Vi måste prata om skolan

[tanten]

Som jag ser det leder fria skolvalet snarare till ännu större segregering. Att aktivt välja att sätta barnen i en bättre skola kräver ju engagerade och insatta föräldrar, vilket leder till att just de barn som inte har ett bra stöd hemifrån (kanske för att deras föräldrar inte kan svenska och inte förstår det svenska systemet, eller för att de är barn till missbrukare som inte intresserar sig för något mer än sitt missbruk och varken kan eller vill tänka på barnens skolmiljö, eller någon av de många andra deprimerande anledningarna till att barnen inte kan förlita sig på sina föräldrar) blir de barn som vackert får stanna i sin katastrofskola. De med bra stöd hemifrån flyttas till bättre skolor, och kvar blir de som ingen tar hand om... Som så mycket annat är det en bra lösning för den som redan har, och ännu en spark på den som är utan.

Mmmm... Från min begränsade horisont såg jag det mer som en kick i röven till ansvariga politiker att göra något eftersom en skola som dräneras på elever också dräneras på resurser. Varje skolpeng är viktig.
Det finns ingen vinst att segregera. tvärtom kanske man skulle fundera på att "bussa" mer? Dvs ändra upptagningsområden, förändra strukturer etc. Många förldrar orkar inte ändra och flytta så de sätter ändå sina barn i placeringsskolan.
Men nej, jag har inga lösningar. Bara en förtvivlan över läget.

 

[Snurrfian]

Mmmm... Från min begränsade horisont såg jag det mer som en kick i röven till ansvariga politiker att göra något eftersom en skola som dräneras på elever också dräneras på resurser. Varje skolpeng är viktig.
Det finns ingen vinst att segregera. tvärtom kanske man skulle fundera på att "bussa" mer? Dvs ändra upptagningsområden, förändra strukturer etc. Många förldrar orkar inte ändra och flytta så de sätter ändå sina barn i placeringsskolan.
Men nej, jag har inga lösningar. Bara en förtvivlan över läget.

Fast problemet blir i de små kommuner där där skolorna dräneras på elever med föräldrar som har ett driv, de flyttar till grannkommunen, kommunen som då redan från början står med en "dålig" skola blir av med ytterligare pengar och får då ännu mindre resurser att försöka förbättra skolan. För att kunna "bussa" mer så kräver det en statlig styrning, för det är väl ingen kommun som vill ge bort skolpengen?
Jag personligen står inför valet att när åk 7 börjar för min äldsta att antingen sätta henne i den kommunala skolan som har ett halvdant rykte, allt hänger på vilka lärare de får... Eller flytta henne till grannkommunen där jag har flera olika alternativ med olika inriktningar, hon får åka buss 10 min längre tid och vi får betala busskortet själva, men det kanske är värt det i slutändan? Men hur blir det för kommunen när de istället för att få in en elev på skolan, får lov att skicka skolpengen till grannkommunen?

Det här har pågått i ett par år här omkring och "min" kommun svarar med att försöka spara in ännu mer pengar på skolan genom att göra ännu större klasser...

 

[Monstermom]

Men nej, jag har inga lösningar. Bara en förtvivlan över läget.

Din förtvivlan delar jag helhjärtat, jag har bara ingen större tilltro till "konkurrens som dundermedicin" om man säger så...

 

[tanten]

Din förtvivlan delar jag helhjärtat, jag har bara ingen större tilltro till "konkurrens som dundermedicin" om man säger så...

Nej, fattade du att jag var för något sådant så uttryckte jag mig klumpigt.

I de fall det skiljer mellan skolor i samma kommun är det samma nämnd som handhar dem alla. Eftersom måluppfyllelse mäts hela tiden, och procentsatser i hur många elever som går ut med betyyg mäts och diskuteras så borde det vara självklart att man använder styrmedel för att höja kvaliteten?

 

[Snurrfian]

Nej, fattade du att jag var för något sådant så uttryckte jag mig klumpigt.

I de fall det skiljer mellan skolor i samma kommun är det samma nämnd som handhar dem alla. Eftersom måluppfyllelse mäts hela tiden, och procentsatser i hur många elever som går ut med betyyg mäts och diskuteras så borde det vara självklart att man använder styrmedel för att höja kvaliteten?

Fast tyvärr är styrmedlet oftast pengar och då försöker man "belöna" genom att ge skolor med bra resultat mer pengar, och hota de skolor som inte lever upp till resultatet istället. Samtidigt blir det fel om man ger pengar till skolor bara för att de har ett dåligt resultat, varför ska skolorna då anstränga sig? Så det är svårt med styrmedel, utan man måste nog gå in och fråga "Vad behövs just på den här skolan för att höja betygen?"

 

[Pepson2]

Nej, fattade du att jag var för något sådant så uttryckte jag mig klumpigt.

I de fall det skiljer mellan skolor i samma kommun är det samma nämnd som handhar dem alla. Eftersom måluppfyllelse mäts hela tiden, och procentsatser i hur många elever som går ut med betyyg mäts och diskuteras så borde det vara självklart att man använder styrmedel för att höja kvaliteten?

Hela skolsystemet är ett enda stort virrvarr.

Lärarna anses av "gemene man" som de som ska lösa alla problem. Det är inte så stor skillnad mellan en "bra" och en "dålig" lärare. Det spelar inte så stor roll om läraren har legitimation eller inte, så länge det från ledningshåll inte skapas möjligheter för lärarna att undervisa eleverna. I genomsnitt har en lärare 15 minuter till för- och efterarbete av varje lektion. I ett teoretiskt ämne räcker inte den tiden. Resten av lärarens arbetstid består av konferenser, utvecklingssamtal, elev/föräldrasamtal, krishantering, konfliktlösning och allt mellan himmel och jord. Här skulle man, från ledningshåll, kunna gå in och rensa upp bland arbetsuppgifterna, t ex genom att anställa personer som tar hand om kringsysslorna, t ex socionomer eller liknande.

De styrmedel som används idag är ofta av ekonomisk art, men hur mycket pengar ska skjutas till om en skola har större andel elever med t ex psykiatriska diagnoser än grannskolan? Kan man ens mäta de extraresurser som behövs i pengar? Kan man kräva att en sådan elev går ut skolan med godkända betyg?

 

[tanten]

Hela skolsystemet är ett enda stort virrvarr.

Lärarna anses av "gemene man" som de som ska lösa alla problem. Det är inte så stor skillnad mellan en "bra" och en "dålig" lärare. Det spelar inte så stor roll om läraren har legitimation eller inte, så länge det från ledningshåll inte skapas möjligheter för lärarna att undervisa eleverna. I genomsnitt har en lärare 15 minuter till för- och efterarbete av varje lektion. I ett teoretiskt ämne räcker inte den tiden. Resten av lärarens arbetstid består av konferenser, utvecklingssamtal, elev/föräldrasamtal, krishantering, konfliktlösning och allt mellan himmel och jord. Här skulle man, från ledningshåll, kunna gå in och rensa upp bland arbetsuppgifterna, t ex genom att anställa personer som tar hand om kringsysslorna, t ex socionomer eller liknande.

De styrmedel som används idag är ofta av ekonomisk art, men hur mycket pengar ska skjutas till om en skola har större andel elever med t ex psykiatriska diagnoser än grannskolan? Kan man ens mäta de extraresurser som behövs i pengar? Kan man kräva att en sådan elev går ut skolan med godkända betyg?

Jag har absolut inget att invända mot din beskrivning.

Och jag anser att man KAN KRÄVA att alla elever har chans att gå utmed godkända betyg. Det är sällan elevens fel om resultaten uteblir.

Vad gäller elever med behov av stöd tycker jag det är galet att det ska ligga på den enskilda skolan. Det borde vara ett övergripande ansvar att samtliga "extraåtgärder" finansieras och administreras separat. Det finns kommuner som tagit det som gemensamt ansvar över flera nämnder, med gott resultat. Ofta kräver eleven mer än bara skolinsatser, kanske behöver andra instanser också kopplas in.

 

[Pepson2]

Jag har absolut inget att invända mot din beskrivning.

Och jag anser att man KAN KRÄVA att alla elever har chans att gå utmed godkända betyg. Det är sällan elevens fel om resultaten uteblir.

Vad gäller elever med behov av stöd tycker jag det är galet att det ska ligga på den enskilda skolan. Det borde vara ett övergripande ansvar att samtliga "extraåtgärder" finansieras och administreras separat. Det finns kommuner som tagit det som gemensamt ansvar över flera nämnder, med gott resultat. Ofta kräver eleven mer än bara skolinsatser, kanske behöver andra instanser också kopplas in.

Inom vilken tidsrymd tycker du att man kan kräva godkända betyg av alla elever? Jag har upplevt att det är väldigt svårt för t ex elever som behöver stöd utanför skoltid att få det. T ex kontaktpersoner, BUP osv. Man kan kanske inte kräva att elever med multipla diagnoser ska prestera inom någon definierad tidsram. Eller?

Det är sällan lärarnas fel om resultaten uteblir. Det finns andra faktorer som påverkar.

 

[Pontevecchio]

Som jag ser det leder fria skolvalet snarare till ännu större segregering. Att aktivt välja att sätta barnen i en bättre skola kräver ju engagerade och insatta föräldrar, vilket leder till att just de barn som inte har ett bra stöd hemifrån (kanske för att deras föräldrar inte kan svenska och inte förstår det svenska systemet, eller för att de är barn till missbrukare som inte intresserar sig för något mer än sitt missbruk och varken kan eller vill tänka på barnens skolmiljö, eller någon av de många andra deprimerande anledningarna till att barnen inte kan förlita sig på sina föräldrar) blir de barn som vackert får stanna i sin katastrofskola. De med bra stöd hemifrån flyttas till bättre skolor, och kvar blir de som ingen tar hand om... Som så mycket annat är det en bra lösning för den som redan har, och ännu en spark på den som är utan.

"den som har". Låter som alla är miljonärer med fantastiska förutsättningar.

Jag gick i förortsskolan på 90talet, innan man fick välja.
Vi bodde inte i förorten för att mamma och pappa inte kunde välja vilket hus eller lyxsemester de skulle spendera pengarna på...

I gymnasiet fick jag möjlighet att välja skola, valde såklart en där jag fick studiero men helvete vad tufft det var att komma in i en klass som låg framför studieplanen för matte när jag själv inte på långa vägar var klar med högstadiematten.

Vem räddas av att jag hade stannat kvar? jag hade inte kommit ifatt och fått de möjligheter jag fick. Mina klasskamrater motiverades inte av mina förutsättningar. Jag hade väldigt lite inflytande på situationen men höjde såklart resultaten för skolan i stort.

Min räddning? engagerade föräldrar som ville att jag skulle ha bra förutsättningar för att kunna göra det jag ville som stor.
och en fantastisk mamma som jobbade i norra Botkyrka under många år men till slut inte heller orkade utan bytte till en privatskola i mer priviligerat område. Om det var fantastisk mycket bättre där? Nä. föräldrarna bryr sig inte ett skit där heller, där är de upptagna av jobb och andra viktiga saker.

vi måste inse att vi har en lärarutbildning som tappat fokus på hur man får respekt och ger respekt och motiverar elever.
Och skärpa till oss själva! Det är våra generationer (70-80tal) vars barn går i skolan. VI måste se till att de sköter sig i skolan och sluta tro att nån annan fixar det.

Det har inget med ursprung att göra. Folk med sämre förutsättningar kommer alltid finnas och det är där resurserna ska spenderas, inte på alla som lider av dåligt föräldrarskap och flumskola.

 

[Monstermom]

"den som har". Låter som alla är miljonärer med fantastiska förutsättningar.

Jag gick i förortsskolan på 90talet, innan man fick välja.
Vi bodde inte i förorten för att mamma och pappa inte kunde välja vilket hus eller lyxsemester de skulle spendera pengarna på...

I gymnasiet fick jag möjlighet att välja skola, valde såklart en där jag fick studiero men helvete vad tufft det var att komma in i en klass som låg framför studieplanen för matte när jag själv inte på långa vägar var klar med högstadiematten.

Vem räddas av att jag hade stannat kvar? jag hade inte kommit ifatt och fått de möjligheter jag fick. Mina klasskamrater motiverades inte av mina förutsättningar. Jag hade väldigt lite inflytande på situationen men höjde såklart resultaten för skolan i stort.

Min räddning? engagerade föräldrar som ville att jag skulle ha bra förutsättningar för att kunna göra det jag ville som stor.
och en fantastisk mamma som jobbade i norra Botkyrka under många år men till slut inte heller orkade utan bytte till en privatskola i mer priviligerat område. Om det var fantastisk mycket bättre där? Nä. föräldrarna bryr sig inte ett skit där heller, där är de upptagna av jobb och andra viktiga saker.

vi måste inse att vi har en lärarutbildning som tappat fokus på hur man får respekt och ger respekt och motiverar elever.
Och skärpa till oss själva! Det är våra generationer (70-80tal) vars barn går i skolan. VI måste se till att de sköter sig i skolan och sluta tro att nån annan fixar det.

Det har inget med ursprung att göra. Folk med sämre förutsättningar kommer alltid finnas och det är där resurserna ska spenderas, inte på alla som lider av dåligt föräldrarskap och flumskola.

Fast jag pratar definitivt inte om miljonärer. "Den som har" är den som har just det du själv tar upp också: stöd. Och jag invänder sannerligen inte mot att individen tjänar på att bli flyttad till en bättre skola! Självklart är det så!

Vad gäller att det är "vi" som ska skärpa oss så ställer jag mig lite frågande faktiskt... De flesta av "oss" har förmodligen satt "välartade" barn i skolan, gått troget på utvecklingssamtalen, strängeligen sett till att läxor blir gjorda, tydligt klargjort att oacceptabelt beteende i skolan är just oacceptabelt, osv. Men det är stöd det också. Något de flesta barn har, men sannerligen inte alla. Jag behöver inte ta itu med ungarna och få dem att sluta spotta på läraren. Jag behöver inte förklara respekt och korrekt uppförande. Osv. För det arbetet är redan gjort, har pågått sen de var alldeles nyfödda. (Sen händer det att saker går snett ändå, och då får man reagera och försöka ta sig vidare från det också, jag menar inte att alla är något slags superföräldrar som aldrig hamnar i en dålig situation. Men även när något gått snett så har barnen någon som reagerar i alla fall: ett stöd.) Men det finns barn som inte fått/får just det stödet hemifrån, som inte har föräldrar som "skärpt till sig", och det problemet ser jag inte på något vis kan lösas genom att säga att "vi" borde skärpa till oss. Det är ett problem, inte nåt slags utbredd lathet. Den stora majoriteten barnuppfostrare producerar knappast uppkäftiga, våldsamma analfabeter för att de inte orkar/vill slita sig från TVn, eller hur du nu tänkt? De barn som har problem med sin hemmiljö har det knappast för att föräldrarna inte skärpt sig, utan för att föräldrarna har(/är) problem.

 

[Trani]

vi måste inse att vi har en lärarutbildning som tappat fokus på hur man får respekt och ger respekt och motiverar elever.

Jag säger inte att det är huvudproblemet men någonting är snett med lärarutbildningen. Jag har träffat tillräckligt många lärarstudenter för att bli mörkrädd. Nivån är helt sanslöst låg. Så låg att somliga inte ens känner till Sveriges grundlagar. Det är uppenbarligen alldeles för låga krav på att bli examinerad lärare. Det sänker tyvärr hela yrkeskåren.

När det dessutom är många som läser till lärare i kombination med lite resurser till utbildningen (som det är i de flesta icke naturvetenskapliga högskoleutbildningarna) så blir utbildningen väldigt fokuserad kring grupparbeten. Det försvårar ytterligare för de studenter som är lite skärpta (har ambitioner och kunskap). De får lägga sin energi på att lyfta de andra i gruppen istället för att tillgodogöra sig utbildningen ordentligt. Många får inte ens skriva sitt examensarbete på egen hand utan i grupp.

När lärarutbildningen är opedagogiskt utformad och har pinsamt låga krav på sina studenter - vad kan vi då förvänta oss av de nybakade lärarna? De blir såklart inte pedagogiska genier under de premisserna.

Som sagt, det är inte huvudproblemet men nog är det ett problem.

 

[Pontevecchio]

@Monstermom jag tror det är ett föräldrarproblem.
Det är för få som har tid och ork att bry sig.

mina syskonbarn går inte i en problematisk skola, trots det är det halvt kaos, kaxiga ungar och på ett föräldrarmöte deltar 20%.

 

[Monstermom]

@Pontevecchio
OK, det är ju faktiskt en intressant skillnad då tycker jag. För min upplevelse är istället att det verkligen läggs hårda förväntningar på barnen i skolan runtomkring mig (bor i Skåne & kommer från Norrland, så har lite insikt i litegrann olika miljöer åtminstone), redan från lågstadiet och framåt. Föräldraengagemanget är stort och jag upplever faktiskt barnen som pressade och stressade mycket mer än jag upplever dem som bortskämda. (Och där är jag själv inte oskyldig heller, men skolan är ju viktig och väldigt jobbig så jag har svårt att se ett alternativ annat än att pressa dem...) Skolan jag själv gick i en gång i tiden var då en mycket slappare miljö när det gällde kravställning - från både lärare och föräldrar - motför hur den ser ut idag, efter vad jag förstått från en släkting som gått och blivit lärare och jobbar just där numer.

Det finns absolut barn i ungarnas klasser som kan sägas vara stökiga, men bortskämda/slappt uppfostrade uppfattar jag inte alls att det beror på. (En del har diagnoser och en del är flyktingar med mycket bagage.) Jag undrar varför det är/uppfattas så olika...

 

[Mammas]

Som jag ser det leder fria skolvalet snarare till ännu större segregering. Att aktivt välja att sätta barnen i en bättre skola kräver ju engagerade och insatta föräldrar, vilket leder till att just de barn som inte har ett bra stöd hemifrån (kanske för att deras föräldrar inte kan svenska och inte förstår det svenska systemet, eller för att de är barn till missbrukare som inte intresserar sig för något mer än sitt missbruk och varken kan eller vill tänka på barnens skolmiljö, eller någon av de många andra deprimerande anledningarna till att barnen inte kan förlita sig på sina föräldrar) blir de barn som vackert får stanna i sin katastrofskola. De med bra stöd hemifrån flyttas till bättre skolor, och kvar blir de som ingen tar hand om... Som så mycket annat är det en bra lösning för den som redan har, och ännu en spark på den som är utan.

Jag håller med dig här, även om jag uppskattar de fria valen i både skola och vård så kan vi inte använda det som ursäkt till att slippa ta itu med de platser där det inte fungerar lika bra som på andra platser, som jag uppfattar att det används ibland. Alltså, de fria valen är för mig ytterligare en anledning till att vi måste få till ett system där sådana här situationer som beskrivs inte ska få uppstå. Det ska sättas in motåtgärder redan när det är på väg åt fel håll, och framförallt ska de ansvariga veta vad de ska göra och vart de ska vända sig om de själva inte rår på situationen. För jag menar, det är lätt att sitta här och säga "Fixa!" men det är inte lika lätt att genomföra, det kan behövas spetskompetens när det gått så här långt, och det måste samhället kunna erbjuda.

 

[prinsessfeminist]

För skolan innebär det att mycket av dess resurser behöver sättas in till sånt som andra stadsdelar redan har med sig från födseln. Det betyder också minskat stöd från föräldrarna, de har ofta helt enkelt inte språket att hjälpa sina barn. I många av de familjer jag träffade var det barnen som tagit rollen som familjens kontakt ut i samhället, en roll de inte var vuxna nog att hantera alla gånger, speciellt inte när det gällde känsligare ärenden.
Jag önskar att skolan där kunde ta in föräldrarna mer i det dagliga arbetet, det finns enorma resurser där som aldrig kommer till sin rätt.

Instämmer helt!

Jag har erfarenhet av en skola i ett område och där har man satsat på kontakten med föräldrar, förtydligat skolans, elevens och förälderns ansvar, utökat undervisningen och utvecklat elevrådets roll.

Det har inte kostat extra pengar i form av mer personal, utan i inköp av nya läromedel, nya mikroskop etc.

Lägg till en engagerad lärargrupp och på den skolan börjar nu resultaten visa sig.

Så, för att kommentera dina tankar - så är det absolut så att faktorer utanför skolans kontroll påverkar eleverna och deras familjer. För att kompensera för detta krävs en medveten strategi där föräldrar har en oerhört viktig roll. Men det är som sagt inte allt.

 

[prinsessfeminist]

Succé för skolor som inte skyller ifrån sig.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolresan_3562868.svd?sidan=16

Vill gärna dela med mig av denna länk där Svenska Dagbladet gjort en serie om framgångsrika skolor. Mycket intressant och givande, och jag hoppas att många lärare, rektorer, politiker och tjänstemän inom skolvärlden läser dessa.

Det dessa skolor har gemensamt är att de tittat på möjligheter att utveckla sina skolorganistationer utifrån ett inifrån perspektiv. Sedan har det givetvis också krävts lyhördhet från beslutsfattare att ge rektorer och lärare möjligheterna.

 

[prinsessfeminist]

@prinsessfeminist



Hur nyanserar det bilden? Jag förstår inte riktigt. Han överdriver förmodligen inte och så länge det han skrivit faktiskt har skett är det ju fullkomligt oacceptabelt.

Det är verkligen inte acceptabelt, det var inte så jag menade. Det jag syftade på är att det möjligen finns lärare med många års erfarenhet som klarar dessa elever bättre än vad han som vikarie gjorde under ett par månader.

Det är ett hantverk att vara lärare och man blir inte duktig med en gång.

 

[prinsessfeminist]

Kommunen kunde inte hantera djurskyddet heller, det var ju korruption, okunskap och ojämlikhet på den tiden. Det är inte perfekt nu när länsstyrelsen har ansvaret, men det är bra mycket bättre.

Sjukvården är inte heller kommunal, så varför är skolan det?

Statlig skola = skolans budget hänger inte på kommunpolitikerna. Jag ser bara fördelar.

Det är möjligen en poäng och jag är inte negativ till ett förstatligande av skolan. Det har sina förtjänster, men också sina brister. Den gamla goda "statliga tiden" var inte så flexibel heller och då kom säkert en hel del skolor och elever ikläm.

 

[prinsessfeminist]

Att sedan många föräldrar verkar ha slutat uppfostra sina barn är ett mysterium. Hade jag kommit till min mamma och gnällt över mina betyg hade hon sagt att jag inte skulle varit så slö utan faktiskt pluggat mer. Kan tillägga att jag inte hade svårt utan lätt för mig men var rätt lat om det inte var roligt

Hmm... den förtappade ungdomen som inte uppfostrats rätt har alla generationer hört.

 

[prinsessfeminist]

@prinsessfeminist
Hur nyanserar det bilden? Jag förstår inte riktigt. Han överdriver förmodligen inte och så länge det han skrivit faktiskt har skett är det ju fullkomligt oacceptabelt.

Här är en annan bild av verkligheten: http://www.dn.se/nyheter/sverige/botkyrka-i-krismote-om-kaos-i-skolan/