Viktiga ekonomiska beslut inför framtiden

[Görel]

Jag har fått anledningar till att se hur livet kan ändras, hur sjukdomar och olyckor kan förändra tillvaron, så jag tänker att jag gärna har ett bekvämt liv nu än att hålla hårt i slantarna till en framtid som ingen kan veta något om. Jag har inte heller några barn som ska ärva och skulle därför gärna ligga på plus minus noll när jag trillar av pinn.

Att spara har aldrig varit min grej, men nu när jag fått en stor summa pengar, bl a genom lägenhetsförsäljning, så är jag förvånansvärt bra på att förvalta dem. Att bo i hyresrätt i allmännyttan är rogivande, jag slipper vara orolig över stora oväntade utgifter för boendet.
Jag har också gjort mig helt skuldfri.

Pensionssparat har jag aldrig gjort, min förälder har tyckt att jag inte behöver det eftersom jag kommer att ärva. Istället hade jag under flera år tre hästar i Stockholmsområdet som mina pengar gick åt till.

Nu har jag mindre än tio år kvar till pension vilket gör att jag kan tänka annorlunda än den som är mycket yngre. Det är nu som krämpor och sjukdomar dyker upp hos jämnåriga. Att det finns pengar att ärva beror bland annat på tidigare generationer som sparat till ålderdomen, där sjukdomar och annat gjort att man inte kunnat uppfylla sina planer.

 

[Mia_R]

Jag pensionssparar ingenting men min prognos ser bra ut, än så länge. Jag får se hur det blir med huset och annat. Efter de här hästarna tvivlar jag på att det blir någon ny, men man vet aldrig. Jag borde ta tag i testamente då jag inte har några barn och vill bestämma själv vem eller vad som ska ärva.

 

[Nepenthe]

Intressant att höra er alla

Jag har heller inga barn och ingen som kommer ärva mig.
De jag tänker på där är stugan som vore roligt om någon som uppskattar den (långt ute på landet) men jag är 40 så de hinner jag tänka på ett tag till

Det är nog en tid i mitt liv där jag påverkas av jobb/boende jag tänker lite extra på allt detta.
Min hjärna går på högvarv.

 

[escodobe]

Jag hade dålig inkomst under stor del av mitt liv, men har de senaste 10 åren haft en helt ok lön. Jag är uppväxt med en "spara" och en "slösa" förälder. Jag är väldigt duktig på att leva snålt och spara (!) om jag måste men är samtidigt dålig på att spara nu när jag har en såpass stor buffert att jag kan klara mig närmare ett halvår utan inkomst. Jag pensionssparar inte specifikt eftersom jag inte vill låsa upp dem.
Jag var mycket bättre på att spara när jag knappt hade pengar och hade en osäker inkomst som student eller vikiariat. Nu vet jag ju att det trillar in nya pengar varje månad.

Att min pappa dog innan pensionen spelar nog in en del och världsläget förvärrar nog det också, för om jag INTE passar på och göra den där resan eller gör den där grejen - tänk om chansen försvinner?! Jag HAR till exempel råd att tandsanera den sura gamla katttanten jag fick gratis istället för att avliva henne vilket faktiskt också hade varit rimligt. Om 5 år kanske jag är död och vad vore det för nytta?

Att lämna något arv är inte aktuellt. Jag har inga barn. Jag har lyckats göra två bostadsaffärer utan att gå plus så det är lite tveksamt om jag borde försöka en gång till, i så fall får det bli aktuellt om jag får något arv av mamma. (det borde bli ett men vem vet. Jag har sagt åt henne att leva upp sitt men i och med att hon blåvägrar att flytta finns ju bostaden kvar, men vi får väl se vad som händer med ww3)

 

[Liten]

Jag slits hit och dit. Jag har ett stort behov av trygghet, samtidigt som jag vill leva medan jag kan. Jag har dyra intressen och längtar efter att ägna mig mer åt dem, samtidigt som jag är lite ängslig. Jag har också rätt låg tilltro till pensionssystemet överlag.

