Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[Voeux]

Ingen hade ens nämnt ordet strukturalism. Den term som användes var normer, och på ett vardagligt och opreciserat sätt.

Vilket är starkt kopplat till tron på strukturalism, varför jag tog upp det. Ska vi tjöta detta vidare? Jag har ju redan förklarat, sen om man tycker att det ändå är kasst så visst. Men släpp det. Jag kan inte förklara bättre än vad jag redan gjort.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänker att normer spelar en stor roll i samtliga fall av parbildande och beslut att bli samboende. Men utöver det kan nog drivkraften att flytta ihop variera kraftigt mellan par. Ett par kanske vill skaffa barn och anser det högst praktiskt att då bo ihop. Ett annat kanske flyttar ihop på grund av att mannen vill och kvinnan är rädd för att han ska bli arg om hon säger nej. Ett annat för att "man borde". Jag tänker att drivkraften bakom kan variera både inom sunda och osunda relationer.

Och jag tror normer är förklaringen. I samhället har vi skapat en bild av hur en relation ska se ut och där ingår det att man flyttar ihop när man varit tillsammans en tid. Det blir logiskt, praktiskt, naturligt, mysigt och viktigt eftersom vi har det i oss från väldigt tidig ålder att det är så vi ska leva.

Dessa normer är dessutom livsfarliga eftersom många kvinnor i destruktiva relationer hoppas att det ska bli bättre när de flyttat ihop/gift sig/fått barn. Att följa de steg man ”ska” ses som potentiella lösningar till de problem man har i relationen - något man ser ofta även här på Buke till exempel.

 

[Raderad medlem 6459]

vilket är starkt kopplat till tron på strukturalism, varför jag tog upp det

Jag vill bara vänligt flika in att normer inte på något vis är begränsat till enbart strukturalism. Du verkar koppla ihop dem extremt starkt och det kan bli lite tokigt.

 

[Voeux]

Men att begränsa diskussionen om varför samboskap ses så eftersträvansvärt till att handla om "sunda relationer", blir ju helkonstigt. Att goda relationer på det hela taget, hur de än är utformade, anses eftersträvansvärt är ju inte att förvånas över. Vi vet ju att en helvetes massa relationer är hur skadliga som helst för den ena eller samtliga involverade. ÄNDÅ fortsätter vi att hylla den samboende tvåsamheten och prata om hur mysig den är. Trots allt vi vet om den.

Jag tolkade TS fråga som att varför är samboende starkt eftersträvansvärt i jämförelse med särboende. Jag tolkade det därmed som att vi diskuterar boendeformen i förhållanden. Alltså har min utgångspunkt varit att det är sunda relationer vi pratar om och boendeformen kring dessa.

Ska vi prata om varför det är eftersträvansvärt att bilda par med all skit det kan innebära så har jag helt missuppfattat diskussionen. Jag har redan skrivit att parnormen är högst problematisk.

 

[Badger]

Och jag tror normer är förklaringen. I samhället har vi skapat en bild av hur en relation ska se ut och där ingår det att man flyttar ihop när man varit tillsammans en tid. Det blir logiskt, praktiskt, naturligt, mysigt och viktigt eftersom vi har det i oss från väldigt tidig ålder att det är så vi ska leva.

Dessa normer är dessutom livsfarliga eftersom många kvinnor i destruktiva relationer hoppas att det ska bli bättre när de flyttat ihop/gift sig/fått barn. Att följa de steg man ”ska” ses som potentiella lösningar till de problem man har i relationen - något man ser ofta även här på Buke till exempel.

Man reflekterar liksom inte ens över någonting annat och gjorde man någonting annat så skulle "folk" reagera, nyfiket, negativt eller något men reagera.

Tex om jag bestämde mig för att bo med mina systrar hos min mamma och vi alla tog emot nattbesök av pojkvänner och uppfostrade barnen i grupp skulle folk bli lite nyfikna mysigt iofs (om inte mamma var lite mer irriterande än min man och om jag haft systrar)

 

[Voeux]

Och jag tror normer är förklaringen. I samhället har vi skapat en bild av hur en relation ska se ut och där ingår det att man flyttar ihop när man varit tillsammans en tid. Det blir logiskt, praktiskt, naturligt, mysigt och viktigt eftersom vi har det i oss från väldigt tidig ålder att det är så vi ska leva.

Dessa normer är dessutom livsfarliga eftersom många kvinnor i destruktiva relationer hoppas att det ska bli bättre när de flyttat ihop/gift sig/fått barn. Att följa de steg man ”ska” ses som potentiella lösningar till de problem man har i relationen - något man ser ofta även här på Buke till exempel.

Ja, jag håller helt med.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tolkade TS fråga som att varför är samboende starkt eftersträvansvärt i jämförelse med särboende. Jag tolkade det därmed som att vi diskuterar boendeformen i förhållanden. Alltså har min utgångspunkt varit att det är sunda relationer vi pratar om och boendeformen kring dessa.

Ska vi prata om varför det är eftersträvansvärt att bilda par med all skit det kan innebära så har jag helt missuppfattat diskussionen. Jag har redan skrivit att parnormen är högst problematisk.

Men människor blir ju sambos i både kassa och bra relationer. En tråd om varför det i samhället anses eftersträvansvärt att vara sambo kan ju givetvis inte antas handla specifikt om sunda och bra relationer.

 

[Voeux]

Jag vill bara vänligt flika in att normer inte på något vis är begränsat till enbart strukturalism. Du verkar koppla ihop dem extremt starkt och det kan bli lite tokigt.

OK! Ska tänka på det.

 

[Voeux]

Men människor blir ju sambos i både kassa och bra relationer. En tråd om varför det i samhället anses eftersträvansvärt att vara sambo kan ju givetvis inte antas handla specifikt om sunda och bra relationer.

Jo, men nu var det ju det jag antog hur som helst. Som jag skrev, jag trodde att vi enbart diskuterade boendeformen. Alltså normen att bo ihop vs. att vara särbo. Min utgångspunkt har alltså inte varit skadliga relationer.

Ja, parnormen är problematisk och farlig likväl som sambo/äktenskapsnormen.

 

[Inte_Ung]

Det berättar för mig att personen gärna vill känna sig och uppfattas som unik. Det berättar inte för mig att personen är särskilt unik.

Eller att den vill berätta att den inte känner sig tvingad av normen.
Det är ju olika om man trivs med att följa normen eller om den skaver när man följer den.

 

[Inte_Ung]

Ja alltså, fristående från precis allt annat så skulle såklart just mysigheten vara en väldigt svag grund för att bo ihop. Kan jag tycka

Det är min enda grund.
För egen del så bodde jag hellre ensam.
Hur tolkar du det?

 

[Voeux]

Det är min enda grund.
För egen del så bodde jag hellre ensam.
Hur tolkar du det?

Det är lite svårt att tolka någonting alls utan mer information än så. Du är alltså sambo, men bor hellre ensam?

 

[escodobe]

Det är lite svårt att tolka någonting alls utan mer information än så. Du är alltså sambo, men bor hellre ensam?

Jag är i samma sits. I Min drömvärld har vi två lägenheter mycket nära varandra.

Det blev för svårt att motivera att ha kvar min lägenhet när jag började jobba i en annan kommun. Det gick inte att få ihop med hundvakt, jobb och partner på så skilda ställen. Sen panikköpte vi en lägenhet när vi fick mögel i den andre. Han har inga boplatsdagar alls, så det var enda vettiga lösningen.

Det funkar ju bra att bo ihop. Men Det hade liksom snäppet ännu bättre om jag hade något eget.

 

[Voeux]

Jag är i samma sits. I Min drömvärld har vi två lägenheter mycket nära varandra.

Det blev för svårt att motivera att ha kvar min lägenhet när jag började jobba i en annan kommun. Det gick inte att få ihop med hundvakt, jobb och partner på så skilda ställen. Sen panikköpte vi en lägenhet när vi fick mögel i den andre. Han har inga boplatsdagar alls, så det var enda vettiga lösningen.

Det funkar ju bra att bo ihop. Men Det hade liksom snäppet ännu bättre om jag hade något eget.

Det kan inte vara en långsiktig plan då, att det ska bli så? Jag tänker att det är fullt förståeligt att man får anpassa sig efter de förutsättningar man har ibland, men man kan ju ha en plan för hur man vill ha det senare?

 

[Petruska]

Jag är i samma sits. I Min drömvärld har vi två lägenheter mycket nära varandra.

Det blev för svårt att motivera att ha kvar min lägenhet när jag började jobba i en annan kommun. Det gick inte att få ihop med hundvakt, jobb och partner på så skilda ställen. Sen panikköpte vi en lägenhet när vi fick mögel i den andre. Han har inga boplatsdagar alls, så det var enda vettiga lösningen.

Det funkar ju bra att bo ihop. Men Det hade liksom snäppet ännu bättre om jag hade något eget.

Min partner och jag rör oss i samma gränsland. Sedan barn flyttat ut, har vi varsitt eget rum i vår fyrarummare. Det känns rätt hanterligt. Jag är ju dessutom alltid i stallet och sommartid hänger jag på landet.

 

[escodobe]

Det kan inte vara en långsiktig plan då, att det ska bli så? Jag tänker att det är fullt förståeligt att man får anpassa sig efter de förutsättningar man har ibland, men man kan ju ha en plan för hur man vill ha det senare?

Alltså just nu vill jag ju aldrig flytta igen *s*

 

[Voeux]

Alltså just nu vill jag ju aldrig flytta igen *s*

Okej! Och han kan inte, med tiden, flytta heller?

 

[escodobe]

Okej! Och han kan inte, med tiden, flytta heller?

Han är inte den som tar något initativ till en sån förändring om golvet riskerar att trilla ned till grannen typ.
Det är alltså inte ett probem att bo ihop.
Men inte heller ett självändamål annat än praktisk. Och vi hade ju båda behövt att flytta, jag hade inte haft råd med den på egen hand och han har inte behov att en trea.

 

[Shudde]

Nu vet jag att Sverige är ett av de mest singelhushållstätaste länderna, men frågan är varför det ändå är så populärt att vara sambo?

Jag var särbo i mellan 2004 och 2015, med två olika partners (inte samtidigt) och tycker egentligen att det är den optimala relationsformen. 2015 fick jag säga upp min lägenhet, jag kunde inte motivera att ha kvar den när jag bytte jobb och det hade blivit för mycket meck med att bo på två ställen, ha hundvakt på ett tredje och arbeta på ett fjärde ställe. Det var helt enkelt för opraktiskt. Sen panikinköpte vi en lägenhet, som vi visserligen älskar båda två så vi fortsatte att vara sambos även när jag bytte jobb igen.

Nuvarande sambon är trots allt den MINST påfrestande människan jag delat boende med men nu i helgen är han bortrest och det är så himla skönt! Inte för att vi grälar eller så, tvärtom, men bara det att slippa behöva relatera till någon annan är ren avkoppling för mig.
Jag är ju väl medveten om att det finns både praktiska och inte minst ekonomiska fördelar med att bo ihop, men när man hör många människor och vad de grälar om så tänker jag att mycket kanske hade varit vunnet om fler flyttade isär? Jag vet att mina förhållande när jag var särbos ibland av andra betraktades som "mindre seriösa" än när jag varit sambo, vilket provocerar mig en del.

Jag var särbo ett tag, det var rätt slitigt, ffa eftersom jag haft en delad tjänst och rest mkt i jobbet, extremt mkt logistik och planering.
Nu är jag sambo, men min sambo är borta halva året ungefär. Det är en rimlig tid ihop på ngt vis.
I mina föräldrars hus bor ett par som för många år sedan med hemmavarande barn köpte lägenheten bredvid för att slå ihop, det fick de inte bygglov för pga k-märkning men de behöll bägge ändå. Nu har de en för "representation" och en som får vara mer stökig. Och bor lite växelvis ihop/isär men äter middag ihop.
Så hade jag gärna haft det.

 

[starcraft]

Min partner och jag rör oss i samma gränsland. Sedan barn flyttat ut, har vi varsitt eget rum i vår fyrarummare. Det känns rätt hanterligt. Jag är ju dessutom alltid i stallet och sommartid hänger jag på landet.

Din sambo/man? tycker det är helt okej att du inte är hemma på pass mycket? Jag är så avundsjuk på sånt. Ingen av mina tidigare sambos hade accepterat att jag velat vara på landet (om vi hade haft något sånt) själv var och varannan helg.. och jag och min första sambo hade ändå separata semestrar, men vardagslivet skulle ändå vara tillsammans och även om de var iväg så var det underförstått att jag skulle vara hemma när de kom hem eller strax efteråt.