Och framförallt de lika rättigheterna som inte finns.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/
Vissa är ju dömda från början. Hur ska de kunna lära sig något i ett kaos? Hade samma situation fått fortgå på andra orter i Sverige? Där föräldrar har mer inflytande i samhället? Där samhället, ursäkta språket, inte skiter i ungdomarna?
Och framförallt, hur vänder vi det här? Finns resurserna? Satsas de på rätt sätt? Finns det information om hur man vänder den här utvecklingen? Finns det en vilja att ändra den?
Blir bara så uppgiven när jag läser sånt här. Det känns som att vissa inte har en chans till att börja med.
Tyvärr är det nog ett förlorat krig om man har låtit det fortgå upp till högstadiet, man måste ner på de lägre åldrarna, skolan måste tillbaka till att bli statlig, det är ett skämt att tro att alla kommuner verkligen har kunskapen och pengarna att driva skolor på ett bra sätt.
Jag blir väldigt trött när diskussionen om skolan bara handlar om resultaten i PISA undersökningen och att man nog måste ha betyg tidigare. Det som behövs är mer personal tidigare, mer tidiga insatser, mer möjligheter för barnen att lära sig lita på vuxna och ge dem möjligheten att ta sig fram i vårat svenska samhälle. Men politikerna ser sällan den världen han skriver om, de ser till fina skolan i Danderyd och förstår inte varför en del lärare klagar...
Så visst högre lön till lärare, men överlag mer pengar till skolan och undervisningen för att det ska finnas en chans att ge barnen det stöd de behöver, barnen i artikeln är absolut mest utsatta, de har ingen som kan/vill/orkar/förstår språket nog för att strida för dem, det svenska samhället har svikit fullständigt så varför ens försöka göra sitt bästa?
Men nej det är inte samma kaos i tex den lilla stad mina barn kommer att få i skola i, här är det få som går ut skolan utan betyg, här finns det tillräckligt mycket föräldrar som vägrar låta det bli ett kaos i skolan, som är beredda att gå in och stötta upp lärarna i skolan om det skulle behövas, och barnen får betydligt mer hjälp på ett tidigt stadium. Sen har man alltid en önskan om mer, jag personligen skulle önska att sonen skulle få mer utmaningar i skolan, att den äldsta skulle få större krav på sig från skolans sida, men då pratar vi barn som i dagsläget ligger långt fram kunskapsmässigt, fungerar mycket bra i det sociala livet, visar respekt för alla och får respekt tillbaka. Vi är enormt bortskämda på våran byskola, i den yngstas klass är det 14 elever och alltid två personal... Visserligen finns det barn med särskilda behov men ändå så är det en milsvid skillnad från andra skolor där de kan vara 30 barn och en lärare och många med stora behov av extra stöd.