Vilken soppa!!

Hej på er alla som gett mig råd!

Jag ville bara berätta att jag hittat en, som det känns nu, optimal lösning!
Hästen är sedan i helgen utlämnad till en fodervärd som ska sköta om henne och hennes behandlingar till den 1/8. Därefter får hon köpa henne till ett mycket reducerat pris om hon vill, som "tack för hjälpen".

Vill hon nu inte köpa henne (eller om hon inte blir frisk iaf) så får jag ta hem henne och sälja henne härifrån.
Men isf har jag ju iaf klarat mig igenom denna tiden när jag inte har någon möjlighet att sköta henne själv och det känns ju jätteskönt! :) Och extra skönt känns det att hon inte bara blir mockad hos och behandlad utan även ompysslad och myst med! :)

Alla er som bara klankat, dömt och klagat har inte bidragit med någonting förutom ännu mer dåligt samvete och er tackar jag INTE.
Men ni som kommit med konkreta förslag är jag evigt tacksam! Särskilt till dig som pm:ade mig med förslag på fodervärd! :bow: Det hade jag aldrig hittat så snabbt och smidigt annars. Nu hoppas jag bara att allt fungerar mellan dem också.

Mitt andra alternativ hade varit lösdrift under en tid som en annan av er föreslog.

mvh, cranberry
 
Bra att det har ordnat sig!

Jag har läst alla inlägg men ej skrivit något själv (det klarade andra så bra så, både positivt och negativt).

Har själv varit i en situation med en halt häst och absolut inga pengar. Fick dock en jättebra fodervärd, "ängel" till min halta häst.

Lycka till med bebbarna och fodervärden!
 
Tackar!
Det känns jätteskönt att det löst sig så bra!

/cranberry
 
Visst, jag förstår din situation ...MEN hur tänker man när man ber om att få hästen utdömd utan ens ha försökt behandla.. Trodde folk värderade sina vänner lite högre än så..

Finns det ingen annan lösning?
jag hoppas verkligen det..
 
Håller tummarna för att allt går bra med hästen och ännu mera tummar och tår för dina tvillingar! :D
 
Kanske är dags för dig att komma ner på jorden ett tag. Jag förstår att du har en helt annan syn på livet i allmänhet än vad jag har men jag gör ett försök.
Jag förstår inte hur du kan jämföra avrättning av en människa (mord) med att slakta en häst. Vi slaktar djur varje dag för att äta dem. Jag antar att du är vegan men iaf jag äter kött och har inga problem med det.
Ang hästen så har Cranberry upprepade gånger skrivit att hon ska ha tvillingar och får svårt att sköta hästen. Hon har sedan förklarat att hästen kanske aldrig blir helt återställd och att hon är rädd att den inte ska få det bra om hon säljer den till vem som helst. När det gäller pengarna så har ju hästen både ett känslomässigtvärde och ett ekonomiskt. Om man nu ska ha barn och dessutom två samtidigt så borde det inte vara så svårt att inse att man vill ge barnen ett så bra liv så möjligt. Om nu detta innebär att man inte har råd att ha kvar sin sjuka häst så tycker jag verkligen att Cranberry gör rätt om hon skulle välja att ta bort hästen. Det innbär ju att hon tar ansvar för det djur hon har skaffat och att hon dessutom bryr sig om dess välbefinnande (dvs hon vill vara säker på att den inte får det dåligt).
Hon har även skrivit att hon tycker om sin häst.
Vad jag inte förstår är ditt inlägg. Vart vill du komma?
Inse att livet inte är så enkelt som du tror, en häst är inte allt, ibland är pengar viktigare.

Lycka till Cranberry!!! :)
 
Inse att livet inte är så enkelt som du tror, en häst är inte allt, ibland är pengar viktigare.

Tja, det beror på hur man värderar saker i livet :smirk:

En del sätter pengarna högst på listan, andra sätter sina djurs liv där.

Som vi antagligen sett i denna tråd gäller vitt skilda meningar om hur mycket pengar, tid och möda ett liv får kosta.

Smaken... är som baken.
 
Jätteskönt! Grattis! Vad skönt att det löste sig!! Hoppas nu att tottan blir bra oxå. Håller tummarna. Och vore det så illa att hon inte blev det, då har du ju iallfall gett henne en ordentlig chans.

Lycka till m bebbarna oxå, förstås!!
 
