”Vi kan inte avla på neurotiska spända tävlingsmaskiner”

Inom travet får hästarna ofta mycket naturlig utevistelse, medan dressyrhästarna packas in i så mycket täcken att de liknar Michelingubbar. Ridsports gästkrönikör Axel Wallman menar att det inte är så stor skillnad på hästarna, och att mer utevistelse behövs för hästarnas välmående.
 
Fast jag har faktiskt väldigt sällan upplevt samma stissiga temperament hos travare i tävlingskondis som hos dressyr och hopphästar som avlats "högt i blod". Jag tycker travarna brukar vara bland de mest lätthanterliga hästarna som finns, inklusive hobbyponnier. :D

Nu är det så att en häst kan leva längre än dom 10 resp 15? år dom kan vara på banan. Dessutom brukar dom avvecklas tidigare än så och blir kanske då ridhästar. I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc. Många gör nog felet att tro att en travhäst är en mentalt stark häst för att den kan springa på lopp. De travisar jag sedan sett som ridhästar har visat sig vara otroligt känsliga individer.

Men generellt tycker jag att hästfolk är otroligt konstiga då de prioriterar hellre konster en häst kan göra under sadeln än att de ska tränas för att vara hanterbara. Men kanske inte det spelar någon roll om hästen mentalt är trasig.. å andra sidan svårt att avgöra vad som är arv och vad som är miljö..
 
Nu är det så att en häst kan leva längre än dom 10 resp 15? år dom kan vara på banan. Dessutom brukar dom avvecklas tidigare än så och blir kanske då ridhästar. I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc. Många gör nog felet att tro att en travhäst är en mentalt stark häst för att den kan springa på lopp. De travisar jag sedan sett som ridhästar har visat sig vara otroligt känsliga individer.

Men generellt tycker jag att hästfolk är otroligt konstiga då de prioriterar hellre konster en häst kan göra under sadeln än att de ska tränas för att vara hanterbara. Men kanske inte det spelar någon roll om hästen mentalt är trasig.. å andra sidan svårt att avgöra vad som är arv och vad som är miljö..

Miljö, eller brist på träning. Ofta brist på förståelse för varför ens häst stissar och far runt, sliter sig, etc. Brist på utbildning hos människan helt enkelt.

Hästar föds inte tama. Det går inte att leda ett nyfött föl i grimma och grimskaft. Om inte människorna agerar någorlunda konsekvent (använder samma kroppsspråk, rutiner, regler, gränser etc) i en kedja från uppfödare till unghästutbildare till ägare, så är det inte alls säkert att hästen kommer agera särskilt tamt i hanteringen, utan då blir dom individberoende "enmanshästar", "problemhästar", "känslig och speciell", "svår".

Men en del hästmänniskor är jätteduktiga på att läsa och prata och träna häst, och har lugna behagliga hästar. En del av dom erbjuder träning och utbildningar för andras hästar. Fler borde skicka sina unghästar på utbildning, och fler borde åka på hanteringskurser med sina unghästar.
 
Nu är det så att en häst kan leva längre än dom 10 resp 15? år dom kan vara på banan. Dessutom brukar dom avvecklas tidigare än så och blir kanske då ridhästar. I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc. Många gör nog felet att tro att en travhäst är en mentalt stark häst för att den kan springa på lopp. De travisar jag sedan sett som ridhästar har visat sig vara otroligt känsliga individer.

Men generellt tycker jag att hästfolk är otroligt konstiga då de prioriterar hellre konster en häst kan göra under sadeln än att de ska tränas för att vara hanterbara. Men kanske inte det spelar någon roll om hästen mentalt är trasig.. å andra sidan svårt att avgöra vad som är arv och vad som är miljö..

Och sen får man tänka på hur miljön runtikring påverkar.

En häst som vi har i stallet just nu ( inte travare...) kallades draken i sitt förra stall. Man fick leda henne in från hagen med långpisk, kedja, hjälm och longerlina. Helt fruktansvärd att hantera (tydligen). Hos oss funkar hon jättebra, inga tendenser att bli farlig eller jobbig alls.

Skillnaden? I förra stallet fick alla hästar 2kg silage till lunch, vid 11-12 tiden. Gick i grushage och togs sedan in mellan 19-20. Nu går de i stora gräshagar med lite träd, får så mycket lunch ägaren bestämmer och tas in vid 17. Kortare tid ute, men hästarna blir inte vrålhungriga och är därför lättare att hantera.

Vi människor skapar farliga hästar.
 
Nu är det så att en häst kan leva längre än dom 10 resp 15? år dom kan vara på banan. Dessutom brukar dom avvecklas tidigare än så och blir kanske då ridhästar. I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc. Många gör nog felet att tro att en travhäst är en mentalt stark häst för att den kan springa på lopp. De travisar jag sedan sett som ridhästar har visat sig vara otroligt känsliga individer.

