Japp! Du sätter - faktiskt mycket bättre än jag själv!
- fingret på precis det som gör att jag tvekar att kalla mig feminist. Jag är (utan att vara moderat, då ) väldigt individualistisk i mitt tänkande och känner mig obekväm med att rakt av köpa det där med könsmaktsordning. Samtidigt som jag ju inser att jag har en hel massa åsikter som absolut är feministiska. Jag är helt självklart av åsikten att män och kvinnor, färgade och vita, unga och gamla skall vara lika inför lagen, att ingen skall diskrimineras eller väljas bort pga kön, hudfärg, sexuell läggning osv...För mig skaver det där med könsmaktsordningen av andra skäl också. Jag är, trots att jag är kvinna, oerhört priviligierad. Jag är född i ett av världens rikaste länder, jag är välutbildad, välbetald och har ett jobb som inte bara ger mig lön utan som jag dessutom gillar. Jag har möjlighet att vid sidan av jobbet ägna mig åt mitt stora intresse hästarna, och jag skulle nog vilja påstå att även i den lilla priviligierade avkrok av världen som Sverige är, så är jag bland de i Sverige som har det bäst. Skulle jag liksom på fullt allvar komma och påstå att jag tillhör en grupp som är förtryckt?? Av vem, liksom?? Så jag har en hel del problem med att köpa att hela gruppen kvinnor skulle vara förtryckt... (i Sverige då, alltså)
Men samtidigt - i en annan del av världen: Saudiarabien tillämpar apartheid, på minst lika genomgripande och vidrigt sätt som Sydafrika gjorde när det begav sig. Sydafrika var bojkottat av de flesta av världens länder - varför är inte Saudiarabien det? KAN det vara så att i Saudi sker förtrycket pga kön, i Sydafrika pga hudfärg? Jag tycker det är gräsligt, och anser att där måste absolut något strukturellt och genomgripande hända... (Sverige kan ju börja bojkotta, vi har väl "feministisk" utrikespolitik?)
