Varför spelar små barn matcher?

Måste och måste, vänder man sig till ett fotbollslag för att börja träna fotboll inom ramen för deras verksamhet så är det klubbens mål, kärnverksamhet och syfte att fostra nästa generationens fotbollsspelare. Det är inte direkt konstigt då att de ägnar sig åt det. Sen hanterar olika klubbar/tränare det olika, men grunden är den samma för det stora flertalet.

Vänder du dig till en ridklubb så är deras mål syfte och kärnverksamhet att lära barn rida. Det är mycket få lektionsryttare som tävlar mer än enstaka gånger per termin.
Nu emottar ju fotbollsklubbar bidrag för sin barnverksamhet. Det betyder att frågan är en politisk angelägenhet på kommunal nivå. Alltså inte en helt fotbollsintern fråga.

Man kan alltså ifrågasätta det rimliga i att en klubb använder sig av småbarn i sin strävan att nå sina mål. Fotbollsträningen bör ju vara till för barnens skull. Barn är inte till för att hjälpa fotbollsklubbar med måluppfyllelsen.
 
För att så många sorgligt nog ser träning som värdelöst om det inte innebär att de tränar för tävling och det gäller oavsett sport. Jag har sett sexåringar "tävla" i ridgrenar med. Att bara ha roligt, stärka kroppen, träffa nya människor och må bra ser alltför många som något helt oviktigt. Nu var mitt barn något äldre, 10 år, men när hen ville börja spela fotboll frågade jag hur ofta det var träning/match. Jag fick svaret träning två gånger i veckan och match en gång i månaden ungefär. Okej tänkte jag, det ror vi iland. Bara det att det var lågsäsong då. Vid högsäsong var det träning fyra gånger i veckan och match varenda helg och man förväntades som förälder jobba deltid med allt runt omkring.

I ridningen fick inte mina barn tävla förren de var 10-11 år och då efter eget initiativ. Jag ville att de skulle kunna ta ett nederlag utan att de blev helt förstörda och kände sig dåliga utan istället kunde se vad de nästa gång kunde göra bättre. Att ständigt misslyckas som barn, att inte få förutsättningarna för att lyckas är ingen hit för självkänslan.

Det är så sorgligt att barn inte kan få vara barn. Få leka sig fram till rörelseglädje istället för att tvingas till tävling. Alla vill inte tävla. Alla är inte tävlingsmänniskor och att slås ut från det de tycker är roligt bara för det är så otroligt sorgligt.
En liten tjej som rider min häst när jag inte hinner, gjorde sin tävlingsdebut i våras som 12-åring. Och då är hon barn i en hopptävlingsinriktad familj. Hennes ridlärare på ridskolan såg att hon hade blivit så duktig (antagligen tack vare att hon rider min häst) så att hon blev den yngsta som fick starta "klubbmästerskapet". Clear round. 60 och 70 centimeter. Det blev en jättefin debut för henne och hon nollade båda rundorna och var stolt.

Och hon har alltså ridit sedan hon var 3 år, enligt sig själv.

Nu tränar hon inför lc-dressyr på clear round.

Det tycker jag är lagom.
 
Nu emottar ju fotbollsklubbar bidrag för sin barnverksamhet. Det betyder att frågan är en politisk angelägenhet på kommunal nivå. Alltså inte en helt fotbollsintern fråga.

Man kan alltså ifrågasätta det rimliga i att en klubb använder sig av småbarn i sin strävan att nå sina mål. Fotbollsträningen bör ju vara till för barnens skull. Barn är inte till för att hjälpa fotbollsklubbar med måluppfyllelsen.
Verksamhet med barn får bidrag och har fått det under många år.

Om du är missnöjd med verksamheten så ta det med kommunen och klubben. Jag påtalade bara varför jag tror det är som det är.
 
Jag tycker mig se det här överallt i samhället. Allt ska vara en tävling där det är viktigt att vara bäst. Personligen tror jag att det är en av grunderna till den ökade psykiska ohälsan. En människa, och då framförallt barn, måste få möjlighet att bara vara utan att presation är det viktiga.
Varför är prestation så viktig så vi är beredd att skada oss så mycket?
 
Med matcher många helger om året och svintidigt? Matcher utomhus även om det ösregnar?

Jag ser inget roligt i det varken från barn- eller föräldraperspektiv.

Nu vet jag att min lille släkting gillar det, MEN det finns också förväntningar om att han ska gilla det. Fick jag bestämma skulle han träna i någon av de klubbar där barnen inte spelar matcher, men jag bestämmer inte.

Många matcher ja, hur det var med vädret minns jag inte.

Brorsan bytte till hockey och jag började rida sen.
 
En sjuåring i min närhet tränar fotboll. Det är en gång i veckan.

Men så har de ofta under säsongerna match både lördag och söndag. Vilket ofta innebär tidiga morgnar och kan ta halva dagen. Jag fattar inte varför. Jag ser inget pedagogiskt värde i dessa matcher.

Varför spelar barn match?

Min kompis åttaåring spelar fotboll och där är det som du beskriver det match varje helg. Min kompis totalt hatar ”den jävla fotbollen, den förstör allt”. Hela helgerna går åt.
 
Min 9 åring började spela i somras. Idag kl 10 ska vi mötas på ip:n för samåka till grannbyn. 3 matcher skall spelas idag. 🙄
Hennes allra första match efter bara tränat

Sitter en trött tjej i soffan o försöker sleva i sig mannagrynsgröt och chai-te. Packat apelsiner, pannkakor och vatten m pressad citron. Pengar med för kunna stoppa i henne en kokt korv senare.
 
En liten tjej som rider min häst när jag inte hinner, gjorde sin tävlingsdebut i våras som 12-åring. Och då är hon barn i en hopptävlingsinriktad familj. Hennes ridlärare på ridskolan såg att hon hade blivit så duktig (antagligen tack vare att hon rider min häst) så att hon blev den yngsta som fick starta "klubbmästerskapet". Clear round. 60 och 70 centimeter. Det blev en jättefin debut för henne och hon nollade båda rundorna och var stolt.

Och hon har alltså ridit sedan hon var 3 år, enligt sig själv.

Nu tränar hon inför lc-dressyr på clear round.

Det tycker jag är lagom.
Jamen precis!
 
Jag kan se ett problem i idrottens struktur - i många idrotter börjar många som 6-åringar, idrotten utövas för tävling vilket eskalerar i tonåren när många ”slås ut”, och först för vuxna finns det mer uttalad motionsidrott. Sedan vet jag att det finns barn som älskar att tävla och vill satsa och det tycker inte jag att är fel - möjligheten får gärna finnas men det är ett elände att det är normen.

Jag tror dock att det skiljer mycket mellan olika sporter - jag växte upp med fotboll och där var det så och hos fotbollsspelande barn i min närhet (för att inte tala om hockey! :eek:) verkar det fortfarande likartat. Min äldsta spelar innebandy och där är tänket vad jag förstår annorlunda, de spelar förvisso turnering någon gång ibland (vilket barnen älskar) men det finns inget seriespel än (åttaåringar) och jag har förstått det som att det kommer rätt sent - min uppfattning är att innebandyn som är en nyare sport inte släpar på lika mycket såhär-har-det-alltid-varit utan har ett modernare tänk.
 
Jag kan se ett problem i idrottens struktur - i många idrotter börjar många som 6-åringar, idrotten utövas för tävling vilket eskalerar i tonåren när många ”slås ut”, och först för vuxna finns det mer uttalad motionsidrott. Sedan vet jag att det finns barn som älskar att tävla och vill satsa och det tycker inte jag att är fel - möjligheten får gärna finnas men det är ett elände att det är normen.

Jag tror dock att det skiljer mycket mellan olika sporter - jag växte upp med fotboll och där var det så och hos fotbollsspelande barn i min närhet (för att inte tala om hockey! :eek:) verkar det fortfarande likartat. Min äldsta spelar innebandy och där är tänket vad jag förstår annorlunda, de spelar förvisso turnering någon gång ibland (vilket barnen älskar) men det finns inget seriespel än (åttaåringar) och jag har förstått det som att det kommer rätt sent - min uppfattning är att innebandyn som är en nyare sport inte släpar på lika mycket såhär-har-det-alltid-varit utan har ett modernare tänk.

En schematisk bild av svensk innebandys utvecklingsmodell för att jag inte kunde låta bli att googla lite :)

ECFB56B0-ADB2-4A5B-8298-8EF96394BC6A.png
 
I den mån man har undersökt huruvida tidiga matcher etc bidrar till att få fram blivande elitspelare, så verkar resultaten snarast tyda på det omvända.

Och jag ser inget önskvärt i att odla fram fotbollsstjärnor, särskilt inte under småbarnsåren.
Nej det gör jag verkligen inte heller, att odla fram fotbollsstjärnor så tidigt, det är vansinne. Men att spelar 1 - 2 ggr per år under lugna icke-hetsiga former var under min tid ialla fall skitkul och ett minne för livet. Tvivlar tyvärr dock på att det är så nu idag.
 
Jag är rätt nöjd att mitt äldsta barn inte har någon större önskan att ägna sig åt diverse sporter än. Hen är nöjd med simskola och cykla med när vi går med hunden.
Men, jag blir stressad av förskolegruppens övriga föräldrar som försöker tjata med henom till fotbollens värld för om hen inte börjar nu blir det svårt att komma med sen.
Hen är född -13...
Jag blir lika stressad av kollegorna med barn i samma ålder som har provat flera olika sporter och letar efter något som barnet gillar.
 
Jag är rätt nöjd att mitt äldsta barn inte har någon större önskan att ägna sig åt diverse sporter än. Hen är nöjd med simskola och cykla med när vi går med hunden.
Men, jag blir stressad av förskolegruppens övriga föräldrar som försöker tjata med henom till fotbollens värld för om hen inte börjar nu blir det svårt att komma med sen.
Hen är född -13...
Jag blir lika stressad av kollegorna med barn i samma ålder som har provat flera olika sporter och letar efter något som barnet gillar.

Svårt att komma med??! Herregud ungen är fem!
 
Är lite tudelad till det här med matcher inom bollsporter hos barn. Nu har jag aldrig spelat någon bollsport, men i stort sett alla i mina klasser på låg/mellanstadiet gjorde det på den tiden det begav sig (detta var alltså ca. 2003-08). Då hade de också turneringar vid ungefär 2-3 tillfällen/skoltermin (sportlov, påsklov, början på sommarlov, höstlov). Däremellan möjligen ev. någon typ "träningsmatch" mot grannklubben (vad jag mer hade liknat vid P&-konceptet i ridsport) 1-2 ggr/termin utöver ovanstående. Mina klasskamrater verkade tycka det var jättekul och dessa turneringar var samtalsämne under lång tid efteråt. Hålls det på ovanstående nivå tycker jag också att det verkar endast positivt! På denna nivå tycker jag det är helt okej, åtminstone om barnen ändå är bortåt 10 år. Däremot som det ofta är idag, med matcher varje vecka från 7-8 års ålder, och träningar 4-5 dgr/v därutöver, tycker jag är helt förkastligt.
 
Varför är det viktigt att sjuåringar utmanas till utveckling i fotboll?
Viktigt och viktigt, beror ju på barnet. Dock om man vill komma någonstans i idrott nu måste det börjas tidigt. Många slutar nog också om det inte är någon tävling då det trots allt faktiskt även för barn är kul med tävling sålänge det görs på rätt sätt och dom inte känner sej värdelösa om dom förlorar. Fotbollen är ju trots allt inte alls lika tidkrävande och jobbigt som tex ridningen är om den ska satsas på.
När samma lilla kille rider, pratar han om hur mysigt det gungar och somnar nästan. Han vet knappt ens att ridning är eller kan vara en sport! Det är mer som en promenad för honom. Varför kan inte fotbollen få vara enbart lek och vänskap?
Fotbollen är säkerligen så för väldigt många, vill man spela fotboll för att det är kul så finns det säkert olika föreningar och sätt att spela på. Sen måste ju inte allt var allt eller inget, bara för att något barn vet om tävling med häst behöver inte det betyda att den inte kan njuta av hästarna på annat sätt än träning och tävling.
Med matcher många helger om året och svintidigt? Matcher utomhus även om det ösregnar?
Det där är ju ett vanligt hästägande annars för dom flesta barn som har egna hästar, även yngre barn. I stallen jag stått på så är dom också tidigt på mornarna i ösregn och fodrar med föräldrarna, dom rider och tränar och hämtar hästar oavsett tid på dygnet eller om det regnar och är tråkigt väder. Varför är det så illa att fotbollen är sådan när det mer eller mindre är vardag för majoriteten av hästägare?

Tävling är ju också viktigt på det sättet att man kan lära barn hur dom bör hantera förluster, att inte förluster per automatik innebär att dom är dåliga. Det är någonting som man inte kan träna utan att tävla också.
 
Senast ändrad:
En schematisk bild av svensk innebandys utvecklingsmodell för att jag inte kunde låta bli att googla lite :)

Visa bifogad fil 19506
Den var jättebra!
Merparten av oss slutar ju som må bra-idrottare på sikt och det måste väl vara det viktigaste behovet att fylla både för individ och samhälle - egentligen.

Går att tänka lika om barnen lagar mat, syr, snickrar eller tecknar också.
Alla utvecklas på ett värdefullt sätt av det, många använder det mer eller mindre i sitt vuxna liv, för en del blir det riktigt viktigt för välmående eller identitet. Och några få utbildar sig vidare och har det som yrke/blir proffs.
Idrott är inte (borde inte vara!) så annorlunda än andra aktiviteter och intressen.

(Bara frågande att träna för att tävla är för killar 16-21, måste vara misstag av någon som annars tänkte bra?)
 
Den var jättebra!
Merparten av oss slutar ju som må bra-idrottare på sikt och det måste väl vara det viktigaste behovet att fylla både för individ och samhälle - egentligen.

Går att tänka lika om barnen lagar mat, syr, snickrar eller tecknar också.
Alla utvecklas på ett värdefullt sätt av det, många använder det mer eller mindre i sitt vuxna liv, för en del blir det riktigt viktigt för välmående eller identitet. Och några få utbildar sig vidare och har det som yrke/blir proffs.
Idrott är inte (borde inte vara!) så annorlunda än andra aktiviteter och intressen.

(Bara frågande att träna för att tävla är för killar 16-21, måste vara misstag av någon som annars tänkte bra?)

Jag reagerade också på ”killar”, känns som att tryckfelsnisse/bristande korrläsning varit framme där! (Men jag har inte läst hela skriften bilden är tagen ifrån, skummade bara början tills jag hittade bilden - min sambo som är tränare i barnets lag har berättat om det där efter att ha gått på tränarutbildningar)
 
När min son, född 98, spelade fotboll så var tränarna jättenoga med att alla fick lika mycket speltid. Dom satt i kö på bänken och ingen fick gå före eller spela mer oavsett hur illa det gick för laget.
Han spelade fram till p14 och dom körde så hela tiden.
Men det var inte så i lagen vi mötte.
Fram till dom var i alla fall p8 så räknades inga poäng i serien. Kan ha varit ännu längre. Jag började reagera på tidsåtgången någon gång när dom var tio. Träning 2,5 h två gånger i veckan plus match. Matchen kunde vara en tisdagkväll 5 mil bort. Så tioåringar var hemma vid 23-tiden...Cuperna var snälla tillställningar fram till p10 också - alla lag spelade mot alla och ingen vann.
 
Min kompis åttaåring spelar fotboll och där är det som du beskriver det match varje helg. Min kompis totalt hatar ”den jävla fotbollen, den förstör allt”. Hela helgerna går åt.
Jag hade inte ställt upp. Jag vill inte för egen del och jag tror inte att det är särskilt bra för barnen. Som vuxen har jag ju ansvar för deras fostran. Det finns klubbar där barn inte spelar match. Jag hade valt en sådan.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 086
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 552
Senast: Exile
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
7 708
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 084
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • HusdjursGPS
  • Uppdateringstråd 29
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp