Vikttråden 2014:2

[svea]

Välkommen tillbaka och heja heja!

 

[carre]

Tack!
Det är lätt att köra huvudet i sanden och låtsas att det inte händer något när man frossar....
Men eftersom jag gett bort alla mina stora kläder och bara har nya något mindre kvar så är det ju bara att inse att det inte fungerar att äta ohämmat med godis även om jag motionerar.
Tyvärr är jag sjuk nu och har inte kommit ut och joggat sedan i söndags... Så då får jag dra ner på maten lite istället.
Men nu har jag bestämt mig för att vara i mål till jul!

 

[Petronilla]

Heja carre det fixar vi

 

[Petronilla]

Om 2,5 kilo får jag rida. Det är mitt andra mål för det första var under 100 kilo!

 

[Malin_L]

Nu var det längesen jag skrev här men men.
Förra veckan var en ren katastrof. Ingen fastedag alls och inte ett enda träningspass. Nya tag denna vecka och se på fasen 1 cm till på både höft och mage!

 

[MissPumpkin]

Så det här är en tråd för folk som vill gå ner i vikt?

Jag har alltid funderat mycket kring vikten, har haft en del perioder där jag har olika förhållningssätt till den.

Perioder där jag tycker jag är fet och äcklig och att det bara är smala människor som är värda att älska (högstadiet, huh).

Men också perioder där jag tyckt jag varit perfekt som jag är. Eller i alla fall haft inställningen att alla är bra som dom är. Och att kroppen är något fint.

Jag har varit helt emot dieter, tyckt att lagom av allt varit det bästa. Och jag har seriöst övervägt att börja med en sorts GI metod och räkna kalorier.

Jag har också tyckt att träning varit det viktigaste och inte maten. Sedan har jag också tyckt att maten varit det viktigaste och inte träningen (eftersom jag egentligen inte gillar och träna).

Vad har ni för förhållningssätt till vikten? Är det jakten på förlorade kilon? Storlekar? Kanske ett stundande bröllop? Utsidan eller insidan? Berätta gärna!

 

[lil-sis]

87.3 så nästan ett kilo till. Tror dock att det mest har med den upprörda tarmen igår att göra.

Ruskig huvudvärk idag och kan inte svälja Naproxen och får inte utan omeprazol. Blä.

85.9

Lite bättre fart alltså

Snart -20 sen besöket hos kirurgen före operationen

Känner fortfarande egentligen ingen skillnad men det märks ju på kläderna. Igår var jag och ungponnyn på Tömkörningslektion och jag hade tom väst på mig!

 

[vinkelina]

Morr. Magen har lagt av. Tjuvvägde mig förra söndagen (måndag är min vägdag) och den stannade på 84,3 kg. Tänkte jag kanske skulle kunna få bort de sista 300 grammen till måndag.

Glad i hågen vägde jag mig på måndag och det var PLUS 2,5 kg. Magen uppsvälld som en boll. Jo tackar. Kört på som vanligt denna vecka, men inte räknat kalorier. Dock ätit som vanligt. Ingen skillnad i vikt eller uppsvälldhet. Magen ännu modell badboll. Har nu några dagar uteslutit gluten ur kosten (äter låglaktos sedan innan) inget händer

Piggade upp mig idag med nya snygga träningskläder i alla fall och nya "riktiga" hörlurar till telefonen, pluggarna bara skaver och trillar ut

 

[Lilla]

Lördag och hittills har jag unnat mig utan att hetsäta. Det är jag glad för och ska klara det hela helgen trots ångest.

 

[Petronilla]

Det går neråt med ett halvt kilo, synd att den inte räknar halvkilon

 

[minimal]

Det går neråt med ett halvt kilo, synd att den inte räknar halvkilon

Det gör den, men du måste använda en punkt istället för komma! Alltså 87.5 och inte 87,5 (exempelvis).

 

[lil-sis]

Det gör den, men du måste använda en punkt istället för komma! Alltså 87.5 och inte 87,5 (exempelvis).

Man kan tom skriva in två decimaler har jag för mig.

 

[Gnist]

Vad har ni för förhållningssätt till vikten? Är det jakten på förlorade kilon? Storlekar? Kanske ett stundande bröllop? Utsidan eller insidan? Berätta gärna!

I mitt fall en stark och så smärtfri kropp som jag kan ha som är anledningen till att jag tränar. Viktminskning är bara en bieffekt. Jag är inte överviktig på något vis alltså och min vikt fluktuerar +- några kilon på ett år utan att det gör mig något.

Just nu så vägde jag mig för första gången på "evigheter" för att se vad nära nog 3 månaders ofrivilligt träningsuppehåll (rehabträningen har ju varit väldigt inriktad för att ge nerverna möjlighet att läka så det är inte direkt träning som jag ser det) har lett till och det har gett mig +1,5 kg extrahull och en del tappad muskelmassa vilket känns för ryggen som börjat trassla, men nu smyger jag igång med lite vanlig träning igen och räknar kallt med att vara tillbaka i min träningsrutin igen i slutet av året om än med lite lägre vikter ett tag.

 

[Petronilla]

Vad har ni för förhållningssätt till vikten? Är det jakten på förlorade kilon? Storlekar? Kanske ett stundande bröllop? Utsidan eller insidan? Berätta gärna![/QUOTE]

Jag SKA gå ner i vikt för att stävja min diabetes på ett tidigt plan. För att få en hälsosammare vardag.

 

[svea]

Vad har ni för förhållningssätt till vikten? Är det jakten på förlorade kilon? Storlekar? Kanske ett stundande bröllop? Utsidan eller insidan? Berätta gärna!

Flera grejer. Utseende är viktigt, visst. Övervikt skär sig med min identitet, den extra vikten känns som något främmande som inte hör hemma på min kropp. Jag vill inte se mig i spegeln när jag är överviktig. Och jag tycker inte att det är roligt med kläder då heller.

Men hälsan är också viktig, när jag börjar närma mig fetma-gränsen så börjar knän och leder att protestera. Inte så kul. Och så är det viktigt för hästen, jag har en väldigt liten häst och tjugo kilo hit eller dit gör skillnad. Jag kan rida honom när jag är överviktig om jag är försiktig, men om jag är fet är det ridförbud.

 

[Philosophia]

Vad har ni för förhållningssätt till vikten? Är det jakten på förlorade kilon? Storlekar? Kanske ett stundande bröllop? Utsidan eller insidan? Berätta gärna!

Det första är den hälsomässiga aspekten. Jag har alltid haft lätt att lägga på mig om jag inte rör på mig mycket och/eller om jag inte passar mig för vad jag äter. Min mamma är kraftigt överviktig och jag har sett hur svårt det verkar vara att vända det. Man blir orörlig, hormoner påverkas, ämnesomsättningen sjunker, osv. Därför vill jag inte hamna där, utan hålla mig normalviktig. Jag har dessutom reumatism på min mammas sida och artros på min pappas sida, vilket gör att jag bör passa mig för att ha för mycket tyngd på kroppen om jag drabbas.

Det andra är att jag gillar att röra på mig och extrakilon gör det obekvämt och jobbigt att springa.

Det tredje är min självbild och att jag vill kunna känna mig bekväm i mig själv och mina kläder. Jag gillar inte känslan eller mitt utseende när kläderna stramar åt. Jag vill inte behöva ha kläder med för långa ärmar och felaktiga proportioner bara för att jag inte kan ha min normala storlek. Så där någonstans går min gräns. Börjar min vanliga storlek sitta obekvämt så är det dags att ta itu med det. Jag köper inte större kläder för att jag går upp i vikt.

 

[svea]

Det härliga i min utseendenoja måste jag säga är att jag har noll problem med hur jag ser ut inför min man. Han tycker att jag är jätteläcker, och jag tror honom!

 

[Mela99]

I´m in!

Ålder: 27
Längd: 177
Vikt: 83
Målvikt: 61 - 64

Har legat på vad jag anser är min normalvikt/den vikt jag mår bäst i, vilket är mellan 61 kg - 65 kg sedan jag var 20 år. Pga djup depression, ångest, sjukskrivning, noll energi, motivation och tröstätning senaste året har jag alltså gått upp ca 20 kg. Jag HATAR det. Har alltid trivts med mig själv och tyckt att jag ser bra ut - well, not so much anymore. Mår nu i princip helt ok psykiskt igen och anser därför att det är dags att ta tag i detta. Vet att jag kommer vara så himla glad och nöjd med mig själv om jag klarar det. MEN, gudarna ska veta vad svårt det är! Aldrig behövt tänka på att gå ner i vikt tidigare i mitt liv. Har så svårt att komma ur den "onda spiralen" där latheten och frossandet har tagit över.

Nu har säkert dessa frågor behandlats innan, men orkar inte läsa igenom hela tråden:

-Hur håller ni motivationen uppe?
-Hur låter man bli att överäta och att äta onyttigheter?
-Går ni på någon speciell diet eller hur äter ni för att främja viktnedgången?
-När försvinner den överdrivna hungern och suget, och vad gör ni för att avleda dessa när de kommer?
-Hur mycket motionerar ni eller med vad och hur mycket tränar ni? Tvingar ni er själva till det eller går det lätt som en plätt?

 

[lil-sis]

I´m in!

Ålder: 27
Längd: 177
Vikt: 83
Målvikt: 61 - 64

Har legat på vad jag anser är min normalvikt/den vikt jag mår bäst i, vilket är mellan 61 kg - 65 kg sedan jag var 20 år. Pga djup depression, ångest, sjukskrivning, noll energi, motivation och tröstätning senaste året har jag alltså gått upp ca 20 kg. Jag HATAR det. Har alltid trivts med mig själv och tyckt att jag ser bra ut - well, not so much anymore. Mår nu i princip helt ok psykiskt igen och anser därför att det är dags att ta tag i detta. Vet att jag kommer vara så himla glad och nöjd med mig själv om jag klarar det. MEN, gudarna ska veta vad svårt det är! Aldrig behövt tänka på att gå ner i vikt tidigare i mitt liv. Har så svårt att komma ur den "onda spiralen" där latheten och frossandet har tagit över.

Nu har säkert dessa frågor behandlats innan, men orkar inte läsa igenom hela tråden:

-Hur håller ni motivationen uppe?
-Hur låter man bli att överäta och att äta onyttigheter?
-Går ni på någon speciell diet eller hur äter ni för att främja viktnedgången?
-När försvinner den överdrivna hungern och suget, och vad gör ni för att avleda dessa när de kommer?
-Hur mycket motionerar ni eller med vad och hur mycket tränar ni? Tvingar ni er själva till det eller går det lätt som en plätt?

Jag klarade inte av det så jag valde till slut en gastric bypass.

Jag tror man behöver en strategi för varje situation. Och inte gå hungrig.

Jag motionerar inte så mycket, pysslar med hästarna, gården osv.

 

[Petronilla]

Mela välkommen. Jag försöker äta mindre kolhydrater och äter mat, kött fisk fågel, sås, grönsaker, undviker socker och sötningsmedel men äter frukt och bär. Går sakta nedåt.

Tränar bodybalance tre ggr i veckan hemma i köket och försöker gå i spåret(2,5 km) en gång i veckan samt vardagsmotion, tänker på att gå i rulltrapporna, promenerar till jobbet istället för att ta bussen.


Har en platå där jag står still men börjar få tillbaka motivationen.