Hästnyheter Varför så mycket hysch-hysch kring hästars skador?

Håller med. Det är nästan som om det är skämmigt att prata om skador på sina hästar.

Så himla dåligt att inte berätta om tidigare skador för köpare. Det kan hjälpa hästen i framtiden om man vet om vilka skador den ev har haft och varför. Jag berättar allt, till och med om hästen bara haft en hovböld. Mörkar inget för jag har inget att dölja och jag vill att hästen ska få så bra förutsättningar som möjligt i sitt nya hem.
 
En i stallet som jobbat med att sälja hästar säger att många köpare hör av sig och letar en helt skadefri häst, det är ju också helt orealistiskt och driver säkert på det här med att folk mörkar.
Men verkligen jättebra artikel - mer öppenhet i affärerna!
 
Jag är för en transparens men jag är däremot restriktiv kring att det normaliseras att behandla och tävla. Målet måste vara en frisk häst och träning som är positiv för hästens välmående. Som ryttare och tränare behöver jag ha kunskap att ändra på träningen ifall hästen får återkommande skador, inte bara behandla symptomen och fortsätta samma träningsupplägg.
 
Sen finns det två varianter av 'konstant' skadade hästar.

Typ 1 är hästen som får tillbaka samma skada om och om igen.
En stallkompis häst fick alltid kotledsinflammationer fram i början av december. Varje år. (i de 5 åren jag stod i det stallet och hon ägde den hästen). Där hade något behövts ändras.

Typ 2 är hästen som skadar sig frekvent men på olika sätt.
Kompisens häst lyckades få kotledsinflammation av ett snesteg, en hovböld, ett brott på hovbenet, ett slag mot en sena och nån form av vajsing på ett framknä, alla sakerna runt en-två månader efter hon var fullt igång från föregående sak. Det ser, från utsidan, ut som man rider upp en skada hela tiden med det handlade ju inte alls om det.

Och på internet är det hemskt lätt att dömma, speciellt när man inte har typ nån information alls om vad som egentligen händer.
 
Jag förstår om man inte pratar öppet om det. När jag skulle sälja min genomfriska häst som jag haft 0 kr i veterinärkostnader (förutom vaccination och tandvård) så såg jag hur en tilltänkt köpare backade när jag upplyste om att hästen blivit sparkad vid ett tillfälle, fått ett par sårskador och en sträckning. Inte mycket till skador under 5 år direkt, ingen allvarlig eller långvarig utan mycket bättre efter ett par dagars vila och helt bra på en vecka eller två (ja ett sår tog lite längre tid att läka men en mjukdelsskada). Vad skulle de då sagt om hästen haft en "riktig" skada? Och är det någon som inte får något litet om man har haft den flera år?

Hästen gick igenom besiktningen utan anmärkning och har så vitt jag vet hållit sig frisk (ja jag vet inte om den fått lite småblessyr).
 

Görel

Moderator
En i stallet som jobbat med att sälja hästar säger att många köpare hör av sig och letar en helt skadefri häst, det är ju också helt orealistiskt och driver säkert på det här med att folk mörkar.
Men verkligen jättebra artikel - mer öppenhet i affärerna!
En person med den inställningen vill jag inte sälja häst till, de flesta har varit med om något men allt behöver inte ge bestående men.
När jag sålde en häst som varit skadad gjorde jag en bilaga till kontraktet med information som köparen fick signera för att bekräfta att denne fått informationen.
 
Jag är lika frågande som artikelförfattaren och er här i tråden om varför skador ska vara så hemliga. Som representant för media "even more so".

Vet inte hur många gånger jag sett halta hästar trava upp för egna teamet på söndagar och som är typ hopping lame. Och fast de såg att man gick förbi när de kollade hästarna får man nästan per automatic alltid en total bullshit story om varför hästen ströks innan hoppningen.

Kortsiktigt kanske man tjänar något med den här metoden, exakt vad det skulle vara vet jag dock inte. Men långsiktigt så skapar man ju en trend och tankegång som gör gällande att hästar inte skadar sig.

Något som inte stämmer men som leder till att det blir svårare och svårare att sälja häst med minsta lilla ärr, förändring, reaktion. Ännu mer i dagens samhälle där faktisk kunskap urholkas mer och mer för varje dag som går.

Själv fick jag igår ett protokoll på en häst som visar sig ha en cysta i ett framben men som är helt utan hälta. Jag gillar hästen och skulle lätt kunna chansa på den som sporthäst. Däremot är jag mer tveksam av att använda henne för avel.
 
Fördelen med att ha häst som har varit mycket skadad och även sjuk gör att jag lär mig väldigt mycket om detta och faktiskt känner att den o den skadan är ingen fara vid köp av ny häst.
Nu säljer inte jag den skadade/sjuka hästen pga historiken men jag är alltid öppen om någon frågar. Men det är sällan någon orka lyssna på listan 😂
 
Fördelen med att ha häst som har varit mycket skadad och även sjuk gör att jag lär mig väldigt mycket om detta och faktiskt känner att den o den skadan är ingen fara vid köp av ny häst.
Nu säljer inte jag den skadade/sjuka hästen pga historiken men jag är alltid öppen om någon frågar. Men det är sällan någon orka lyssna på listan 😂
Jo men så är det ju, ju mer som händer desto mer lär man sig. Jag tror att det finns mkt rädsla för att köpa hästar med vissa typer av skador pga okunskap. Att man tror det är värre och farligare än vad det är ibland.
 
Sen finns det två varianter av 'konstant' skadade hästar.

Typ 1 är hästen som får tillbaka samma skada om och om igen.
En stallkompis häst fick alltid kotledsinflammationer fram i början av december. Varje år. (i de 5 åren jag stod i det stallet och hon ägde den hästen). Där hade något behövts ändras.

Typ 2 är hästen som skadar sig frekvent men på olika sätt.
Kompisens häst lyckades få kotledsinflammation av ett snesteg, en hovböld, ett brott på hovbenet, ett slag mot en sena och nån form av vajsing på ett framknä, alla sakerna runt en-två månader efter hon var fullt igång från föregående sak. Det ser, från utsidan, ut som man rider upp en skada hela tiden med det handlade ju inte alls om det.

Och på internet är det hemskt lätt att dömma, speciellt när man inte har typ nån information alls om vad som egentligen händer.
Har en häst av typen 2. Ibland är det så man önskade man hade en typ 1 i stället.
För en 2a kan man rulla in i bubbelplast och den gör illa sig i alla fall 🤷‍♀️
 
Skriver upp på att ha lyckats skanna landet på häst typ nr 2.
Självmords kandidaterna :crazy::banghead:😆 ( känslan iaf ibland)
Spelar som sagt ingen roll om man lindar in dom i bubbelplast dom lyckas alltid med något ..
 
Varför finns det en kultur av att försöka mörka när ens häst är skadad? Ridsports gästkrönikör Axel Wallman funderar på varför det är så, och tänker sig istället en hästkultur med mer öppenhet. Det skulle kännas mer befriande - och tänk vilket stöd man kan få om man delar med sig av sin hästs problem.
Skämmigt kanske?
 
Det jag har märkt inom travet är att det är väldigt öppet om skador och behandling på hästarna.

Skrivs tom ut på hemsidor och dyl att "nu har brunte varit hos vet och fixat x"
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp