Varför är tjock det värsta en kan vara?

[Inte_Ung]

Hos oss är det vagnhallen som flaggar bussarna. .

Det blev det hos oss också efter att stegen hade fallit ihop.

 

[Gnist]

Grejen är den att jag inte får några mediciner eftersom min läkare inte kan det här med hypotyreos och anser att mina värden är normala.

Eftersom din läkare uppenbarligen inte kan läsa innantill vad referensvärdena är så rekommenderar jag dig att byta läkare..

 

[Philosophia]

Att peka på den rent praktiska aspekten.
Den saken har ju inget med vare sig vad man tycker eller det estetiska att göra.

Det är trångt att sitta på sätet bredvid en person som är gravt överviktig.
Det kan ge irritation.
Vilket inte alls behöver betyda att man nedvärderar personen utan bara att det är obekvämt att sitta trångt.

Men nu diskuterar du något helt annat och jag tror att du har fel när du pekar på den praktiska aspekten. I så fall skulle andra kroppskonstitutioner som utgör praktiska problem vara lika stigmatiserade - och det är de ju i de flesta fall inte.

Ta upp någon annans stolsäte kan man t.ex. göra utan att vara särskilt överviktig. Det räcker med att vara en bredaxlad man strax över normallängd för att göra. Trots det så är inte lång och bredaxlad en stigmatiserad kroppskonstitution som omgivningen har synpunkter på.

För att kontrastera det mot något så kan en kvinna med bmi över 35 både väga mindre och ta betydligt mindre än en normalviktig lång man. Trots det så har omgivningen inte sällan synpunkter på det lämpliga i att ha en sådan kroppskonstitution.

 

[mandalaki]

De skall sluta tro att det är p.g.a. hur de ser ut som de tittas snett på och försöka att förstå att det handlar om hur det känns för den som blir klämd.
Det är en privat känsla att bli klämd som egentligen bara har med för litet plats att göra.

Det är inte personligt.
Passagerare med alldeles för många väskor får samma "onda öga" av dem som inte får plats.
T.ex. stora ryggsäckar som knuffar till medresenärerna.

Men va? Ska de som är kraftigt överviktiga förstå vilket jäkla bekymmer de är för andra människor t ex på bussen? Den var inte så lite magstark.

 

[Inte_Ung]

Men nu diskuterar du något helt annat och jag tror att du har fel när du pekar på den praktiska aspekten. I så fall skulle andra kroppskonstitutioner som utgör praktiska problem vara lika stigmatiserade - och det är de ju i de flesta fall inte.

Jag tror att stigmatiseringen sitter i huvudet på den överviktige och inte hos omgivningen.
Och att det som de ser som kritik egentligen är just samma kritik som alla som är i vägen får när de är i vägen för andra.
Litet paranoja helt enkelt.
Se bara här i tråden hur många hugger ilsket på mina inlägg om plats och trasiga stolar.
De hugger utifrån sina egna värderingar vilket inte har det minsta med mina värderingar att göra.

 

[Suskiv]

Eftersom din läkare uppenbarligen inte kan läsa innantill vad referensvärdena är så rekommenderar jag dig att byta läkare..

Jag har gjort det, det här är den första som ens bemödat sig med att ta T4, de andra har tagit bara TSH och eftersom de är lågt (vilket det ju är när det är normalt och vid central hypotyreos) så har de diagnosticerat mig med depression istället.

 

[Inte_Ung]

Men va? Ska de som är kraftigt överviktiga förstå vilket jäkla bekymmer de är för andra människor t ex på bussen? Den var inte så lite magstark.

Du hugger bakfram.
Utifrån den överviktiges perspektiv.

Från omgivningens perspektiv så är det bara trängseln som är besväret.
Vilket du genast tolkar som kritik på själva övervikten.

 

[mandalaki]

Jag tror att stigmatiseringen sitter i huvudet på den överviktige och inte hos omgivningen.
Och att det som de ser som kritik egentligen är just samma kritik som alla som är i vägen får när de är i vägen för andra.
Litet paranoja helt enkelt.
Se bara här i tråden hur många hugger ilsket på mina inlägg om plats och trasiga stolar.
De hugger utifrån sina egna värderingar vilket inte har det minsta med mina värderingar att göra.

Jag ser ingen som hugger, det jag däremot ser är att du så tydligt vill ha bråk.

 

[Raderad medlem 6459]

@Inte_Ung

Jag tror att stigmatiseringen sitter i huvudet på den överviktige och inte hos omgivningen

Ha! Vilken grej. Sitter diskrimineringen också bara i huvudet? Hatkommentarerna som många överviktiga vittnar om?

Du är så ute och cyklar i den här tråden. En tråd om ideal och normer och hat drar du ner på en nivå där du talar om hur många kilon dina stolar tar. Jag saknar ord.

 

[Inte_Ung]

Jag ser ingen som hugger, det jag däremot ser är att du så tydligt vill ha bråk.

Jo du hugger.
Igen och igen.
Utan att ens bemöda dig om att läsa vad jag skriver.
Något som har blivit vanligt på senare tid.

 

[Philosophia]

Jag tror att stigmatiseringen sitter i huvudet på den överviktige och inte hos omgivningen.
Och att det som de ser som kritik egentligen är just samma kritik som alla som är i vägen får när de är i vägen för andra.
Litet paranoja helt enkelt.
Se bara här i tråden hur många hugger ilsket på mina inlägg om plats och trasiga stolar.
De hugger utifrån sina egna värderingar vilket inte har det minsta med mina värderingar att göra.

Men det förklarar fortfarande inte varför någon som har fetma, men som är mindre än en normalviktig men i övrigt storvuxen man, trots allt utsätts för andra människors oombedda råd och kommentarer.

 

[Suskiv]

Att peka på den rent praktiska aspekten.
Den saken har ju inget med vare sig vad man tycker eller det estetiska att göra.

Det är trångt att sitta på sätet bredvid en person som är gravt överviktig.
Det kan ge irritation.
Vilket inte alls behöver betyda att man nedvärderar personen utan bara att det är obekvämt att sitta trångt.

Huruvida det är trångt eller inte beror på hur fettet sitter, och hur stor personen är. Det har aldrig varit trångt för en normalviktig att sitta bredvid mig. Inte ens när jag vägde 100 kg. Detta eftersom det mesta av min vikt sätter sig på magen. Jag ser gravid ut, inte som att jag skulle väga 100 kg.

Däremot är det trångt bredvid min normalviktiga men långa och kraftiga bror. Han tar ut mer på bredden än vad jag gör. Däremot är det ingen som någonsin klagat på att han tar upp plats.

 

[Inte_Ung]

Hatkommentarerna som många överviktiga vittnar om?

Vilka hatkommentarer och i vilka sammanhang?
Hatkommentarer förekommer om allt möjligt.
På vilket vis är dessa värre än andra?

 

[Inte_Ung]

Men det förklarar fortfarande inte varför någon som har fetma, men som är mindre än en normalviktig men i övrigt storvuxen man, trots allt utsätts för andra människors oombedda råd och kommentarer.

De tror att det behövs.
För att de tror att orsaken till problemet är att de inte vet hur de skall lösa det.
Samt att det ju måste lösas.

I teorin är det ju så enkelt "sluta äta".
I praktiken så är det ju inte så.
För om det vore så enkelt så skulle det ju inte finnas några överviktiga personer.
Det är ju inte direkt något val som man gör.

 

[Raderad medlem 6459]

Vilka hatkommentarer och i vilka sammanhang?
Hatkommentarer förekommer om allt möjligt.
På vilket vis är dessa värre än andra?

Har det gått dig helt förbi att vi talar om att vara smal/normalviktig vs att överviktig? Det är det diskussionen gäller. Det är ett faktum att smala/normalviktiga är normen och att överviktiga anses vara massa saker - dumma, fula, äckliga, lata mm mm. Detta då i relation till smala/normalviktiga.

Det är vad som diskuteras i tråden. Varför just överviktiga får ta så jävla mycket skit, varför det anses vara så fruktansvärt dåligt att vara överviktig istället för smal.

Det finns många utsatta grupper i samhället. Här diskuterar vi utsatthet pga övervikt.

 

[Aliche]

@Inte_Ung det där med att stigmat sitter mycket i ens eget huvud känner jag igen mig i, sen vill jag absolut inte bagatellisera att det finns många överviktiga som utsätts för kränkande kommentarer och särbehandling. Men som sagt till en viss och ganska stor del så sitter uppfattningen i ens eget huvud. Som exempel så har jag alltid varit smal när jag var yngre men för några år sedan fick jag en magdiagnos och åt medicin som gjorde att jag gick upp nästan 20 kg och bieffekter var att man svullnade väldigt (!) mycket i ansikte och runt magen. Och jag uppfattade nästan allting folk sa, tittade, gjorde, betedde sig som att dom hånade eller ogillade min kropps storlek. Jag var helt övertygad om att alla tyckte att jag var dum och lat som låtit mig bli så stor som jag va och hur jag såg ut.

Efter ett tag dock fick jag inse att dels är många människor otrevliga, brist på hänsyn, lättirriterade och sura i största allmänhet och det är inte riktad mot någon specifikt utan bara den stackaren som är i vägen och dessutom hade jag en tendens att övertolka varenda blick, andning, kroppsrörelse som något personligt mot mig och min vikt.

Men sen blev jag utsatt för direkta påhopp också även om dom var väldigt få under dom åren (2 egentligen) som gjorde mig jätteledsen, delvis för det var elakt men också för jag tyckte det var orättvist eftersom det var mediciner och inte överätande som gjorde mig stor. Men det kunde ju inte dom veta så dom hånade mig utan att ha någon aning om nånting om mig vilket var sorgligt för mig men mest för samhället som numera verkar bestå av unga människor utan några som helst gränser eller känslor för rätt och fel och hur man beter sig. För enligt min uppfattning så var det unga (14-20) som betedde sig sämst mot mig som överviktig.

Så absolut finns det en attityd mot överviktigt men jag tror en del av stigmat är skapat av överviktiga själva eftersom jag märkte ju hur jag uppfattade andras beteende mot mig vilket inte alls alltid var hur det egentligen var.

 

[Inte_Ung]

Däremot är det ingen som någonsin klagat på att han tar upp plats.

Det går ju inte att "åtgärda".
Folk gillar att hacka på sådant som de tror att de kan ändra.
Även i lägen när ingen ändring behövs.

 

[Philosophia]

De tror att det behövs.
För att de tror att orsaken till problemet är att de inte vet hur de skall lösa det.
Samt att det ju måste lösas.

I teorin är det ju så enkelt "sluta äta".
I praktiken så är det ju inte så.
För om det vore så enkelt så skulle det ju inte finnas några överviktiga personer.
Det är ju inte direkt något val som man gör.

Det här är ju betydligt mer relevanta faktorer, till skillnad från att stolar skulle gå sönder pga tyngden - vilket som ju inte alls är allmängiltigt för alla som har fetma.

 

[Gnist]

Jag har gjort det

Om dina värden ligger fel och läkaren inte ser det och därmed behandlar, så är antingen läkaren inkompetent eller så ligger du inom referensvärdena och ligger du inom referensvärdena så är sannolikheten att du har hypotyreos ganska liten.

Om värdena är så dåliga att du har kraftig övervikt enbart pga sköldkörteln så är det ett under att du ens kan jobba och träna för innan jag var diagnostiserad och fick börja med medicin så fanns det inte på världskartan att jag gjorde något mer än att existera typ. Nån energi till träning och jobb fanns inte öht och det enda jag gjorde var att amma, sova, sova, sova, amma, gå upp massor i vikt, frysa, amma, sova, sova, sova. Tröttheten som var då var rent ut sagt handikappande.

Ligger du precis utanför gränsen eller strax inom gränsen för referensvärdena så är det inte pga sköldkörteln som du ökar i vikt eftersom skillnaden då är så pass marginell att den visst kan påverka vikten en aning men inte så pass att man går upp "hur mycket som helst".

Kanske låter det hårt, men just att skylla övervikt på sköldkörteln är något som stör mig. Har levt med hypotyreos i 22 år och vet att det inte riktigt funkar så och jag vet också att vården inte ignorerar klara sjukdomssymptom. Har man hypotyreos enligt provsvar så får man den diagnosen och medicin för det såvida inte läkaren är totalt inkompetent och är den det så byter man läkare, men om flera oberoende läkare efter varandra menar på att man inte har hypotyreos så får man kanske inse att 1) precis alla läkare man träffat är inkompetenta eller 2) man har faktiskt inte hypotyreos.

 

[Inte_Ung]

Det är ett faktum att smala/normalviktiga är normen och att överviktiga anses vara massa saker - dumma, fula, äckliga, lata mm mm.

Jag tror att mekanismerna är precis de samma som för andra grupper som utsätts för samma anklagelser.

Behovet av att peka på sig själv som normal och lyckad.
Om man inte kan något annat så kan man åtminstone vara normalviktig, heterosexuell, få barn eller annat i samma påse.
Jag tror faktiskt inte att det har det minsta med vikt att göra egentligen.