Tidigare i livet har jag inte sparat till pensionen. Pengarna har gått till djuren (inte minst häst), och nu de senaste åren utan häst har jag dels sparat och dels levt. Målsättningen är att komma igång med ett ISK till pensionen i år. ISK känns bättre än ett rent pensionssparande, då finns möjligheten att använda pengarna till annat om livet blir helt annorlunda (vet ju inte säkert om jag fortfarande lever när det blir dags för pension..).

Jag har en önskan om att kunna ha häst igen i framtiden. Målsättningen var att köpa häst i år, men jag blev nyligen särbo (tidigare sambo) och nu känns det läskigt pga ekonomin - jag längtar efter ett aktivt och roligt hästliv och det är dyrt!
Har ingen bil nu när jag inte har häst. Det är också något som skulle tillkomma isf. Ingen ny, dock.

Jag hyr mitt boende. Unnar mig att bo i en trea, efter att tidigare bott i en etta sedan jag flyttade hemifrån, men i ett äldre lägenhetshus så hyran är rimlig. Bostadsrätt har aldrig riktigt lockat mig, av olika skäl, och jag tror inte att pusslet skulle gå ihop med ett hus. Det känns också enklare att flytta när jag hyr - jag trivs bra men vill inte bo här hela livet... Och det är skönt att boendekostnaden är jämn och förutsägbar.

Jag reser inte, så inga semesterresor och liknande. Men lägger emellanåt en del pengar på tatueringar. Har en katt som kostar en lite större slant i drift nu som senior, pga TR och lite nedsatt njurfunktion.
I år går också en del pengar till hushållet, inredning etc, då jag har en längtan efter att göra i ordning och ha det fint hemma - grejer till hemmet har jag aldrig prioriterat tidigare i livet och det känns viktigt för mig nu. Kostar på mig att köpa en del saker från småföretag och hantverkare, då hantverk är ett stort intresse och något som ligger mig varmt om hjärtat.
Äter utemat ibland och äter inte bara det billigaste, men inget extravagant.

Jag behöver nog landa i hur ekonomin ser ut och är nu som singelhushåll, innan jag tar beslut. Men överlag är min tanke att jag vill ha en balans: trygga min tillvaro i framtiden men också leva nu och kunna lägga pengar på sånt som är viktigt för mig - livskvalitet!

Jag har inga barn och det kommer inte att bli några heller. Kan med gott samvete leva upp varenda öre medan jag lever, utan att tänka på arv osv.

 

[__sofia__]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

Jag är bättre på att spara när pengarna försvinner direkt regelbundet, snarare än att spara pengarna jag sedan har kvar på mitt vanliga konto. Så jag försöker ha sparanden som läggs in månadsvis automatiskt.

Jag har ett privat pensionssparande sedan jag började jobba, köpte hus etc, då jag hade en allmän diskussion med banken om ekonomi och de rekommenderade det. Sen har jag nog dock inte höjt den summan, vilket nog hade varit bra att göra i framtiden. Jag har dock en ganska hög lön.

När jag fick jobb och flyttade hit så letade jag bostad, och köpte då medvetet en billigare bostad snarare än att maxa hur mycket jag fick låna. Jag har också betalat av delar av lånet via arv/förskott på arv, och har lagt in egen amortering som dras månadsvis så att lånet ska vara helt avbetalat innan pensionen.

Sedan även månadsvis långtidssparande för t.ex. byta tak på huset om tio år, och liknande.

Jag köper äldre billiga bilar, jag skaffade en elcykel för ett tag sedan för att minska hur mycket jag använder bilen, köper allmänt mycket begagnat etc.

Det som är dyrast för mig är djuren - tre hundar och två shettisar. Det var egentligen tänkt att vara två hundar (jag vill inte ha en hund ensam), men den nu 12-åriga hunden som fick "obotlig" cancer för fyra år sedan lever fortfarande och mår bra efter cellgiftsbehandlingen hon fick då. Jag har funderat till och från på om jag ska ha kvar shettisarna eller skaffa några får istället, framförallt nu under tiden då jag har ett litet barn och inte samma inkomst som tidigare. Men just nu är de kvar (och jag vet inte om det skulle bli billigare eller enklare med får)

 

[Lilla]

Jag har inget särskilt pensionssparande utan sparar varje månad när lönen kommer. För över direkt.
Jag är bra på att spara men unnar mig också.

 

[Habina]

Jag har sparat i över ett decennium, men även haft perioder när jag behövt ta från sparandet för att oväntade händelser dykt upp.

Nu brottas jag med det dåliga samvetet (uppfostrad av 40-talister) att jag måste ta från mitt sparande för att ha råd med bägge hästarna i dyr-stall. Samtidigt som det är mina pengar och jag borde få göra precis vad jag vill med dem.

Beroende på hur länge ponnyn lever blir det mer eller mindre kvar till pension. Jag räknar med att få ungefär halva nuvarande inkomsten i pension vilket skulle innebära ingen häst alls.

Samtidigt var min faster oerhört orolig över sin pension och hur hon skulle ha råd med mat och boende, sen dör hon när hon är 54 år… Så det färgar mig lite.

Jag tänker alldeles för mycket på framtiden. Valde tex nuvarande lägenhet utifrån att den skulle vara perfekt att bo i som pensionär. Så nu tänker jag om och flyttar till ett boende som passar mig nu istället.

 

[Stefffie]

Jag har alltid prioriterat sparande. Har privatapar till pensionen sedan första jobbet, men den allmänna pensionen här i UK är mycket sämre än i Sverige, så privatspar är ett måste.

Äger boende (med stort lån) och har buffert för om jag skulle bli arbetslös. Kan också hyra ut ett sovrum om der behövs.

Är högavlönade men lever också i en dyr stad, men skulle vilja säga jag är hyfsat ekonomisk,men absolut inte snål.

För mig handlar pengar om trygghet, att jag kan ta hand om mig själv och ha en viss valmöjlighet i livet.

 

[DarkInNight]

Lever med man och två barn, vi lever väldigt mycket här och nu. Barn är dyrt och vi vill hellre kosta på dem nu än att lägga pengarna på hög tills pensionen (om vår generation ens kommer gå i pension). Dessutom, om 10-15 år kommer de troligen flyttat hemifrån och då borde vi få mer pengar att röra oss med.
Men vi amorterar extra på bolånet, ser det som en typ av säkerhet för att minska på bokostnaderna.

 

[skiesabove]

Mina pengar har tidigare ätits upp av hästägande, men det har också varit ett medvetet val eftersom det finns så många diagnoser i min släkt att jag hellre velat passa på medans jag haft fysiken för det. Jag var också tidigare i en situation där hästarna var mitt andningshål och mina terapeuter, som hjälpte mig överleva en relation som var väldigt nedbrytande.

Nu har jag inte häst, jag är lyckligt gift med en snäll man, och kan börja langa in pengar till sparande. Men vi lägger också pengar på små resor till konserter, det är vår gemensamma hobby.

Jag och min man har också vissa ekonomiska mål, saker vi vill hinna med här i livet - och också planer för vad vi vill göra när vi blir äldre. Vi pensionssparar privat till mig pga lönegapet mellan oss. Ska också ta itu med att välja en bra livförsäkring åt han.

Vi äger vårt boende på en plats som jag valde inte bara för att det gör livet lättare just nu, men också för att det skulle funka att bo här livet ut. Vi har många glada pensionärer som grannar, en är hela 90 år! Däremot så har jag inte tänkt att vi ska bo i den här lägenheten konstant resten av livstiden, men däremot ha den som en stadig bas. Kanske vill dottern bo i den som ung vuxen, och vi som "unga gamla" kan bo någonstans varmt ett tag ? Vi får se helt enkelt, men jag ser den här lägenheten som en investering för familjen.

Jag försöker ha ett ekonomiskt tänk över generationerna, och jag vet att min pappa gör så också. Vi får låna pengar av han vid behov, med papper skrivna och avbetalningsplan, och jag uppskattar det tänket istället för rena gåvor - han försöker också förvalta pengarna inför framtiden, för mig och för mitt barn.

Skatteåterbäringen jag får i år (onödigt stor, men ser det som ett kortsiktigt sparande) ska in på Avanza, jag har kunskapen men har inte kunnat göra något av den så länge som jag ägt häst . Tidigare år har skatteåterbäringen alltid gått till typ veterinärräkningar eller hästutrustning eller kurser...

Jag kommer aldrig kunna bli rik på lönejobb, jag klarar inte av att lägga timmarna och spela spelet (autistisk + hEDS + Hashis mm), men jag kan göra mycket annat med pengar som gör så att dom räcker och växer .

Jag vill leva gott NU, och hela livet. Och det gör jag .

 

[sassiball]

Mina pengar har tidigare ätits upp av hästägande, men det har också varit ett medvetet val eftersom det finns så många diagnoser i min släkt att jag hellre velat passa på medans jag haft fysiken för det. Jag var också tidigare i en situation där hästarna var mitt andningshål och mina terapeuter, som hjälpte mig överleva en relation som var väldigt nedbrytande.

Nu har jag inte häst, jag är lyckligt gift med en snäll man, och kan börja langa in pengar till sparande. Men vi lägger också pengar på små resor till konserter, det är vår gemensamma hobby.

Jag och min man har också vissa ekonomiska mål, saker vi vill hinna med här i livet - och också planer för vad vi vill göra när vi blir äldre. Vi pensionssparar privat till mig pga lönegapet mellan oss. Ska också ta itu med att välja en bra livförsäkring åt han.

Vi äger vårt boende på en plats som jag valde inte bara för att det gör livet lättare just nu, men också för att det skulle funka att bo här livet ut. Vi har många glada pensionärer som grannar, en är hela 90 år! Däremot så har jag inte tänkt att vi ska bo i den här lägenheten konstant resten av livstiden, men däremot ha den som en stadig bas. Kanske vill dottern bo i den som ung vuxen, och vi som "unga gamla" kan bo någonstans varmt ett tag ? Vi får se helt enkelt, men jag ser den här lägenheten som en investering för familjen.

Jag försöker ha ett ekonomiskt tänk över generationerna, och jag vet att min pappa gör så också. Vi får låna pengar av han vid behov, med papper skrivna och avbetalningsplan, och jag uppskattar det tänket istället för rena gåvor - han försöker också förvalta pengarna inför framtiden, för mig och för mitt barn.

Skatteåterbäringen jag får i år (onödigt stor, men ser det som ett kortsiktigt sparande) ska in på Avanza, jag har kunskapen men har inte kunnat göra något av den så länge som jag ägt häst . Tidigare år har skatteåterbäringen alltid gått till typ veterinärräkningar eller hästutrustning eller kurser...

Jag kommer aldrig kunna bli rik på lönejobb, jag klarar inte av att lägga timmarna och spela spelet (autistisk + hEDS + Hashis mm), men jag kan göra mycket annat med pengar som gör så att dom räcker och växer .

Jag vill leva gott NU, och hela livet. Och det gör jag .

Det låter väldigt befriande det du skriver. Ibland vill jag också vara hästlös.
Går inte just nu men någon gång.

 

[sassiball]

När det gäller pensionen så sparar jag inte längre. Gjorde det ett tag när jag blev övertalad av banken, men sen insåg jag att det var ju bara dumt om man nu skulle knaka av tidigt. Har lite på ISK o lite på sparkonto, mest för att kunna lösa en akut situation tex med häst eller bil.
Vi amorterar på huslånet så det är väl så jag sparar inför pensionen då.

Jag oroar mig mer för att ens uppnå pensionsålder än vad jag oroar mig för den ekonomiska situationen som pensionär.
Skulle jag bli pensionär så ser jag fram emot det med spänning! Vad ska jag göra, och vilka extrajobb ska jag ta? Framförallt- vilka djur ska jag ha ? Tror det blir marsvin enbart

Ska ta ut pension så tidigt som möjligt, o jobba upptill. Idag jobbar jag heltid samt har ett extrajobb på helger då och då. Mycket av inkomsten går till hästarna. Lite för mycket egentligen men jag har lite svårt att påverka det då det är ungarnas ponnyer så det får vara så nu några år.

 

[skiesabove]

Det låter väldigt befriande det du skriver. Ibland vill jag också vara hästlös.
Går inte just nu men någon gång.

Ja det var mitt mål, när kroppen ändå sa stopp, så insåg jag att vänta nu... Jag kan ju faktiskt... Jag får, jag kan, jag vill . Skapa drömlivet, bit för bit, steg för steg.

Och så kanske jag i framtiden kan ha häst igen, men jag måste komma tillbaks med en större ekonomisk rörelsefrihet, eftersom jag behöver vara inhyrd med fullservice för att det ska vara ett alternativ (för kroppens skull). Eller så kanske jag kan vara delaktig i ett större sammanhang, ett sanctuary eller något.

 

[kolblakkur]

Mycket av inkomsten går till hästarna. Lite för mycket egentligen men jag har lite svårt att påverka det då det är ungarnas ponnyer så det får vara så nu några år.

Jag måste ändå säga: du har absolut möjlighet att påverka att mycket av din inkomst går till hästarna. Det är en lyx att ha ponnys. Man får lova att sälja för att det är för dyrt - även om barnen blir ledsna.

 

[Silvertjej]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

Försöker hålla en balansgång mellan att leva i nuet och att tänka på framtiden men det är inte alltid lätt. Köpte huset för 8 år sen och mycket har ju blivit väldigt mycket dyrare, räntorna var ju rejält mycket högre ett tag men har tack och lov sjunkit igen.

Men mycket annat för huset har blivit dyrare, framförallt el men också vanliga räkningar som vatten, försäkring mm har ökat. Matkostnad för familjen har också ökat markant. Sparmålen har jag fått backa på.

Sen blev jag uppsagd för snart 2 år sedan, fick nytt jobb direkt men man fick ju anledning att fundera en del. Vill jobba till ca 67 vilket känns rimligt, det är ungefär 10 år till för min del.

Barnen och jag åker skidor tillsammans, det är dyrt. Vi har också ett gemensamt båtintresse där jag lägger en del pengar. Pensionen ser i och för sig hygglig ut då jag har helt ok lön men om jag blir uppsagd igen i närtid så måste jag nog sälja antingen huset eller stugan. Att dra runt två hus drar mycket pengar.

 

[Trott]

Lever i nuet. Kanske "för mycket". Har senaste halvåret haft csn som inkomst (totalt 6,5 år med csn, i olika perioder), sista pengarna kom i februari och jag blir klar med utbildningen till veckan, men har ännu inte sökt något jobb sparpengarna håller mig flytande 2 månader till, sen är de slut. Men det löser sig
Månadssparar 200 kr till ISK, räknar inte med att ta pension, det är dessutom minst 30 år kvar dit så är inte ens säkert jag finns kvar då, och man vet heller inte hur världen ser ut.

 

[sassiball]

Jag måste ändå säga: du har absolut möjlighet att påverka att mycket av din inkomst går till hästarna. Det är en lyx att ha ponnys. Man får lova att sälja för att det är för dyrt - även om barnen blir ledsna.

Ja i sak har du helt rätt. Men det är inget beslut jag skulle kunna stå bakom inför barnen resten av mitt liv. Hästarna är också ett andningshål för ett av barnen som har det väldigt jobbigt med livet. Så i nuläget är kostnaderna för ponnyerna helt enkelt värt det.

Man lever en gång och det är idag.

Imorgon vet man inte.

 

[fio]

Nej, jag har alltid tänkt att jag vill leva för mina pengar medans jag kan. Man kanske bryter lårbenet eller får en stroke när en blir äldre och så sitter man där. Jag har pensionssparat i 30 år iallafall så får inte en helt usel pension iallafall. Men jag ser framemot lugn och ro när jag blir äldre och tänker inte stressa runt med resor och skit.

Jag ser på mina föräldrar, dom reste lite i början av sin pension men sedan så orkade dom inte det längre utan ville bara vara hemma. Jag har rest en hel del när jag var yngre men det är inget jag saknar.

 

[Thaliaste]

Jag ser på mina föräldrar, dom reste lite i början av sin pension men sedan så orkade dom inte det längre utan ville bara vara hemma. Jag har rest en hel del när jag var yngre men det är inget jag saknar.

Det där är väl som sånt är olika tänker jag, och det är svårt att veta hur det kommer att bli för en själv. Mina föräldrar reser desto mer nu när de har tid.

Själv har jag inte möjlighet att resa så mycket nu, och ser fram emot att kunna göra det mer senare. Eftersom du redan nu vet att du inte vill resa så är det såklart rimligt att inte planera för det heller, medan det är något jag vill göra.