Vi måste prata om skolan

[Mammas]

Och framförallt de lika rättigheterna som inte finns.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/

Vissa är ju dömda från början. Hur ska de kunna lära sig något i ett kaos? Hade samma situation fått fortgå på andra orter i Sverige? Där föräldrar har mer inflytande i samhället? Där samhället, ursäkta språket, inte skiter i ungdomarna?

Och framförallt, hur vänder vi det här? Finns resurserna? Satsas de på rätt sätt? Finns det information om hur man vänder den här utvecklingen? Finns det en vilja att ändra den?

Blir bara så uppgiven när jag läser sånt här. Det känns som att vissa inte har en chans till att börja med.

 

[OutOfService]

Och framförallt de lika rättigheterna som inte finns.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/

Vissa är ju dömda från början. Hur ska de kunna lära sig något i ett kaos? Hade samma situation fått fortgå på andra orter i Sverige? Där föräldrar har mer inflytande i samhället? Där samhället, ursäkta språket, inte skiter i ungdomarna?

Och framförallt, hur vänder vi det här? Finns resurserna? Satsas de på rätt sätt? Finns det information om hur man vänder den här utvecklingen? Finns det en vilja att ändra den?

Blir bara så uppgiven när jag läser sånt här. Det känns som att vissa inte har en chans till att börja med.

Helt jädra OT.. men fyyy för din avatar @Mammas !!!

 

[Mammas]

Helt jädra OT.. men fyyy för din avatar @Mammas !!!

Tja, vissa blir inte lika bra som andra på selfies, såatte....

 

[OutOfService]

Tja, vissa blir inte lika bra som andra på selfies, såatte....

Glad att du bor långt bort så jag slipper krocka med dig på byn om det är så du ser ut

 

[Snurrfian]

Och framförallt de lika rättigheterna som inte finns.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/

Vissa är ju dömda från början. Hur ska de kunna lära sig något i ett kaos? Hade samma situation fått fortgå på andra orter i Sverige? Där föräldrar har mer inflytande i samhället? Där samhället, ursäkta språket, inte skiter i ungdomarna?

Och framförallt, hur vänder vi det här? Finns resurserna? Satsas de på rätt sätt? Finns det information om hur man vänder den här utvecklingen? Finns det en vilja att ändra den?

Blir bara så uppgiven när jag läser sånt här. Det känns som att vissa inte har en chans till att börja med.

Tyvärr är det nog ett förlorat krig om man har låtit det fortgå upp till högstadiet, man måste ner på de lägre åldrarna, skolan måste tillbaka till att bli statlig, det är ett skämt att tro att alla kommuner verkligen har kunskapen och pengarna att driva skolor på ett bra sätt.
Jag blir väldigt trött när diskussionen om skolan bara handlar om resultaten i PISA undersökningen och att man nog måste ha betyg tidigare. Det som behövs är mer personal tidigare, mer tidiga insatser, mer möjligheter för barnen att lära sig lita på vuxna och ge dem möjligheten att ta sig fram i vårat svenska samhälle. Men politikerna ser sällan den världen han skriver om, de ser till fina skolan i Danderyd och förstår inte varför en del lärare klagar...

Så visst högre lön till lärare, men överlag mer pengar till skolan och undervisningen för att det ska finnas en chans att ge barnen det stöd de behöver, barnen i artikeln är absolut mest utsatta, de har ingen som kan/vill/orkar/förstår språket nog för att strida för dem, det svenska samhället har svikit fullständigt så varför ens försöka göra sitt bästa?

Men nej det är inte samma kaos i tex den lilla stad mina barn kommer att få i skola i, här är det få som går ut skolan utan betyg, här finns det tillräckligt mycket föräldrar som vägrar låta det bli ett kaos i skolan, som är beredda att gå in och stötta upp lärarna i skolan om det skulle behövas, och barnen får betydligt mer hjälp på ett tidigt stadium. Sen har man alltid en önskan om mer, jag personligen skulle önska att sonen skulle få mer utmaningar i skolan, att den äldsta skulle få större krav på sig från skolans sida, men då pratar vi barn som i dagsläget ligger långt fram kunskapsmässigt, fungerar mycket bra i det sociala livet, visar respekt för alla och får respekt tillbaka. Vi är enormt bortskämda på våran byskola, i den yngstas klass är det 14 elever och alltid två personal... Visserligen finns det barn med särskilda behov men ändå så är det en milsvid skillnad från andra skolor där de kan vara 30 barn och en lärare och många med stora behov av extra stöd.

 

[prinsessfeminist]

Tyvärr är det nog ett förlorat krig om man har låtit det fortgå upp till högstadiet, man måste ner på de lägre åldrarna, skolan måste tillbaka till att bli statlig, det är ett skämt att tro att alla kommuner verkligen har kunskapen och pengarna att driva skolor på ett bra sätt.
Jag blir väldigt trött när diskussionen om skolan bara handlar om resultaten i PISA undersökningen och att man nog måste ha betyg tidigare. Det som behövs är mer personal tidigare, mer tidiga insatser, mer möjligheter för barnen att lära sig lita på vuxna och ge dem möjligheten att ta sig fram i vårat svenska samhälle.

Jag skulle vilja att du berättade lite mer om hur en statlig skola kan hjälpa? Om kommunpolitiker saknar kompetens, kan den istället ersättas av riksdagsmän? Jag funderar mycket på vilken roll huvudmannen spelar, eftersom det ändå är personer lokalt som driver och utvecklar skolorna.

På sätt och vis är skolan redan statlig, då skollagen kommer från staten och Skolinspektionen är en statlig tillsynsmyndighet.

 

[skiesabove]

Kommunen kunde inte hantera djurskyddet heller, det var ju korruption, okunskap och ojämlikhet på den tiden. Det är inte perfekt nu när länsstyrelsen har ansvaret, men det är bra mycket bättre.

Sjukvården är inte heller kommunal, så varför är skolan det?

Statlig skola = skolans budget hänger inte på kommunpolitikerna. Jag ser bara fördelar.

 

[touche]

Den här bilden passar in som en del av problemet...

 

[prinsessfeminist]

Och framförallt de lika rättigheterna som inte finns.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/

Vissa är ju dömda från början. Hur ska de kunna lära sig något i ett kaos? Hade samma situation fått fortgå på andra orter i Sverige? Där föräldrar har mer inflytande i samhället? Där samhället, ursäkta språket, inte skiter i ungdomarna?

Och framförallt, hur vänder vi det här? Finns resurserna? Satsas de på rätt sätt? Finns det information om hur man vänder den här utvecklingen? Finns det en vilja att ändra den?

Blir bara så uppgiven när jag läser sånt här. Det känns som att vissa inte har en chans till att börja med.

Artikeln beskriver en skola som inte är organiserad efter elevernas behov. Inte någon gång nämner författaren föräldrarna, vilket leder mig att tro att man inte tagit vara på vad god kontakt med föräldrarna kan göra för skolsituationen. Inte heller verkar skolan ha gemensamma regler för vad man förväntar sig av elever och lärare.

Jag blir lika ledsen och uppgiven som du, samtidigt känns det angeläget att nyansera bilden. Denna journalist är inte lärare och har arbetat ett par månader.

 

[athena_arabians]

Jag är inte lärare men dotter till en lärare och har en vän som jobbat som lärare (obehörig). Enligt min mamma var det katastrof när skolan lades ut på kommunerna (jag kommer fortfarande ihåg det fast jag inte var gammal, det var en stor sak för min mamma). Helt ärligt litar jag inte på kommunpolitikernas kompetens att hantera skolan plus att när det blir tvunget med neddragningar så är det väldigt enkelt att ge sig på skolan och äldreomsorgen i första hand.

Att sedan många föräldrar verkar ha slutat uppfostra sina barn är ett mysterium. Hade jag kommit till min mamma och gnällt över mina betyg hade hon sagt att jag inte skulle varit så slö utan faktiskt pluggat mer. Kan tillägga att jag inte hade svårt utan lätt för mig men var rätt lat om det inte var roligt

 

[Raderad medlem 6459]

@prinsessfeminist

Jag blir lika ledsen och uppgiven som du, samtidigt känns det angeläget att nyansera bilden. Denna journalist är inte lärare och har arbetat ett par månader.

Hur nyanserar det bilden? Jag förstår inte riktigt. Han överdriver förmodligen inte och så länge det han skrivit faktiskt har skett är det ju fullkomligt oacceptabelt.

 

[athena_arabians]

Hur nyanserar det bilden? Jag förstår inte riktigt. Han överdriver förmodligen inte och så länge det han skrivit faktiskt har skett är det ju fullkomligt oacceptabelt.

Jag jobbade ett tag som vikarie i Uppsala mot slutet av universitetstiden (början av 2000-talet) och jag känner igen mig helt och hållet i beskrivningen. Rektorn brydde sig inte när man framförde problem, de äldre lärarna brydde sig inte om något och när rektorn försökte sänka min lön så jag fick mindre grundlön än på Ica så sa jag att de inte behövde ringa mig igen, jag tar hellre Ica. Där behövde jag inte stå ut med ouppfostrade ungar som inte är ett dugg intresserade att lära sig något. Det låter hårt men ta ett besök på ett högstadium idag så ser det i många fall verkligen ut så.

 

[LBR]

Jag är själv snart nyutexaminerad lärare och har vikarierat en hel del under min studietid. Det är visserligen gymnasieungdomar jag har att göra med men visst stämmer det att kommunaliseringen framförallt har skapat stora klyftor i skolan. De skolor som ligger i rika kommuner har bättre resurser och lockar till sig bättre lärare eftersom att de har attraktivare tjänster och kan välja och vraka bland Sveriges lärare. De i fattigare kommuner har inte alls samma förutsättningar och det är då uppgivna lärare, dålig administration och dålig teknik leder till oregerliga elever, dålig struktur och massor av stress för lärarna som inte har tid att göra allt de vill för sina elever. De får inte heller åka på fortbildningar inom sina ämnen eller i pedagogik och får sällan stöttning om de vill ta med eleverna på någon utflykt eller liknande.

Att göra skolan statlig är att göra den likriktad. Jag hoppas att alla ni, liksom jag, kan kämpa för att göra mitt och många andras yrke tryggare, och framförallt att ge ALLA Sveriges ungdomar samma förutsättningar i livet.

 

[Mammas]

Artikeln beskriver en skola som inte är organiserad efter elevernas behov. Inte någon gång nämner författaren föräldrarna, vilket leder mig att tro att man inte tagit vara på vad god kontakt med föräldrarna kan göra för skolsituationen. Inte heller verkar skolan ha gemensamma regler för vad man förväntar sig av elever och lärare.

Jag blir lika ledsen och uppgiven som du, samtidigt känns det angeläget att nyansera bilden. Denna journalist är inte lärare och har arbetat ett par månader.

Fast med tanke på hur lätt det är att trubbas av kanske det är bra att det kommer någon som inte normaliserats in i miljön som ser på det med friska ögon.

Felet finns ju inte på alla platser, utan det är vissa det finns på. Och vad är det som gör att de lösningar du tar upp i första stycket inte tillämpas? Det måste ju finnas någon form av hjälp att ta till när lärare och rektor märker att situationen går överstyr och de inte vet hur de ska komma tillrätta med den, finns det något sånt idag? Är det här kunskaper en rektor ska ha, eller är det meningen att alla skolor ska uppfinna hjulet på nytt? Eller finns hjälpen egentligen att få men att det brustit i detta fall på något vis?

Någon form av knapplån

När jag tänker tillbaka på min skolgång ser jag så många exempel på saker som inte hade accepterats bland vuxna, och attityden verkar inte vara bättre idag. Barn ska liksom stå ut med en helkass arbetsmiljö, oavsett om det gäller störningar, trakasserier, mobbning, övriga fysiska arbetsmiljöpunkter etc. Och det är bara så himla fult. Jag vill att det liksom bara ska funka. Det ska tas på allvar om saker inte funkar i skolan, och framförallt ska det gälla alla. Oavsett vart de bor eller hur bra ens föräldrars förmåga till att stötta är.

 

[tanten]

Detta med skolan tynger mig.

Vi har aldrig lagt så mycket resurser (i form av pengar) på skolan som nu. Det finns en helt annan inställning till mobbing, eleverna följs upp och det finns "kvartssamtal" och kontakt skola-hem som inte alls fanns för inte så många år sedan.
Samtidigt rapporteras om alla de där stora förfärliga bristerna i vissa skolor.

Statsmakterna gör reformer hit och reformer dit. Jag uppfattat att många lärare bor om arbetsro.

I min kommun gör nämnden tillsynsbesök med jämna mellanrum där både personal och elever intervjuas. Rapporterna följs upp och skolorna får komma och redovisa vad de gjort. Skulle det finnas sådant klimat som TS artikel berättar om skulle hela ledningen nog sätta precis alla klutar till att få bukt med problemen. Fast nu talar vi om en rätt liten kommun med bara ett par högstadier och en enda gymnasieskola.

Samtidigt - vi har ju fria skolval. Föräldrar som inte vill ha barn i stökiga skolor kan ju sätta dem i andra. I min kommun ser vi klart att skolor som får problem eller dåligt rykte snabbt dräneras på elever och motsvarande - goda skolor blir proppfulla.


Är detta ett samhällsproblem mer än ett skolproblem?

 

[Teilani]

I de riktigt utsatta områdena så tror inte jag att det framförallt är fler lärare som behövs, även om det snabbt blir brist på sådana i en arbetsmiljö som gränsar till krigszon.

En resurs man dragit in nästan helt i många skolor är kuratorn. Det tror jag har bidragit till att man tappar eleverna. En kurator kan vara en brygga mellan skolan, föräldrarna och resten av samhället. Om en unge inte lyckas lära sig att räkna kanske det beror mer på faktorer skolan inte kan påverka än lärarkompetensen. Tex våld i hemmet, fattigdom eller ensamstående förälder som tvingas jobba kvällar och barnet måste vara ensam hemma och passa småsyskon tidigt i livet.

 

[Snurrfian]

Jag skulle vilja att du berättade lite mer om hur en statlig skola kan hjälpa? Om kommunpolitiker saknar kompetens, kan den istället ersättas av riksdagsmän? Jag funderar mycket på vilken roll huvudmannen spelar, eftersom det ändå är personer lokalt som driver och utvecklar skolorna.

På sätt och vis är skolan redan statlig, då skollagen kommer från staten och Skolinspektionen är en statlig tillsynsmyndighet.

En statlig skola kan fördela pengarna jämt över hela landet, som det är idag så finns det vissa kommuner som har bra ekonomi, kommuninnevånarna är högutbildade och vet att ställa krav både på samhället och på sina barn. Andra kommuner har dålig ekonomi, kommuninnevånare som de vuxna redan har tappat tron på samhället och deras barn får ingen stöttning hemifrån. Det ska inte spela någon roll var du bor för att kunna få en bra skolgång.
Det finns säkert kommunpolitiker som styra en skola, men det finns en betydligt större del som inte har en susning, i de mindre kommunerna är det svårt att dels rekrytera politiker och dels för dem att hinna vara med och styra, de har ju ett liv på sidan av.
Varje kommun gör sin egen tolkning av vilka elever som ska få stöd, vilka barn som ska få skolskjuts, vilka barn som får möjlighet till fritidshem, är kommunen ointresserad av skolan och barnen så är det väldigt få som får möjligheten, är det däremot ett stort intresse av skolan, ja då ökar stöden.

Sen behöver lärarna absolut arbetsro, att återinsätta de administrativa tjänsterna igen, varför ska lärarna stå och slita med kopiering, bokföring, inköp, ta emot telefon samtal om att den eleven är sjuk, eller den eleven kommer senare osv...

 

[buschiq]

Jag är uppväxt i Botkyrka och jobbade ett tag i de norra delarna. Jag tror att en stor del av problemet där är att procenten invandrare är så hög, vi hade t.ex. 90% med utländsk bakgrund i Fittja redan på den tiden. För skolan innebär det att mycket av dess resurser behöver sättas in till sånt som andra stadsdelar redan har med sig från födseln. Det betyder också minskat stöd från föräldrarna, de har ofta helt enkelt inte språket att hjälpa sina barn. I många av de familjer jag träffade var det barnen som tagit rollen som familjens kontakt ut i samhället, en roll de inte var vuxna nog att hantera alla gånger, speciellt inte när det gällde känsligare ärenden.
Jag önskar att skolan där kunde ta in föräldrarna mer i det dagliga arbetet, det finns enorma resurser där som aldrig kommer till sin rätt.

 

[skiesabove]

Och oavsett om man är nysvensk eller gammalsvensk, så finns det fler och fler familjer som har sämre förutsättningar. Klassklyftorna ökar.

Att fysiska behov är uppfyllda (ex mat på bordet) prioriterar nog de flesta framför barnets uppförande i skolan. Och en del föräldrar prioriterar kanske missbruk framför mat, och då hamnar skolgången riktigt långt ner på listan...

Det är oerhört sorgligt att det är så illa för så många i Sverige.

Jag hoppas att vi kan komma dit att skolan är en fristad för alla barn, där dom förutom undervisning kan få lugn och ro, mat, och vuxenstöd.

 

[Monstermom]

Samtidigt - vi har ju fria skolval. Föräldrar som inte vill ha barn i stökiga skolor kan ju sätta dem i andra. I min kommun ser vi klart att skolor som får problem eller dåligt rykte snabbt dräneras på elever och motsvarande - goda skolor blir proppfulla.

Som jag ser det leder fria skolvalet snarare till ännu större segregering. Att aktivt välja att sätta barnen i en bättre skola kräver ju engagerade och insatta föräldrar, vilket leder till att just de barn som inte har ett bra stöd hemifrån (kanske för att deras föräldrar inte kan svenska och inte förstår det svenska systemet, eller för att de är barn till missbrukare som inte intresserar sig för något mer än sitt missbruk och varken kan eller vill tänka på barnens skolmiljö, eller någon av de många andra deprimerande anledningarna till att barnen inte kan förlita sig på sina föräldrar) blir de barn som vackert får stanna i sin katastrofskola. De med bra stöd hemifrån flyttas till bättre skolor, och kvar blir de som ingen tar hand om... Som så mycket annat är det en bra lösning för den som redan har, och ännu en spark på den som är utan.