, jag hade tagit studenten, tappat all kontakt med gamla vänner (för att vi gick ett teoretiskt gymnasieprogram och alla jag umgicks med flyttade till andra städer för att plugga vidare) och jag var rätt trött på hästvärlden. Och det är det som har varit så skönt med just hockeyn under alla år (nio år som supporter nu, följt laget från allra första säsongen i division 1 till SHL), att slippa hästvärlden ett tag. Jag har aldrig tröttnat på
hästarna, men på folket runtomkring.
3) För det första, friheten det innebär att som lantsortsunge slippa åka kollektivtrafik som går en gång om dagen. Sen älskar jag farten. Känslan av att gasa på (lite samma känsla som först fick mig intresserad av hästarna). Sen har jag träffat jäkligt mycket trevligare människor genom intresse #2 och 3 än vad jag någonsin gjort i hästvärlden. Så pass att de enda hästmänniskor jag frivilligt träffar idag förutom yrkesfolk är mamman till barnet som rider min shettis.
Hur ser din omgivning på det?
1) De hoppades väl länge att det skulle växa bort. Det har de slutat hoppas på. Mina föräldrar har stöttat mig hela vägen från ridskoleunge till där vi står idag. Mina syskon är dödligt less på hästarna, men jag antar att det blir bättre om vi inte bor under samma tak. Kollegor vet om att intresset finns (mitt ena jobb handlar om hästar), men det är inget vi direkt pratar om. Sen finns det väl lite mostrar och sånt som tror att det fortfarande kommer växa bort och att det kommer finnas andra saker som blir viktiga (barn...), men det kommer aldrig hända, så de kommer få ge upp de också.

2 och 3) Bakar ihop dessa då reaktionerna är lika. Enbart positiva faktiskt. Kanske för att det främst är män som håller på, och som tycker det är roligt med tjejer. Det var väl någon gång precis i början av hockeyintresset som det kom lite gliringar av samma personer som kommenterar att hästintresset ska växa bort att det var väl någon spelare som drog mer än själva hockeyn. När laget sen klättrade i tabellerna började det bli mer och mer populärt här överlag, så det blev snabbt alltmer accepterat. Mina mostrars sambos är också hockeyintresserade, förutom min pappa och ena bror, så det är lite en grej vi kan göra ihop. Och bilintresset kommer från pappas sida. Mina farbröder har kört amerikanare hela sin ungdomstid, men tyvärr är jag född för sent för att ha upplevt det.