Vikttråden 2021

[Thaliaste]

Nej då, ingen fara. Jag tänker att jag kör på i perioder. Alltså en vecka där det är verkligen minimalt med kalorier för att gå ner. Sedan 2-4 normala 5/2 veckor för att stabilisera (beroende på hur jag mår och hur kroppen svarar så klart). Jag är precis i slutet av en extremvecka och det har gått riktigt bra. Vad vågen säger vågar jag inte riktigt lita eftersom jag började veckan innan mensen och avslutar veckan efter mensen, så själva kilona kanske inte stämmer så väl. Men valkarna i ryggen har blivit mindre och jag har varit pigg och glad i stort sett hela vägen, något lågt blodsocker någon kväll men man kan inte få allt. Jag har dessutom gått ett steg uppåt med träningen. Jag kunde hålla betydligt högre grundtempo på min joggingrunda, trots att det var extremvecka så det kändes skitbra verkligen.


Hur det sen blir med chipsen får vi se. Kanske känner jag till slut att jag inte behöver dem. Det vore ju det bästa.
Jag tror att chipsbehovet har lite med att göra att jag har ADHD (ADD i kroppen, ADHD i huvudet), och så ska man sitta och titta på TV, och då vill jag gärna göra nåt samtidigt. Äta är praktiskt, framförallt snacks. Men med övning så kanske jag klarar att sitta och titta på TV utan nånting. Jag skulle kanske behöva hitta något som jag kan göra samtidigt, utan att titta ner. Jag har tidigare virkat, men då måste jag titta ner = missar 70% av det som händer på TVn :P

Ett tag stickade jag mycket när jag satt i soffan, då ville jag inte kladda ner fingrarna så det var ganska effektivt Men ja, tyvärr missar man vad som händer på TV:n...

Låter som att det är aktiviteten/sysselsättning du behöver, mer än själva snackset. Har tyvärr inga bra tips där, men andra kanske har. För du är garanterat inte ensam!

 

[SiZo]

Jag inser att jag knappt saknar frukosten. Jag dricker min kopp te på morgonen och är inte hungrig alls än. Ska äta om 50 min och har knappt något sug. Känns riktigt bra!

Sprang igår, fastedag, och gick ytterligare en nivå uppåt! Jag höll faktiskt ett högre tempo än min sambo, vilket är första gången. Jag känner mig inte redo att öka sträckan än, 1,75 km eller vad det kan bli känns rätt lagom just nu. Jag har idag inte ont i knäna vilket känns riktigt bra! Det är första gången. Funderar på att ge mig ut idag med. Tror att det är bättre att ge sig ut ofta och kort än sällan och långt. Främst för att de dagar som jag har sprungit så är min restless legs bättre på kvällarna. Och då är det såklart lättare att somna, och då blir ju hela livet lättare.

 

[Scandi]

Det går åt rätt håll. Men jag avskyr verkligen min kropp nu, av många olika anledningar, inte bara pga hur den ser ut. Kör vattengympa som sjukgymnastik och det är inte kul att se mig själv i bikini just nu!

Vrålsugen på chips idag men hitintills har det ändå inte varit så svårt att låta bli onyttigheter. Hade återfall på cigg igår dock men lyckats stå emot idag trots att det varit så nära flera gånger att jag står i affären och ska betala för skiten. Alltid svårt att säga nej igen efter ett ja, så hejja mig! Imorgon är det nog lättare när jag har ett nej i ryggen.

Tror det hade kunnat undvikas om jag varit nogrannare med att äta regelbundet dock, så det är ju något att ha i åtanke.

Jag funderar på om det är så illa att jag kanske måste ha nolltolerans till sötsaker och sådant som chips, på lång sikt också. Precis som med nikotin. Det är så mycket lättare att låta bli om man aldrig unnar sig än om man unnar sig ibland...

 

[Unafraid]

Jag är verkligen duktig i perioder och skiter i vad jag äter i perioder. Det bästa för mig är att anteckna allt jag äter i lifesum. Jag måste ner minst 2-3 kg till för att kunna ha alla mina kläder. Det är i alla fall positivt att våren/sommaren är här vilket innebär att jag rör mig mycket mer än på vintern. såg att jag vägde 5 kg mindre 2019, vilket var en vikt jag trivdes mycket bra i, men jag tror inte jag kommer väga så lite igen.

 

[Lilla]

Jag har haft en härligt flyt hela året. Hållit mig frisk, kunnat följa min motionsplan. (Jogga 5 km eller mer varannan dag och minst 15 000 steg alla dagar)
Jag har också lyckats med intag av mat och godis och gått ner rejält i vikt.
Mitt problem kommer att komma när semestern anländer. Jag kommer hyfsat lätt kunna fortsätta motionera men jag släpper lätt all kontroll på kaloriintag. Vill kunna unna mig men jag vill inte att det barkar helt åt h-vete. Ngn som känner igen sig? Ngn som har tips och knep?

 

[Tranan]

Jobbar vidare med min vikt

 

[SiZo]

Det händer fortfarande ingenting med vikten. Jag håller på att bli tokig. Jag tränar. Jag kör 5/2 i kombination med att jag har tagit bort frukosten alla dagar och äter på assiett när jag äter mat, så portionerna är väldigt små. Trots det så går jag inte ner. Jag kan liksom inte göra mycket mer än vad jag redan gör utan att verkligen svälta mig.

Jag börjar fundera på att söka vården pga detta, men jag vet ju redan att det "vanliga" är kollat och där hittas inget fel. Så jag vet inte vad som skulle kunna göras.

 

[Thaliaste]

Har ett bakslag, har gått upp igen istället för att pendla runt platån
Hoppas på att det är tillfälligt och att jag kan bromsa igen till semestern.

 

[Thaliaste]

Det händer fortfarande ingenting med vikten. Jag håller på att bli tokig. Jag tränar. Jag kör 5/2 i kombination med att jag har tagit bort frukosten alla dagar och äter på assiett när jag äter mat, så portionerna är väldigt små. Trots det så går jag inte ner. Jag kan liksom inte göra mycket mer än vad jag redan gör utan att verkligen svälta mig.

Jag börjar fundera på att söka vården pga detta, men jag vet ju redan att det "vanliga" är kollat och där hittas inget fel. Så jag vet inte vad som skulle kunna göras.

Kan du inte ta med precis det du skriver ovan då, i kontakten med vården? Skriv ner exakt allt du äter och dricker och hur mycket och hur du tränar, under en månad. Och så har du med det till den du träffar. Är det något medicinskt problem eller om det finns något du kan ändra i vad du redan gör så är det ju vården som ska föreslå det när du är, inte patienten som är där för att söka råd. Men det är viktigt att de då får vetskap om hur du gör nu, så dokumentera det noga och under en längre tid innan besöket.

 

[TeamLundVer]

Startvikt 18/12
22/12: - 0,4kg
28/12: - 0,5kg
2/1: +0,7kg
9/1: - 0,9kg
15/1: - 0,9kg
22/1: - 0,6kg
29/1: - 0,8kg
5/2: - 0,7kg
12/2: - 0,5kg
19/2: - 1,4kg
26/2: +0,5kg
5/3: - 0,6kg
12/3: - 1,6kg
19/3: +2,2kg
26/3: - 2,2kg
2/4: +0,1kg
9/4: - 0,3kg
16/4: +1,3kg
23/4: -1,1kg
30/4: - 0,7kg
7/5: +0,7kg
21/5: +0,1kg

Tot: - 7,6kg


21/5
Biceps vä: 0cm
Biceps hö: - 1,3cm
Bröst: + 2cm annan BH
Midja: - 1,1cm
Höft: - 0,5cm
Lår vä: + 0,2cm
Lår hö: + 2cm
Vad vä: + 0,1cm
Vad hö: - 0,1cm

Tot
Biceps vä: - 2,8cm
Biceps hö: - 3,9cm
Bröst: - 5,3cm
Midja: - 4,6cm
Höft: - 7,9cm
Lår vä: - 4,9cm
Lår hö: - 2,7cm
Vad vä: - 1,5cm
Vad hö: - 0,1cm

Missade helt förra fredagen, hade suttit uppe med dottern i 4 nätter och var allt annat än klar i skallen.

Börjar få tillbaka energin igen nu men kosten har inte varit på topp och styrketräningen har fått stryka på foten. Har lyckats med mina intervaller 2ggr/v och jobbat en hel del i trädgården vilket väl är anledningen till att det inte är mer än +0,1kg.

Hoppas det vänder nu iaf.

Har ingen bh som passar längre så det måttet får tas med en nypa salt. Får väl bli till att köpa en ny men hoppas ju kunna minska mer där och har därför undvikit det in i det sista.

