Vilken ras drömmer du om i smyg?

[Otherside]

Den korta livstiden har ju att göra med sjukdomar som uppstår under tiden så att säga, de dör inte knall och fall från ingenting. Jag förstår att det inte var riktigt så du menade, men cancer, magomvridning, hjärt och ledsjukdomar är vanligt och kan drabba dem när som helst. Det är inte nödvändigtvis någonting som kommer med åldern.

On a good note hade vi länge en fantastisk tik som bodde här i byn och blev tretton år gammal (hon var tretton sista gången jag såg henne i alla fall) och hon var inte mer skröpplig än någon annan stor hund i samma ålder. Procenten för att få uppleva det är alldeles för små för mitt arma hjärta bara.

Jag tycker mig se lite av detta även hos Berner Sennen. En hiskeligt poppis ras här i trakterna men de lever sällan mer än 5, 6 år så är de plötsligt borta. Ofta på grund av cancer.

 

[Evenstar]

En gul labbe Eller möjligtvis en golden.
Inte en helt omöjlig dröm, men får vänta några år tills barnen är något större. Då tror jag en aktiv familjehund skulle passa oss rätt bra.

 

[Macaron]

En slädhund typ Siberian Husky eller Alaskan Malamute har varit drömmen ända sedan jag var liten och tiggde och bad att vår första familjehund skulle bli en husky. Men en husky skulle inte trivas med mitt liv, så jag får fortsätta drömma och beundra på avstånd.
Även border collie är något av en dröm, men jag tror att det är /för/ mycket energi för mig.

 

[Emiro]

@mamman & @Nota som briardägare undrar jag förstås varför ni drömmer i smyg och varför ni inte har förverkligat drömmen?

Även jag drömmer i smyg om borzoi och irländsk varghund för de är ju så vackra. Men borzoi går bort för att jag behöver en gårdshund som kan tuffa runt lös och inte är intresserad av att jaga och varghunden väljer jag bort av samma anledningar som redan har nämnts i tråden.

 

[Fisherling]

En ras jag faktiskt fantiserar lite om är Basque Shepherd

 

[Malibu_Stacy]

@mamman & @Nota som briardägare undrar jag förstås varför ni drömmer i smyg och varför ni inte har förverkligat drömmen?

Även jag drömmer i smyg om borzoi och irländsk varghund för de är ju så vackra. Men borzoi går bort för att jag behöver en gårdshund som kan tuffa runt lös och inte är intresserad av att jaga och varghunden väljer jag bort av samma anledningar som redan har nämnts i tråden.

Jag undrade samma men för dom som skrev Whippet. Enklare hund får man nog leta efter Vill springa en liten stund (de är ju kortdistansare) och annars sova under täcket resten av dagen. Snälla och okomplicerade, nöjda med det lilla.

 

[Sel]

Jag tycker mig se lite av detta även hos Berner Sennen. En hiskeligt poppis ras här i trakterna men de lever sällan mer än 5, 6 år så är de plötsligt borta. Ofta på grund av cancer.

Ja, de är ju också ett skräckexempel, och det är så Himla synd! De känns som sådana lagom gårds och familjehundar annars, någonting som skulle passa så himla bra i en friluftsfamilj som inte nödvändigtvis vill hundsporta. Söta som socker dessutom!

 

[fryckan]

Skulle jag bara välja hund efter utseende skulle jag ha Münsterlander men eftersom jag inte jagar vore det ett dåligt val

 

[Tiger tok]

Kom på en till!

Berger Picard, eller en laekenois.

Men, de är så små raser så känns som att det kan bli svårt att hitta ett mentalt stabilt exemplar. Speciellt eftersom att jag vill att hunden isf ska passa till sport och inte utställning. Känner mig inte supersugen på att importera.

Men det är något med den där raggiga, Lufsen-aktiga looken..

 

[Emiro]

Jag undrade samma men för dom som skrev Whippet. Enklare hund får man nog leta efter Vill springa en liten stund (de är ju kortdistansare) och annars sova under täcket resten av dagen. Snälla och okomplicerade, nöjda med det lilla.

Ja, man måste ju motivera när man väljer bort toppenraser!

 

[Scata]

Kom på en till!

Berger Picard, eller en laekenois.

Men, de är så små raser så känns som att det kan bli svårt att hitta ett mentalt stabilt exemplar. Speciellt eftersom att jag vill att hunden isf ska passa till sport och inte utställning. Känner mig inte supersugen på att importera.

Men det är något med den där raggiga, Lufsen-aktiga looken..

Vill du ha tips på en oerhört seriös svensk uppfödare av bruks-Lakke så hör av dig
Men det blir nog inte valpar där förens om ett par år OM tiken blir det hon har tänkt.

 

[Linda_A]

Jag undrade samma men för dom som skrev Whippet. Enklare hund får man nog leta efter Vill springa en liten stund (de är ju kortdistansare) och annars sova under täcket resten av dagen. Snälla och okomplicerade, nöjda med det lilla.

Jag kan inte säga precis samma sak för de som skrivit boxer men backat för hälsan, men måste ändå säga att om man tror att man skulle trivas med en boxer så missar man en härlig ras när man väljer bort dem pga av det. Stora delar av hälsoproblematiken kan man också undvika om man är noga med valet av uppfödare. Men inte cancerrisken, det går inte att sticka under stol med det.

Om jag har någon ras jag drömmer om i smyg är det främst baserat på utseende. Beaglen är ju helt otroligt jättesöt (men jag jagar inte och gillar inte hundar som skäller) och gillar även vissa spetsar (men jagar inte, håller inte på med drag och gillar inte hundar som skäller), urhundar som faraohund (vill kunna ha hunden lös och skulle nog inte klicka med en sval och värdig hund) och en del av de smidigare molosservarianterna som cane corso (men då får jag ändå mycket av utseendet i boxern, plus att den är mer arbetsbar). Skulle vara kul med en ras som går riktigt bra på SKK-utställningar eftersom jag blivit lite utställningsbiten de sista åren, men kan inte tänka mig att skaffa hund enbart för det.

 

[Nota]

@mamman & @Nota som briardägare undrar jag förstås varför ni drömmer i smyg och varför ni inte har förverkligat drömmen?

Även jag drömmer i smyg om borzoi och irländsk varghund för de är ju så vackra. Men borzoi går bort för att jag behöver en gårdshund som kan tuffa runt lös och inte är intresserad av att jaga och varghunden väljer jag bort av samma anledningar som redan har nämnts i tråden.

@mamman & @Nota som briardägare undrar jag förstås varför ni drömmer i smyg och varför ni inte har förverkligat drömmen?

Även jag drömmer i smyg om borzoi och irländsk varghund för de är ju så vackra. Men borzoi går bort för att jag behöver en gårdshund som kan tuffa runt lös och inte är intresserad av att jaga och varghunden väljer jag bort av samma anledningar som redan har nämnts i tråden.

Storleken och pälsen,tar plats och skitar ner med den pälsen

 

[Pilot]

Blå heeler (australian cattledog) så vackra
Har träffat en del i USA och de verkar för tuffa. Det är verkligen drömhunden

Sedan tycker jag grå schäfrar är riktigt granna, och nu är jag faschinerad av vallning och drömmer om en bc.

 

[BornAgain]

En bekant hade en varghybrid - himla läcker men bortom även hemliga drömmar.

 

[vilde]

En lapphund tror jag skulle passa mig bra om det blir någon mer hund.

 

[Emiro]

Storleken och pälsen,tar plats och skitar ner med den pälsen

Ja, det är svårt att sticka under stolen med att de gör. MEN de fäller inte och är lagom kramstorlek.

 

[Lager]

Finns det någon ras som du drömmer om lite så där i smyg? En ras som du förmodligen aldrig kommer skaffa men ändå inte kan låta bli att fantisera om att ha? Rasen kanske inte alls passar i ditt liv men i fantasin är ju allt möjligt

Själv drömmer jag ibland lite om att ha en flatte. Kroppen pallar inte modell större hund och jag har insett hur enkelt det är med mindre hundar. Ändå kan jag inte låta bli att fantisera om en svart flattehane, om jaktträning som jag inte har någon koll på. Om att köra apportering i vardagen, släppa loss på planen osv.

Komondor. Ascoola hundar! Nu vill jag varken ha boskapsvallare eller en jätterastavovve i soffan. Men fräsiga som tusan är de...

 

[ancan]

Jag drömmer om att åter igen ha en svart riesenschnauzerhane. Men det får stanna vid en dröm då jag inte har förmågan längre att träna o ta hand om en sådan hund. Jag får nöja mig med att jag haft förmånen att ha haft sådana innan i livet.

 

[fashionista]

Drömrasen är en Siberian Husky , men kommer aldrig vilja flytta ut till landet och kunna ge hunden ett drägligt liv så det får förbli en dröm
Vill verkligen verkligen ha en cavapoo (om det nu räknas som ras) och det är väl inte en omöjlighet egentligen, mer än att en hund inte riktigt passar in i livet just nu. Men någon gång i framtiden så!