Du har en väldigt stark tendens att likställa din egen upplevelse med den andra personens intentioner.
Även många som bryr sig som denna tråd visar då flera ringt 112 för att dom bryr sig och säkert fler om dom vetet var du bor.
Jag tror jag vet vilken tråd det var och kan bara säga att jag tycker det är sorgligt hur en del beter sig. Jag skrev det också i tråden men det var nog efter att du lämnade den.
Det var en dagbokstråd för ett år sedan. Jag läste den tillsammans med min psykolog. Sen gick jag hem och tog fram stege och rep.
Jag har snälla klasskompisar också. Men de vet nog inte hur usel jag är.
Jag är kvar på akuten och vet inte vad som kommer att hända här näst.
Gissar att det lite din sjukdom som skriver detta
Det var den tråden, men jag tycker inte du skall bry dig. Trådar urartar ibland och en del klarar tydligen inte att uppföra sig och skriver dumma saker men det betyder väldigt lite för de representerar bara sig själva och inte hur andra tycker.
Eller också är de bara oeniga med dig om den saken och tycker att du är alldeles toppen! Låt dem fortsätta tycka det!
Har du fått prata med någon sedan du kom in?
Men jag tar fruktansvärt illa vid mig och klarar inte av att hantera det.
Vi har bara gått i samma klass i två och en halv månad. De känner mig inte.Eller också är de bara oeniga med dig om den saken och tycker att du är alldeles toppen! Låt dem fortsätta tycka det!
Det är en som ställt frågor. Nu skulle hon diskutera med bakjouren.
Det låter som din sjukdom som pratar, inte rätt eller tillräckligt behandlad. Jag tänker inte säga åt dig att skita i de tankarna för det är inte så det funkar, men jag hoppas du kan tro på att det kan bli bättre även om det är en lång och skitjobbig resa dit. Bra att du kunde bli inlagd när det behövdes.
Hjärnor är korkade ibland.Jag vet inte om det är någon tröst men jag vet flera andra som också tagit väldigt illa vid sig av hur de behandlats här på forumet, kanske inte lika illa som du men ändå. De flesta av dem löste det genom att lämna forumet för gott.
Precis. Din sjukdom tar fruktansvärt illa vid sig av sånt som många andra knappt skulle tänka på. Din sjukdom försöker bestämma över dina känslor och relationer fastän alla bevis och all logik talar emot den. Du är långt ifrån ensam om detta och jag är så glad att du bad om hjälp!
Duscha kan man göra senare ( vet inte om man får duscha där du är nu?) Det är onajs att känna sig oduschad men inte hela världen. Skolan kan man ta igen, det ordnar sig så småningom. Känns det ok att ha åkt in iallafall?
Du har visst tid det med detta. Du har visst tid att börja din väg mot att bli frisk. Det är din hjärna som försöker lura dig igen, din sjukdom och din hjärna arbetar tillsammans med detta så de försöker göra allt för att du ska åka hem. Nu finns det inget viktigare än att stanna kvar där du är.