 

[Tranan]

13 Kg gränsen nådd! många fler kg kvar, men jag jobbar på det,

 

[SiZo]

Kan du inte ta med precis det du skriver ovan då, i kontakten med vården? Skriv ner exakt allt du äter och dricker och hur mycket och hur du tränar, under en månad. Och så har du med det till den du träffar. Är det något medicinskt problem eller om det finns något du kan ändra i vad du redan gör så är det ju vården som ska föreslå det när du är, inte patienten som är där för att söka råd. Men det är viktigt att de då får vetskap om hur du gör nu, så dokumentera det noga och under en längre tid innan besöket.

Problemet är väl att jag har så otroligt mycket problem med min kropp att läkarna inte vet vad de ska göra med mig riktigt.

 

[Thaliaste]

Problemet är väl att jag har så otroligt mycket problem med min kropp att läkarna inte vet vad de ska göra med mig riktigt.

Jo men visst var det väl rätt länge sedan du träffade någon med inriktning mot vikt och hälsa? Tänker att det kunde vara värt att göra ett nytt försök.

 

[SiZo]

Jo men visst var det väl rätt länge sedan du träffade någon med inriktning mot vikt och hälsa? Tänker att det kunde vara värt att göra ett nytt försök.

Jag går ju hos endokrinologen, och de är specialister på hormoner. Chansen att det skulle vara något annat än hormoner som orsakar problemet är nog väldigt väldigt liten. Jag har iaf aldrig hört talas om sjukdomar där man går upp i vikt där det inte är hormonfel på något sätt.

 

[Thaliaste]

Jag går ju hos endokrinologen, och de är specialister på hormoner. Chansen att det skulle vara något annat än hormoner som orsakar problemet är nog väldigt väldigt liten. Jag har iaf aldrig hört talas om sjukdomar där man går upp i vikt där det inte är hormonfel på något sätt.

Jag tänkte att du ändå verkar jobba även en del med maten och träning också, och att det kan vara bra att ha någon att bolla med även gällande det. Särskilt när det är kämpigt, som att du har smärtproblematik som begränsar i rörelsen och att du får i dig extremt få kalorier - då blir ju balansen i dem ännu viktigare (utöver det svåra i att hålla dieten). Men om du tycker att de delarna funkar redan och att det är hos endikronologen som resten av lösningen ligger så kör vidare på din kontakt med dem. Du får satsa på det du tror kommer funka för dig.

 

[SiZo]

Jag tänkte att du ändå verkar jobba även en del med maten och träning också, och att det kan vara bra att ha någon att bolla med även gällande det. Särskilt när det är kämpigt, som att du har smärtproblematik som begränsar i rörelsen och att du får i dig extremt få kalorier - då blir ju balansen i dem ännu viktigare (utöver det svåra i att hålla dieten). Men om du tycker att de delarna funkar redan och att det är hos endikronologen som resten av lösningen ligger så kör vidare på din kontakt med dem. Du får satsa på det du tror kommer funka för dig.

Jag tror inte att endokrinologen har lösningen. Jag tror inte att någon har en lösning. Utan jag tror att det är såhär min kropp är, och kanske alltid har varit. Men att jag förr har lyckats hålla mig smal genom att gå 1-2 mil på jobbet, bära ved, rida och sköta stallet. Nu gör jag ju inget av dessa saker. Då går jag upp i vikt, och det rejält.

Lösningar brukar aldrig hittas på mina problem och mitt förtroende för vården är mindre än noll. Jag kommer trots det ta upp mina problem. Men jag förväntar mig inga lösningar. Det har jag ju aldrig fått hittills.

 

[gulan]

Jag tror inte att endokrinologen har lösningen. Jag tror inte att någon har en lösning. Utan jag tror att det är såhär min kropp är, och kanske alltid har varit. Men att jag förr har lyckats hålla mig smal genom att gå 1-2 mil på jobbet, bära ved, rida och sköta stallet. Nu gör jag ju inget av dessa saker. Då går jag upp i vikt, och det rejält.

Lösningar brukar aldrig hittas på mina problem och mitt förtroende för vården är mindre än noll. Jag kommer trots det ta upp mina problem. Men jag förväntar mig inga lösningar. Det har jag ju aldrig fått hittills.

Har följt den här tråden en tid och speciellt dig eftersom du åter fick upp mitt intresse för testosteronDu har ständig smärta? Får värk / ont av att röra mycket på dig? Du äter väldigt lite kalorier? Du fastar?
Kanske har du beskrivit det tidigare i tråden -men vad äter du i ditt ätfönster? Vad och hur mycket dricker du under dagarna? Äter du medicin?
Du svarar bara på det du vill så klart

 

[SiZo]

Har följt den här tråden en tid och speciellt dig eftersom du åter fick upp mitt intresse för testosteronDu har ständig smärta? Får värk / ont av att röra mycket på dig? Du äter väldigt lite kalorier? Du fastar?
Kanske har du beskrivit det tidigare i tråden -men vad äter du i ditt ätfönster? Vad och hur mycket dricker du under dagarna? Äter du medicin?
Du svarar bara på det du vill så klart

Just nu har jag inte smärta så farligt. All smärta försvinner när jag äter lite kortison, men nu har läkarna bestämt att jag inte får äta det längre. Jag var ett år utan innan och det som blev var att jag fick väldigt ont av att motionera. Och senor och muskelfästen "fastnade" liksom. Kan inte beskriva det på något annat sätt. Om jag satt still i 30 min (sitter alltid skräddare) så var jag tvungen att räta ut benen LÅNGSAMT. Och första stegen efter det så bär inte benen riktigt, utan jag måste fördela vikten med händerna på skrivbordet, annars viker sig benen. Detta gör inte jätteont om jag gör rätt. Försöker jag tvinga benen att räta ut sig fort så gör det så ont att jag inte vet vad jag heter typ, men smärtan går över fort så det är inte ett jätteproblem eftersom det är lätt att undvika. Jag har provat att räta ut benen med hjälp av armarna och det gör ingen skillnad, det gör lika ont oavsett om det är benen eller armarna som gör själva jobbet.

Motionerar jag så värker det och jag blir ännu stelare. Cykling är värst, det går verkligen inte.

Detta blir värre och värre ju längre jag är utan kortisonet. Jag var utan ett år och blev värre och värre i kroppen. Inga skador läker när jag är utan kortison, så överanstränger jag en muskel eller nåt så har jag ont där sen. Det läker inte, med kortison så tar det 2 dagar så är det läkt och kroppsdelen fungerar felfritt igen. Smärtan försvinner i hela kroppen DIREKT. Och då äter jag den typen av kortison som är mycket likt det kroppsegna och äter extremt liten dos. Jag äter inte kortison nu och har varit utan 1,5 månad ungefär och känner redan tydligt av effekten av det tyvärr.

Blodsockret har blivit lite bättre när jag får testosteron iaf, det känns jämnare, innan var det upp o ner som en jojjo.

Jag fastar ca 2 dagar/vecka. De dagarna är det te till frukost, varma koppen till lunch, äpple som mellanmål och varma koppen till middag. Gurka med örtsalt till kvällsmat. Ibland lägger jag till kokt ägg till varma koppen om jag är riktigt hungrig.
Övriga dagar så äter jag mest vegetariskt, alltid mat lagad från grunden, aldrig färdigmat. Pizza kan det bli 1 gång/månad som mest, och då tar det oftast 3-4 måltider för mig att äta upp min. Godis/chips ätes inför och på tentor. Jag behöver äta socker konstant för att hålla det där riktigt bra fokuset som man behöver på en tenta.

Men vad jag faktiskt äter, ja... Det är väldigt mycket olika saker. Sambon lagar det mesta av maten. Vi har aldrig vispgrädde i maten, ofta en bas på krossade tomater eller nåt sånt om det är en gryta. Han är smal som en pinne och äter minst dubbelt så mycket som mig.

Medicinerna jag äter är pravidel mot högt prolaktin, cetirizin mot allergi och så smörjer jag in mig med testosteronkräm såklart med. Tar B och D vitamin varje dag, samt magnesium då jag har problem med att jag får kramp ibland.

 

[Thaliaste]

Jag tror inte att endokrinologen har lösningen. Jag tror inte att någon har en lösning. Utan jag tror att det är såhär min kropp är, och kanske alltid har varit. Men att jag förr har lyckats hålla mig smal genom att gå 1-2 mil på jobbet, bära ved, rida och sköta stallet. Nu gör jag ju inget av dessa saker. Då går jag upp i vikt, och det rejält.

Lösningar brukar aldrig hittas på mina problem och mitt förtroende för vården är mindre än noll. Jag kommer trots det ta upp mina problem. Men jag förväntar mig inga lösningar. Det har jag ju aldrig fått hittills.

Jag har inte heller att det finns någon Lösning med stort L för mig heller. Jag fokuserar därför framförallt på det jag kan göra, för det finns ju alltid saker man kan påverka även om det inte ger hela lösningen.

Känner igen det där med att jag tidigare inte hade något problem med att hålla nere vikten (även om just "smal" inte är mitt mål). Men dels tror jag att åldern helt enkelt påverkat både ämnesomsättning och kroppsform för mig (blir mer och mer lik mamma i kroppsform...) och dels har det tagit rätt lång tid att se vilka förändringar jag behöver göra i mitt ät- och drickbeteende för att matcha det. Och så har jag reflekterat över att kulturen kring det har förändrats sedan jag var yngre. Det är en helt annan kaffelatte på bussen, gofika vid så gott som alla besök, burgare och öl mitt i veckan, ett litet glas rosé på balkongen för att solen skiner ju idag, tröstäta och peppäta och jag måste ju testa nya smaken-äta osv osv, idag än förr. Och det har jag ju ryckts med i...det finns så många tillfällen idag då jag skulle kunna äta och dricka gott som jag inte hade förr. T ex när jag var mer i stallet, och åt min medhavda ostmacka till fika.

 

[gulan]

Just nu har jag inte smärta så farligt. All smärta försvinner när jag äter lite kortison, men nu har läkarna bestämt att jag inte får äta det längre. Jag var ett år utan innan och det som blev var att jag fick väldigt ont av att motionera. Och senor och muskelfästen "fastnade" liksom. Kan inte beskriva det på något annat sätt. Om jag satt still i 30 min (sitter alltid skräddare) så var jag tvungen att räta ut benen LÅNGSAMT. Och första stegen efter det så bär inte benen riktigt, utan jag måste fördela vikten med händerna på skrivbordet, annars viker sig benen. Detta gör inte jätteont om jag gör rätt. Försöker jag tvinga benen att räta ut sig fort så gör det så ont att jag inte vet vad jag heter typ, men smärtan går över fort så det är inte ett jätteproblem eftersom det är lätt att undvika. Jag har provat att räta ut benen med hjälp av armarna och det gör ingen skillnad, det gör lika ont oavsett om det är benen eller armarna som gör själva jobbet.

Motionerar jag så värker det och jag blir ännu stelare. Cykling är värst, det går verkligen inte.

Detta blir värre och värre ju längre jag är utan kortisonet. Jag var utan ett år och blev värre och värre i kroppen. Inga skador läker när jag är utan kortison, så överanstränger jag en muskel eller nåt så har jag ont där sen. Det läker inte, med kortison så tar det 2 dagar så är det läkt och kroppsdelen fungerar felfritt igen. Smärtan försvinner i hela kroppen DIREKT. Och då äter jag den typen av kortison som är mycket likt det kroppsegna och äter extremt liten dos. Jag äter inte kortison nu och har varit utan 1,5 månad ungefär och känner redan tydligt av effekten av det tyvärr.

Blodsockret har blivit lite bättre när jag får testosteron iaf, det känns jämnare, innan var det upp o ner som en jojjo.

Jag fastar ca 2 dagar/vecka. De dagarna är det te till frukost, varma koppen till lunch, äpple som mellanmål och varma koppen till middag. Gurka med örtsalt till kvällsmat. Ibland lägger jag till kokt ägg till varma koppen om jag är riktigt hungrig.
Övriga dagar så äter jag mest vegetariskt, alltid mat lagad från grunden, aldrig färdigmat. Pizza kan det bli 1 gång/månad som mest, och då tar det oftast 3-4 måltider för mig att äta upp min. Godis/chips ätes inför och på tentor. Jag behöver äta socker konstant för att hålla det där riktigt bra fokuset som man behöver på en tenta.

Men vad jag faktiskt äter, ja... Det är väldigt mycket olika saker. Sambon lagar det mesta av maten. Vi har aldrig vispgrädde i maten, ofta en bas på krossade tomater eller nåt sånt om det är en gryta. Han är smal som en pinne och äter minst dubbelt så mycket som mig.

Medicinerna jag äter är pravidel mot högt prolaktin, cetirizin mot allergi och så smörjer jag in mig med testosteronkräm såklart med. Tar B och D vitamin varje dag, samt magnesium då jag har problem med att jag får kramp ibland.

Ja cortison är ett dunderläkemedel -men det bota just inget.