Viktiga ekonomiska beslut inför framtiden

[Nepenthe]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

 

[Thaliaste]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

För min egen del så vill jag ha ett så kul liv som pensionär som jag kan, när jag har tid och jag sannolikt blir allt mer medveten om att livet går mot slutet. Jag räknar även med att jag troligen kommer att värdesätta bekvämlighet, både i vardagen och vid resor etc. Så jag planerar min ekonomi för det, och skjuter därmed upp en del av min "lyxkonsumtion" (och menar inte här riktig lyx, utan det som är mer än det basala och en rimlig del av extra i vardagen, hobbies och nöjen) till den tiden i livet. Och förhoppningsvis så växer kapitalet över tid, åtminstone mer än inflationen (annars hade man ju gått back på att spara...).

Men jag tycker att man till stor del ska få välja själv hur man vill spendera sin livsinkomst. Jag vet att det finns många som hellre använder pengarna nu, och inte vill ta risken att inte bli gammal etc. Medan jag inte vill ta risken att faktiskt bli gammal (som de flesta blir rent statistikt) och då behöva vända på slantarna. Och om jag dör i förtid så är jag ju död och kommer inte att vara bitter (istället blir det ett arv till dem som är kvar).

Jag tänker att vi vill leva våra liv på olika sätt och att det bör man få göra i möjligaste mån. Andra prioriterar inte som jag, och jag prioriterar inte som andra. Och jag har inga problem med att andra lägger alla sina pengar på hobbies idag istället för att man sparar en del, om det är det man värdesätter. Men man får ju då stå för det valet även senare i livet, och inte då gnälla över att jag och andra som inte har en lika kostsam fritid idag, då har ett roligare eller bekvämare liv.

Alternativet, om alla ska ha lika mycket pengar när de inte jobbar som när de jobbade, är att vi betalar mycket mer skatt medan vi jobbar. Det blir då ett slags statligt tvångssparande, så att alla tvingas att ha mindre pengar kvar medan man jobbar för att få ut mer pengar som pensionär. Men då försvinner också valfriheten för dem som hellre "lever nu" och de verkar vara rätt många, vars val jag respekterar även om jag själv inte gör samma val.

 

[strawberrysylt]

Jag är ganska sparsam generellt tycker jag, kastar inte pengar omkring mig.
Var för sparsam under många år t om skrev ner _allt_ och snålade. Det gör jag inte nu, men lyxkonsumerar inte tycker jag.

Jag gillar att ha koll och har en del sparat efter mina snåla år. Nu har jag haft lite mindre koll sen bäbisen kom och vi helt enkelt inte haft tid/möjlighet att ha våra ekonomimöten som vi säger jag och min man. Men vi hade planerat innan att leva på våra föräldralöner och hans fp (ca 2 dgr/vecka) i 7 mån, vilket vi gjort nu. Så nu ska vi försöka få lite struktur igen.

Vi har villa, men ser den väl inte riktigt som en investering, men visst till viss del är den ju det.

Pensionssparar privat gör jag inte. Tyvärr, för min pension är/blir nog inte mycket att hänga i julgranen. Men man vet aldrig vad som händer innan dess. Jag har iaf startat en lotteri-pakt XD.

 

[Unafraid]

Jag sparar definitivt för framtiden, samtidigt som jag unnar mig en del "lyx". Åkte till exempel på en drömsemester i början av året och kommer prioritera solresor varje år. Men jag har egentligen ekonomisk möjlighet att köpa en betydligt bättre bil, men avstår då min får duga trots den saknar vissa saker jag vill ha (fungerade ac, farthållare samt drar onödigt mycket bränsle). Jag vill inte jobba tills jag är 70 och som pensionär vill jag ha råd att vara utomlands på vintrarna. Samtidigt kan man dö innan man fyllt 70, så det finns ingen anledning att spara som en idiot av den anledningen. Jag har ingen som ärver mig heller, så jag vill ändå spendera mina pengar innan jag dör. Jag tycker dock att det är kul att köpa fonder och aktier, så det är ett intresse också, inte bara ett "tvång".

Jag köpte precis en sommarstuga som går att bo i året runt också, det hade jag kunnat avstå för att spara ännu mera pengar, men man får inte glömma bort att leva

 

[Nepenthe]

För min egen del så vill jag ha ett så kul liv som pensionär som jag kan, när jag har tid och jag sannolikt blir allt mer medveten om att livet går mot slutet. Jag räknar även med att jag troligen kommer att värdesätta bekvämlighet, både i vardagen och vid resor etc. Så jag planerar min ekonomi för det, och skjuter därmed upp en del av min "lyxkonsumtion" (och menar inte här riktig lyx, utan det som är mer än det basala och en rimlig del av extra i vardagen, hobbies och nöjen) till den tiden i livet. Och förhoppningsvis så växer kapitalet över tid, åtminstone mer än inflationen (annars hade man ju gått back på att spara...).

Men jag tycker att man till stor del ska få välja själv hur man vill spendera sin livsinkomst. Jag vet att det finns många som hellre använder pengarna nu, och inte vill ta risken att inte bli gammal etc. Medan jag inte vill ta risken att faktiskt bli gammal (som de flesta blir rent statistikt) och då behöva vända på slantarna. Och om jag dör i förtid så är jag ju död och kommer inte att vara bitter (istället blir det ett arv till dem som är kvar).

Jag tänker att vi vill leva våra liv på olika sätt och att det bör man få göra i möjligaste mån. Andra prioriterar inte som jag, och jag prioriterar inte som andra. Och jag har inga problem med att andra lägger alla sina pengar på hobbies idag istället för att man sparar en del, om det är det man värdesätter. Men man får ju då stå för det valet även senare i livet, och inte då gnälla över att jag och andra som inte har en lika kostsam fritid idag, då har ett roligare eller bekvämare liv.

Alternativet, om alla ska ha lika mycket pengar när de inte jobbar som när de jobbade, är att vi betalar mycket mer skatt medan vi jobbar. Det blir då ett slags statligt tvångssparande, så att alla tvingas att ha mindre pengar kvar medan man jobbar för att få ut mer pengar som pensionär. Men då försvinner också valfriheten för dem som hellre "lever nu" och de verkar vara rätt många, vars val jag respekterar även om jag själv inte gör samma val.

Ja jag hoppas inte trådstarten antyder att en inte ska göra som en vill
Det är mer en nyfikenhet vad andra tycker är viktigt.

Sen har vi ju väldigt olika förutsättningar med såklart.

Har en kollega som jag vet inte sparar privat till pension men betalat av nästan hela huset istället (köpte under en tid de inte va så dyrt mm) Så hen ser det som en investering för framtiden t.ex

 

[Nepenthe]

Jag sparar definitivt för framtiden, samtidigt som jag unnar mig en del "lyx". Åkte till exempel på en drömsemester i början av året och kommer prioritera solresor varje år. Men jag har egentligen ekonomisk möjlighet att köpa en betydligt bättre bil, men avstår då min får duga trots den saknar vissa saker jag vill ha (fungerade ac, farthållare samt drar onödigt mycket bränsle). Jag vill inte jobba tills jag är 70 och som pensionär vill jag ha råd att vara utomlands på vintrarna. Samtidigt kan man dö innan man fyllt 70, så det finns ingen anledning att spara som en idiot av den anledningen. Jag har ingen som ärver mig heller, så jag vill ändå spendera mina pengar innan jag dör. Jag tycker dock att det är kul att köpa fonder och aktier, så det är ett intresse också, inte bara ett "tvång".

Jag köpte precis en sommarstuga som går att bo i året runt också, det hade jag kunnat avstå för att spara ännu mera pengar, men man får inte glömma bort att leva

Stugan kan vara en bra investering med som sagt för framtiden. Nån gång kanske du vill bo där

 

[grodan21]

Jag har alltid varit orolig över pengar. Men det har blivit värre det senaste halvåret, efter jag blivit uppsagd från jobbet, trodde jag hade ett säkert jobb. Så min oro är kanske inte just pension, utan mer alla år innan dess. Men här tror jag att algoritmerna ställer till det, har läst så mycket om hur svårt det är att få jobb och hur mycket AI tar över. Men har en plan för framtiden, men om det är rätt val men det är att ut att vara goda arbetsmöjligheter.

Är bra på att spara och hoppas absolut kunna sluta jobba innan 70, om jag vill. Tycker det är svårt att leva i nuet. När jag var liten hade vi inte så mycket pengar och den oron att pengar ska ta slut finns kvar.

 

[FeatherCloud]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

Jag sparar för framtiden, både pensionssparande och andra investeringar. Jag äger mitt boende, dock inte för att klättra i en bostadsstege utan för att jag trivs med det, men jag har självklart också haft en tanke på att de renoveringar jag gör gärna får bidra till att det förhoppningsvis blir enklare att sälja den dagen det blir aktuellt.

Jag är uppvuxen med att pengar i princip inte ska användas till något onödigt, utan bara växa på banken. Riktigt så strikt är inte jag, jag vill kunna ha en okej levnadsstandard också och göra det som behövs och som jag vill och kan, men jag har alltid sparat, även när jag var student och hade häst la jag undan lite pengar för framtiden.

 

[Malibu_Stacy]

Jag försöker leva i nuet men pga mycket som händer nu börjar jag tänka mer på framtiden (vilket jag egentligen tycker är tråkigt)

Hurpass mycket tänker ni på framtiden främst på era ekonomiska beslut?
Vad känns viktigt och vad känns mindre viktigt?

Pension t.ex. Räcker den allmäna och tjänstepension eller sparar ni privat också?

En kanske tycker att äga ett boende är en viktig investering för framtiden?
Där kan en få ner månadskostnaden inför pensionen även.

Era tankar?

Jag slits mycket mellan att leva i nuet och kanske vara lite mer sparsam

Jag investerar i mitt boende (äger) och har som mål att göra lite bostadskarriär så att jag kan köpa drömboende längre fram. investerar på börsen via främst fonder/aktiefonder men lite aktier också mest för skojs skull. Vill att pengarna ska växa av sig själv, vilket de gör.
Jag har inget sparande som är öronmärkt till pension men flera olika sparande så det räknas väl liksom in där ändå.
Jag tänker mycket på framtiden och vill absolut känna att det finns buffert till saker och ting.
Man behöver inte vara någon börsexpert eller liknande för att spara på ISK.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är ganska sparsam generellt tycker jag, kastar inte pengar omkring mig.
Var för sparsam under många år t om skrev ner _allt_ och snålade. Det gör jag inte nu, men lyxkonsumerar inte tycker jag.

Jag gillar att ha koll och har en del sparat efter mina snåla år. Nu har jag haft lite mindre koll sen bäbisen kom och vi helt enkelt inte haft tid/möjlighet att ha våra ekonomimöten som vi säger jag och min man. Men vi hade planerat innan att leva på våra föräldralöner och hans fp (ca 2 dgr/vecka) i 7 mån, vilket vi gjort nu. Så nu ska vi försöka få lite struktur igen.

Vi har villa, men ser den väl inte riktigt som en investering, men visst till viss del är den ju det.

Pensionssparar privat gör jag inte. Tyvärr, för min pension är/blir nog inte mycket att hänga i julgranen. Men man vet aldrig vad som händer innan dess. Jag har iaf startat en lotteri-pakt XD.

Ni måste bo rätt billigt om ni bara levt på 10% av vardera lön och 2 dagar föräldrapenning per vecka?

 

[Thaliaste]

Ja jag hoppas inte trådstarten antyder att en inte ska göra som en vill
Det är mer en nyfikenhet vad andra tycker är viktigt.

Nej, så läste jag det inte! Det jag skrev var mer skrivet utifrån vad som brukar komma upp som skäl till olika val i den här frågan. Och att det brukar "klagas" på att man kommer att få så liten andel av tidigare lön, när man får pension. Och så är det ju, och ska vi ha det på ett annat sätt så måste man beakta alla aspekter av systemet vi har nu.

Sen har vi ju väldigt olika förutsättningar med såklart.

Absolut. Har man råd med både lyx nu och lyx sen, så är det ju inte mycket till val och prioriteringar man behöver göra. Därför tycker jag att det intressantaste är vilka val man gör, och vad man väljer bort eller har någon annan lösning för, för det är det jag kan ta med till mitt liv. Behöver man inte välja och välja bort, så har jag inte så mycket att lära av.

Har en kollega som jag vet inte sparar privat till pension men betalat av nästan hela huset istället (köpte under en tid de inte va så dyrt mm) Så hen ser det som en investering för framtiden t.ex

Jag svarade inte på dina direkta hur-frågor, utan egentligen bara frågan om ATT spara eller inte, dvs att använda sina pengar nu eller senare.

Jag har själv valt att inte låsa in sparade pengar i rena pensionskonton. Dels för att jag tror att man behöver ha en högre inkomst än jag har för att det mer säkert ska löna sig, och dels för att i yngre år är det viktigare att ha kapitalet tillgängligt medan man etablerar sig på arbetsmarknaden, byter upp sig i boende (kanske mest en storstadsgrej att man måste göra så) och under barnåren. Så jag tycker att det viktigaste är ATT spara, dvs att inte konsumera hela sin inkomst, sedan bör man anpassa hur pengarna placeras utifrån sin egen livssituation.

Jag tycker att det generellt är en bra grej att lägga pengar i en fastighet, men man måste samtidigt ha pengar till underhåll och renovering. Att få lån som pensionär är svårare än som anställd, även om man har gott om utrymme i belåningsgrad på själva huset. Och utöver pengarna så bör man tänka på att man som äldre inte säkert har varken lust eller ork att ta hand om ett hus. Tycker man ser alltför många situationer där äldre bor kvar i sina gamla hus som de inte orkar eller kan ta hand om, trots att de kanske skulle må bättre i ett enklare boende.

 

[kolblakkur]

Jag har liknande funderingar som dig och har ännu ej bestämt mig. Jag bor i bostadsrätt nu, som ska säljas till förmån för hyresrätt. Jag tror jag kommer välja att fortsätta att bo i hyresrätt inom allmännyttan. Det är ett bekvämt boende med 0 ekonomisk risk.

Jag tror bostadsmarknaden står för en stor förändring: man kommer troligtvis inte att kunna göra ”bostadskarriär” och med en befolkningsminskning har man eventuellt redan byggt det sista som faktiskt behövs. Plus att banklån kräver bra kredit och fast arbete och jag tror att människor kommer ha sämre förutsättningar för just detta framöver. Tror storstäderna kommer fortsätta att öka, där kommer det nog vara en god affär att äga sitt boende ett tag till.

När jag sålt min bostadsrätt funderar jag på att ta en slant av pengarna och köpa mig en ridhäst Resten ska in på ISK, där jag redan sparar varje månad.

 

[Bison]

Sett till min familj har jag dåliga odds för att bli gammal
Jag pensionssparar inte, har dock alltid haft tjänstepension och enligt nuvarande prognos bör jag klara mig bra om jag skulle bli pensionär.
Tycker inte om att resa, jag vill bara ha häst och rida och det vill jag göra nu!
Så jag bor hyfsat billigt, har billigt bil osv för att kunna lägga pengar på min häst, träna och tävla eftersom det gör mig lycklig här och nu.
Ett berg pengar på banken gör mig inte lycklig varken nu eller sen.

 

[Sassy]

Jag har ett sparande som är tänkt att vara till hjälp med pension, men det är ett "vanligt" isk-konto och inte något speciellt pensionsspar. Vet aldrig vad som händer framöver, så jag vill att det ska finnas möjlighet att använda pengarna tidigare om det behövs.

Annars försöker jag balansera tillvaron. För mig kan det innebära att jobba mindre och leva billigare, eftersom jag inte har ork att upprätthålla något annat än jobb (och knappt det) om jag ska jobba "normalt". Bor i hyresrätt för att jag trivs fruktansvärt bra här och om jag skulle försöka köpa något liknande skulle jag knappt ha råd med mat.

Reser litegrann, äter betydligt dyrare än jag "måste", och sparar såpass att jag inte behöver gå under om något händer djuren eller om bilen rasar.

 

[Nepenthe]

Nej, så läste jag det inte! Det jag skrev var mer skrivet utifrån vad som brukar komma upp som skäl till olika val i den här frågan. Och att det brukar "klagas" på att man kommer att få så liten andel av tidigare lön, när man får pension. Och så är det ju, och ska vi ha det på ett annat sätt så måste man beakta alla aspekter av systemet vi har nu.



Absolut. Har man råd med både lyx nu och lyx sen, så är det ju inte mycket till val och prioriteringar man behöver göra. Därför tycker jag att det intressantaste är vilka val man gör, och vad man väljer bort eller har någon annan lösning för, för det är det jag kan ta med till mitt liv. Behöver man inte välja och välja bort, så har jag inte så mycket att lära av.



Jag svarade inte på dina direkta hur-frågor, utan egentligen bara frågan om ATT spara eller inte, dvs att använda sina pengar nu eller senare.

Jag har själv valt att inte låsa in sparade pengar i rena pensionskonton. Dels för att jag tror att man behöver ha en högre inkomst än jag har för att det mer säkert ska löna sig, och dels för att i yngre år är det viktigare att ha kapitalet tillgängligt medan man etablerar sig på arbetsmarknaden, byter upp sig i boende (kanske mest en storstadsgrej att man måste göra så) och under barnåren. Så jag tycker att det viktigaste är ATT spara, dvs att inte konsumera hela sin inkomst, sedan bör man anpassa hur pengarna placeras utifrån sin egen livssituation.

Jag tycker att det generellt är en bra grej att lägga pengar i en fastighet, men man måste samtidigt ha pengar till underhåll och renovering. Att få lån som pensionär är svårare än som anställd, även om man har gott om utrymme i belåningsgrad på själva huset. Och utöver pengarna så bör man tänka på att man som äldre inte säkert har varken lust eller ork att ta hand om ett hus. Tycker man ser alltför många situationer där äldre bor kvar i sina gamla hus som de inte orkar eller kan ta hand om, trots att de kanske skulle må bättre i ett enklare boende.

Ja just det med lån som pensionär blev väldigt påtagligt nu när min mor köpte lägenhet. Fick knappt låna något.

Jag funderar på om jag ska investera i mitt boende och spara till en bostadsrätt istället för att hyra.
Hyran jag har nu är skälig 6300kr/mån för 60kvm men de ska renoveras och snart får vi reda på nya hyran..

 

[Nepenthe]

Jag har liknande funderingar som dig och har ännu ej bestämt mig. Jag bor i bostadsrätt nu, som ska säljas till förmån för hyresrätt. Jag tror jag kommer välja att fortsätta att bo i hyresrätt inom allmännyttan. Det är ett bekvämt boende med 0 ekonomisk risk.

Jag tror bostadsmarknaden står för en stor förändring: man kommer troligtvis inte att kunna göra ”bostadskarriär” och med en befolkningsminskning har man eventuellt redan byggt det sista som faktiskt behövs. Plus att banklån kräver bra kredit och fast arbete och jag tror att människor kommer ha sämre förutsättningar för just detta framöver. Tror storstäderna kommer fortsätta att öka, där kommer det nog vara en god affär att äga sitt boende ett tag till.

När jag sålt min bostadsrätt funderar jag på att ta en slant av pengarna och köpa mig en ridhäst Resten ska in på ISK, där jag redan sparar varje månad.

Ja just den grejjen jag tänker på med. Vi skulle säkerligen köpt något för ett par år sen om vi skulle göra + eller iaf inte gå back.
Nu vet jag inte riktigt. Det känns generellt dyrt.

Jag funderar också mycket på häst

 

[Nepenthe]

Sett till min familj har jag dåliga odds för att bli gammal
Jag pensionssparar inte, har dock alltid haft tjänstepension och enligt nuvarande prognos bör jag klara mig bra om jag skulle bli pensionär.
Tycker inte om att resa, jag vill bara ha häst och rida och det vill jag göra nu!
Så jag bor hyfsat billigt, har billigt bil osv för att kunna lägga pengar på min häst, träna och tävla eftersom det gör mig lycklig här och nu.
Ett berg pengar på banken gör mig inte lycklig varken nu eller sen.

Jag är lite lik dig, lever för pengarna

Min pension ser inte heller katastrof ut.. de är nog boende jag funderar mest på då de känns som hyrorna generellt går upp här i ”stan”

 

[Luff]

Börjar ju närma sig pension, 59 i år, och eftersom hög lön inte har prioriterats alls, bara att jobba med det som gett tillbaka i arbetsglädje, så är det inget att jubla över.
Boendet är betalt, gård på landet. Bilar köps aldrig nya, totalt slöseri. Blir bara en bil när vi bägge är pensionärer. Battericykel finnes.
Ingen tobak, sprit eller energidryck/läsk läggs det pengar på. Av anledningen att vi inte tycker det är gott.
Åker inte på semester. Vi köper hellre en gofika på caféer runt om i obygden. Vi vill ju sitta och prata och det gör vi lika bra i Vallebygd eller vid Göta kanal som på Mallorca.
Mat köper vi så det är gott att äta. Håller koll på extrapris till exempel på ost som är stapelvara för maken, likaså Bregott o Smör.
Bara svenskt kött så det blir sällan någon oxfilé. För dyrt för att det ska smaka.
Vi planerar att odla mer framöver. Maken har större behov av grönt och sött än mig så då ska vi se till så han kan få det utan att det kostar skjortan. Marmelader, granola m torkad frukt, frysta grönsaker och så vidare.

För att ha grejer så investerar vi och övar så det fungerar sen när det blir skarpt läge.

 

[strawberrysylt]

Ni måste bo rätt billigt om ni bara levt på 10% av vardera lön och 2 dagar föräldrapenning per vecka?

Haha . Du har så rätt så. Det gick lite fort där .

Jag gick på att jag räknade ut att vi skulle ta 2 dagar/vecka utslaget på första året när jag räknade o en tråd på barn. Men det är ju uträknat på att vi tagit mer än så nu och inte ska ta mer innan han fyller ett.
Och så fick min man lite extra från jobbet.

Plus att när jag t ex fyllt på mobilen eller köpt kläder till mig själv har jag ju tagit egna pengar.

Så liten önsketänkande blev det, tur du är med .

 

[Kakis]

Jag slits mellan att vara sparsam och leva i nuet. Jag behöver bli bättre på att leva i nuet. Jag har sparat i rätt många år och inser att jag kommit en bra bit på vägen och kommer snart behöva ställa om till att konsumera mitt sparande så att jag inte har sparat i "onödan" då jag inte har några barn. Har just nu många tankar i luften om hur jag vill leva mitt framtida liv och hur jag ska tänka. Är 47 i år. Har en bostadsrätt och en sommarstuga samt aktier och fonder.
För mig är "problemet" att jag inte riktigt vet vad jag vill och på så sätt lätt hamnar på autopilot och fortsätter som vanligt.
Men jag unnar mig vissa saker även om jag hade kunnat bli ännu bättre på det.