varför blir jag så rädd???

[panzy]

ska försöka fatta mig kort...

har haft egen häst i över 9år nu (är 20) red tidigare på ridskola och har även periodvis ridit där parallellt med egen häst eftersom jag inte haft så utbildade hästar. Anser mig själv som en relativt duktig ryttare...

förra hästen (såldes sommaren 06) hade jag i 4år, vbl travare, kände hela tiden att jag kunde lita på honom till 100% ALDRIG rädd i någon situation, trots att han va oberäknelig, lättskrämd o brallade i galoppen, jag busred i skogen och kunde "gasa" på för fullt överallt utan att tveka... visst åkte jag av några ggr men aldrig ngt allvarligt o aldrig så jag blev osäker...

nu rider jag sen januari ett new forest sto, också enbart grundriden, jättelydig på alla sätt o vis, men också lite oberäknelig. känner mig nu jätteosäker när jag rider, vågar aldrig släppa henne i full galopp, inte direkt rädd när jag ska iväg, men kommer ofta hem väldigt osäker. Har flugit av henne rätt ordentligt en gång (lätt, lätt hjärnskakning) men har varit med om värre avtrillningar tidigare när jag va yngre, brutit ben osv..

vet inte varför jag blivit så osäker nu klarar ju av hästen i alla lägen (tror jag). ska bara rida hästen i 2 veckor till nu (ska betäckas sen) och ska sen va hästledig ganska länge (år).. tanken är sen att jag ska skaffa unghäst för att kunna forma som jag vill givetvis med hjälp av tränare. MEN är nu väldigt rädd att jag kommer fortsätta vara så här osäker eftersom jag inte kommer få möjlighet att komma över min rädsla med nuvarande häst... förstår verkligen inte varför jag är rädd öht

 

[buschiq]

Sv: varför blir jag så rädd???

Jag tror att det har med ålder och mognad att göra...
De flesta blir försiktigare med åldern, man kalkulerar risker på ett annat sätt än vad man gjorde som tonåring.

Kanske är det inte det som är problemet hos dig, men jag tror att det är väldigt vanligt, speciellt efter man fått barn.

 

[_vizzla_]

Sv: varför blir jag så rädd???

Det är en ny häst, som du inte känner, och du vet inte hur den reagerar i olika situationer. Det är nog därför du känner en osäkerhet skulle jag tro. Fast den andra du ridit kunde vara busig, så visste du hela tiden vad han brukar göra. Det tar tid innan man lär känna hästen. Sen så med åldern blir man räddare. Man tänker mera på vad som kan hända, mot vad man gjorde när man var yngre. Jag känner precis samma sak som dig ibland, fast jag haft min kille i tre år nu. Innan det hade jag min BUSIGA ponny, men där var det alldrig ngn rädsla. Henne kände jag väl, plus att jag var betydligt många år yngre, med betydligt MKT mindre förstånd .

Jag tror inte du kommer fortsätta vara så här osäker, så länge du kommer lära känna ngn häst lite bättre än denna. Vem vet, om ngn vecka kanske du inte alls känner riktig samma "rädsla" som idag, även om det tar mkt lång tid att lära känna en ny häst.

Lycka till! Du är inte ensam. Jag har kännt precis samma sak som dej!

 

[eldhroka]

Sv: varför blir jag så rädd???

Sådär var det med min förra häst. Jag hade honom i 3 år men kände mig aldrig säker på honom Han hade aldrig stuckit med mig och jag ramlade aldrig av honom men ändå var jag så rädd.. Han var snäll att hantera även om han var medveten om sin styrka och bara gick iväg om han inte kände för att gå snällt i grimskaftet (hände 3 ggr på 3 år)..

Min nuvarande häst gjorde utfall mot människor när jag började sköta honom och det händer att han bits och sparkas ibland men jag är aldrig rädd för honom. Han har även stuckit med mig en gång när jag red och var så dum att jag tävlade med en annan. Fick dock stopp på honom till slut genom att rida ut i vatten. Han är betydligt osäkrare öht egentligen men jag är aldrig någonsin rädd på hans rygg. Så har det varit sen första gången jag satt på honom trots att jag red in med knät i ett träd i full galopp och att han mest bara sprang runt med mig...

Hoppas att din rädsla går över
mvh Anna

 

[Forest Autumn]

Sv: varför blir jag så rädd???

Precis som många andra så säger jag att man blir mer osäker med åldern. Jag tror att man inser mer vad som kan hända. Jag ramlade av min häst två veckor före jul och fick åka till sjukhuset. Jag har fortfarande ont i armen efter det. Men jag har ridit nästan varje dag sedan jag ramlade av. Jag blir fortfarande rädd ibland och känner att självförtoendet har fått en smäll.
Det är ju ganska stor skillnad på en travare och en ponny. Jag har gått tillbaka till ponny efter att ha ridit stor häst i några år - har nu en newforest. Jag trivdes inte riktigt på stora hästar. Men jag red vår travare i många år. Jag tycker att det egentligen är lättare att sitta kvar på en stor häst. En ponny är mindre och kan hoppa till på ett annat sätt. Den enda av våra hästar som jag har ramlat av utom ovanstående händelse är vårt lilla russ som jag rider en del. Honom har jag ramlat av flera gånger. Han vänder på en tioöring och det finns inte så mkt häst att sitta på. Att man känner att man klarar av de mindre hästarna - för det håller jag med om att så känns det ju - behöver ju inte betyda att man sitter kvar om de snabbt gör ngt oväntat- Det kanske känns bättre om du rider en stor häst i alla fall sedan när du ska nörja igen? Du behöver ju inte börja med en unghäst.

 

[Tussinussen]

Sv: varför blir jag så rädd???

Jag har kommit tillbaks till ridningen efter ett långt uppehåll och tycker att jag är alldeles fjantigt rädd. Jag är den sorten som är "äldre med barn" så det finns viss förklaring för min del (förutom det långa uppehållet).

Jag har försökt fundera och liksom ha en dialog med mig själv om det typ "men du VET att chansen är liten att något händer" mm men sen läste jag nyligen om en amatörryttare som sysslar med fälttävlan, och hon erkände att hon var livrädd för uteritter pga att det typ kanske flög ut en fågel ur ett träd och skrämde hästen så hon föll av....alltså, svåra fälttävlanshinder: okej; fågel ur ett träd: inte okej....det fick mig på något konstigt vis att må bättre, då jag insåg att om en sån som hon är rädd, så är det så att a) rädsla är inte något som är rationellt så det är ingen idé att försöka "spåra orsaken" eller resonera med sig själv mycket om det och b) att det kan drabba vem som helst oavsett ridbakgrund, och det är inget fel på en om man är rädd.

Mina försök till lösning: acceptera rädslan och rid ut ändå och hoppas att det försvinner. Spara vartenda ögonblick som känns bra och försöka tänka på dom ögonblicken nästa gång du ska rida. Gör det lätt för dig och kliv av om du inte mår bra, promenera med hästen en bit och sitt upp igen när det känns bra igen. Rid på platser och i gångarter där du känner att du har kontroll. Och så vidare.

Vet inte om det hjälpte...men lycka till iaf

 

[panzy]

Sv: varför blir jag så rädd???

delvis knapplån...

tack för alla synpunkter o funderingar =)

har tänkt lite mer på det och idag tror jag att jag kom på orsaken: hästen är helt enkelt för liten o dessutom obalanserad i sig själv, så fort hon gör minsta lilla tappar jag balansen o blir rädd/osäker. Idag var jag o red en STOOR häst, aldrig ens sett hästen innan, red ut o galopperade i grupp, ingen rädsla där inte, där fanns ju en hals framför mig o en rejäl häst under

känns skönt att troligtvis kommit på orsaken, ska nu ta det lugnt de sista 2veckorna med denna pålle, rida lite mer storhäst o sen lägge ridningen på hyllan ett tag för att förhoppningsvis känna mig tillräckligt säker när jag i framtiden skaffar häst igen...

 

[lakrits]

Sv: varför blir jag så rädd???

Jag tror att det har med ålder och mognad att göra...
De flesta blir försiktigare med åldern, man kalkulerar risker på ett annat sätt än vad man gjorde som tonåring.

Kanske är det inte det som är problemet hos dig, men jag tror att det är väldigt vanligt, speciellt efter man fått barn.

Det här är precis vad som hände mig.
När man var yngre hade man inget sunt föruft och hästvett utan man gjorde i stort sett vad som helst. Oftast hände ingenting heller eftersom man inte var rädd och det märkte ju hästarna.

Har idag barn (å andra sidan är han 12 år gammal nu) och är mycket mer skrajsen. Jag rider inte vilken häst som helst för jag tycker det är otäckt när jag inte känner dom.
Har även en unghäst som nu är 2 år (har haft sedan hans födsel) och jag har många gånger funderat på om jag verkligen vågar rida honom när det är dags. Ska inte rida in honom själv men när det är klart så måste jag ju det, genom trotsperioder osv osv men jag har gett mig f*n på att jag ska klara det och jag kommer ha kunnigt folk runtomkring mig.
Det är inte första unghästen jag hanterar och jag har ridit in ett antal tidigare...men det var då det men man tänker väldigt mycket på vad som kan hända osv....

Det jag försöker göra för att känna mig mer trygg är att skaffa mig kunskap..hur hästar fungerar, tänker osv osv.