Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Efter första sonen så lade jag undan de kläder som kunde återanvändas för ev framtida syskon. De var då upptvättade och lagda i storleksordning.
Sen kom ju lillebror för 13 månader sedan och jag plockade fram de undanlagda kläderna och började använda dem. Döm om min förvåning och "ilska" när jag insåg vid uppackning av stl 74-kläderna att han inte skulle kunna ha en del av dem eftersom de var mindre i form än vad storlekslappen sade. Då blev jag lite ledsen för det fanns många "favoritplagg" där som han inte kunde ha alls. Lite ledsamt (å lite töntigt jag vet) var det faktiskt. Så ett litet tips till er som lägger undan kläder för syskon eller kusiner eller så, lägg dem i storleksordning för när de har dem. Inte i vad som står på lappen.
Bra idé faktiskt. När jag sorterade kläder så hade jag redan glömt när de användes, så de ligger i storleksordning. Men jag har inte sparat så jättemycket kläder faktiskt, bara de som jag gillade lite extra och som är könsneutrala. Jag hoppas ju på en tjej nästa gång.
Jag har plockat fram min Manduca igen och har burit runt på V en stund för att kunna plocka undan lite. Det tyckte han tydligen var jättemysigt, för att har suttit alldeles tyst och stilla. Och precis nu upptäckte jag att han faktiskt somnat. Vilken liten goskille jag har! Kanske kan vara en idé till flygresan, att han får sova i selen istället för att hålla i honom. Han har ju ingen egen plats, så det kan ju bli lite jobbigt annars kanske.
Michellan: Ja, jag tror att bikinin kan bli bra. Just eftersom den har så bred linning (heter det så?), så kan man kanske dölja lite av fläsket i sidorna....! Perfekt om man kan ha samma bikini i år som tidigare. Jag har flera bikinis, men tror inte jag kommer kunna ha någon av dem. Jo överdelarna, men inte nederdelarna
Milton är 10,5 månader ungefär nu och rör sig inte allt för mycket Han vill väldigt gärna och blir ibland lite frustrerad. Han har kommit upp i krypställning, men hamnar alltid på magen och sedan därifrån kommer han inte längre. Han ställer sig på knä mot saker eller mot oss. Står inte gärna, eller jo men verkligen inte av sig själv. Han säger mamma, pappa och hoppa och allt det där andra som ingen av oss förstår Han är nu uppe i 10-månadersvikten igen efter det han tappade när han var sjuk; 11,6 kg och sina 77 cm =)
Usch jag sitter och letar utbildningar inför hösten...... Och får åååångest! Vet precis vad jag vill göra, men antingen finns utbildningarna för långt iväg eller så har jag inte behörigheten. Skitlöjlig är jag nog också för jag vill inte läsa en allt för lång utbildning heller av flera anledningar: Jag ser det lite ur ett ekonomiskt perspektiv tror jag (Milton, nyinköpta huset, hästar etc.). Och så vill jag ju ha ett litet syskon till Milton när Milton fortfarande är relativt liten och absolut senast när han är 4 år, helst när han är 2. Visst, jag kan ju ta ett studieuppehåll, men då är vi där med det ekonomiska igen.. Det kostar ju inte massor med en liten bebis, men jag har ut mindre i föräldrapenning än vad jag har när jag pluggar, eller jag har väl ungefär samma OM jag tar ut 7 föräldradagar i veckan, vilket jag helst inte vill..
Jaha nähä, detta var dagens I-landsproblem och funderingar från mig. Från stallbygge och vidare till utbildningar och bebisverkstad
Var du där en sväng??
Endaste gången som jag gjorde just ovanstående (dumpade syrran och drog).. Brukar aldrig hända annars..
Igår hade jag stora sonen (4 år, hihi) med mig, och han vill promt åka till McD å käka kvällsmat Så ja, jag skjutsade dit syrran å ponnyn till träningen sen så drog jag iväg till McD med honom och sen tillbaka till träningen igen. Var väl tillbaka vid 18:35 kanske. De var ju inte världens snabbaste på det där McD´t direkt.
Här promeneras det hej villt. Förutom utomhus, för skor är guds straff till småbarn. Vagnen kan hon sitta i ca 30 min om den hela tiden rör på sig. Sen är det TRÅKIGT!
Igår lyckades hon komma underfund med vad man har en penna till.
I övrigt är det fortfarande katterna som slår högst.
Vad duktig hon är med pennan. Min skrutt han vill också rita, men bara på mina papper som jag jobbar med, alternativt på golvet/bordet/väggen. Inte så mycket på de papper som jag lägger fram åt honom.
Hugger sista knappen!
Thea tackar för alla grattis tänk att för exakt ett år sen låg jag på förlossningen och skrek mindre trevliga ord vid denna tid.
Det har gått så fort!!!
Ni som slutat amma - hur gjorde ni?
Thea vill verkligen inte sluta ännu, men det vill jag. Jag vet inte om det är mjölken eller om det är själva amningen i sig som är viktig för henne.
Hon verkar tycka om myset. Så att säga.
En del av mig vill sluta NU, men en annan del tänker att det verkar så jobbigt så varför sluta eftersom det funkar?
När jag slutade så övergick jag helt enkelt till att ge flaska med ersättning/urpumpad mjölk i stället för bröstet. Det är lite meckigt i början. Men vi har gjort flaskmatningen till något mysigt i stället. Var det riktigt illa i början, så fick pappan mata eftersom jag luktade mat
Vi bara fasade ut det, När hon åt mera mat så ammade hon inget på dagen, så då blev det innan hon somnade och en gång tidig morgon.
Detta fasades sedan ut genom att bara amma från ena sidan till att lägga henne utan amningen till att börja ge frukosten lite tidigare istället för morgonamningen, att byta ut till välling/ersättning var inget alternativ för oss då hon vägrade båda, vatten/mjölk gick bra från flaska men det andra smakade tydligen inge gott
Mötte er när ni svängde av in på sista asfaltsvägen till Stina. Skulle till Granngården och köpa fästinghalsband innan kl sex. Sen stannade vi till på vägen tillbaka för jag skulle prata med Stina, men vi var bara där fem minuter.
Hade tänkt åka till Strömsholm ikväll men tror jag hoppar det.
Nä, tror inte jag ska betäcka i år. Hade varit kul att åka och titta iaf men det är så långt...
Jag blir så avis på er som är aktiva med hästarna
Något jag saknar enormt...
Nu efter flytten känner jag mig längre ifrån hästarna än någonsin
och mest skulle jag nog vilja ha något att göra iaf en ggn i veckan för att få lite paus hemmifrån, har inte varit mycket själv det senaste året då jag inte haft något att göra på egen hand.
Vilken duktig tjej! Vilgot skulle inte kunna hantera en penna på något annat sätt än att äta upp den. Jag börjar tro att V är betydligt mer benägen att äta på precis allt än vad "normalbarnet" är. Han äter verkligen på allt och det börjar bli aningens tröttsamt.
Katterna, eller katten ska jag säga, är riktig favorit här med. Igår låg pappa på sängen och Vilgot satt vänd åt sidan på hans mage. På hans bröst låg katten med bakdelen vänd mot Vilgot. Jättebra tyckte Vilgot, för då kunde han leka med hennes svans och kittla sig själv på näsan med den. Faktiskt åt han otroligt nog inte på svansen, men slickade på den nån gång.
Sen skrev du ju förut att mina kattproblem snart skulle vara lösta när V kunde leka med henne. Hans absoluta favoritlek är sen en tid tillbaka är att ha kattspöt med fransar i ena änden och leka med katten. Båda gillar det verkligen!
Vi har 13 träd på tomten och INGET funkar att ha en gunga i Helt otroligt. Vill inte ha någon gungställning på tomten... Men jag har väl inget val antar jag...
Det vore skönt att få bara vara MIG. Så rent egoistiska skäl.
Jag känner mig som den vandrande nappen, har inte fått tillbaka mensen heller (inte för att jag klagar!)
Dessutom har jag svårt att få henne att sova utan tutten i munnen. Med pappa kan hon somna alldeles utmärkt och där finns ju ingen tutte.
Att byta ut mot välling funkar inte för jag har prövat. Det är nääääästan så tanken att ge henne napp försvävat mig.
Men då ger min sambo mig onda ögat.
Varför vill ni inte ge henne napp? Utan nappen hade vi inte klarat oss här hemma. Men han har bara nappen när han ska sova och ibland i bilen, aldrig annars.
Det är ingen dålig anledning och det var inte för att snoka som jag frågade utan bara för att se om du hade bestämt dig eller inte typ. För i praktiken så är det ju så att har man bara bestämt sig så funkar avvänjningen oftast rätt smärtfritt och går fort. Är man lite velig, och inte riktigt vill sluta/är kluven så märks det ju på ens kroppspråk och handling.
Varför vill ni inte ge henne napp? För att ni är rädda att hon inte släpper den sen? Vi har napp till minstingen (men BARA när han skall sova) inte annars, alls. Och det är inga problem, han kan somna utan napp också, och tappar han den på natten så sover han oftast vidare utan att leta upp den (eller annan) igen.
Storebror gjorde vi lika med, och det gick jättebra att vänja av med nappen sen när han var 2 typ. Jag hade ju sett skräckexemplar av barn som haft napp, på fri tillgång, upp till 5-6 års åldern
Grattis TJEJER på födelsedagarna 