Men generellt tycker jag att hästfolk är otroligt konstiga då de prioriterar hellre konster en häst kan göra under sadeln än att de ska tränas för att vara hanterbara. Men kanske inte det spelar någon roll om hästen mentalt är trasig.. å andra sidan svårt att avgöra vad som är arv och vad som är miljö..
Jag har bokstavligen växt upp med travhästar och hängt med travhästar i hela mitt liv. Har aldrig träffat någon som bitit eller sparkats. Ej heller har jag någonsin sprungit på en krubbitare, luftsnappare eller vävare i ett travstall!
 
Miljö, eller brist på träning. Ofta brist på förståelse för varför ens häst stissar och far runt, sliter sig, etc. Brist på utbildning hos människan helt enkelt.

Hästar föds inte tama. Det går inte att leda ett nyfött föl i grimma och grimskaft. Om inte människorna agerar någorlunda konsekvent (använder samma kroppsspråk, rutiner, regler, gränser etc) i en kedja från uppfödare till unghästutbildare till ägare, så är det inte alls säkert att hästen kommer agera särskilt tamt i hanteringen, utan då blir dom individberoende "enmanshästar", "problemhästar", "känslig och speciell", "svår".

Men en del hästmänniskor är jätteduktiga på att läsa och prata och träna häst, och har lugna behagliga hästar. En del av dom erbjuder träning och utbildningar för andras hästar. Fler borde skicka sina unghästar på utbildning, och fler borde åka på hanteringskurser med sina unghästar.

Sen verkar det ju vara så att ridhästar "måste" hanteras så lite som möjligt första åren. Läser överallt om folk som varnar andra för att göra för mycket med sina små. Medans travhästar är satta i vagn långt innan ridhästar ens tömkörts. Verkar gå mode i hantering med.
 
Jag har bokstavligen växt upp med travhästar och hängt med travhästar i hela mitt liv. Har aldrig träffat någon som bitit eller sparkats. Ej heller har jag någonsin sprungit på en krubbitare, luftsnappare eller vävare i ett travstall!
Jag har träffat på fler "stissiga" fd travare än de extremt lugna alla pratar om. Nu har jag en fd elittravare själv hemma (min första, var tidigare halvblodsnörd) och han kräver absolut sin människa. Tycker han inte om någon visar han det tydligt, det går liksom inte att missförstå, och vem som helst kan inte hantera/rida honom hur som helst.
 
Jag har träffat på fler "stissiga" fd travare än de extremt lugna alla pratar om. Nu har jag en fd elittravare själv hemma (min första, var tidigare halvblodsnörd) och han kräver absolut sin människa. Tycker han inte om någon visar han det tydligt, det går liksom inte att missförstå, och vem som helst kan inte hantera/rida honom hur som helst.

Kanske för att de inte får utlopp för sin energi lika mycket när de tas av banan? Många blir ju promenadhästar, vilket är i andra delen av skalan mot vad de är uppfödda till.
 
Jag har träffat på fler "stissiga" fd travare än de extremt lugna alla pratar om. Nu har jag en fd elittravare själv hemma (min första, var tidigare halvblodsnörd) och han kräver absolut sin människa. Tycker han inte om någon visar han det tydligt, det går liksom inte att missförstå, och vem som helst kan inte hantera/rida honom hur som helst.
Samma här. Inte så svåra att hantera så sett men stissiga. Sen är det några som har varit farliga.
 
Kanske för att de inte får utlopp för sin energi lika mycket när de tas av banan? Många blir ju promenadhästar, vilket är i andra delen av skalan mot vad de är uppfödda till.
Dom jag har träffat som varit såna är just hästar som går på banan. Dom har inte ändrat sig nått nämnvärt efter banan heller
 
Kanske för att de inte får utlopp för sin energi lika mycket när de tas av banan? Många blir ju promenadhästar, vilket är i andra delen av skalan mot vad de är uppfödda till.
Så kan det absolut vara. Har haft honom i drygt 3 år och de senaste 2 åren har vi turats om att vara sjuka/skadade. Han är absolut inte farlig men har en väldig intregritet och vet vad han vill. Jag önskar vi båda får vara friska så vi någon gång kommer igång ordentligt igen. Han är såå rolig att rida.
 
Det tänkte jag också på, jag försöker att inte förmänskliga för mycket men jag upplever definitivt att min häst tycker att tävling är roligt, han taggar verkligen till men känns inte alls spänd eller stressad (de gånger han blir det av nån anledning märks det tydligt). En sån häst som ger lite extra inne på banan. Jag vet inte hur jag annars skulle tolka hur han är på tävling.
Jag tror faktiskt inte det är att förmänskliga, jag tror det är ett avelsresultat. Vi avlar ju på de hästar som gillar att tävla, är det då märkligt att de hästar som avlas för sporten gillar sporten? Hopphästar tycker ju ofta det är roligt att hoppa, arbetshästar gillar att dra, och så vidare. Hästar som gillar att tävla blir ju i regel bättre tävlingshästar än de som inte gör det, så avlar man på bra tävlingsindivider får man nog tävlingsglädje lite på köpet, så att säga. Jag har suttit på en del dressyravlade hästar som är påtagligt nöjda med känslan att alla tittar på dem och verkligen visar det lilla extra då. Och andra som mer är ”Nej men usch, ska alla glo på mig?!”. Jag tycker det verkar vara en del av hästens personlighet, faktiskt. En del älskar att visa upp sig, andra gillar bäst när de får vara en anonym typ i mängden eller bryr sig inte.
 
Eller kan det vara så att det är signaler som ryttaren ger?
De lär sig ju känna igen situationen, men en del hästar älskar det verkligen, de gillar själva tävlingsmomentet, alltså att man får hoppa bana och vända snabbt i omhoppningen, att man får åka till ett nytt ställe och det är lite spännande, och att det är lite extra. De lär sig tävlingsrutinen och gillar det. Andra som gör samma saker med samma ryttare gillar det inte på samma sätt, det tycker det är läskigt att vara själv på banan och allt det nya. Visst kan man vänja dem, men en del gillar själva tävlingssituationen mer än andra, upplever jag.
 
Sen verkar det ju vara så att ridhästar "måste" hanteras så lite som möjligt första åren. Läser överallt om folk som varnar andra för att göra för mycket med sina små. Medans travhästar är satta i vagn långt innan ridhästar ens tömkörts. Verkar gå mode i hantering med.
Nu vet jag ju inte om du menar att det ena eller andra sättet är att föredra, men jag håller ju på med islandshästar, som i allmänhet hanteras lite och sent som unghästar. På Island går de ofta på så stora ytor delar av året att de då knappt har kontakt med människor alls. Och ändå upplever jag dem i allmänhet som extremt lätthanterliga jämfört med ridhästar av SWB-typ. De flesta uppfödare av islandshästar hanterar ju sina unghästar någonting, men som sagt rätt lite och oftast bara i perioder fram till inridningen vid 3 1/2 eller 4 års ålder. Så att hantera mycket och tidigt verkar inte vara avgörande - det kanske är viktigare att göra rätt när man väl gör något? Eller så HAR aveln helt avgörande betydelse?
 
Nu vet jag ju inte om du menar att det ena eller andra sättet är att föredra, men jag håller ju på med islandshästar, som i allmänhet hanteras lite och sent som unghästar. På Island går de ofta på så stora ytor delar av året att de då knappt har kontakt med människor alls. Och ändå upplever jag dem i allmänhet som extremt lätthanterliga jämfört med ridhästar av SWB-typ. De flesta uppfödare av islandshästar hanterar ju sina unghästar någonting, men som sagt rätt lite och oftast bara i perioder fram till inridningen vid 3 1/2 eller 4 års ålder. Så att hantera mycket och tidigt verkar inte vara avgörande - det kanske är viktigare att göra rätt när man väl gör något? Eller så HAR aveln helt avgörande betydelse?

Jag tror absolut att aveln har betydelse och att det är avgörande för hur raser (linjer?) klarar att "inte" bli hanterade. Självklart med individuella skillnader, måste jag väl tillägga.
 
Som att travare inte vore neurotiska
Tänkte faktiskt samma!
Även fast det såklart skiljer sig åt mellan individer enormt.
Jag själv håller inte på inom travsporten men skor lite i ett travstall och en del är bara att droga direkt för helt omöjliga sko annars. Flyger i taket så fort man hostar till liksom 😅🙈
Men mycket beror på linjer en del verkar ju vara rent livsfarliga att köra till och med. Har undrat många gånger varför man väjer sådana hästar men de är inga billiga utan kostar väl runt 400-500 tkr
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok När jag var barn så tyckte jag att det såg så elegant ut att rida en häst på tygeln. Det ville jag också lära mig att göra. Vem vill...
Svar
0
· Visningar
1 066
Senast: Magiana
·
Dressyr Nu har vi ju avhandlat var godkänt gränsen går och vart den faktiskt går (missförstå mig rätt ;)), det behöver vi inte fortsätta med i o...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
12 624
Senast: Emelei
·
S
Anläggning Till hösten måste jag flytta min häst, jag jobbar just nu som hästskötare och just nu är hon med där jag jobbar men pga att jag tänkt...
Svar
3
· Visningar
2 385
Senast: moonstruck
·
  • Låst
Hundavel & Ras Chansar och skriver in detta här och ser vilken respons jag får (misstänker dock att tråden inte ens får vara kvar men tänkte prova)...
2
Svar
29
· Visningar
5 301
Senast: Fetaost
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp