Vi är okej

[Jahaja]

Förra tråden blev låst och kanske lika bra det. Men om någon av de som hjälpte mig mycket då undrar hur vi har det så är alla tre barnen och jag nu placerade på skyddat boende på obestämd tid och har det helt okej. Det är skönt att våga röra sig och åka på utflykter. Vi placerades mycket långt hemifrån pga pappas stora lokala kontaktnät. Det hade varit omöjligt att röra sig i vår kommun utan att träffa på släkt eller vänner och bekanta till honom. Vi åker dock ingenstans utan att personal är med.
Det pågår en massa rättsliga processer men framförallt har vi en massa väntetid framför oss nu. Och jag måste hitta mig själv igen. Jag märker att jag inte längre vet hur man beter sig i sociala sammanhang och att jag fryser helt när någon ber mig ta ett beslut("vill ni ha potatissallad eller pastasallad?" är en helt omöjlig fråga att svara på tydligen). Terapeuten jag går till nu har påtalat för mig också att jag lägger enormt med tid på att bortförklara och förminska hans beteenden medan jag tar på mig en massa ansvar som inte är mitt egentligen. Jag har inte alls sett det så själv utan upplever att jag låter så dramatisk och överdriven i mina beskrivningar att jag behöver förklara helt enkelt...

 

[tuaphua]

Hoppas ni kan läka och bygga upp ert nya liv!

 

[manda]

Så lättad att höra. Fint att du har dina barn, bättre trygghet och människor som kan hjälpa dig med både perspektiv och det praktiska.

 

[Liten]

Skönt att höra. Det kommer att ta tid, men jag önskar er all lycka .

 

[Vinur]

Tack för uppdateringen Jag önskar er verkligen allt gott.

 

[Otherside]

Detta låter ju, trots allt, fantastiskt!! Att du lyckades spränga det där tillståndet som senast lät helt låst och helt fruktansvärt! Vilket jobb du uträttat! Jag är mållös, imponerad - och glad för din och barnens skull!!

 

[lizzie]

Förra tråden blev låst och kanske lika bra det. Men om någon av de som hjälpte mig mycket då undrar hur vi har det så är alla tre barnen och jag nu placerade på skyddat boende på obestämd tid och har det helt okej. Det är skönt att våga röra sig och åka på utflykter. Vi placerades mycket långt hemifrån pga pappas stora lokala kontaktnät. Det hade varit omöjligt att röra sig i vår kommun utan att träffa på släkt eller vänner och bekanta till honom. Vi åker dock ingenstans utan att personal är med.
Det pågår en massa rättsliga processer men framförallt har vi en massa väntetid framför oss nu. Och jag måste hitta mig själv igen. Jag märker att jag inte längre vet hur man beter sig i sociala sammanhang och att jag fryser helt när någon ber mig ta ett beslut("vill ni ha potatissallad eller pastasallad?" är en helt omöjlig fråga att svara på tydligen). Terapeuten jag går till nu har påtalat för mig också att jag lägger enormt med tid på att bortförklara och förminska hans beteenden medan jag tar på mig en massa ansvar som inte är mitt egentligen. Jag har inte alls sett det så själv utan upplever att jag låter så dramatisk och överdriven i mina beskrivningar att jag behöver förklara helt enkelt...

Så skönt att höra och vad bra att du och dina barn äntligen har fått vettig hjälp!

/Lizzie

 

[julgrisen]

Vad skönt att höra! Det låter som att du äntligen blivit lyssnad på! Ta hand om er!

 

[MacGyver 2.0]

Förra tråden blev låst och kanske lika bra det. Men om någon av de som hjälpte mig mycket då undrar hur vi har det så är alla tre barnen och jag nu placerade på skyddat boende på obestämd tid och har det helt okej. Det är skönt att våga röra sig och åka på utflykter. Vi placerades mycket långt hemifrån pga pappas stora lokala kontaktnät. Det hade varit omöjligt att röra sig i vår kommun utan att träffa på släkt eller vänner och bekanta till honom. Vi åker dock ingenstans utan att personal är med.
Det pågår en massa rättsliga processer men framförallt har vi en massa väntetid framför oss nu. Och jag måste hitta mig själv igen. Jag märker att jag inte längre vet hur man beter sig i sociala sammanhang och att jag fryser helt när någon ber mig ta ett beslut("vill ni ha potatissallad eller pastasallad?" är en helt omöjlig fråga att svara på tydligen). Terapeuten jag går till nu har påtalat för mig också att jag lägger enormt med tid på att bortförklara och förminska hans beteenden medan jag tar på mig en massa ansvar som inte är mitt egentligen. Jag har inte alls sett det så själv utan upplever att jag låter så dramatisk och överdriven i mina beskrivningar att jag behöver förklara helt enkelt...

Jag har inte hängt med i vad som hänt men en sak vet jag, det går ganska enkelt att både tillintetgöra ett förtroende och att sakta men säkert "avhumanisera", bryta ner och idiotförklara en människa man lever med och eftersom jag hade en farsa som var narcissist fick jag se det live och det eskalerade sakta men säkert. Nu var han ju en feg krake så när det gick upp för honom att min mamma fått reda på sanningen om att det inte var extrajobb eller ärenden han åkte utan till andra kvinnor då drog han som en avlöning med svansen mellan benen.

Det tar tid att bygga upp ett självförtroende igen men det kommer, det är inte dig det är fel på.

 

[Shaggy]

Tack för uppdatering och så skönt att läsa att nu verkligen är därifrån nu och att du kan börja nysta i den mentala misshandel han utsatt dig för. Jag önskar dig och dina barn en fin sommar samt en lycklig framtid.

 

[Tajger]

Har tänkt på dig, skönt att höra att ni kommit ifrån allt. Önskar dig och barnen all lycka

 

[MiaMia]

Så bra att ni alla är på en lugn plats nu, och att du får chans att samla ihop dig själv.

 

[Johanna1988]

Vad fint att höra!

 

[Kakis]

Åh så bra Hoppas du och barnen får tid att landa och hitta tillbaka till ett "normalt" liv.

 

[Keb71]

VÄLDIGT skönt att höra, har tänkt så mycket på er!!!

 

[Mirre]

Förra tråden blev låst och kanske lika bra det. Men om någon av de som hjälpte mig mycket då undrar hur vi har det så är alla tre barnen och jag nu placerade på skyddat boende på obestämd tid och har det helt okej. Det är skönt att våga röra sig och åka på utflykter. Vi placerades mycket långt hemifrån pga pappas stora lokala kontaktnät. Det hade varit omöjligt att röra sig i vår kommun utan att träffa på släkt eller vänner och bekanta till honom. Vi åker dock ingenstans utan att personal är med.
Det pågår en massa rättsliga processer men framförallt har vi en massa väntetid framför oss nu. Och jag måste hitta mig själv igen. Jag märker att jag inte längre vet hur man beter sig i sociala sammanhang och att jag fryser helt när någon ber mig ta ett beslut("vill ni ha potatissallad eller pastasallad?" är en helt omöjlig fråga att svara på tydligen). Terapeuten jag går till nu har påtalat för mig också att jag lägger enormt med tid på att bortförklara och förminska hans beteenden medan jag tar på mig en massa ansvar som inte är mitt egentligen. Jag har inte alls sett det så själv utan upplever att jag låter så dramatisk och överdriven i mina beskrivningar att jag behöver förklara helt enkelt...

Vad skönt att ni kommit därifrån och kan börja läka

 

[lingonben]

Väldigt skönt att höra att barnen är tillbaka och att ni kommit därifrån

 

[the_connemara]

Så fint

 

[Grazing]

Förra tråden blev låst och kanske lika bra det. Men om någon av de som hjälpte mig mycket då undrar hur vi har det så är alla tre barnen och jag nu placerade på skyddat boende på obestämd tid och har det helt okej. Det är skönt att våga röra sig och åka på utflykter. Vi placerades mycket långt hemifrån pga pappas stora lokala kontaktnät. Det hade varit omöjligt att röra sig i vår kommun utan att träffa på släkt eller vänner och bekanta till honom. Vi åker dock ingenstans utan att personal är med.
Det pågår en massa rättsliga processer men framförallt har vi en massa väntetid framför oss nu. Och jag måste hitta mig själv igen. Jag märker att jag inte längre vet hur man beter sig i sociala sammanhang och att jag fryser helt när någon ber mig ta ett beslut("vill ni ha potatissallad eller pastasallad?" är en helt omöjlig fråga att svara på tydligen). Terapeuten jag går till nu har påtalat för mig också att jag lägger enormt med tid på att bortförklara och förminska hans beteenden medan jag tar på mig en massa ansvar som inte är mitt egentligen. Jag har inte alls sett det så själv utan upplever att jag låter så dramatisk och överdriven i mina beskrivningar att jag behöver förklara helt enkelt...

Litet tips är att kanske inte ens skriva på forum om det är från det skyddade boendet, allting är ganska så riskfyllt. Antar ju att boendet har koll på det men misstag kan göras och vill någon tillräckligt så kan den hitta en.

Kanske nytt nick och inga detaljer är en bra ide..tänker jag.