Till slut har jag lyckats parkera mig vid en dator och ska försöka svara på det ni skrev i måndags

(så jobbigt att klippa och klistra på surfplattan och nej min dator har inte vaknat till liv än...)
Jag gillar inte att det är betyg. Blir så sjukt stressad över att "bara" få en trea. "Bara" bli godkänd. Innebär det att jag kan en del av det jag ska, men inte är så bra på det? Eller innebär det att jag vet vad jag behöver veta för att klara ut ett kommande arbetsliv?
Den svåra konsten att skriva tenta... Ibland handlar det nästan lika mycket om att kunna de rätta svaren som att veta hur examinatorn vill ha dem nedskrivna.
Ja, egentligen förstår jag inte varför man har betyg. Huvudsaken är ju att man kan tillräckligt inom ämnet för att bli godkänd i kursen, inom de flesta områden struntar ju arbetsgivaren i om jag hade en trea eller fyra i en mikrobiologikurs år två

Och angående svar på tentor så håller jag med, det handlar till mångt och mycket om att anpassa sig efter den som ska rätta. Men det är ju så det är, ofta är det kanske svårt att konstruera en helt igenom objektiv tenta som innehåller det viktigaste man bör kunna inom ämnet.
Men jag är som sagt lite sådär också, en trea är ju godkänd (såklart! eftersom gränsen är satt där) men det känns inte tillräckligt bra. Ska försöka släppa det där litegrann, den stressen är så onödig.
Däremot tyckte jag att det var mindre betygs hets i Sverige (när jag pluggade i Uppsala), i Storbritannien är det en helt sjuk betygshets. Det är svårt att få jobb och komma in på vidareutbildningar om du inte har topp betyg. Tillika kan du inte kugga en tenta egentligen, för då kan du inte få högre än godkänt (40%) oavsett hur bra du skriver på omtentan. Första gången jag gjorde bra ifrån mig på en tenta var i Sverige, antagligen för att den där pressen var borta.
Oj vad tufft! Här får du nästan kugga hur många tentor du vill

Då förstår jag att det blir prestationsångest, fy
Ja jag har absolut prestationsångest. Men här handlar det mer om att klara tentorna öht

Den här tentaperioden har varit jättejobbig, dels pga privata händelser som gjort att jag inte kunnat plugga 4 helger av denna kurs och sen också för att vi hade preparattentamen förra veckan som jag pluggat till jättemycket och så nu skriftliga delen på en massiv mängd information.
Jag försöker tänka att jag inte kan göra mer än jag gör och att man måste ha ett drägligt liv också. Jag ska ju orka i längden.
Som någon klok bukare skrev så är långa studier inget sprintlopp utan snarare ett marathon där man får hitta ett tempo man kan hålla utan att kräkas.
Sen tycker jag inte heller det är något fel med att vilja ha bra betyg, så länge man inte mår dåligt av det eller genererar ångest. Tänkte du att "attans, hade velat ha bättre på tentan" är det en sak men om du mår dåligt över det är en annan. Vi har inte betyg på vår utbildning och det tackar jag gudarna för, hade vi haft det tror jag både jag och mina klasskompisar varit ännu mer stressade.
Det där citatet var ju fantastiskt!

Det ska jag definitivt ta till mig.
Du går ju en väldigt tuff utbildning, jag tycker det är skitbra att ni inte har betyg. Det är jobbigt nog ändå gissar jag.
Nä, klart det inte är dåligt med lite ambitioner, men som du säger ska man inte må dåligt av ett resultat som inte är lika bra som förväntat.
@zassoo Jag tycker det är farligt om man börjar mäta sitt värde i betyg. T.ex. dåligt betyg = jag är dålig/ointelligent/oförmögen o.s.v., bra betyg = jag är smart/duktig/kapabel. Jag kan tänka mig att det här sker ganska automatiskt och omedvetet hos många. Jag tycker inte det är lika farligt om man attribuerar betyg till yttre omständigheter, t.ex. dåligt betyg = jag pluggade inte så mycket/jag hade dåliga förutsättningar för jag hade låga förkunskaper/det har hänt mycket annat i mitt liv just nu/jag har förmodligen en dålig studieteknik/jag hade otur med frågorna på provet etc.
Jag kan även känna att det är lite vanskligt att tänka betyg som någon slags objektiv måttstock på ens kunskap. Det är det inte. Jag tror det är bättre att man många gånger är sin egna bedömare. Har jag alla kunskaper jag önskat? Känner jag att de är tillräckliga för mig för att kunna utföra mitt framtida jobb? Har jag ett intresse att läsa mer? Har jag verkligen uppnått kursmålen? o.s.v.
Som i ditt exempel, jag skulle inte känna att det var en felaktig känsla att du skulle läsa in mer under sommaren om du SJÄLV tyckte att du faktiskt hade pluggat dåligt och upplevde dig ha många kunskapsluckor (oavsett betyg!). Däremot tycker jag att det blir skevt om du känner så enbart på grund av ett visst betyg. Förstår du hur jag menar?
Jag förstår absolut vad du menar och jag tror det ligger mycket i det du säger. Mitt värde ligger ju inte i vilket betyg jag får, jag vet vad jag kan ändå. Angående kursen jag pratade om så tror jag att min besvikelse låg i att jag tyckte ämnet var så himla roligt, trots det lyckades jag inte uppbåda tillräckligt med energi för att plugga ordentligt och därför blev det "bara" en trea. Så det var inte det att jag misslyckades med att prestera på tentan utan att jag misslyckats att läsa in mig på ett väldigt intressant ämne. Å andra sidan är det aldrig försent att ta upp kursboken och fortsätta, då utan press i och med att kursen redan är avklarad.
Nu på universitetet tror jag inte att jag har jättemycket prestationsångest när det gäller betyg, utan snarare är jag mer koncentrerad på att klara min uppgift. Men samtidigt är jag väldigt mån om att göra ett bra jobb. Vi håller nu på att skriva en grupprapport och vi kan bara få G på den, och hela kursen, så egentligen skulle man kunna skicka in ett hyfsat jobb och få G, men jag skickar hellre in ett bra jobb. Alltså, det spelar ingen roll om det blir G eller VG, bara jag är nöjd med mitt arbete och gjort vad jag har kunnat.
Sen är jag även av den övertygelsen att salstentor är djävulens påhitt..
Jomen precis, speciellt på projektarbeten osv är det ju väldigt sant. Där brukar jag ha svårt att motivera mig att göra extragrejer för bättre betyg, av någon anledning. Men om jag skickar in ett arbete jag är nöjd med och det även faller examinatorn i smaken så att jag får bättre betyg, ja då tackar jag och tar emot såklart