Jag står tryggt på jorden, faktiskt med både ben och armar. ;)

Om du läser samtliga inlägg, så ser du att Cranberry och jag är överens, när det gäller sakernas tillstånd, och jag tänker inte gräva mer i det.

Generellt, när det gäller min syn på liv etc, så sätter jag mitt och de minas högst, därefter mina kära djurs, och först därefter okända människors. :o
Tror det fanns en tråd en gång som handlade om: vad/vem skulle du rädda i första hand? En främmande människa eller din häst/hund om båda höll på att drunkna? För mig är inte människan det självklara svaret. *Hukar, för nu kommer väl skiten genom fläkten*.

Jämförelsen du hängt upp dig på, var inte djur kontra människa, utan för att åskådliggöra att argumentet, att djuret inte lider av att bli slaktat, inte håller. Det är alltså inte ett argument för att döda ett djur, som inte levt sitt liv till fullo. Vilket jag alltså anser att sällskapsdjur (=familjemedlem) skall få göra.

Diskussionen har heller inget med vegetarian eller inte att göra. Förstår inte varför du drar upp det? Om jag vore vegan, är mina argument och åsikter värdelösa då? Har jag inte ens rätt att uttala mig?
För din information, äter jag kött mest varje dag, och har heller inga problem med det. Vi har slaktat både nöt, gris och höns här på gården, om det bevisar något. Dom djur som tas fram som blivande mat här, får ett gott liv (om än kortare än det kunde varit) och en lugn död.

Nej, en häst är inte allt, men det är inte pengar heller. Men om det skulle gå så illa, kommer mina pengar att ta slut, innan mina djur gör det.

LIA
 
Förlåt.. läste inte hela tråden..
Skönt att det löst sig!!
 
Blev bara så arg/ledsen när jag läste meningarna om att hästen kommer bli bra efter behandling (om jag uppfattade allt rätt?)... och sen några rader ner .. slakt..?

Men verkligen helt underbart att det löste sig så bra!!
Hoppas att tvillingarna blir hästtjejer/killar iaf=)
 
Jämförelsen du hängt upp dig på, var inte djur kontra människa, utan för att åskådliggöra att argumentet, att djuret inte lider av att bli slaktat, inte håller. Det är alltså inte ett argument för att döda ett djur, som inte levt sitt liv till fullo. Vilket jag alltså anser att sällskapsdjur (=familjemedlem) skall få göra.

Diskussionen har heller inget med vegetarian eller inte att göra. Förstår inte varför du drar upp det? Om jag vore vegan, är mina argument och åsikter värdelösa då? Har jag inte ens rätt att uttala mig?
För din information, äter jag kött mest varje dag, och har heller inga problem med det. Vi har slaktat både nöt, gris och höns här på gården, om det bevisar något. Dom djur som tas fram som blivande mat här, får ett gott liv (om än kortare än det kunde varit) och en lugn död.

Fast om man ska spinna vidare på det där (som är en vanlig uppfattning) så vad är EGENTLIGEN skillnaden för DJURET?

En kossa som föds upp för slakt. Den föds, den går förhoppningsvis på grönbete med mamma. Sen får den äta och vara kviga/tjur tills den är slaktfärdig och då tas den bort.

Eller en häst som hålls som sällskapsdjur/arbetshäst/tävlingshäst och som av en eller annan nledning (strunt i vad, bara det inte är sjukdom/skada) tas bort.

BÅDA har ju haft ett bra djur, INGEN av dem fattar att de ska dö. Och de borde väl egentligen ha samma värde?

Skillnaden finns eg bara i huvudet på människan. Den ska bli mat, den ska inte bli mat. Men det är ju ingen skillnad för DJURET, och jag ser eg ingen moralisk skillnad heller. I båda fallen förkortar vi ett djurs liv och det får inte leva det 'till fullo' som du kallade det.

Varför är eg det ena rätt och det andra fel?

(Sen att månag sällskapsdjur har det MÅNGA gånger bättre än ett livsmedelsproducerande djur kan vi lämna därhän).

Vi födde upp biffkor i 'hemmiljö' när jag var liten. Hade fyra avelskor och en tjur. Sen blev det fyra små sööta kalvar per år. De föddes i april någon gång, stod i stor box med mamma och på våren släpptes de ut på grönbete. Mammorna beteäcktes om (gick med tjur) under betet.

På hösten så stallades djuren in igen (i BOXAR vilket är ovanligt när det gäller nötkreatur) och mammorna hamnade i sina boxar och var dräktiga och mumsade hö och gjorde inget mer än bara var.

De 'avvanda' kalvarna hamnade i en annan stallavdelning (också de i boxar) där de tillbringade vintern med att äta och växa.

Nästa vår så kom det nya kalvar och de, kossorna och tjuren släpptes på grönbete. Fjolårskalvarna släpptes också på bete (ett eget). Sen njöt de av betet tills hösten kom, då skiljdes korna och årskalvarna enligt ovan, och de kalvar som nu var drygt 1½ år gamla fick en bult i huvudet hemma på gårdsplanen och blev kött.

Sådär gick cirkeln hela tiden, föll någon avelskossa ifrån så ersattes den med en ny, yngre förmåga (dock blev de där kossorna jämrans gamla mest allihopa. EN togs bort efter ett livmoderframfall. Vi lyckades häva det men tog henne ur avel när kalven var avvand. En annan ramlade ihop mot stängslet, dog av hög ålder, en dag på sommarbetet. Men i övrigt var det den gamla stammen som år ut och år in producerade nya kalvar tills pappa la ner verksamheten och slaktade ut rubbet).

Vi hade ponnyer också, som i högönsklig välmåga levde tills åldern sa sitt (vid 33 resp 28 år).

MEN, förutom känslomässigt hade det eg inte varit någon skillnad att helt sonika en dag ta hästarna på stallplan och ta bort dem. Ur livskvalitet för djuret etc fanns ingen skillnad. Skillnaden var bara mntal, det där att 'de föds upp för slakt' och 'de är sällskapsdjur'

Men etiskt ser jag INGEN skillnad, ett djurs liv är väl ändå ett djurs liv och det borde vara lika illa att 'förkorta' en biffkos liv som att förkorta en shetlandsponnys liv?

jag är inte ute efter att kritisera, utan jag vill få igång en diskussion och reflektion.

(Alexandra - som förvisso inte äter kött längre men det är enbart av hälsoskäl, och som inte har ett dugg emot uppfödning för slakt, bara djuren har ett bra liv fram till dess. De ska inte sitta i bur eller stå i trånga bås hela sitt (korta) liv fram till slakt)
 
Ako, jag kan köpa det du säger. Att jag var elak i mitt sätt att framföra mina åsikter.
Jag skall försöka och linda in det bättre till nästa gång. Dock är min åsikt densamme, men okej jag är inte sämre än jag kan ändra mig ;)
 
Skall försöka reda ut mina tankegångar. :p

En kossa tillhör dom djur vi har av produktionsskäl, liksom svin, höns etc.
Hundar, katter m fl inkluderande hästen, har vi som sällskapsdjur, även om hästen i viss mån återfinns även i första kategorin. Förenklat, eftersom t ex grisar kan vara nog så sällskapliga.

De senare djuren hamnar i familjen, så att säga. Eller i familjeflocken om man så vill. Med fr a häst och hund har vi ofta ett långtgående samarbete, dvs uppfostran, träning, tävling, rekreation osv. Våra ömsesidiga kopplingar till dessa djur blir emotionellt mycket starkare och djupare.

Såsom sällskapsdjur, är dom tänkta att finnas hos oss människor i hela sina och/eller våra liv, medan produktionsdjurens liv redan från början är tänkta att vara korta och fr a inte olönsamma ekonomiskt.

Så ser jag på det. Krasst, javisst, och inte så lätt att förklara eller försvara. Såsom köttätare måste jag acceptera, att vi föder upp djur för att äta dom, med allt vad det innebär.
Liksom du, anser jag att slakt är OK, "bara djuren har ett bra liv fram till dess. De ska inte sitta i bur eller stå i trånga bås hela sitt (korta) liv fram till slakt".

Dom djur vi fött/föder upp här, får ett så lugnt, fritt och naturligt liv som möjligt, och när det gäller slakten, oftast här hemma, har vi samma krav på lugn och avstressad miljö.

Hästar som levt färdigt, har vi, av flera skäl, tagit till slakteriet, men även där har vi varit med och sett till att slutet varit lugnt. Att avliva och gräva ner på gården, ser jag som slöseri med högkvalitativ råvara.

Själva avlivandet har jag inga problem med. Rätt utfört, vet inte djuret vad som skall hända, även om våra sällskapsdjur nog haft sina aningar, men dom har själva varit inställda på att livet varit slut.

Som en konsekvens av ovanstående resonemang, slaktar jag överskottstupparna när dom är knappt ett år, medan jag skulle lagt alla mina sparade pengar på att ge unghästen ett fullt, långt liv, den unghäst jag var tvungen att slakta för några år sedan.

LIA
 
Vi har nog samma grundinställning och åsikt, vi bara uttrycker den olika. Och är som jag förstår det överens om att det inte finns någon skillnad etiskt och ur djurens synvinkel utan det är 'i människans huvud'.

Jag sätter faktiskt en del av 'sällskapsdjuren' lägre än andra sällskapsdjur. Nu börjar jag väl bli gammal och vek iofs med tanke på att lillkattan är försäkrad tom, men innan har jag haft en betydligt mer osentimental syn på katter än t ex hundar. En katt som blir sjuk eller skadad tas bort och ersätts med en ny. Skulle aldrig fallit mig in att ringa veterinären om katten bröt benet, utan jag ringde jägaren. Hund eller häst däremot hade varit självklart att ringa vet och kämpa för tills det inte gick mer/blev ovärdigt för djuret.

Samtidigt finns det ju människor som sätter sina katter oerhört högt och tycker mitt resonemang var klart barbariskt. Men jag var uppfostrad med 'ladugårdskatter'. De fick komma in, men deras uppgift var i FÖRSTA hand råttjägare och i ANDRA hand sällskapsdjur. Naturligtvis var de sällskapsdjur också och kelades med, älskade högt etc. Men det var 'värre' när hunden eller hästen blev sjuk än katten. På samma sätt så var det fullt 'naturligt' för mig och min bror som barn att katthonan (det här är landet, ingen kastrerade) fick ungar med jämna mellanrum och jag och bror fick välja ut varsin. De andra försvann en efter en nattetid under de första veckorna. De två vi valt ut blev kvar och fick nya hem när de var avvanda (de där kattungarna som försvann togs ut i skogen och sköts). Det var liksom så det var och inget vi sörjde över direkt.

På samma sätt så borstade vi ju kalvarna, döpte dem (de hette de mest innovativa saker ibland *s*) och ledde runt dem. tror till och med vi red in någon kviga nåt år. Men sen slaktades de och så vard et med det och vi kunde skämta vid middagsbordet om att "Rosa var väldigt god".

Så egentligen, hade vi matas med samma syn på hästar hade det ju eg varit den naturligaste sak i världen att vi hade hästarna ett tag, och sen slaktades de och åts upp och vi fick rida ett tag och borsta, älska, träna, pyssla och pussa på en annan häst - ett tag..

Jag äter inte kött nu av hälsoskäl, men när jag åt kött så tillhörde hästköt på macka mina favoriter. När jag slaktade gammelstoet (på slakteri) så införde jag dock ett halvårs hästköttsätarförbud i resten av familjen. De fick äta hur mkt hästkött de ville eg men då fick de inte ta hem det och inte tala om det fr mig. Att främmande människor åt min häst var helt okej, men inte att någon familjemedlem omedvetet skulle det. Och jag har inga problem med om hästar skulle födas upp enkom för kött, men JAG kan inte äta upp MINA. Just för jag inte skaffat dem för att äta upp.

Men just för det där med att de inte förstår vad som ska hända etc så har jag faktiskt inte problem med att ANDRA slaktar sina friska hästar. Oavsett vad för anledning det fnns bakom. Men JAG skulle inte kunna slakta MINA så, men har inte problem med saken i sig, just för det ur hästens synpunkt inte 'spelar roll' (De har inte det medvetandet)
 

Liknande trådar

Hästvård Snälla hjälp mig att stilla mina tankar genom att bara dela med er av erfarenheter. Jag vill ha lite hopp eller en hand att hålla i...
2
Svar
23
· Visningar
1 634
Senast: Sirap
·
Hästvård I juni upptäcktes en svullnad i vänster frambenets skenben. Svullnaden fortgick trots kyla, bandagering och sjukhage och en smygande...
Svar
4
· Visningar
917
Senast: Cattis_E
·
  • Artikel
Dagbok Det ligger snö utanför. Allt jag tänkt göra ute har fått skjutas på tills det blir bättre väder. Det enda jag kan komma på att göra ute...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
8 326
Senast: ameo
·
Hästvård Jag har en skimmel hemma, och som de flesta andra skimlar har hon knutor. Jag har mest hanterat det enligt modellen att hålla koll så...
5 6 7
Svar
125
· Visningar
8 254

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Diarré
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp