Veterinärpriser

[Tajger]

Och det är helt sjukt att min första tanke var att du kom billigt undan

Eller hur?! Inte en av de stora…

 

[Breaktown]

Jo, och barn och djur är inte samma sak. Jag betalar gärna för andras barn. Utan barn ingen framtid.
Andras djur vill jag inte betala för.
Det finns redan fonder och stiftelser där man kan ansöka om hjälp om man behöver bidrag till veterinärvård.
Ett djur kan göra stor skillnad för en människas mående, men det får aldrig gå ut över djurets välbefinnande.

Jo precis. Jag ville inte ge mig in i den diskussionen eftersom jag tänkte att det är ett helt eget ämne ifall det är rimligt att barns sjukvård är skattefinansierad eller inte... Men jag håller helt med.

 

[Breaktown]

Vad har du för lösning åt Agda 80 år med väldigt låg pension vars enda sällskap förutom hemtjänsten är hennes katt?

Min poäng med mitt inlägg vad att den dyra djursjukvården beror (till stor del) på att marknadsmodellen är skev, vilket möjliggör för dessa riskkapitaljättar att köpa upp all konkurrens.

Lösningen på det problemet är rimligen att göra något åt marknaden, inte att konstruera ett krångligt och omständligt bidragssystem för att symptombehandla bristerna i marknaden.

 

[Lyan]

Min poäng med mitt inlägg vad att den dyra djursjukvården beror (till stor del) på att marknadsmodellen är skev, vilket möjliggör för dessa riskkapitaljättar att köpa upp all konkurrens.

Lösningen på det problemet är rimligen att göra något åt marknaden, inte att konstruera ett krångligt och omständligt bidragssystem för att symptombehandla bristerna i marknaden.

Aha! Jag tolkade det som att du tyckte att man på något sätt skulle göra så att människorna blev så pass friska/fick sällskap/annan lösning så att de skulle klara sig utan djur. Men då håller jag med dig!

 

[Breaktown]

Istället för skattefinansierade bidrag tror jag mer på en reglering av marknaden och/eller priser samt en attitydförändring hos vissa djurägare där man behöver inse sina begränsningar och sitt ansvar och inte förvänta sig avancerad vård för inga pengar. Basic får då vara god enough, och basic ska kunna erbjudas till rimliga priser.

Verkligen. Den här utvecklingen går ju också hand i hand med den (i mina ögon) amerikaniserade utvecklingen där alla djur ska räddas till varje pris, hundar ska åka rullstol, katter klara sig med två ben, och allt vad det är.

 

[Tantan]

Istället för skattefinansierade bidrag tror jag mer på en reglering av marknaden och/eller priser samt en attitydförändring hos vissa djurägare där man behöver inse sina begränsningar och sitt ansvar och inte förvänta sig avancerad vård för inga pengar. Basic får då vara god enough, och basic ska kunna erbjudas till rimliga priser.

Gud vad jag håller med! Djur är inte en rättighet. Man måste också inse när man inte har råd att ha djur.

 

[BornAgain]

Gud vad jag håller med! Djur är inte en rättighet. Man måste också inse när man inte har råd att ha djur.

Nu betalade vi själva för Pysslingen, men han sparade Stockholms skattebetalare ca 1,5 miljoner genom att skjuta upp tidpunkten då Släkting verkligen måste in på demensboende - plus då att han försåg både Släkting och övriga boende med samtalsämnen, klappterapi och sysselsättning under flera år (dvs minskade belastningen på personalen etc)

Ibland kan man spara mycket pengar genom en liten frivolitet.


PS å andra sidan har Pysslingen vid flera tillfällen hjälpt Släkting att hitta hem och att få hjälp av utomstående när de gick vilse. Utan Pysslingen hade Släkting kanske inte hittat hem och frusit ihjäl. Det skulle sparat samhället mycket pengar.

 

[monster1]

Gud vad jag håller med! Djur är inte en rättighet. Man måste också inse när man inte har råd att ha djur.

Fast det är det väll ändå inte att skaffa barn heller. Barn har rätt till sjukvård absolut.

Men förhoppningsvis skaffar man inte barn för att de ska hålla en sällskap när man mår dåligt.

Om man ska dra igång den här diskussionen igen så är ju det förhållandevis billigt att betala sjukvården en person med dåligt psykiskt mående jämfört med de kostnader som det dåliga psykiska måendet kan dra med sig om personen mår sämre utan husdjuret. Ett vårddygn på psyk är inte direkt gratis det heller (17000kr/dygn akut) för att inte tala om priset för extra insatser för socialen etc. Samhällsekonomiskt är det helt klart billigare att bara stå för kostnaderna för djuret. Är det en rättighet att må någorlunda ok? Tänker att de flesta ändå tycker det med tanke på att psykvård ändå ingår i det som bekostas av samhället.

Utsattheten man lever i när man inte kan arbeta är helt absurd, det verkar vara svårt att förstå det för många, du är helt utlämnad till beslut från andra och ifråntagen kontrollen av ditt eget liv på många sätt.

Att börja dra upp att det inte är en rättighet att ha husdjur (i många fall tillgång tills sällskap, närhet och kärlek) är så nedlåtande. Det är såklart inte självklart att staten ska stå för utsatta gruppers kostnader för veterinärvård och den diskussionen kanske inte ens hör hemma här i den här tråden. Men till det och börja dra upp att det inte är en rättighet att ha husdjur när folk beskriver sina svåra livssituationer och det kval man står inför när man inte ens kan ha ett husdjur längre i sitt liv.

 

[Breaktown]

Jag har som princip inget som helst emot att djur ingår i "behandlingen" (om jag får uttrycka mig slarvigt) för människor, och därmed bekostas helt eller delvis av samhället. Oavsett som det som ska "behandlas" är pysikisk eller fysisk ohälsa, ålderdom, ensamhet eller annat. Men jämförelsen, både den ekonomiska och ansvarsmässiga ska göras med andra insatser som samhället bekostar. Exakt hur en sådan lösning skulle se ut och hur gränsdragningarna skulle göras har jag inte funderat på. Svårt gissar jag...

Men att däremot börja jämföra djur med barn, att barn också kostar samhället pengar, att barn får gratis sjukvård, att de utan barn får betala för andras barn osv är lika obegripligt, och oseriöst, varje gång.

 

[monster1]

Jag har som princip inget som helst emot att djur ingår i "behandlingen" (om jag får uttrycka mig slarvigt) för människor, och därmed bekostas helt eller delvis av samhället. Oavsett som det som ska "behandlas" är pysikisk eller fysisk ohälsa, ålderdom, ensamhet eller annat. Men jämförelsen, både den ekonomiska och ansvarsmässiga ska göras med andra insatser som samhället bekostar. Exakt hur en sådan lösning skulle se ut och hur gränsdragningarna skulle göras har jag inte funderat på. Svårt gissar jag...

Men att däremot börja jämföra djur med barn, att barn också kostar samhället pengar, att barn får gratis sjukvård, att de utan barn får betala för andras barn osv är lika obegripligt, och oseriöst, varje gång.

Det är klart att det är jämförbart ur vissa aspekter men inte ur andra. Barn som är födda har ju en rätt att existera utifrån sig själva och är då en egen individ med rättigheter.

Samtidigt finns det likheter som behovet av omsorg, närhet och kärlek för att inte tala om den vuxnes kostnader och ansvar. Så jag tycker att det i delar kan vara jämförbart.

 

[Hippocampus]

Jag tycker å ena sidan att alla ska ha råd att ha en katt. Framförallt de som är ensamma och äldre. Det jag däremot får lite ont i magen av är när människor säger att det är djuren som gör att de lever. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan lägga en sån press på ett djur, att djuret finns enbart till för att en människa ska vilja finnas kvar. För mig är det inte helt enkelt ”schysst”. Jag tror dessutom att djuret känner det. För mig är djur en fantastisk förmån, ett levande väsen att kommunicera med, ett plus i kanten i livet, men aldrig att den ska ”bära mig på sina axlar”. Att dela sorg och glädje med djuret, absolut. Men den ska aldrig vara enda anledningen till att jag vill leva. För den dagen djuret måste gå vidare, vad händer då?? Väljer man att inte ta bort den pga ens eget mående?

Svår balansgång tycker jag.
Men priserna för veterinärvård är oavsett helt horribla.

 

[Milosari]

Jo, och barn och djur är inte samma sak. Jag betalar gärna för andras barn. Utan barn ingen framtid.
Andras djur vill jag inte betala för.
Det finns redan fonder och stiftelser där man kan ansöka om hjälp om man behöver bidrag till veterinärvård.
Ett djur kan göra stor skillnad för en människas mående, men det får aldrig gå ut över djurets välbefinnande.

Jag tänker att djurens inverkan på vissa människors mående kan vara så stor att det är väldigt mycket billigare för samhället att bekosta djurets vård än människans. På samhällsnivå tror jag att vi hade tjänat på att ha rabatt på djursjukvård för de som lever på låg pension eller bidrag.

 

[Sel]

Jag tycker å ena sidan att alla ska ha råd att ha en katt. Framförallt de som är ensamma och äldre. Det jag däremot får lite ont i magen av är när människor säger att det är djuren som gör att de lever. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan lägga en sån press på ett djur, att djuret finns enbart till för att en människa ska vilja finnas kvar. För mig är det inte helt enkelt ”schysst”. Jag tror dessutom att djuret känner det. För mig är djur en fantastisk förmån, ett levande väsen att kommunicera med, ett plus i kanten i livet, men aldrig att den ska ”bära mig på sina axlar”. Att dela sorg och glädje med djuret, absolut. Men den ska aldrig vara enda anledningen till att jag vill leva. För den dagen djuret måste gå vidare, vad händer då?? Väljer man att inte ta bort den pga ens eget mående?

Svår balansgång tycker jag.
Men priserna för veterinärvård är oavsett helt horribla.

Nu tror jag du humaniserar djuren lite väl mycket. Jag tror inte att djuren har en aning om, eller känner press för att de har en ägare som klänger sig an vid livet genom dem.
Jag tror vi är ett hyfsat antal här på forumet som finns kvar i livet tack vare våra djur, och mina har då mest varit glada skitar.
Att det sedan finns folk som håller liv i sina djur alldeles för länge är en helt annan fråga, jag tror (Vet) att det händer lika ofta i helt vanliga hushåll.

 

[Milosari]

Istället för skattefinansierade bidrag tror jag mer på en reglering av marknaden och/eller priser samt en attitydförändring hos vissa djurägare där man behöver inse sina begränsningar och sitt ansvar och inte förvänta sig avancerad vård för inga pengar. Basic får då vara god enough, och basic ska kunna erbjudas till rimliga priser.

Jag önskar också att det fanns två nivåer på vård och försäkring. Bas och Premium typ, men där bas ändå inkluderar akuta åtgärder som sårskador på jourtid utan att det kostar multum. Låt de som har pengar få tillgång till superavancerade vård, men då får de också betala för den, kostnaden för denna ska inte belastas alla som har djur.

 

[ufot]

Jag önskar också att det fanns två nivåer på vård och försäkring. Bas och Premium typ, men där bas ändå inkluderar akuta åtgärder som sårskador på jourtid utan att det kostar multum. Låt de som har pengar få tillgång till superavancerade vård, men då får de också betala för den, kostnaden för denna ska inte belastas alla som har djur.

Detta tycker jag låter som ett mycket bra förslag.

Jag tänker både på de som bor avsides, långt bort från kliniker, men som ändå vill ha en hyfsad försäkring och ha råd ha ta ut exempelvis distriktsveterinären på julafton för att hunden har fått ett fult skärsår (eller annan skada som behöver veterinärvård, men inte dyra, komplicerade operationer).

Jag tänker också lite på min egen inställning … jag skulle aldrig tveka att åka till veterinären på julafton med sårskada, att hunden ätit choklad osv … men att låta hunden genomgå komplicerade operationer … mycket mer tveksamt.

Sen är jag absolut inte emot varken nedsövning eller operationer. Har själv kastrerat hunden. Skulle alla dagar i veckan dra ut tänder, ge kräkmedel, sy fula sår eller amputera delar av svansen (bara för att ta några exempel).

 

[ufot]

…. Sen blev jag faktiskt mycket förvånad när jag fick hem försäkringsbrevet för hunden för nästa år. Betalar nu 400 kr/månaden (60 000 vård, inget livvärde), och vill egentligen inte betala mer.

Har jämfört lite försäkringar och sett några jag funderat på att höra av mig till.

Till min enorma förvåning har försäkringen blivit BILLIGARE. Bara 320 kr/månaden (exakt samma försäkring).

Jag är fortfarande i chock…

 

[Breaktown]

Det är klart att det är jämförbart ur vissa aspekter men inte ur andra. Barn som är födda har ju en rätt att existera utifrån sig själva och är då en egen individ med rättigheter.

Samtidigt finns det likheter som behovet av omsorg, närhet och kärlek för att inte tala om den vuxnes kostnader och ansvar. Så jag tycker att det i delar kan vara jämförbart.

Behovet av närhet kärlek och omsorg är ju, hur viktiga de i sig än är, och hur jämförbara de än är, irrelevanta i en sådan här jämförelse.

Som sagt, det finns mängder av bra argument för att möjligheten att ha djur under vissa förutsättningar helt eller delvis ska finansieras av samhället. Det faktum att även personer utan barn finansierar barns utbildning och vård är absolut INTE ett sådant argument.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tänker att djurens inverkan på vissa människors mående kan vara så stor att det är väldigt mycket billigare för samhället att bekosta djurets vård än människans. På samhällsnivå tror jag att vi hade tjänat på att ha rabatt på djursjukvård för de som lever på låg pension eller bidrag.

Det skulle behövas mycket forskning och beräkningar på det, jag är inte så säkert på att det hade blivit billigare i slutändan.

 

[monster1]

Behovet av närhet kärlek och omsorg är ju, hur viktiga de i sig än är, och hur jämförbara de än är, irrelevanta i en sådan här jämförelse.

Som sagt, det finns mängder av bra argument för att möjligheten att ha djur under vissa förutsättningar helt eller delvis ska finansieras av samhället. Det faktum att även personer utan barn finansierar barns utbildning och vård är absolut INTE ett sådant argument.

Jag antar att du argumenterar mot något speciellt påstående här, för jag vet inte riktigt vad du citerar nu. Det är lättare om du syftar på något specifikt citerar den användaren. Annars tror jag att du generellt menar att man aldrig kan jämföra något mellan att ha barn och att ha djur.

 

[monster1]

Det skulle behövas mycket forskning och beräkningar på det, jag är inte så säkert på att det hade blivit billigare i slutändan.

Vad baserar du det på?
https://rib.msb.se/Filer/pdf\19802.pdf
Suicid 18 680 000 kr Självmordsförsök 3 075 000 kr