Varför är tjock det värsta en kan vara?

[em-pirre]

@Ramona såna saker som du nämner tror jag också är vanligt, men att det ligger bakom världens problem med fetma tror jag absolut inte. Där tror jag såväl fysiska och psykiska störningar ligger på topp.

Jag vet mycket väl att det inte är bra att äta ett helt glasspaket på en gång. Tror du jag kan hindra mig? Nej.

 

[monster1]

Jag håller med om mycket av det du skriver men är tveksam till det sistaa jag tror inte vi "dömer" andra människor för att känna oss bättre och starkare och viktigare. Jag tror mer att man bedömer andras utseende omedvetet eller medvetet lite som en överlevnadsgrej eller vad jag ska kalla det. T.ex att det bevövs en bedömning om en människa man möter är vänligt sinad eller ej så kanske utseendet spelar stor roll, inte så att man tänker att t.ex blont hår och utåtstående öron är farligt(för att ta ett exempel) utan att det lite mer omedvetet sker en bedömning.

Bedöma och döma är två helt skilda saker man ägnar sig givetvis åt båda. Medan bedöma är att skapa sin en uppfattning av något, när man dömer någon så har man sin uppfattning redan klar (ofta helt utan att ha någon insikt i situationen eller personen).

 

[monster1]

Jag håller med om mycket av det du skriver men är tveksam till det sistaa jag tror inte vi "dömer" andra människor för att känna oss bättre och starkare och viktigare. Jag tror mer att man bedömer andras utseende omedvetet eller medvetet lite som en överlevnadsgrej eller vad jag ska kalla det. T.ex att det bevövs en bedömning om en människa man möter är vänligt sinad eller ej så kanske utseendet spelar stor roll, inte så att man tänker att t.ex blont hår och utåtstående öron är farligt(för att ta ett exempel) utan att det lite mer omedvetet sker en bedömning.

Bedöma och döma är två helt skilda saker man ägnar sig givetvis åt båda. Medan bedöma är att skapa sin en uppfattning av något, när man dömer någon så har man sin uppfattning redan klar (ofta helt utan att ha någon insikt i situationen eller personen).

 

[monster1]

Jag tycker det är väldigt ironiskt att det kommer upp bantings och kostomläggningstips i en tråd som handlar om bemötande av överviktiga personer. Väldigt talande för hur vi hanterar problemet: - Vadå, vill du inte bli bemött som en mindre person med mindre värde än andra, då är det bara att gå ned i vikt...

 

[mandalaki]

Jag tycker det är väldigt ironiskt att det kommer upp bantings och kostomläggningstips i en tråd som handlar om bemötande av överviktiga personer. Väldigt talande för hur vi hanterar problemet: - Vadå, vill du inte bli bemött som en mindre person med mindre värde än andra, då är det bara att gå ned i vikt...

Thinsplaining, som @niphredil så träffsäkert kommer på i tråden om mansplaining - och det visade sig att ordet finns

 

[lil-sis]

Thinsplaining, som @niphredil så träffsäkert kommer på i tråden om mansplaining - och det visade sig att ordet finns

Inte så förvånande och det är ju onekligen samma grund.

Jag tänkte lite på det igår när jag gjorde en bunt kognitiva tester för en undersökning pre-op kontra post-op där testledaren i princip förvånades av och påstod sig imponeras av att jag var minst lika snabb "som de som gör testerna i andra undersökningar".

Som om jag skulle vara trög och långsam i tanken bara för att jag är fet (jag misstänker att det är hypotesen). Långsam i kroppen visst men hjärnan är det inget fel på.

 

[mandalaki]

Inte så förvånande och det är ju onekligen samma grund.

Jag tänkte lite på det igår när jag gjorde en bunt kognitiva tester för en undersökning pre-op kontra post-op där testledaren i princip förvånades av och påstod sig imponeras av att jag var minst lika snabb "som de som gör testerna i andra undersökningar".

Som om jag skulle vara trög och långsam i tanken bara för att jag är fet (jag misstänker att det är hypotesen). Långsam i kroppen visst men hjärnan är det inget fel på.

Men gud! Det låter ju inte klokt. Det är alltså förvånande om du är snabb i tanken.

 

[monster1]

Thinsplaining, som @niphredil så träffsäkert kommer på i tråden om mansplaining - och det visade sig att ordet finns

Ah, jag orkade inte gå in och läsa i den...

 

[monster1]

Inte så förvånande och det är ju onekligen samma grund.

Jag tänkte lite på det igår när jag gjorde en bunt kognitiva tester för en undersökning pre-op kontra post-op där testledaren i princip förvånades av och påstod sig imponeras av att jag var minst lika snabb "som de som gör testerna i andra undersökningar".

Som om jag skulle vara trög och långsam i tanken bara för att jag är fet (jag misstänker att det är hypotesen). Långsam i kroppen visst men hjärnan är det inget fel på.

Ja gisses...

 

[lil-sis]

Ah, jag orkade inte gå in och läsa i den...

Jo gör det!

Den är fantastisk! Och lite off topic såklart

 

[Enya]

Jag tycker det är väldigt ironiskt att det kommer upp bantings och kostomläggningstips i en tråd som handlar om bemötande av överviktiga personer. Väldigt talande för hur vi hanterar problemet: - Vadå, vill du inte bli bemött som en mindre person med mindre värde än andra, då är det bara att gå ned i vikt...

Jag har för tillfället slutat försöka gå ner i vikt. Jag äter vad jag vill, när jag vill och hur ofta jag vill. Det innebär att jag ibland äter frukost kl 17 när barnen äter middag och sedan inget mer den dagen. Jag dricker cola ibland, saft ibland och choklad. Jag har socker i mitt dagliga te på kvällen och äter sällan frukt. Godis gillar jag, och då speciellt choklad. Jag försöker hålla mig till lördagsgodis, som för barnen, men vissa tider i månaden kräver min kropp choklad och det är bara att lyda

DET om något är frustrerande för folk. Att jag, som fet, inte anstränger mig för att gå ner i vikt.

MÅSTE man vilja vara smal, undrar jag? Jag personligen vill vara smal, men just nu har jag ingen lust att kämpa mer, då är det bara onödigt att ens försöka ta tag i det. Viljan och orken kommer, säkert när mitt liv har lugnat sig och jag kommer in i hur det är och ska vara. Men just nu orkar jag inte bry mig. Men reaktionerna på mitt resonemang är starka. Vadå inte vilja??

Något som också retar folk är att jag vill vara smal av fel orsak. Jag struntar i om jag anses bli friskare som smal, det är inte av hälsoskäl jag vill vara det, enbart för att folk inte ska tycka att jag är ful och att det enligt idealet är snyggt att vara smal. HEEEEELLLLTTT fel anledning och fy på mig. Men det ÄR ju min anledning!

Jag fick två kommentarer av en på utbildningen jag gick. Den ena var "du är smidigt för att vara tjock" och den andra var "du går mycket för att vara tjock". Jag brukar säga att jag är smidig som ett kylskåp. Dansa har aldrig varit min grej och Michael Jackson-sparkar lyser med sin frånvaro, men personen menade att tjocka är osmidiga, lata, orkar inte och vill inte, medan det inte passade in på mig. Måste man vara allt det för att vara tjock? Ingår det liksom i vikten att vara lat? Att vara osmidig? Att inte orka något? Att inte vilja något? Att inte kunna gå?

 

[snow]

Det där tror jag inte på faktiskt. Jag tror inte att folk är tillräckligt utbildade i vad de ska äta och framför allt inte vad maten de äter innehåller.

Själv blev jag förvånad häromdagen när jag tillsammans med en kompis pratade om proteiner och vi kom in på blodpudding. Blodpudding äter man för järnet, det är jag med på, och då ska man dricka apelsinjuice till för det hjälper att ta upp järnet. Mjölk är inte bra med blodpudding. Men jag hade ingen aning om att blodpudding innehåller ca 25% socker!! Så blodpudding tillsammans med apelsinjuice blir en redig sockerchock.
Nu äter jag inte ens blodpudding eftersom tanken på det äcklar mig, men jag hade ingen aning om exakt hur mycket socker det innehöll.

Dessutom har vi lärt oss att ägg är en bra källa till protein, men det stämmer ju inte alls. Ägg har 12,4% protein i sig. Det är sämre än pasta som ligger på 12,5% protein. Fullkornskavregryn ligger på 13,3% protein. Tonfisk ligger på nästan 30% protein, gelatin på 86% protein. Sojabönor på 34%, kyckling på 31,5%.

Jag tycker att jag är relativt välutbildad när det kommer till mat och näring. Jag försöker äta så bra jag kan, även om jag också dras med för mycket fett. Men jag får en massa aha-upplevelser hela tiden när jag kollar upp vissa grejer. Och då är jag ändå intresserad eftersom jag dras med viss hälsoproblematik som jag försöker lösa med kosten och träning. Jämför jag mig med människor som inte har ett intresse och egentligen ingen koll, så vet de extremt lite!!

Jag tycker att det är alldeles för lite kostutbildning i svenska skolor.

Fast den kostkunskap du pratar om tycker jag om är lite grann att sila mygg men svälja kameler. Att folk ska ha koll på proteinmängd (du rabblar dessutom bara procentsatser, det finns många olika typer av protein och det är sammansättningen totalt som är det viktiga, inte att äta så mycket protein som möjligt) eller sockerhalt i enskilda måltider är klart overkill för att en normalfungerande invid ska kunna tillgodogöra sig sitt näringsbehov. En elitidrottare eller kroppsbyggare som pressar sin kropp till max kan ha nytta av sådana kunskaper (observera att dessa heller inte har en hälsosam livsstil), men för vanligt folk är det oerhört marginellt för hälsan att optimera sin kostplanering. Snarare tror jag att vi snöar in för mycket på detaljer - så som proteinmängd i olika livsmedel - och ser för lite till helheten.

Frågor jag skulle vilja att man diskuterade i skolan är t.ex.: Vad är hälsa? Vad är en hälsosam livsstil? Hur hänger psykisk och fysisk hälsa ihop? Vilka faktorer påverkar den fysiska respektive psykiska hälsan?

Många vikt- och/eller matproblem börjar inte med fysiska faktorer, utan med psykiska. Det spelar ingen roll hur balanserat och "rätt" du äter näringsmässigt om det själsliga är trasigt eller ur balans. Givetvis är kosten en viktig byggsten men den är bara en liten pusselbit av det som utgör vår "hälsa".

 

[Sigrid]

men är det så konstigt egentligen att folk inte gillar feta människor, vi blir ganska tidigt i livet itutade att fett är farligt och att vara smal är idealet.Redan på 40-50 talet var idealet att vara smal enligt dåtiden och jag har läst lite vad som rekommenderades som bantning och sådant i min farmors gamla recept samling.
DEt skiljer inte så mycket från nu men det som är det samma är just hur idealet är att vara smal å vacker för det är lika med lycka.
Med det i grunden hur vi blir matade med information hur man bör se ut och vara gör ju på nått vis normen för hur det *skall* vara för vi skall nå lyckan.
Så som sådant har ju fenomenet funnits med länge, en inlärningsprocess vi matas med vare sig vi vill eller inte.

Där tror jag grunden ligger för hur man ser på feta. Som förälder är det ju viktigt att visa sina barn att alla är fina och bra, samt att inte vara hysterisk över fett. Det är ju ett faktum att föräldrar som är rädda för fett och har någon form av hysteri över mat har ärvt det från sina föräldrar och kommer ge det ställningstagandet till sina barn, det är ju redan inlärt.

Jag tror även att människor som skall lägga sig i vad man äter rör på sig eller beter sig som fet helt enkelt försöker projektera deras egna dåliga förhållande till just fett, skräcken att bli fet. Dom tror det finns en universal lösning ät mindre kalorier bli mindre fet...

sedan är det en stor faktor att matindustrin älskar allt vad light å bantningskurer och måltidsersättningar heter dom tjänar ju stor kovan på det, dom vill inte ändra nått har lobbyister som talar för dom åt livsmedelsverken över världen för att inte ändra rekommendationerna..

halvfabrikaten är nog även dom bovar till mycket, vi skall ju leva så snabbt nu på 2000talet swich swoch.. fort skall det gå...

sedan är det ju på modet att få uttrycka sina egna känslor och tyckanden om andra ... om denne i sin tur blir ledsen så får den som är svagare skylla sig själv och inte vara så känslig...

så om vi inte lär ut att feta är dumma lata och ja vad mer dom nu kan tillskrivas så blir det ju ändring inte förr, själv lägger jag mycket ansvar på dem som fostrar nya människor som skall även dom växa upp och finna lyckan i livet...

och nej så klart det inte gäller alla... många är super bra men det få som inte är det märks ju mer...

 

[Modest]

Jag tror även att människor som skall lägga sig i vad man äter rör på sig eller beter sig som fet helt enkelt försöker projektera deras egna dåliga förhållande till just fett, skräcken att bli fet. Dom tror det finns en universal lösning ät mindre kalorier bli mindre fet...

Fast det är ju en universal lösning. Om du är frisk så finns det inget annat sätt att gå ned i vikt förutom kalorireduktion, även om denna ex. består av att äta enbart fett.

sedan är det en stor faktor att matindustrin älskar allt vad light å bantningskurer och måltidsersättningar heter dom tjänar ju stor kovan på det, dom vill inte ändra nått har lobbyister som talar för dom åt livsmedelsverken över världen för att inte ändra rekommendationerna.

Jag håller med dig om att företag absolut tjänar på bantningshets och lightprodukter. Men livsmedelsverket i Sverige tror jag hämtar information från vetenskaplig forskning på ämnesområdet och ditt argument känns som LCHF-propaganda.

 

[Sigrid]

det är inte den universala lösningen, människor fungerar olika . Så till den minsta grad att det som sker i hjärnan kan vara avgörande hur det skall gå. Då har det inte med kalorierna att göra över huvud taget.

nja du läste det nog så, jag vet är jag ville äta mindre kolhydrater över lag så var det fel enligt dietisten. Men 3 månader efter jag sagt det till henne att jag visst tyckte jag mådde bättre å allt , så kom rekommendationen från livsmedelsverket. Mindre ris potatis pasta är bra för människor med typ 2 diabetes.
propaganda blir det väl om jag säger att alla borde äta fett hela dagarna för det är den enda sanningen, jag har nyligen sett ett par bra program om just matindustrin på kunskaps kanalen, där det talas om hur dem faktiskt har massa lobbyister som kämpar hårt för att få behålla allt socker och vad dom nu petar i som gör folk sjuka, det handlar ju inte om att alla behöver bli lhcfare.
Jag skulle vilja alla lärde sig vad som funkade för dom än att just säga att 1 väg är ända vägen, för det finns massor av vägar att välja.

Jag skulle tillå med vara så kaxig att påstå att man kan gå ner så mycket som dom gör i biggest looser utan den träningen överhuvudtaget dvs kalorier in å ut inte är relevant alls....

 

[Gnist]

kalorier in å ut inte är relevant alls....

Grattis till att vara den enda människan med en helt unikt muterad kropp då.

 

[Modest]

det är inte den universala lösningen, människor fungerar olika . Så till den minsta grad att det som sker i hjärnan kan vara avgörande hur det skall gå. Då har det inte med kalorierna att göra över huvud taget.

Menar du nu att människors psyke styr hur/vad de äter? Annars förstår jag nämligen inte vad du menar.

nja du läste det nog så, jag vet är jag ville äta mindre kolhydrater över lag så var det fel enligt dietisten. Men 3 månader efter jag sagt det till henne att jag visst tyckte jag mådde bättre å allt , så kom rekommendationen från livsmedelsverket. Mindre ris potatis pasta är bra för människor med typ 2 diabetes.
propaganda blir det väl om jag säger att alla borde äta fett hela dagarna för det är den enda sanningen, jag har nyligen sett ett par bra program om just matindustrin på kunskaps kanalen, där det talas om hur dem faktiskt har massa lobbyister som kämpar hårt för att få behålla allt socker och vad dom nu petar i som gör folk sjuka, det handlar ju inte om att alla behöver bli lhcfare.
Jag skulle vilja alla lärde sig vad som funkade för dom än att just säga att 1 väg är ända vägen, för det finns massor av vägar att välja.

Nu vet inte jag om du har diabetes typ 2 eller inte, men jag är ganska säker på att Livsmedelsverket rekommenderar mindre snabba kolhydrater om man vill gå ned i vikt (eller faktiskt till de allra flesta i samhället då vi är väldigt stillasittande).

Jag skulle tillå med vara så kaxig att påstå att man kan gå ner så mycket som dom gör i biggest looser utan den träningen överhuvudtaget dvs kalorier in å ut inte är relevant alls....

Det är väldigt kaxigt utan att stötta upp det med en rimlig, fysiologisk förklaringsmodell. Kan du vara snäll att motivera?

 

[lil-sis]

det är inte den universala lösningen, människor fungerar olika . Så till den minsta grad att det som sker i hjärnan kan vara avgörande hur det skall gå. Då har det inte med kalorierna att göra över huvud taget.

nja du läste det nog så, jag vet är jag ville äta mindre kolhydrater över lag så var det fel enligt dietisten. Men 3 månader efter jag sagt det till henne att jag visst tyckte jag mådde bättre å allt , så kom rekommendationen från livsmedelsverket. Mindre ris potatis pasta är bra för människor med typ 2 diabetes.
propaganda blir det väl om jag säger att alla borde äta fett hela dagarna för det är den enda sanningen, jag har nyligen sett ett par bra program om just matindustrin på kunskaps kanalen, där det talas om hur dem faktiskt har massa lobbyister som kämpar hårt för att få behålla allt socker och vad dom nu petar i som gör folk sjuka, det handlar ju inte om att alla behöver bli lhcfare.
Jag skulle vilja alla lärde sig vad som funkade för dom än att just säga att 1 väg är ända vägen, för det finns massor av vägar att välja.

Jag skulle tillå med vara så kaxig att påstå att man kan gå ner så mycket som dom gör i biggest looser utan den träningen överhuvudtaget dvs kalorier in å ut inte är relevant alls....

Klart att man kan men inte i samma tempo. Dessutom har de ganska hård kalorirestriktion.

 

[Inte_Ung]

Du har rätt i att den här mannen verkligen inte ser problemet, eftersom han på fullaste allvar verkar tro att problemet som diskuteras i tråden är att feta kvinnor tror att inga män vill ha dem.

Snacka om att missa målet.

Många män tror att allt som kvinnor gör har med att få män att vilja ha dem.
De har liksom missat att kvinnor ofta har helt egna orsaker till vad de tar sig för.

 

[Sigrid]

man kan i samma tempo, träningen i sig är inte för att förbruka kalorier den formar om kroppen är jag så kaxig att påstå

vi matas med att det är vad man äter man blir fet av, jag vill påstå det är HUR du äter som avgör..

exempel; du har en viss portionsstorlek som är enligt tallriksmodellen men något för stor kanske, du äter ganska mycket grönsaker för det är ju nyttigt.
Jag vill påstå att grönsakerna i detta fallet blir som halm för hästar bukfyllnad, ett sätt att upprätthålla den matsäcken man ätit till sig.
När man är så fet så bmi uppnår 40 och över så har ju hungersmekanismen blivit rubbad och du får inte samma mättnads känsla och äter med ögonen, dvs hjärnan slutar fungera optimalt för ätande.
Det har alltså inte ett dugg med karaktär att göra utan blir en fel marginal av hjärnan för det slutat fungera optimalt när det kommer till hunger inte för andra saker så klart.

Om du halverar portionen , och du äter resten ca 2-3 timmar senare så får du i dig samma kalorier men du fyller inte magen på samma sätt.
om du dessutom tar bort hälften av alla sallader osv har du bara *mat* kvar vilket i sin tur mättar bättre så risken för extra intag mellan målen minskar.

kvar bli du äter mindre portioner men oftare dvs du får i dig lika mycket över dagen, kan göra att du faktiskt kan gå ner 45 kg på 6 månader utan problem och röra på dig

hur det kan komma sig ... som jag lärt av min egen kropp är att den förbränner bättre om den får *bensin* oftare att det blir samma kalorier som innen spelare ingen roll för den matas med *besin* oftare och håller uppe förbränningen

å nej det funkar inte för sådana som har 3-6 kg som skall i bikiniform, men det klassar inte jag som övervikt utan utseende fixering =P