Varför klassas inte incels som terrorister?

Status
Stängd för vidare inlägg.
/…/

Internet har verkligen gjort att de kan klumpa ihop sig och försämra för varandra. Istället för att vara utspridda mer bland andra människor i sin IRL lokala miljö. Större risk att de som ligger i ytterkanterna stollar till sig värre kan jag tro.


Facebook etc gör också att du aktivt kan välja en viss sorts nyheter. Om din främsta källa till information är facebooksidor du like:at samt vissa hemsidor som du valt - och övrig media, eller t.o.m vetenskapliga rapporter är fake news. Då går det att enas om precis vad som helst som sägs där.
 
Ja och det var helt lagligt att våldta sin fru här i Sverige. Den lagen kom inte förens 1965. Fint va?
Jag förstår inte hur det är relevant jag pekade bara på att våld i relation är ungefär lika vanligt båda hållen och då kanske inte så relevant för att säga att det är kvinnohatande struktur (kan vara ändå men inte med det som del).
 
Det finns forskning som visar att användande av fysiskt våld mellan könen är lika vanligt i relation med skillnad att män gör mer skada. Tror även jag såg att kvinnor använder våld oftare men kan minnas fel.

Dels är den en sak i relationer, och där måste du komma med källor om jag ska tro påståendet eftersom jag aldrig har hört det tidigare. Sedan är det en annan sak med våld mot personer man inte känner, och mord, och där finns det i princip inga kvinnliga förövare alls.

Men du kan ju fråga dig själv varför, av alla bevis jag gav dig på kvinnoförakt i samhället, så väljer du att plocka ut ett utav mina flera exempel, dessutom plocka ut just relationsbiten i exemplet, och argumentera emot. Det är så fruktansvärt provocerande när du gör så. När jag ger dig en rad av exempel på kvinnohat i samhället och du plockar ut en liten del utav det och säger "Men kvinnor då, på det här området". Utan en enda tillstymmelse av respekt och förståelse för det enorma problem som mäns våld mot kvinnor är. Inte ens ett enda erkännande till att "Ja det är hemskt" innan du hoppar på och kritiserar det du kan hitta.

Jag vet inte, jag kan liksom inte diskutera vidare när du är så blind och därmed respektlös gentemot detta enorma problem som kvinnoförtryck är.
 
Dels är den en sak i relationer, och där måste du komma med källor om jag ska tro påståendet eftersom jag aldrig har hört det tidigare. Sedan är det en annan sak med våld mot personer man inte känner, och mord, och där finns det i princip inga kvinnliga förövare alls.

Men du kan ju fråga dig själv varför, av alla bevis jag gav dig på kvinnoförakt i samhället, så väljer du att plocka ut ett utav mina flera exempel, dessutom plocka ut just relationsbiten i exemplet, och argumentera emot. Det är så fruktansvärt provocerande när du gör så. När jag ger dig en rad av exempel på kvinnohat i samhället och du plockar ut en liten del utav det och säger "Men kvinnor då, på det här området". Utan en enda tillstymmelse av respekt och förståelse för det enorma problem som mäns våld mot kvinnor är. Inte ens ett enda erkännande till att "Ja det är hemskt" innan du hoppar på och kritiserar det du kan hitta.

Jag vet inte, jag kan liksom inte diskutera vidare när du är så blind och därmed respektlös gentemot detta enorma problem som kvinnoförtryck är.
Jag kan förstå och jag ber om ursäkt det är inte att resten inte är viktigt utan bara att jag pekar på detaljerna som jag inte håller med om eller förstår men inte för att resten inte är viktigt.

Allt lidande för alla människor i världen är hemskt oavsett vad det beror på jag tänker att jag inte behöver specificera det varje gång utan har det som grund för allt.
 
Jag kan förstå och jag ber om ursäkt det är inte att resten inte är viktigt utan bara att jag pekar på detaljerna som jag inte håller med om eller förstår men inte för att resten inte är viktigt.

Allt lidande för alla människor i världen är hemskt oavsett vad det beror på jag tänker att jag inte behöver specificera det varje gång utan har det som grund för allt.

Nä, "allt lidande för alla människor i världen är hemskt" duger inte. Jag är ledsen, jag måste ta ett exit på den här diskussionen för jag blir bara provocerad och det är dumt.

Det är ändå fredag. Jag vill dricka vin snart och vara glad.
 
Jag tror inte man kan skylla feminism och kvinnor för incelsrörelsen.
Fler och fler träffar ju partners via nätet. Men det är verkligen en stor skillnad för män och kvinnor i möjlighet att hitta partner på nätet och framförallt sexpartner.
Så jag kan verkligen förstå att många blir deprimerade av att bli avisade hela tiden. Det är inte roligt helt enkelt. Om du skulle swipa på nätet som en man med medelmåtta utseende och försöka få kontakt och hålla igång diskussioner med kvinnor. Skulle du se att det är rätt jäkla svårt.


- Var är alla förbannade funkis-incels som väljs bort p g a sitt funktionshinder och inte får ligga?
- Var är alla förbannade Beckys som incelskillarna inte vill ligga med, men som ändå på nåt sätt ansvarar för incelkillarnas sexuella frustration emot Stacy?
- Var är alla förbannade gayincels?

Mystiskt detta att det är just unga (vita?) män som samlas i sin roll som incel efter att de blir avvisade, skriver om sitt hat och går ut och dödar andra människor.

Med det inte sagt att det inte kan vara frustrerade att dejta. Men det är fasen en annan tråd.
 
Nä, "allt lidande för alla människor i världen är hemskt" duger inte. Jag är ledsen, jag måste ta ett exit på den här diskussionen för jag blir bara provocerad och det är dumt.

Det är ändå fredag. Jag vill dricka vin snart och vara glad.
Är det för att du tror att jag nedvärderar mäns våld mot kvinnor för att jag inte specifikt anger att det är hemskt varje gång jag skriver något i ämnet? Hur ska jag uttrycka mig för att det ska vara godkänt? Jag är en person som blir extremt ledsen för alla orättvisor personer utsätts för eller om en person mår dåligt eller lider och jag ser det så blir jag också ledsen och försöker hjälpa eller vara tröst men jag är också en person av internet och mitt kommunikationssätt kanske är lite sterilt men det är verkligen inte menat som att jag inte bryr mig eller ser vissa problem jag fokuserar bara på det jag undrar om mer än hela tiden påpeka "saker som är självklara".
 
Jo, jag förstår att det handlar om online dejting och matches.

Nej , jag tillhör inte dessa 20%.
Men du menar att en sådan 20%-grupp finns?

Nästan halva befolkningen lever i en parrelation. Förvånande nog är det lika många kvinnor som män. :D
Sen tillkommer en rejäl hög som har relationer men inte bor ihop.
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Nastan-halva-befolkningen-lever-i-parrelation/

Hur får du ihop det med att en så liten grupp skulle skilja ut sig med att ha en så stor andel av relationerna?
 
Är det för att du tror att jag nedvärderar mäns våld mot kvinnor för att jag inte specifikt anger att det är hemskt varje gång jag skriver något i ämnet? Hur ska jag uttrycka mig för att det ska vara godkänt? Jag är en person som blir extremt ledsen för alla orättvisor personer utsätts för eller om en person mår dåligt eller lider och jag ser det så blir jag också ledsen och försöker hjälpa eller vara tröst men jag är också en person av internet och mitt kommunikationssätt kanske är lite sterilt men det är verkligen inte menat som att jag inte bryr mig eller ser vissa problem jag fokuserar bara på det jag undrar om mer än hela tiden påpeka "saker som är självklara".

Det handlar väl inte om att det ska vara "godkänt", utan om du uttrycker någonting som du står för och jag blir provocerad av det så är det ju bara så. Att vi tycker olika. Men det du uttrycker nu som gör mig provocerad är din ovilja att se specifikt mäns våld mot kvinnor, och mäns hat mot kvinnor som ett allvarligt och utbrett problem i samhället. När du säger "allas lidande är illa" så är det samma sak som när en himla massa svarta blev nedskjutna i USA och "Black lives matter" rörelsen drog igång som en reaktion på det och då blev massa vita provocerade och skrek "ALL lives matter!" Ja, det är väl liksom underförstått? Men nu är det svarta som är utsatta här och då är det dem vi visar stöd för just nu. Kapa inte det.

När jag säger att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt problem i samhället och du säger "allt lidande är illa" så duckar du hela diskussionen om mäns våld mot kvinnor och därmed underminerar den. Det är ett slag mot alla utsatta kvinnor att inte erkänna det här problemet, och det gör inte du. Sen kanske du inte anser att ett strukturellt förtryck mot kvinnor existerar, och må så vara, men det provocerar mig enormt.
 
Det handlar väl inte om att det ska vara "godkänt", utan om du uttrycker någonting som du står för och jag blir provocerad av det så är det ju bara så. Att vi tycker olika. Men det du uttrycker nu som gör mig provocerad är din ovilja att se specifikt mäns våld mot kvinnor, och mäns hat mot kvinnor som ett allvarligt och utbrett problem i samhället. När du säger "allas lidande är illa" så är det samma sak som när en himla massa svarta blev nedskjutna i USA och "Black lives matter" rörelsen drog igång som en reaktion på det och då blev massa vita provocerade och skrek "ALL lives matter!" Ja, det är väl liksom underförstått? Men nu är det svarta som är utsatta här och då är det dem vi visar stöd för just nu. Kapa inte det.

När jag säger att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt problem i samhället och du säger "allt lidande är illa" så duckar du hela diskussionen om mäns våld mot kvinnor och därmed underminerar den. Det är ett slag mot alla utsatta kvinnor att inte erkänna det här problemet, och det gör inte du. Sen kanske du inte anser att ett strukturellt förtryck mot kvinnor existerar, och må så vara, men det provocerar mig enormt.
Nej jag menade bara att allt lidande är illa som att jag inte hela tiden specifikt diskussionen anpassar vad som är illa jag menade inte att använda det som blankt skäl för just den här diskussionen ledsen om det var olämpligt och provocerande :(

Det blir lite svårt ibland beroende på humör och hur trött jag är men jag förstår och tycker verkligen att allt våld mot kvinnor är hemskt. Ironiskt nog jag tror att mitt behov att säga allt lidande är illa är grundat i könsrollsstrukturer eftersom jag är uppvuxen med att alltid får höra "man slår inte en kvinna" vilket jag var rebell och alltid sa "man slår inte en människa". :)
 
Ja. Jag vet att du tycker att jag alltid har fel.
Och jag vet att du har för vana att dra in mitt yrke i irrelevanta lägen för att smutskasta extra.

Ursäkta? Jag tänker inte ens bemöda mig att svara på resten av inlägget, faktiskt. Ovan kommentarer är bara så otroligt lågt och tramsigt av dig. Jag har aldrig sagt att du alltid har fel, och jag har nog nämnt ditt yrke extremt sällan i diskussioner.

Det är inte första gången du försöker måla ut mig såhär när jag svarat på dina inlägg, men du kan väl åtminstone försöka hålla dig saklig istället för att komma med rena påhitt för att försöka ställa mig i dålig dager.
 
Fast enligt (något jag läst halft om halft) så är man inte längre helt totalt övertygad om att det inte kan hjälpa att "glömma" och gå ifrån känslor. Så jag skulle inte alls tro att det är baserat i anekdoten utan anekdoten illustrerar det vissa börjar fundera över när det gäller känslor.

Så jag kan se båda sidorna ;) mina instinkter säger mig att det är bra att tala om känslor, men vissa saker jag läst tyder på att ev är det inte lösningen på allt. Och inte nödvändigtvis problemet om man inte kan. Fast man vet väl inte.

Fast nu pratar jag ju inte om explicit psykoterapi, eller någon terapi what so ever. Det handlar också om det alldagliga livet, att kunna kommunicera sina känslor i vardagen, kunna visa empati, att kunna gråta när det är befogat istället för att trycka undan och säga att allt är bra med en ryggdunk.
 
Den strikta uppdelningen i de som får och de som inte får. Personer har olika lätt och svårt, av en massa olika skäl, och de flesta ligger på olika grader av får ibland. Hela konceptat att det är en dikotomi. Bara att du börjar där gör att förutsättningarna för att lyckas med orsaksanalysen blir fel.

Kriterierna som beskriver vad som gör en Chad till en Chad. Att det är dessa som kvinnor väljer efter. Lät som en kort lista präglad av mycket externa drag. Men eftersom man valt frågeställningen utifrån att definera "den valda typen" så missar man aspekter av hur valprocessen går till och komplexiteten i frågan om vad som formar relationer.

Vilka aspekter syftar du i ??
 
Nja, fast det illustrerar ju verkligheten!

Å ena sidan har "läkemedelsskolan" funnits. Och man har försökt medicinera psykiskt illabefinnande. Ångest, nedstämdhet, tvång med flera symtom.
Med varierande framgång.
Ibland hjälper det, ibland inte.
Framför allt vågar jag påstå att det inte hjälper mot de problem som är allt vanligare de senaste 20-30 åren med stressymtom och livssituationsproblem (ok, helt nytt påhittat ord men jag tänker på människor, framför allt kvinnor, som mår väldigt dåligt i sin livssituation kanske med barn ur flera förhållanden, barn som har olika problem och särskilda behov, dessutom jobb som är krävande, och så har man eller inte har en partner och så är det verkligen SKITJOBBIGT).
Mediciner kan inte påverka människans situation.

Sedan har vi skolan "psykologisk behandling" och den skolan är uppdelad i sinsemellan inte helt eniga fraktioner där KBT förespråkas av en grupp, andra metoder av andra grupper.
Även denna behandling kan ses inte hjälpa.

Och så har vi mittenpartiet, som förespråkar lite medicin och lite terapi. Eller eventuellt mycket av båda.

Och verkligheten visar upp människor som inte mår bra, och många människor som faktiskt inte mår bättre varken av den psykologiska eller av den medicinska behandlingen.

Det finns människor som gått i samtal i 20 års tid och som ändå inte mår bättre. Delvis samma människor har också gått på läkemedel i lika lång tid och mår inte bättre för det.

Det pratas om känslor, och om hur viktigt det är att prata om känslor.
Men inte minskas den psykiska ohälsan av det!

En sak som också händer är att vissa känslor identifieras som sjukdom, i stället för att accepteras som en del av ett normalt liv.
Att vara trött, ledsen, stressad.
Det blir något som man ska söka och få hjälp för.
Man kanske får förhoppningen att de jobbiga känslorna ska försvinna, men det kommer rätt sällan att hända.
Det viktiga kanske är att kunna identifiera att man kan må skit ibland och att det faktiskt ibland är tecken på en frisk skäl.

(och eftersom detta är Buke... nej, jag försöker inte bortförklara svår psykisk sjukdom eller relativisera, jag försöker tänka kring psykiska symtom som ibland tecken på sjukdom, ibland tecken på friskt psyke som reagerar på en påfrestande situation, ibland kroniskt, ibland övergående, ibland tillgängligt för medicinering men ibland inte; ibland tillgängligt för psykologisk behandling och ibland inte...)

Så nej, det är inte säkert att "sanningen" att det är bra att prata om känslor faktiskt är en sanning.
Min tanke är att "för en del människor är det bra att kunna prata om känslor, för andra människor behövs det inte."

eller
"en del människor mår bättre av att prata om känslor, andra mår inte bättre av att prata om känslor".

Det vill säga:
I slutänden vet vi faktiskt inte och det är olika.
Inte i termer av bättre och sämre utan i termer av olika (det är lite av mitt mantra, det; inte i termer av bättre och sämre).
Tack för översikten!

Jag tror jag stött på aningen av en tredje skola? Finns den? Som verkar antyda att om man faktiskt har praktiska problem så är det svårt att sluta vara deprimerad pga terapi eller mediciner så länge själva orsaken ligger kvar.

Den artikeln beskrev att man hade gett ett antal personer 500 kr extra i månaden och fått mycket bra resultat på mående. De menade att det är svårt att inte vara deprimerad att om man är så förtvivlat ekonomiskt trängd. Jag kan nog inte leta upp den igen och vet inte hur man skulle kunna använda detta i praktiken.

(vet däremot att jag kände till en bekant med ADHD som fick mediciner mot depression som inte hjälpte. Samtal är jag osäker på, kanske kanske inte fick det. Saken var den att roten till depressionen fanns ju rent praktiskt. Deprimerad pga inte klarar det som individen ville klara. Med ADHD-medicin blev det mycket bättre än med antidepp.)

Nu blir jag säkert mördad iofs. Vet inte om det är ok att skriva om det så.
 
Men du menar att en sådan 20%-grupp finns?

Nästan halva befolkningen lever i en parrelation. Förvånande nog är det lika många kvinnor som män. :D
Sen tillkommer en rejäl hög som har relationer men inte bor ihop.
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Nastan-halva-befolkningen-lever-i-parrelation/

Hur får du ihop det med att en så liten grupp skulle skilja ut sig med att ha en så stor andel av relationerna?

Det finns en grupp som har det mkt lättare. Om man nu vill kalla den 20%-gruppen.
Flera av dessa kanske befinner sig i en relation. Men så fort de blir singlar kommer dessa inte ha problem att finna en ny partner ganska omgående eller kanske flera åt gången för sexuella relationer.
Befinner du dig utanför 20% gruppen är singel eller precis separerad tex. Så kommer du att ha det mkt svårare än 20%-gruppen.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp