Vikttråden 2015

[Raderad medlem 68338]

Och jag väger 57 kg och är 170 cm och ser inte alls speciellt smal ut.

Skitsmal är jag när jag väger runt 53-54.

Jag är 1.65, för ngt år sedan vägde jag 47. Då var jag smal men kurvig! Jag har en timglasfigur med smal midja och breda höfter och djup bröstkorg.

På dessa bilder väger jag runt 52-53 och jag är definitivt inte tanig!
Ska jag ha slanka ben måste jag ner en bit under 50 (och då snackar vi ändå inga spiror ala modell på ngt sätt!)

Här väger jag nog snarare 56-57. Och all extra vikt sätter sig på rumpa/höfter och lår.

Så slutsatsen är väl att kroppsformen spelar stor roll!
Har en kompis som är längre än mig och som får mage om hon väger mer än 50. Hon har taniga ben och armar men får en "kagge" liksom.
Alla är olika! Men att ngn är "utmärglad" om de är 165 och väger 50 känns inte rimligt, oavsett kroppsform!

 

[Raderad medlem 68338]

Typ såhär ser mitt ideal ut! Slank, sund men kurvig!

 

[Petruska]

När jag vägde 54 undrade en vän om jag var sjuk.
När jag vägde 69 var jag ett stort fläskberg. Intressant då det precis enligt BMI är min nedre och övre gräns för normalvikt.
Bäst mår jag vid 57 kg men då finns det inte utrymme för utsvävningar.

Fast då är det du som tycker att du ser ut som ett stort fläskberg, gissningsvis är det inget andra direkt säger eller ens tycker.

BMI är ju ett rätt trubbigt mått för individer, och är väl snarast avsett att användas på populationsnivå, men spannet för "normalvikt" är ju så stort att det blir rätt tydligt att det av hälsoskäl inte är så kvistigt med ett par kilo hit eller dit. Om man känner sig tjock, säger ju absolut ingenting vare sig om att det föreligger några hälsorisker eller att andra tycker att man ser tjock ut.

För min del är det viktigt att inte bestämma mig för en matchvikt som innebär att jag ständigt måste tänka på vikten. Jag vill ha utrymme för vin och goda saker på helgerna etc. Det blir destruktivt i längden att hålla en vikt som kräver för hög grad av kontroll.

 

[Raderad medlem 6459]

Och jag väger 57 kg och är 170 cm och ser inte alls speciellt smal ut.

Jag har inte sett en enda bild på dig där du inte ser smal ut.

Jag måste säga att jag tycker utvecklingen i tråden känns rätt olycklig. Ska ni sitta och säga hur lite ni väger men hur stora ni ändå ser ut? Vad är poängen? Känns rätt osunt.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har inte sett en enda bild på dig där du inte ser smal ut.

Jag måste säga att jag tycker utvecklingen i tråden känns rätt olycklig. Ska ni sitta och säga hur lite ni väger men hur stora ni ändå ser ut? Vad är poängen? Känns rätt osunt.

Tror frågan väcktes när folk började säga att de såg utmärglade ut på fullt normalt BMI. I mina ögon är det minst lika illa att ok:a osunda ideal åt andra hållet.
Tex en bekant på fb som tidigare varit extremt överviktig tog tag i vikten och gick ner 30-40 kilo. När hon på sina 160 cm vägde runt 70 kilo började det komma kommentarer som "nej men nu räcker det väl, du försvinner ju snart". Det verkar som att det blivit normaliserat att vara överviktig i många sammanhang numera. Det är inte heller sunt på ngt sätt

 

[Dressyrtjejen_97]

Funderar på om jag ska börja ta tag i min vikt innan det går för långt...
Insåg idag att mina gamla, urtvättade och halvt krympta jeans i storlek 26/30 inte gick att knäppa längre. Som tur var hittade jag ett par i 27/30 i stället, som dock gick att knäppa utan problem. Men ändå. För 1-1,5 år sedan vägde jag ca. 52-54 kg. Idag är jag uppe på 56-58 kg och börjar känna mig för stor. Är 162 cm kan tilläggas.
Enligt BMI ligger jag nog säkerligen inom "normalvikt", men inom den högre delen av skalan (har ingen koll på BMI faktiskt, gissar bara ). Men en kvinnlig släkting till mig väger sin längd i kilo, och jag vill inte sluta där....

Äter lite godis typ 3 gånger i veckan...Så kanske ska börja skära ner där?

 

[Petruska]

Jag är 1.65, för ngt år sedan vägde jag 47. Då var jag smal men kurvig! Jag har en timglasfigur med smal midja och breda höfter och djup bröstkorg.

Det är ju lite undervikt enligt bmi. Men framförallt är det ju inte konstigt att du blir "kurvig" med den vikten. Det kan man ju kalla det när bröstkorg och höfter ju har de mått de har, medan resten är mer påverkbart. Jag har också breda höfter och ganska stort omfång runt bröstkorgen (och något bredaxlad), men jag hade kallat min figur knotig vid motsvarande vikt. Sen hade det säkert gått att skapa ett snarare kurvigt än knotigt intryck med kläderna, men det är ju en annan sak.

 

[Tonto]

Jag har inte sett en enda bild på dig där du inte ser smal ut.

Jag måste säga att jag tycker utvecklingen i tråden känns rätt olycklig. Ska ni sitta och säga hur lite ni väger men hur stora ni ändå ser ut? Vad är poängen? Känns rätt osunt.

Folk kallar mig rejäl, kurvig, bredaxlad och med en bakdel som en ladugårdsdörr i verkligheten.

 

[Koltrast]

Funderar på om jag ska börja ta tag i min vikt innan det går för långt...
Insåg idag att mina gamla, urtvättade och halvt krympta jeans i storlek 26/30 inte gick att knäppa längre. Som tur var hittade jag ett par i 27/30 i stället, som dock gick att knäppa utan problem. Men ändå. För 1-1,5 år sedan vägde jag ca. 52-54 kg. Idag är jag uppe på 56-58 kg och börjar känna mig för stor. Är 162 cm kan tilläggas.
Enligt BMI ligger jag nog säkerligen inom "normalvikt", men inom den högre delen av skalan (har ingen koll på BMI faktiskt, gissar bara ). Men en kvinnlig släkting till mig väger sin längd i kilo, och jag vill inte sluta där....

Äter lite godis typ 3 gånger i veckan...Så kanske ska börja skära ner där?

Hej Dressyrtjejen!

Du är fullt normalviktig. Vid 57 kg har du ett bmi på 21,7. Normalvikt brukar räknas mellan 19-25.
Du ligger alltså inte alls ens i den övre halvan av normalviktspannet.

Ett ganska så säkert sätt att gå upp i vikt på är att börja banta när man inte behöver det.

Har jag rätt om jag gissar att din viktuppgång kan ha med din ålder att göra? Alltså att du fortfarande är i en ålder då kroppen håller på att ändras från en tonårskropp till en kvinnokropp?

Var rädd om dig och stirra dig inte blind på vågen. Äter du på det stora hela bra mat finns det utrymme för lite godis ibland.

 

[Dressyrtjejen_97]

Hej Dressyrtjejen!

Du är fullt normalviktig. Vid 57 kg har du ett bmi på 21,7. Normalvikt brukar räknas mellan 19-25.
Du ligger alltså inte alls ens i den övre halvan av normalviktspannet.

Ett ganska så säkert sätt att gå upp i vikt på är att börja banta när man inte behöver det.

Har jag rätt om jag gissar att din viktuppgång kan ha med din ålder att göra? Alltså att du fortfarande är i en ålder då kroppen håller på att ändras från en tonårskropp till en kvinnokropp?

Var rädd om dig och stirra dig inte blind på vågen. Äter du på det stora hela bra mat finns det utrymme för lite godis ibland.

Tack, du gav mig verkligen en tankeställare!
Kanske inte är så illa som det känns ibland, trots allt...
Nej, min kropp har förändrats klart sedan länge. Den processen var mellan det att jag var 9 till 11 år. Jag är 18 idag så... Sen kanske jag överregerade lite i morse angående jeansen också, nu när jag verkligen tänker på det. Jag har ägt dem i halva mitt liv, och de ser ut därefter.
Nej, men det känns bara konstigt. Varför har min kropp bestämts sig för att gå upp 5 kg på 1,5 år liksom?!
Det kanske trots allt bara är att gilla läget som gäller, 57 kg är trots allt inte så mycket ändå. Och ligger det väl still här så får jag väl helt enkelt bara acceptera att de kläderna jag köpte som 10 åring inte passar längre...

 

[Lilla]

Fast då är det du som tycker att du ser ut som ett stort fläskberg, gissningsvis är det inget andra direkt säger eller ens tycker.

BMI är ju ett rätt trubbigt mått för individer, och är väl snarast avsett att användas på populationsnivå, men spannet för "normalvikt" är ju så stort att det blir rätt tydligt att det av hälsoskäl inte är så kvistigt med ett par kilo hit eller dit. Om man känner sig tjock, säger ju absolut ingenting vare sig om att det föreligger några hälsorisker eller att andra tycker att man ser tjock ut.

För min del är det viktigt att inte bestämma mig för en matchvikt som innebär att jag ständigt måste tänka på vikten. Jag vill ha utrymme för vin och goda saker på helgerna etc. Det blir destruktivt i längden att hålla en vikt som kräver för hög grad av kontroll.

Jo det är det! När jag vägde 69 kg så var jag riktigt fläskig.

 

[cewe]

Man kan har normal till och med låg BMI men med hög % kroppsfett och jag tror att de är då man kan känna sig "fläskig" fast vågen och BMI säger något annat. Det kallas för att vara Skinny-fat.
1 kg muskler tar ju mindre plats än 1 kg fett

Jag går just nu var 14 dag och gör en Body-Impedans-Analys. Den säger så mycket mer än vad siffrorna på vågen visar.
Igår hade jag gått ner 1 kg på vågen men 1,3 kg i ren fettvikt, på 14 dagar (tyvärr även tappat lite muskelmassa, det känns, samt ökat i vätska, igen )

Kan säga att 1,3 kg fettvikt känns mycket kroppen. Så visst blir man först lite besviken när inte vågen visar mer än ett minus när det känns så mycket mer. Men sen blir man lite gladare igen när man får analyssiffrorna

 

[Lilla]

Man kan har normal till och med låg BMI men med hög % kroppsfett och jag tror att de är då man kan känna sig "fläskig" fast vågen och BMI säger något annat. Det kallas för att vara Skinny-fat.
1 kg muskler tar ju mindre plats än 1 kg fett

Jag går just nu var 14 dag och gör en Body-Impedans-Analys. Den säger så mycket mer än vad siffrorna på vågen visar.
Igår hade jag gått ner 1 kg på vågen men 1,3 kg i ren fettvikt, på 14 dagar (tyvärr även tappat lite muskelmassa, det känns, samt ökat i vätska, igen )

Kan säga att 1,3 kg fettvikt känns mycket kroppen. Så visst blir man först lite besviken när inte vågen visar mer än ett minus när det känns så mycket mer. Men sen blir man lite gladare igen när man får analyssiffrorna

Det där med fett köper jag.
Men jag ser verkligen inte normalviktig ut vid 69.

 

[Lilla]

Förra helgen var jag hos BF. Både hon och hennes sambo tyckte att jag var väldigt smal. Har inte vägt mig på ett tag men vägde säkert mellan 58-60 kg då.
I går sa syrran "va smal du är".
Jag är rätt duktig på att klä mig fördelaktigt så det måste vara det.
Inte så att jag tycker att jag är tjock men inte så smal som dom säger heller.
Tror att jag skippar vågen ett tag till för just nu känns det som att jag äter det jag behöver, när jag behöver det. (Utom förra helgen som var fross deluxe!)

 

[lil-sis]

Tack, du gav mig verkligen en tankeställare!
Kanske inte är så illa som det känns ibland, trots allt...
Nej, min kropp har förändrats klart sedan länge. Den processen var mellan det att jag var 9 till 11 år. Jag är 18 idag så... Sen kanske jag överregerade lite i morse angående jeansen också, nu när jag verkligen tänker på det. Jag har ägt dem i halva mitt liv, och de ser ut därefter.
Nej, men det känns bara konstigt. Varför har min kropp bestämts sig för att gå upp 5 kg på 1,5 år liksom?!
Det kanske trots allt bara är att gilla läget som gäller, 57 kg är trots allt inte så mycket ändå. Och ligger det väl still här så får jag väl helt enkelt bara acceptera att de kläderna jag köpte som 10 åring inte passar längre...

Kroppen slutar inte förändras bara för att man är klar med puberteten

 

[lil-sis]

Tror frågan väcktes när folk började säga att de såg utmärglade ut på fullt normalt BMI. I mina ögon är det minst lika illa att ok:a osunda ideal åt andra hållet.
Tex en bekant på fb som tidigare varit extremt överviktig tog tag i vikten och gick ner 30-40 kilo. När hon på sina 160 cm vägde runt 70 kilo började det komma kommentarer som "nej men nu räcker det väl, du försvinner ju snart". Det verkar som att det blivit normaliserat att vara överviktig i många sammanhang numera. Det är inte heller sunt på ngt sätt

Jag tror att det mest handlar om den stora skillnaden mellan då och nu som gör att folk säger sådär när andra går ner mycket i vikt. Att man oroar sig för att det ska gå överstyr. Och en del är säkert avundsjuka.

Det är faktiskt ingen som sagt det till mig men har snart tappat 50kg och inte helt överraskande ser jag emellanåt rätt sliten ut. Ansiktet har ju tunnat ut rejält och är inte lika spänstigt längre. Hade de flesta inte vetat att jag gjort en GBP tror jag att kommentarerna hade varit annorlunda.

 

[lil-sis]

Jag är 1.65, för ngt år sedan vägde jag 47. Då var jag smal men kurvig! Jag har en timglasfigur med smal midja och breda höfter och djup bröstkorg.

På dessa bilder väger jag runt 52-53 och jag är definitivt inte tanig!
Ska jag ha slanka ben måste jag ner en bit under 50 (och då snackar vi ändå inga spiror ala modell på ngt sätt!)

Här väger jag nog snarare 56-57. Och all extra vikt sätter sig på rumpa/höfter och lår.

Så slutsatsen är väl att kroppsformen spelar stor roll!
Har en kompis som är längre än mig och som får mage om hon väger mer än 50. Hon har taniga ben och armar men får en "kagge" liksom.
Alla är olika! Men att ngn är "utmärglad" om de är 165 och väger 50 känns inte rimligt, oavsett kroppsform!

Jag skulle nog börja se utmärglad ut om jag vägde 45kg till mina 159cm. Revbenen sticker ju ut nu och man ser bröstkorgen. Då väger jag lite drygt 57kg.

 

[Dressyrtjejen_97]

Kroppen slutar inte förändras bara för att man är klar med puberteten

Nä, det är ju sant!

 

[Koltrast]

Har en kompis som är längre än mig och som får mage om hon väger mer än 50. Hon har taniga ben och armar men får en "kagge" liksom.
Alla är olika! Men att ngn är "utmärglad" om de är 165 och väger 50 känns inte rimligt, oavsett kroppsform!

Utöver att jag inte riktigt förstår vart du vill komma med ditt tvärsäkra uttalande om att ingen kan se utmärglad ut vid 50kg och 165cm(ett uttalande som i min mening gör mer skada än nytta), så vill jag tillägga att om man är väldigt smal och går upp i vikt är det inte ovanligt att det först sätter sig runt midjan. Det är kroppens sätt att börja med det viktigaste och skydda de inre organen. Ger man det lite tid brukar det sedan fördelas jämnare över kroppen. Naturligtvis ser vi alla olika ut och har olika kroppskonstitution, men just i fallet viktuppgång från undervikt brukar de flesta funka likadant.

 

[cewe]

Vikten traskar sakta med säkert nedåt, så i helgen ska jag pajja det genom att gå på 40-årsfest och dricka vin

Blir nog bara två pass träning den här veckan.....om man inte räknar att jag ska bära in 270 kg (537 st) kakburkar ikväll som dessutom ska fördelas ut till beställarna. Ska kanske vara glad vi inte nådde målet på 700 burkar