Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[escodobe]

Jag var särbo ett tag, det var rätt slitigt, ffa eftersom jag haft en delad tjänst och rest mkt i jobbet, extremt mkt logistik och planering.
Nu är jag sambo, men min sambo är borta halva året ungefär. Det är en rimlig tid ihop på ngt vis.
I mina föräldrars hus bor ett par som för många år sedan med hemmavarande barn köpte lägenheten bredvid för att slå ihop, det fick de inte bygglov för pga k-märkning men de behöll bägge ändå. Nu har de en för "representation" och en som får vara mer stökig. Och bor lite växelvis ihop/isär men äter middag ihop.
Så hade jag gärna haft det.

Precis!
Jag var ju särbo i över tio år.

 

[Voeux]

Han är inte den som tar något initativ till en sån förändring om golvet riskerar att trilla ned till grannen typ.
Det är alltså inte ett probem att bo ihop.
Men inte heller ett självändamål annat än praktisk.

Nej, jag förstår. Jag tänkte enbart att om du själv känner att du vill någonting annat än den lösning som du har idag, så hade iaf jag funderat på bättre lösningar i framtiden. Även om det inte utgör något direkt problem.

 

[Voeux]

Din sambo/man? tycker det är helt okej att du inte är hemma på pass mycket? Jag är så avundsjuk på sånt. Ingen av mina tidigare sambos hade accepterat att jag velat vara på landet (om vi hade haft något sånt) själv var och varannan helg.. och jag och min första sambo hade ändå separata semestrar, men vardagslivet skulle ändå vara tillsammans och även om de var iväg så var det underförstått att jag skulle vara hemma när de kom hem eller strax efteråt.

Det hade kvävt mig. Det är ju en stor fördel att, oavsett om man vill göra allt ihop eller det mesta själv, att hitta en relation där man har liknande behov och tänker lite likadant kring det. Jag har ganska stort behov av egentid.

 

[Shudde]

Precis!
Jag var ju särbo i över tio år.

Sen hade det säkert funkat bättre om vi bott närmre. Det var inte jättelångt, men 20 min med cykel/30 min kollektivt. Plus att han bodde närmre bägge mina jobb och lagar all mat, så det kändes alltid jobbigt att åka "hem" efter jobbet någon gång i veckan och försöka komma ihåg vad jag behövde ha med.
Så länge vi har små barn är det ju mer praktiskt att bo ihop, och han är hemma mycket mer. Men så fort vi båda jobbar någorlunda fullt igen så vet vi att vi kommer behöva värna mycket om egentiden, men på ett annat sätt än vi gjort nu, där vi bägge fått gott om den.

 

[escodobe]

Din sambo/man? tycker det är helt okej att du inte är hemma på pass mycket? Jag är så avundsjuk på sånt. Ingen av mina tidigare sambos hade accepterat att jag velat vara på landet (om vi hade haft något sånt) själv var och varannan helg.. och jag och min första sambo hade ändå separata semestrar, men vardagslivet skulle ändå vara tillsammans och även om de var iväg så var det underförstått att jag skulle vara hemma när de kom hem eller strax efteråt.

Herregud vad obehagligt!
Det hade jag aldrig stått ut med!

 

[escodobe]

Nej, jag förstår. Jag tänkte enbart att om du själv känner att du vill någonting annat än den lösning som du har idag, så hade iaf jag funderat på bättre lösningar i framtiden. Även om det inte utgör något direkt problem.

Ja, det är ju inte omöjligt att det blir så i framtiden.

 

[starcraft]

Herregud vad obehagligt!
Det hade jag aldrig stått ut med!

Uppenbarligen inte jag heller eftersom jag lämnat relationerna och numera är väldigt anti samboskap.

 

[Inte_Ung]

Det är lite svårt att tolka någonting alls utan mer information än så. Du är alltså sambo, men bor hellre ensam?

Ja.
Jag har aldrig strävat efter att bli sambo utan jag drabbades av kärlek och då så blev det så.
Helst så skulle jag ha mitt eget boende men det blir så meckigt att jag inte orkar.
Vi har flera hus på olika geografiska platser och gott om plats men vi hamnar helst på samma ställe.

 

[Petruska]

Din sambo/man? tycker det är helt okej att du inte är hemma på pass mycket? Jag är så avundsjuk på sånt. Ingen av mina tidigare sambos hade accepterat att jag velat vara på landet (om vi hade haft något sånt) själv var och varannan helg.. och jag och min första sambo hade ändå separata semestrar, men vardagslivet skulle ändå vara tillsammans och även om de var iväg så var det underförstått att jag skulle vara hemma när de kom hem eller strax efteråt.

Ja. Då och då noterar vi att vi båda tycker att vi har setts för lite ett tag, och då ser vi ju till att ses lite mer. För mig är acceptans helt feltänkt här. Han vill ju tydligen vara ihop med mig. Och det här är jag. Typ.

 

[Voeux]

Ja.
Jag har aldrig strävat efter att bli sambo utan jag drabbades av kärlek och då så blev det så.
Helst så skulle jag ha mitt eget boende men det blir så meckigt att jag inte orkar.
Vi har flera hus på olika geografiska platser och gott om plats men vi hamnar helst på samma ställe.

Det låter ju som att ni har det bra, så jag förstår inte riktigt din ursprungliga fråga. Det är ju inte upp till mig att bedöma andras situation men jag ser inga konstigheter i att par blir kära och flyttar ihop.

 

[Petruska]

Din sambo/man? tycker det är helt okej att du inte är hemma på pass mycket? Jag är så avundsjuk på sånt. Ingen av mina tidigare sambos hade accepterat att jag velat vara på landet (om vi hade haft något sånt) själv var och varannan helg.. och jag och min första sambo hade ändå separata semestrar, men vardagslivet skulle ändå vara tillsammans och även om de var iväg så var det underförstått att jag skulle vara hemma när de kom hem eller strax efteråt.

Alltså. När vi träffades (för 20+ år sen) trodde han att det var han som var omöjlig att leva med för att han lägger så mycket tid och pengar på sin hobby.

Det har han omprövat sedan dess.

 

[Inte_Ung]

Det låter ju som att ni har det bra, så jag förstår inte riktigt din ursprungliga fråga

Jag tänkte ur ett normperspektiv.
Normen styr mig inte men ändå så lever jag enligt normen.

 

[Voeux]

Jag tänkte ur ett normperspektiv.
Normen styr mig inte men ändå så lever jag enligt normen.

Min uppfattning är att normen inte fungerar på så vis att man kan separera den fullt ut från annat. Men, givetvis kan den vara en större eller mindre faktor i olika sammanhang och för olika personer.

 

[Raderad medlem 19815]

Om jag och min sambo skulle separera har jag svårt att tro att jag någonsin mer skulle bli sambo. Jag skulle trivas utmärkt med mitt eget. Vi flyttade nog mest ihop för att det kändes som ett självklart steg i en "seriös" relation, jag funderade inte så mycket på det då.

 

[monster1]

Jag gillar att bo ihop sålänge som jag har något eget att dra mig undan till när jag behöver eget utrymme. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att jag ska bo i hop med en "kärlek". Jag har bott i hop med vänner och trivts jättebra med det. Så om livet inte var så normativt hade jag nog snarare tänkt att man skulle bo fler vuxna tillsammans snarare än färre men med egna utrymmen där man får vara ifred. Lite som i korridor fast för vuxna (som städar efter sig och håller rent).