Vart drar ni gränsen?

[gul_zebra]

Tafsad på brösten som typ 12-åring av jämnårig kille på en idrottslektion i skolan, sa ett tyst men argt "lägg av" som ingen annan kunde höra. Inget mer med det i dåläget, var äckligt blyg som barn och är såhär hundra år senare bara glad att jag ens öppnade käften.

Som 16-åring blev jag upptryckt i en vägg och slickad på kinden av en full 30+are. Slet mig loss och kort därpå åkte han ut med huvudet före. Ingen anmälan.

En och annan "var bor du, ska du ha skjuts hem?" har man ju råkat ut för också, den klassiska slisken som ska lura med en... I det läget försöker jag vara artig, tacka nej och ljuger om var jag bor. Artigheten beror väl mest på att jag tvivlat på mig själv egentligen, han KAN ju vara en vanlig trevlig mänska som menar väl när jag sitter mitt på stan mitt på ljusa dagen och inväntar en buss på en gata där det går en filjard bussar i minuten typ...

Överlag tycker jag dejter eller rent vänskapliga träffar (även uttalade sådana) med vissa snubbar man träffat på nätet är svårare dock. När en snubbe på en dejt tafsar på en eller så blir jag bara paff och vet inte vad jag ska ta mig till eller ens tänka, den riktiga reaktionen kommer först efteråt i ensamhet när jag fattar vad som hände och att det fan inte är okej. Sen kommer snubben i min hjärna undan med att han bara var en jävla idiot som jag inte kommer träffa igen medan jag klandrar mig själv för att jag inte sagt ifrån, vad fan! Det är inte okej nånstans det heller!

 

[Thrillie]

Jag är precis likadan! Jag avskyr när man hipp som happ ska kommentera och berömma mitt utseende. Särskilt på jobbet! En gång på mitt gamla jobb stod en man och verkligen RÅtittade på mig för att sedan stirra in i ögonen på mig och säga "Du har de vackraste ögonen jag någonsin sett" (jag har helt vanliga jävla ögon) och inte släppa min blick på vad som kändes hundra år. Sen säger han att han hoppas att jag inte kände mig obekväm. Eh ursäkta? Jag ska VISITERA dig nu och du gör det här till nån jävla romantisk komedi utan det roliga (dvs, en romantisk komedi)? Klart som fan det känns obekvämt.

Ja fy! Och så anser de flesta att man ska bli glad för komplimangen

 

[HannanJE]

Jag fryser i sådana situationer. Jag kan innan tänka hur mycket som helst att jag ska reagera om någon antastar mig, men väl i situationen blir jag så ställd att jag fryser, drar mig undan och inte säger ifrån. Jag vet inte hur jag ska ändra på det.

Bra att du drar dig undan i alla fall! Det verkar vara början på en sund reaktion tycker jag!!! Värre är när man blir så låst att man accepterar att bli vidrörd på ett felaktigt vis för att inte stöta sig med en förövare (själv har jag just nu fastnat i att hetsäta mig till sådan fetma att jag upphör att vara kvinna och därför inte är intressant för någon att tafsa på eller röra. Och Nej, i mitt fall är det inte just män jag nödvändigtvis är skräckslagen inför. Kvinnor kan, om jag säger så).

 

[Thomasine]

Jag ar inte direkt blivit utsatt för sexuella trakasserier av men, kommenterad ja och då tittar jag med min pigg-trådsblick och det brukar ta skruv. Däremot en gång för länge sedan av en kvinna som fick en "automatisk" örfil och hon backade fort. Det tråkiga med den incidenten var att jag under ganska många år blev närmast homofob. Jag utvecklade en slags homoradar och den missade målet ibland och jag blev kort och otrevlig utan anledning.

Jag berättade om incidenten för en kollega över en middag då jag insåg att jag dömde folk på helt fel grundlag. Han skrattade faktiskt och berättade att han var och alltid hade varit homo. Skulle gärna haft en bild på mitt ansikte just då. För att göra en lång historia kort, att prata med honom hjälpte mig att komma över fobin och idag har jag helt kommit över det.

 

[TheRedLightning]

Själv har jag väl inte riktigt varit med om något som jag själv klassat som sexuella trakasserier, men har ju själv kramat kollegor av det andra könet och de har ibland kramat mig, någon gång har jag känt en hand typ över rumpan, men har inte riktigt tyckt det varit så allvarligt eller så har jag varit för snäll. Det har då handlat om kollegor som jag känner väl och pratar med väldigt mycket.
Tycker själv det är lite svårt att dra gränsen för vad som är okej och inte, därför jag tycker det är extra intressant att läsa vad ni varit med om och hur ni gör. Vet heller inte om, även om jag säger ifrån, så kanske jag inte tas på så stort allvar.

 

[Stalone]

Jag vet inte hur många gånger det har hänt att något har tafsat på min rumpa ute på krogen. Den gemensamma faktorn är att alla som gjort det är män så nu undviker jag män och det har funkat jättebra!

 

[Trani]

Jag skulle inte ens kunna lista alla gånger män har trätt över min gräns både verbalt och fysiskt.

Gränsen går någonstans när jag känner att de inte tilltalar mig som en person utan som en Kvinnokropp. Jag reagerar olika beroende på situation. Är det verbalt blir det oftast att jag ignorerar. Jag bara låtsas att personen/-erna är luft så blir deras handlande (till synes) effektlöst. Men oavsett hur jag reagerar fylls jag alltid av sådan jävla ilska efteråt. Och den bara byggs på. Kanske kommer mitt huvud explodera en dag.

 

[sjoberga]

Lite dåligt underlag att döma alla somalier efter tre män, tycker jag.

Hur vet man att en människa man träffar är somalier på ett så tvärsäkert sätt? Har de en väldigt speciell dialekt av engelska? Jag tycker att de flesta afrikaner jag träffat från östra Afrika har väldigt liknande engelska dialekter och skulle inte på något lätt sätt kunna säga efter 2 minuters konversation (om inte samtalet på något sätt handlat om födelseorter, men det är ju för jäkla trist samtalsinnehåll) var en människa föddes 20-60 år tidigare.

 

[sjoberga]

För övrigt är det extremt ledsamt att läsa om hur vissa män beter sig mot kvinnor. Även om jag vet att det händer. Jag hoppas verkligen att alla som blir utsatta orkar markera, varje gång. Och får stöd i det av andra närvarande. Jag tycker inte att man ska behöva "dra någon gräns". Känns det obehagligt så gör det. Då är det över gränsen alldeles oavsett vad det handlar om och bör markeras emot.

Själv har jag dock bara blivit utsatt för obehagligt tafsande av kvinnor - för länge sedan när jag var ung. Jag undrar om det inte har mer med makt och vissa personligheter att göra än med kön, egentligen.

 

[Sleepy]

Hur vet man att en människa man träffar är somalier på ett så tvärsäkert sätt?

Säg det. Den stora kammen sveper fram.

 

[stjarnhimmel]

Kom på att jag själv råkat kliva över en kollegas gräns. Vi var på konferens och på kvällen var det öppen bar. I princip hela företaget samlades i ett rum med ett biljardbord, och jag satt på golvet framför en soffa inbegripen i en diskussion med människorna som satt i soffan.

Plötsligt blev jag lite lätt "bumpad" på sidan av bakhuvudet och vände mig om. En kvinnlig kollega spelade biljard och hade positionerat sig så att hon tryckte sin rumpa mot mitt huvud/ansikte. Jag sa lite skämtsamt något i stil med "men hallå, watch your ass!" och klatchade eller nöp henne lite lätt i ena skinkan. Det var långt över hennes gräns och hon sa till mig ganska skarpt att det inte var okej och att hon verkligen inte uppskattade det. Det var bara att be om ursäkt och jag tror att vi kom förbi det, idag är vi bra vänner på "kollegienivå".

Jag måste bara få fråga...
Hur tänkte du när du nöp henne i rumpan?
Jag har så svårt att föreställa mig att jag någonsin skulle nypa en kollega i rumpan så jag måste få fråga.

Jag förstår hennes reaktion då jag inte heller skulle accepterat det oavsett om det var en man eller kvinna.

 

[Stereo]

Jag måste bara få fråga...
Hur tänkte du när du nöp henne i rumpan?
Jag har så svårt att föreställa mig att jag någonsin skulle nypa en kollega i rumpan så jag måste få fråga.

Jag förstår hennes reaktion då jag inte heller skulle accepterat det oavsett om det var en man eller kvinna.

Förstår verkligen att det låter konstigt, det är inte det första jag skulle göra heller. Jag tror inte jag tänkte så mycket, det var mer en instinktiv reaktion för att få henne att flytta på sig. När jag vände på huvudet för att se vad som bumpade mig i sidan av huvudet fick jag bokstavligen näsan mellan hennes skinkor och jag satt så till att jag redan var lutad så långt bort ifrån henne jag kunde komma. Det spelades en del musik och det var ganska hög ljudvolym, så när hon inte hörde min ljudliga första protest gjorde jag bara något för att få henne att uppmärksamma att hon tryckt upp sin rumpa i mitt ansikte.

Kommer inte ihåg om jag nöp till lite eller gav henne en liten klatsch, eller om jag kanske till och med bara petade på henne. Jag ville bara bort från hennes rumpa men utan att ställa till en stor scen genom att... jag vet inte, smälla till henne på riktigt, I guess?

 

[Borttaget konto]

Själv har jag dock bara blivit utsatt för obehagligt tafsande av kvinnor - för länge sedan när jag var ung. Jag undrar om det inte har mer med makt och vissa personligheter att göra än med kön, egentligen.

Det beror på vad du menar med kön, makt och personlighet har fortfarande med kön att göra pga könsmaktsordning och könsroller.

Så länge det finns en omfattande sexism och en destruktiv mansroll kommer det sett ur ett större perspektiv också handla om kön.

Men sådant är ju inte skrivet i sten som tur är.

 

[Gabbi]

Förstår verkligen att det låter konstigt, det är inte det första jag skulle göra heller. Jag tror inte jag tänkte så mycket, det var mer en instinktiv reaktion för att få henne att flytta på sig. När jag vände på huvudet för att se vad som bumpade mig i sidan av huvudet fick jag bokstavligen näsan mellan hennes skinkor och jag satt så till att jag redan var lutad så långt bort ifrån henne jag kunde komma. Det spelades en del musik och det var ganska hög ljudvolym, så när hon inte hörde min ljudliga första protest gjorde jag bara något för att få henne att uppmärksamma att hon tryckt upp sin rumpa i mitt ansikte.

Kommer inte ihåg om jag nöp till lite eller gav henne en liten klatsch, eller om jag kanske till och med bara petade på henne. Jag ville bara bort från hennes rumpa men utan att ställa till en stor scen genom att... jag vet inte, smälla till henne på riktigt, I guess?

Det där hade jag lätt gjort, jag hade aldrig hunnit tänka efter innan utan bara reagerat på att jag fick någons rumpa i ansiktet. Sedan hade jag fått skämmas efteråt om kollegan tagit illa upp.

 

[Fritidsryttare]

Har varit med om ett par riktigt otrevliga incidenter men kan ju ta en gång när jag sommarjobbade. Stod böjd över en vårdtagare när jag kände en hand klatscha till på min rumpa. Det visade sig vara min kollega som tyckte det var lämpligt att göra en ass-slap framför vårdtagare och allt. Jag ifrågasatte rätt starkt vad fan han höll på med och att chefen skulle se rätt allvarligt på en sån incident om hen fick veta. Han blev röd som en tomat och bad om ursäkt. Bortsett från just den incidenten så var det en gullig kille och vi hade rätt roligt resten av sommaren - som kollegor med ömsesidig respekt.

 

[sjoberga]

Det beror på vad du menar med kön, makt och personlighet har fortfarande med kön att göra pga könsmaktsordning och könsroller.

Så länge det finns en omfattande sexism och en destruktiv mansroll kommer det sett ur ett större perspektiv också handla om kön.

Men sådant är ju inte skrivet i sten som tur är.

Jag håller helt med dig. Jag menar att jag inte tror att det är biologiskt betingat.

 

[Wingates]

Vet inte hur många gånger jag armbågat killar på krogen som tror de kan komma fram och krama en bakifrån eller taffsa. Har skällt ut ett par med.
Med mina vänner har jag typ inga gränser alls, vi tar på varandra hejvilt hela tiden typ. Vi kör dessutom alltid ganska grova skämt - något som jag ofta inte heller uppskattar av främlingar.

 

[Hedinn]

Jag fryser i sådana situationer. Jag kan innan tänka hur mycket som helst att jag ska reagera om någon antastar mig, men väl i situationen blir jag så ställd att jag fryser, drar mig undan och inte säger ifrån. Jag vet inte hur jag ska ändra på det.

Sån är jag med. Men jag är i allmänhet dålig på att snabbt finna mig i situationer jag inte är beredd på, främst såna där jag får motta elaka/kritiserande kommentarer eller handlingar och liknande. Jag tror helt enkelt att jag blir paff och inte riktigt är säker på att menas på det sätt jag uppfattade det, för att jag inte vill tro sånt om folk. För när det handlar om snabba comebacks i skämtsamma sammanhang finns det då inga som helst problem.

Men det kanske är som nån sa, någon form av flykt/överlevnadsinstinkt. Att inte gå in i en fight jag kanske inte kan vinna. Intressanta tankar, oavsett.