Vart drar ni gränsen?

Jag fryser i sådana situationer. Jag kan innan tänka hur mycket som helst att jag ska reagera om någon antastar mig, men väl i situationen blir jag så ställd att jag fryser, drar mig undan och inte säger ifrån. Jag vet inte hur jag ska ändra på det.
Det gör jag också. Jag vet inte om det är något fel med det?

Jag tycker att det räcker med att jag känner obehag över själva händelsen, och drar mig ur den för att skydda mig själv. Är det dessutom jag som ska uppfostra han (som det oftast är) som tafsar på mig? Jag tycker att det får vara någon måtta. Jag har inte kommit till världen för att uppfostra mansgrisar.
 
Ovälkomna tafsare får per omgående höra att deras kladdande är just ovälkommet. Snackar folk så säger jag ifrån även där när det går för långt, men att slå nån, knäa nån eller på annat sätt reagera med våld så krävs för min del avsevärt mer, då ska jag verkligen på riktigt känna att jag är utsatt för reell fara.

Till saken hör att jag ytterst sällan, typ i princip aldrig blir utsatt för vare sig slemmigt sexsnack eller tafsande, vare sig som ung eller nu. Däremot får jag väldigt ofta både helt vanliga komplimanger från både män och kvinnor samt en del mer eller mindre smidiga kommentarer som indikerar att läget pejlas om intresse finns från min sida för något sexuellt, förutom ganska nyligen när jag fick frågan rätt ut och utan krusiduller om jag ville inleda ett sexuellt förhållande. Med en kompis karl.

Svaret blev nej och det hade det blivit även om han hade varit singel, för han är inte min typ alls eller ens i närheten.
 
Jag tycker att jag gjort det, utan framgång. Men jag borde förmodligen träna mer. :)

Aha, ja någon garanti att det funkar kan jag såklart inte ge - men det borde. :)

Jag tror inte tricket är att träna mer, utan att verkligen göra det ordentligt. Alltså göra det så "verkligt" man bara kan föreställa sig det. Samma som med sportvisualisering, det hjälper inte ett dugg att tänka igenom rörelserna i ett simhopp men att i tanken riktigt uppleva hoppet ger påtaglig effekt även om man bara ligger i sängen och "tränar". :D

Jag har själv fryst i obehagliga situationer som gått över mina gränser, och det har inte gått så bra kan man kanske säga. Så jag tar det på allvar numer, och har gjort mina gränser väldigt tydliga för mig själv.
 
Usch jag blev trakasserad av en kollega för typ 2 år sen. Han vägrade ta ett nej. Chefen visste inget så vi fick jobba ihop ensamma. Så tex när vi satt i en bil och jag sov (vi hade passning så det var okej att sova en i taget kanske jag ska tillägga) och vaknar av att han sitter och tar på mig lite här och där. Skrev en tråd om det här på buke faktiskt om jag inte minns fel. Han fick tyvärr inget officiellt straff men iaf ett "inofficiellt".

Såhär i efterhand borde jag sagt ifrån direkt, inte så snällt som jag gjorde. När sen en annan kollega gjorde en liknande sak gick jag till min chef direkt jag kände att mina avvisanden inte respekterades, så något lärde jag mig iaf. Jag jobbar idag inte kvar där som tur är.

Om någon etc raggar på mig/ger mig äckliga "komplimanger" så säger jag först ifrån trevligt. Respekteras inte det växlar jag över till otrevligt och det funkar alltid. Men är skittråkigt att ett simpelt nej inte ska respekteras.
 
Jag känner att jag blir upprörd av att bara läsa den här tråden. Den får mig att minnas alla gånger jag råkat på tafsande äckel, och hur jag på ren instinkt blir utåtagerande, höjer rösten och ibland, faktiskt, smäller till. Det har hänt då dansgolv, på gatan, i tunnelbanan, alltid okända män. Jag tänker att det kanske egentligen inte är det objektivt bästa sättet att reagera på, eftersom det kan leda till att situationen eskalerar, men för mig blir det en lättnad att fysiskt få försvara mig.

Däremot vet jag inte hur jag skulle reagera om en man jag kände, exempelvis en kollega, gick över gränsen. Jag misstänker att samma strukturer som gör att de okända männen tar sig rätten att ofreda mig, skulle göra att jag inte ville vara "jobbig", "överdriva" eller "förstöra relationen" och därför tvivla på min egen upplevelse av situationen och släta över snarare än säga ifrån.

Skit alltså.
 
Jag har polisanmält min chef en gång. Han fick sluta sin tjänst - dock fick han inte sparken utan fick säga upp sig själv. Han blev inte dömd, förundersökningen lades ner, men han fick byta bransch för hans rykte gick före honom.
Det var en jobbig tid och enda anledningen till att jag vågade anmäla var att jag fick fullt stöd från hans chef, som jag pratade med innan jag anmälde.
Han tafsade, kommenterade mitt utseende samt tyckte i allmänhet att jag behövde en man eftersom jag levde med en kvinna. Jag visste liksom inte vad jag missade...
Herregud vad starkt gjort!
 
Varför är det viktigt? Vari ligger relevansen?

Ingen har frågat mig varifrån kollegan kom som tafsade på mig. Tror helt enkelt inte att det är relevant för historien.

Jag anser det vara relevant när det upprepats tre gånger. Av tre olika män. Från samma kultur. Jag har inte alls mött samma problem med andra människor. Men ja, jag måste vara rasist som ens nämner det? Jag går omvägar när det kommer till "såna killar" och har sluppit såna problem sen dess.

Jag anser att ditt problem är att du störde dig på att jag skrev ursprung på de tre ovanstående. Hade jag sagt att tre var svenska unga män så hade väl inte en jävel frågat om den fjärde.

Moderator kan väl vara snäll och justera inläggen och ta bort det stötande i dem.
 
Apropå hur man reagerar.

Det finns inget allmängiltigt idealt sätt att reagera när någon går över gränsen. Vad som fungerar bäst skiljer sig från fall till fall och från person till person utifrån våra olika förutsättningar. Alla våra svar på fara, att fly, frysa och slå tillbaka, fyller en funktion.

I teorin är det absolut bäst att vara så flexibel som möjligt, dvs att man kan växla relativt fritt mellan att fly, slå tillbaka och frysa efter vad som fungerar i situationen man befinner sig i, men i praktiken är det sällan lätt att snabbt göra en perfekt bedömning av hur man ska agera i ett pressat läge.

Har du på ett eller annat vis tagit dig ur en hotfull situation (anledningen till att man reagerar instinktivt genom att frysa, slå tillbaka eller fly är ju att man upplever fara) så är det positivt.

Jag vänder mig mot att man recenserar sitt eget beteende som offer. Att reflektera över det kan absolut vara bra om man är otrygg med hur man reagerar och vill ha mer kontroll över sin respons i framtiden (som andra nämnt så är det möjligt att träna sig till en flexiblare respons), men man ska akta sig för att döma. Samhället i stort dömer och ställer helt orimliga krav på offer för sexualbrott, så det är inte så konstigt om man gör det själv också när man råkar ut för något, men det är inte konstruktivt. Alla gör vi vad vi kan där och då.
 
Apropå hur man reagerar.

Det finns inget allmängiltigt idealt sätt att reagera när någon går över gränsen. Vad som fungerar bäst skiljer sig från fall till fall och från person till person utifrån våra olika förutsättningar. Alla våra svar på fara, att fly, frysa och slå tillbaka, fyller en funktion.

I teorin är det absolut bäst att vara så flexibel som möjligt, dvs att man kan växla relativt fritt mellan att fly, slå tillbaka och frysa efter vad som fungerar i situationen man befinner sig i, men i praktiken är det sällan lätt att snabbt göra en perfekt bedömning av hur man ska agera i ett pressat läge.

Har du på ett eller annat vis tagit dig ur en hotfull situation (anledningen till att man reagerar instinktivt genom att frysa, slå tillbaka eller fly är ju att man upplever fara) så är det positivt.

Jag vänder mig mot att man recenserar sitt eget beteende som offer. Att reflektera över det kan absolut vara bra om man är otrygg med hur man reagerar och vill ha mer kontroll över sin respons i framtiden (som andra nämnt så är det möjligt att träna sig till en flexiblare respons), men man ska akta sig för att döma. Samhället i stort dömer och ställer helt orimliga krav på offer för sexualbrott, så det är inte så konstigt om man gör det själv också när man råkar ut för något, men det är inte konstruktivt. Alla gör vi vad vi kan där och då.
Jag känner mig träffad, men OBS inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. När jag reagerar genom att slå till, sker det reflexmässigt. Det är först efteråt som jag tänker att shit, tänk om han hade slagit tillbaka istället för att dra sig undan! Därför recenserar jag min reaktion som kanske inte den bästa (för att den är ogenomtänkt). MEN nu när jag läser det du skriver så inser jag ju att det jag egentligen gör är att flytta fokus från förövaren till mig själv, eller mer generellt till offret, och genom att göra det lägger jag en del av skuldbördan där den absolut inte hör hemma.Tack för att du fick mig att tänka ett varv till!
 
Jag känner mig träffad, men OBS inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. När jag reagerar genom att slå till, sker det reflexmässigt. Det är först efteråt som jag tänker att shit, tänk om han hade slagit tillbaka istället för att dra sig undan! Därför recenserar jag min reaktion som kanske inte den bästa (för att den är ogenomtänkt). MEN nu när jag läser det du skriver så inser jag ju att det jag egentligen gör är att flytta fokus från förövaren till mig själv, eller mer generellt till offret, och genom att göra det lägger jag en del av skuldbördan där den absolut inte hör hemma.Tack för att du fick mig att tänka ett varv till!
Varsågod! Jag syftade inte på dig eller någon annan i tråden utan det var en allmän reflektion. Eftersom det är så extremt vanligt att man skuldbelägger sig själv på olika vis så kände jag bara att jag ville ta upp att alla responser finns där av en anledning och att man inte ska se ner på sig själv och sitt agerande i den situationen.
 
Men ja, jag måste vara rasist som ens nämner det?
Vad lustigt att jag bara frågar dig om varför det är relevant att nämna deras ursprung och du på en gång anklagar mig för att ha kallat dig rasist. Jag har aldrig kallat dig rasist. Jag ställde en fråga.

Jag går omvägar när det kommer till "såna killar" och har sluppit såna problem sen dess.
Går du omvägar kring svenska snubbar med finsk ursprung också? Frågade du de engelsktalande mannen om pass så att du såg att de verkligen var somalier eller gissade du bara? Hur gör du när du ser afrikaner - undviker du alla afrikaner eller ber du om ID för att veta vilka du ska hålla dig undan?

Hade jag sagt att tre var svenska unga män så hade väl inte en jävel frågat om den fjärde.
Oj vad otrevlig du är. Jag frågade sansat och lugnt om relevansen med ursprung och du börjar svära och hojta om rasister. Lugna sig lite kanske?

Ps. Om du går runt och kallar afrikanska män "såna killar" och påstår att du måste akta dig för dem för annars kommer de tafsa på dig så ja, då är du rasist. Ds.
 
För övrigt är jag tydligen lyckligt lottad; blir aldrig antastad eller tafsad på. Skulle självklart vara fullständigt oacceptabelt.
 
Jag har aldrig riktigt varit i den situationen. Men om det händer så skulle jag nog säga ifrån rejält att det inte är okej osv, men jag skulle aldrig kunna slå någon för det. Kanske svinga ett föremål eller kasta något emot personen, men aldrig smälla till, knäa mellan benen osv. Jag är bara inte en sån person som kan göra sånt (tyvärr?). Min gräns går där jag inte är bekväm (jag gillar inte kroppskontakt i allmänhet och tycker inte folk ska klänga på mig hur som helst, gör någon det så drar jag mig undan och visar tydligt att det inte är ok/bekvämt för mig).

Men den här tråden fick mig att tänka en runda till, och jag kom på att jo, kanske har jag varit med om något liknande. Fast det handlade om min dåvarande pojkvän. Vi sov i samma säng, helt "plötsligt" kunde han väcka mig och vilja göra sexuella saker, ta på mig osv. Jag tyckte det var hemskt obekvämt men ville inte säga ifrån mer än "jag är trött och vill sova" typ. Det var inte förrän flera veckor senare (efter den månad vi bott ihop) som jag berättade att jag inte tyckte det var okej alls, och var väldigt obekväm i situationen. Han förstod inte alls varför och mådde antagligen rätt så dåligt över sitt beteende då han trott att det var ok (ja, han är inte den bästa på att läsa av folks kroppspråk osv).
Jag vet att jag borde haft modet nog att säga ifrån där och då på riktigt, men tyvärr vågade jag inte förrän han var långt borta och jag kunde säga det via sms. Det kändes då bara som att han förväntade sig att jag skulle tycka om det och så, och att det skulle vara fel om jag sa ifrån att jag inte gillade det. Vi var ju trots allt tillsammans.
 
Min gräns är, som många andra sagt, så fort det inte känns okej för mig. Jag är väldigt snabbt "avvisande". Jag kan till och med bli lite sur om en man kommer in och påpekar mitt utseende (jobbar i kassa/reception). Jag har liksom inte bett om hans bedömning av mitt utseende.. Oavsett om det är positivt eller negativt så har det inte med någonting att göra :p Men självklart blir jag inte arg på kunden om han säger att jag är snygg/vacker osv. Tycker bara det är så trist att mitt utseende bedöms. Nu generaliserar jag vilt här, men det är ju väldigt sällan (notera, generalisering och mina erfarenheter) en kvinna går in och det första hon gör är kommenterar en mans utseende..
 
Jag kan till och med bli lite sur om en man kommer in och påpekar mitt utseende (jobbar i kassa/reception). Jag har liksom inte bett om hans bedömning av mitt utseende.. Oavsett om det är positivt eller negativt så har det inte med någonting att göra :p M.
Jag är precis likadan! Jag avskyr när man hipp som happ ska kommentera och berömma mitt utseende. Särskilt på jobbet! En gång på mitt gamla jobb stod en man och verkligen RÅtittade på mig för att sedan stirra in i ögonen på mig och säga "Du har de vackraste ögonen jag någonsin sett" (jag har helt vanliga jävla ögon) och inte släppa min blick på vad som kändes hundra år. Sen säger han att han hoppas att jag inte kände mig obekväm. Eh ursäkta? Jag ska VISITERA dig nu och du gör det här till nån jävla romantisk komedi utan det roliga (dvs, en romantisk komedi)? Klart som fan det känns obekvämt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Har en äldre person som inte har många år kvar till pensionen som drar på sej offerkoftan så fort hen inte gör som "hen ska" Oavsett vad...
Svar
8
· Visningar
1 193
Senast: Mabuse
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 123
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 794
Senast: Grazing
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 038

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp