Varför har man katt?

mian1

Trådstartare
Vi har tre! Första katten övertalades vi till att ta emot. Vi bodde i lägenhet och en kollega hade blivit allergisk mot sin hårboll till katt. Hon var bedårande söt och vi hade ingen möjlighet att skaffa hund så hon fick vara ett substitut. Hon följde med på utflykter på helgerna, älskade att åka bil och var nog rätt okej för att vara katt. Fast ganska snart tröttnade hon på att vara innekatt och hon fick flytta hem till min mamma tills vi skaffat oss ett mer Simba-vänligt boende.
Väl utflyttade till gård på landet insåg vi att Simba var föga intresserad av jakt och friluftsliv. Hon ville inte gå ut, inte fånga mössen i hallen utan hon låg som en stor dammråtta uppe på kylskåpet och väste elakt om man försökte få ner henne. Som hämnd skaffade vi Wilmer! :devil: Det tog två månader för min kollega, som inte lyckades bli av med sin kull kattungar, att övertala mig om att Wilmer var en fantastisk musfångare. Och det var han också...så länge musen satt fast i en dator med en lång sladd. Ut ville Wilmer bara gå när det var hundpromenader och han var fast övertygad om att han var en dvärglabrador. Vi hade inte längre möss inomhus, men i stallet frodades de eftersom katterna inte vistades utomhus. Wilmer blev ett år innan han blev överkörd på vår lilla, knappt trafikerade grusväg. I våras begravdes han i en skogsglänta.
Efter Wilmer var det inte meningen att det skulle bli någon mer katt, men vi ändrade oss. EN till kunde ju vara roligt, i alla fall för hundarnas skull. En liten som skulle drillas till att bli en musjägare och som dessutom skulle döda mössen och inte bara släppa dem levande i sovrummet. Vi svarade på en annons om stallkatter och bokade en, uppvuxen i ett stall, kunde det bli bättre? När vi kom för att hämta vår 10 veckors kattunge visade det sig att den inte riktigt kunde gå och springa så bra. Max 6 veckor var den, men de ville bli av med den på en gång. Och eftersom den var så yttepyttig hade vi inte hjärta att bara ta en. Det var illa nog att den skulle skiljas från sin mamma. "Klart att vi ska ta två". Det har vi fått äta upp!
På en månad har de:
Rivit julgranen - 5 gånger
Haft sönder julgranskulorna - 21 stycken
Bajsat i hästens krubba - 1 gång (men det var diarré)
Krafsat jorden ur blomkrukorna - 4 av 4 krukor en växt överlevde
Klöst sönder påslakan - 1 styck som vi fått i julklapp
Rivit sönder väggen i sovrummet
Rivit sönder toapapper - ett 12-pack
Slickat/drägglat/sovit i chipspåsar - 2 gånger
Sovit i skålen med pepparkaksdeg - 1 gång

För undehåll av dessa två bestar gick det åt:
16 stora burkar kattmat i sås
1 säck kattfoder
1 flaska fy-spray

Antalet infångade möss: 0!!!


Varför har ni katt?
 
Det är gott!

Vilken underbar berättelse! Precis så upplever jag katter, men eftersom jag tydligen är klokare än du, har jag aldrig skaffat någon katt.

Jag har alltid hävdat att redan en katt är minst en för många. Dessutom är det relativt sett för mycket klor på katter.

I Kina kunde jag dock konstatera att kattgryta är gott. ;)
 
I natt väcktes jag flertalet gånger av en galen katt som skrek och hoppade runt lekandes men en liten gosidjursapa :smirk:

Men vad skulle jag göra utan den där lille sötnosen :smirk:
 
Min första katt var en stallkatt, han följde med på köpet han hans shettiskompis, och hade bara halv svans. Han vägrade envist gå inomhus, så han fick bo i boxen, där han var en mycket skicklig råttfångare. Ensam höll han både stall, sadelkammare och loft råttfria. 17 år gammal gick Polarn bort av ålderdom, hyfsat pigg och fräsch in i det sista, även om turerna över de stora jaktmarkerna blev allt mindre. Vintern efter Polarns död var samtliga benlindor, och även lite hjälmar o. dyl. förstört av möss.

Katt nr 2 är herren på min användarbild. En korat på 11 år. Han är en bortskämd baby, mitt enda djur här i storstaden. Min väckarklocka, min värmedyna i sängen, min spindeldödare, och min förkläde (jo, han tränger sig alltid emellan om han tycker någon blir för närgången :D)
Han visas (visades rättare sagt, pensionerad sedan ett halvår) mycket på utställningar häromkring, och jag tycker inte det är dåligt att bli Årets klubbkatt 2003, vid hans ålder *skryta*.
Han ligger dessutom till grund för mina avelslinjer, även om honan inte är född än, då han är en av de mest betydelsefulla avelskatterna i sin ras.

Katt nr 3 är en hittehusis, som bodde här ett kort tag. Han var vår feta, lata dörrmatta. Men ack så söt... Tyvärr kom de båda herrarna inte alls överens, så han fick flytta tillbaks till dåvarande pojkvännens mamma.

Mina katter är :love: :love: :love:, och jag skulle aldrig klara mig utan. Jag är dessutom intresserad av genetik, avel och utställning, så av de kommande katterna i mitt liv kommer de flesta vara korater, även om jag fösöker tjata till mig en ORI...
 
Förlåt om jag gapskrattar :rofl: Men vilken underbar resumé av en kattägares vardag. Gäller kanske inte alla, men jag känner igen mig i mycket av det.
Min syrra dumpade sitt 8 kilos "lodjur" hos mig när hon skulle på semester.. för 3 år sen! Han är extremt kelsjuk, dreglar så fort han mår gott, oftast i min nacke när jag sover. Nafsar i knäskålarna när man sitter på toa, och följer efter vart man än går.
I somras skulle jag o sambon ut o fiska hos några bekanta, men kom istället hem med en 12 veckors långhårig katthona. Totalt oemotståndlig! Det tog dock 3-4 veckor innan de accepterade varann, men nu är de dödspolare och river ner det mesta i sin väg.
Så 3 ljusstakar, 2 blomkrukor, 2 olika sovrumstapeter, 1 söndertuggad hallmatta och en köksmatta fattigare, ställer jag mig samma fråga:
Varför?! :crazy: Hmmm...just love them!! :love:
 
För att de är helt underbara! :love:
De ger kärlek och bjuder alltid på ett skratt varje dag över alla tokiga grejer de tar sig för.. :cool:
 
:love: :love: Sådana underbara små odjur!! :love: :love:

Hade velat ha katt i flera år när jag hälsade på Snuttis då han var 2 v. gammal. Och blev kär! :love: :love: Jag ville så gärna ha katt, för de är så söta, kramiga, ulliga, gulliga... :) :) :) Och så är de så självständiga, kaxiga, roliga, klantiga, och bara så helt underbart perfekta!! :D :D :love: :love:
 
:D :D

Ja, så är det med katter !

Jag har två väluppfostrade damer. Båda födda i stall av tidernas bästa jägarmamma. Väluppfostrade när vi är hemma eller när de tror att vi inte ser. Men när vi vänder ryggen till. Då stojas det och busas och de är otroligt barnsliga. De ÄR utekatter, men just nu är årstiden mycket lämpligare att vara innekatt verkar de tycka, de ligger mest på någon fårfäll och myser. Ibland är de ute, och ve och fasa om inte nån är hemma och släpper in när de önskar gå in. Häromdagen hade ena kattan suttit och skrikit hjärtskärande så min stallkompis trodde att hon varit bortsprungen minst en vecka och just kommit hem....men hon hade nog varit ute sådär en halvtimme.

Man har katt för att det går inte att INTE ha katt. Jag vill ha en till. Ena sekunden vill jag ha en Britt andra sekunden är jag inne på nån katthems-sida och vill ha en övergiven kisse....men min man räknar tyvärr katter och i vårt hus får det visst bara plats två säger han...
 
Jag har haft katt (2 st) i 6 år och har aldrig varit med om något av nedanstående:

Rivit julgranen - 5 gånger
Haft sönder julgranskulorna - 21 stycken
Bajsat i hästens krubba - 1 gång (men det var diarré)
Krafsat jorden ur blomkrukorna - 4 av 4 krukor en växt överlevde
Klöst sönder påslakan - 1 styck som vi fått i julklapp
Rivit sönder väggen i sovrummet
Rivit sönder toapapper - ett 12-pack
Slickat/drägglat/sovit i chipspåsar - 2 gånger
Sovit i skålen med pepparkaksdeg - 1 gång

På sin höjd har de tagit matrester som min slarvige sambo har låtit stå framme under natten. Men vilken kisse kan motstå en halväten grillad kyckling som bara står och väntar på diskbänken :D.

Kanske mina är små väl uppfostraden änglar :angel:?
 
Är din man släkt med min sambo :confused:

Får visst bara plats 2 i vårat hem också.
 
Ja, man skulle ju kunna tro det - eller att de åtminstone pratat ihop sig !
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 659
Senast: cirkus
·
Övr. Katt Har skaffat två katter i november då det blev ohållbart att bo i huset där vi bor på grund av råttor och möss. Det har gått...
Svar
9
· Visningar
2 465
Senast: Fille
·
Katthälsa Har en 5årig huskatt som varit kastrerad sen 5-6 månaders ålder. Han kom hit som kattunge, men antagligen för tidigt för att lämna...
Svar
16
· Visningar
2 114
Övr. Katt Vi har en honkatt, ca 3 år, steriliserad. Hon har förut varit yngsta katten och väldigt bra kompis med den äldre hankatten samt funkat...
Svar
0
· Visningar
798
Senast: maria_b
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp