Det är såklart svårt med hårda beräkningar på det som inte händer. Det är det svåraste med humana frågor och proaktiva insatser. Det är ju något som bara kan beräknas i efterhand. Tex om vi nu ser att kostnaderna för att ha husdjur ökar så pass att personer i arbetslöshet, sjukpenning, sjukersättning, pension eller deltidsarbete inte har råd (och då pratar jag inte om 12 hästar eller 5 hundar, utan om en hund, katt, sköldpadda eller vad det nu är som är mer klassiska husdjur i en rimlig omfattning det som förhindrar en från att leva helt ensam). Det enda vi kan gå på då är ju att titta på om statistiken för vård ökar samt om suicid och andra dödsfall ökar. Vi vet ju tex att hjärt och kärlsjukdomar är sådant som ökar när vi mår psykiskt dåligt även bara lite och att djur sänker stress tex (hos de som då inte ogillar djur eller är allergiska). Så forskning är trots allt rätt tydlig med att närvaron av husdjur är gynnsam för människan (även om det såklart finns undantag) stressen över ekonomin är däremot ogynnsam vilket vi ju även kan se på alla trådar här.
Själv är jag av åsikten att bara överleva är inte ett liv, så jag tänker nog att jag hellre dör än bara överlever och därmed blir en pinne i den där statistiken. Sen vart gränsen för det går är ju svårt att säga. Än så länge klarar jag av att arbeta och har därmed kontroll över livet. Jag kan ju bara se på min pappa hur han förfaller sedan deras hund gick bort och de bestämde att de inte klarar av att ha hund längre. Jag menar såklart inte att man ska sätta djurskydd åt sidan och låta människor ha djur som inte bör ha djur. Men det är väldigt tydligt att den rutin och närhet som deras hund gav honom höll hans demens på stången och det är stora kostnader på demensvård för att inte tala om de kostnader som blir för ökad mängd sjukhusbesök pga av hur kroppen blir sämre när sinnet mår sämre.
Det kanske finns beräkningar på att man jämfört personer som har husdjur med personer som inte har husdjur, den egentliga statistiken hade ju varit att kunna beräkna och iaktta personer som velat ha husdjur men inte kan mot personer som har husdjur för det är väll där som den största skadan blir. Att ha ett behov (ett verkligt behov) som inte tillfredsställs är ju direkt skadligt för hälsan och därmed en kostnad för samhället på alla möjliga sätt som man inte tänker på. Jag blir tex en mindre produktiv del av samhället när min pappa inte mår bra, liksom mina syskon. Min mamma mår sämre och får besöka vården oftare, kanske kommer hon också få ett tidigare behov av hemtjänst/särskillt boende utifrån att hon måste vårda pappa när han är sämre osv. Ringar på vattnet av kostnader och produktionsökningar som kostar samhället som är svåra att beräkna.
Mina pappas behov av en hårig kamrat kan inte lösas av bidrag till veterinär, jag använde bara ett för mig närliggande exempel på hur frånvaro av husdjur kan påverka samhällskostnader och hur svårt det är att beräkna men att det ändå är tydligt att det har en påverkan.
Men som svar på ditt inlägg, sannolikt kommer ingen någonsin kunna göra den beräkning/forskning som skulle visa på det du vill att man ska kunna visa. Det är för omfattande för många ringar på vattnet och att göra ett försök genom att ta ifrån människor deras husdjur för att sedan se om det ökar statistiken för självmord eller vård är ju inte heller rimligt. Så det kommer nog aldrig komma några sådana tydliga siffror.
