Vilken soppa!!

[AnnaKarinA]

Det är väl inget konstigt att man blir chockad om vet upptäcker att ens häst är halt utan att man märkt det? Jag hade min häst i nästan sju år, red in henne själv. I oktober visade sig att hon var halt pga kotledsinflammation, varken jag, min instruktör eller vet såg ngn hälta innan hon böjdes. Hon vann en LB dressyr när hon var halt!!! Så de behöver faktiskt inte visa så mycket.

 

[cranberry]

Det känns ju verkligen för jäkligt! Just att man inte märkt det..
Jag red henne själv fram till jul utan att känna något, var hos tränare utan att hon såg det (hoppträning, då borde det ju synas??!!) och jag har även köparen som givetvis tittar extra noga efter fel, jag stod ijämte och tyckte att hon inte gått så fint på länge. Köparen visade videon för sin tränare... det är ju många som missat det.
FÖRHOPPNINGSVIS är det ju så att hon nyss har fått inflammationerna, typ på sista provridningen.
Men jag känner mig givetvis usel som ryttare, jag brukar vara snabb med att känna det, snabbare än jag ser det. Trodde jag.

Och till arga snus:
Jag har skrivit det mesta i mina andra inlägg, om planering och så ifall du vill läsa.
Ang. att det finns en andra part i det här som ska hoppa in och ta över så kan jag berätta att sambon är allergisk och inte kan.

Men jag skulle gärna höra konkret hur du hade löst det? Det vore mer intressant än rena idiotförklaringar.

mvh, cranberry

 

[snus]

Det där anser jag är rent skitsnack att hästen inte skulle fatta det. Då skall du nog läsa på lite mer om hästar och deras känslor.
Ja, det är precis så jag menar sen finns det alltid undantag.. men detta är inget undantag. Hon väntar tvillingar och har en skadad häst de kan man planera bättre anser jag. Sen att ta bort en häst för mattes skull är INTE barmhätighet för hästen det är ren och skär egoism.

 

[kopparberg]

Det beror ju på varför man dömer ut hästen om det är hemskt eller inte.

En sjuk häst som inte kommer kunna leva ett drägligt liv är i mina ögon helt ok att döma ut.

Men jag anser det INTE ok att döma ut hästar för att man inte har tid att vänta om prognosen är god, utan hellre vill ha försäkringspengarna.

Och HUR de bär sig åt som får veterinärer att döma ut hästar för småskador, det har jag ingen aning om?!
Men jag vet i allafall en som genom åren fått X antal hästar slaktade, som det inte var några som helst fel på!
Tumme med veterinären tro?
Sådana människor är ju de som gör de omöjligt höga premierna för oss skötsamma tyvärr...

 

[LIA]

Och HÄSTEN har ingen aning om begreppet med mänsklighet, om liv och död elelr något annat. Den lider INTE av att tas bort, det är matte som lider och tar hon bort är det juf ör HÄSTENS bästa.

Tänk, jag vet inte om man skall skratta eller gråta, när jag läser sånt här som du och Lill-sis skriver!? Hur tänker man, om man inte inser, att hästen har en rätt till sitt liv?

Att hästen inte lider av själva dödandet, är en sak för sig, men det är väl inte det vi talar om? En människa lider heller inte av ett skott i pannan. Man dör bara! Ändå kommer väl ingen på tanken att ha det som argument, att avliva folk, som lösning på problem?

Hur du sen får ihop att "matte lider och tar hon bort", är det ju för hästens bästa, övergår mitt förstånd. Det skulle alltså vara i hästens intresse att bli slaktad bara för att matte har problem??
Kan du försöka förklara det här?

När jag nu är igång och härjar, vill jag också säga att jag blev heligt förbannad över Cranberrys första inlägg, och fr a meningen: "Prognosen är god, hon kommer fungera som rid och tävlingshäst igen, och veterinären vägrar döma ut hästen även om jag faktiskt rakt ut bad om det. (elakt? -ja, kanske, men i denna situationen.. )".
Nu har hon ju i efterhand modifierat och försökt släta över, men faktum kvarstår: Hon slaktar hästen, om hon kan tjäna pengar på det och för att slippa besvär! INTE för att hästens liv är slut!

Nej, jag förstår inte hur man resonerar. För några år sedan la jag ner massor av energi och var beredd att satsa hela mitt sparkapital och lite till för att rädda min unghäst, men det gick ändå inte. Kämpade dels för att jag älskade hästen, och dels för att han hade ett liv att få leva.
Ett sportredskap kasserar man, när man lessnat på det. Är det så ni ser på era hästar?
Som sagt, jag förstår inte!

LIA

 

[snus]

Äntligen någon som fattat vad jag själv tycker.

 

[Alexandra_W]

Att hästen inte lider av själva dödandet, är en sak för sig, men det är väl inte det vi talar om? En människa lider heller inte av ett skott i pannan. Man dör bara! Ändå kommer väl ingen på tanken att ha det som argument, att avliva folk, som lösning på problem?

Om jag inte VET att onsdag klockan 14 ska jag få ett skott i pannan så lider jag inte ett jävla dugg. Jag lallar påväg ner till stallet, det säger PANG och jag är borta utan att ha hunnit fatta ett smack.

Samma sak om jag är hos doktorn för att ta en vaccinationsspruta, men istället får jag en överdos morfin. Ena sekunden satt jag där i lugn och ro och fick min vaccinationsspruta och i nästa sekund är jag borta. Jag dog lycklig, orädd och led inte en sekund för jag hade ingen aning om vad somskomma skall.

Och HÄSTARNA har ingen aning om att de ska tas bort (om du inte kör till slakteri, mer om det sen) utan de är glada och nästa stund så BORTA.

Jag har tagit bort häst på slakteri 2001. Jag hade som krav att blev hon minsta orolig eller tvekade minsta så ksulle jag lasta och åka hem och ta bort henne hemma. Hon hade dock varit mycket på gården där slakteriet låg förr etc.

Så jag lastade, åkte iväg de 1.5 milen och lastade ur. Hästen jätteglad, det måste vara KURS elelr något på gång, jippiee!

Vi promenerade i omgivningarna ett tag och skulle sen gå in. Hon följde mig på slakt grimskaft, inget annat än positivt nyfiken.

När vi kom till rummet där hon skulle avlivas ligger det en annan häst där, flådd, och det stinker blod. Jag tvärnitde i dörren och tänkte "HELVETE!". jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Då puttar hästen mig i ryggen och går in i rummet. Helt lugn. Tittade sig omkring, nosade på den döda hästen och ställer sig helt lugn.

Där och då VISSTE hon att hon skulle dö, det tvivlar jag inte en sekund på. Men det var OKEJ för henne. Hon visste och hon var lugn. (Hon togs bort för hon vantrivdes av att bara vara hagpensionär och annat höll hon inte förr).

Vapnet sattes mot pannan, hon vred på huvudet och tittade en sista gång på hästen som låg där, stod sen med huvudet rakt fram, på slakt grimskaft och med ett kulvapen mot pannan. Sen small det och hon var borta.

Jag var där, jag var med och jag VET att hon var fullständigt lugn och inte minsta rädsla eller ångest in id et sista.

Nästa häst åkte ett drygt år senare, en tvåårig unghäst. Svårt sjuk och led verkligen sista dagarna.

Hon leddes ur sin box, ut på gräsmattan, tog en tugga gräs, hälsade nyfiket på slaktkillen som kliade henne och pratade med henne. Sen stod hon där helt lugnt, bulten sattes mot pannan och killen kliade henne med andra handen, jag höll i grimskaftet (löst) och stod etts teg därifrån. Killen småpratade om ditt och datt och mitt i en ming tryckte han av och hästen var borta.

Så skippa jämförelsen med människor, djur kan INTE förstår att "den här sprutan är dödande" eller "om två veckor kommer jag att dö". Däremot kan de ha dödsångest när de inser vad som skall ske, därför är det vårt ansvar att se till att de inte får det.

valacken kommer tas bort med spruta när den dagen kommer. Han står och sover när man sprutar och sätter permanentkanyler etc.

Så den dag han ska tas bort så är det ännu en veterinärundersökning i hans värld, något som inte oroar honom alls. Sen är han borta, utan att ha fattat vad som hände!

 

[Humelibumlan]

Ser du livet genom ett rosa skimmer?
Åter igen hoppar du upp på en pidestal och moraliserar och kastar dynga!

För inte så längesen var du inne på att slakta min häst... som är en helt frisk ung häst med hela livet framför sig.. och som har en mycket godare prognos, än en häst med pålagringar i båda kotorna fram!
En häst med pålagringar är ingen frisk häst, utan en häst som antagligen kommer gå sönder om den tränas för hårt.. Alltså en prommenad häst! Om man ska säjla en prommenad häst gäller det att hitta rätt ägare.. och Om du läser 2 andra trådar (under Juridik tror jag) kan du se vad männsikors "goda" vilja kan ställa till med och även om man tror att man hittat rätt ägare, som förstår hästens skada osv... finns det inget som säger att man gjort det..

För några år sedan la jag ner massor av energi och var beredd att satsa hela mitt sparkapital och lite till för att rädda min unghäst, men det gick ändå inte.

Det finns ju ingenting som säger at du i och med det inte endast ökade och förlängde hästens lidande... Så egoist kan man vara åt båda hållen!

F:ö hänvisar jag till Alexandras inlägg eftersom hon tar upp det jag vill säga...

 

[LIA]

Jag kan sätta ett pannskott från långt håll, utan minsta risk att vederbörande vet vad som komma skall. Äh, nu börjar jag bli morbid.

Poängen är, att du helt och hållet missuppfattat, vad jag skrev och vad jag ville få fram.
Förstår du verkligen inte, vad den här meningen betyder? "Att hästen inte lider av själva dödandet, är en sak för sig, men det är väl inte det vi talar om?"
Det är INTE det saken gäller!!! Vi talar om hästens rätt till sitt liv!
Läs mitt förra inlägg en gång till.

LIA

PS! Även jag har varit med om att ta bort hästar på slakterier, egna och andras, och det har varje gång varit lugnt och fridfullt. Dom hästarna har levt sina liv fullt ut, så långt som dom kunnat. Anledningarna till slakt har aldrig varit ekonomiska eller bekvämlighet, utan fysiska. DS

 

[Alexandra_W]

Svar till:
--------------------------------------------------------------------------------

För några år sedan la jag ner massor av energi och var beredd att satsa hela mitt sparkapital och lite till för att rädda min unghäst, men det gick ändå inte.


--------------------------------------------------------------------------------


Det finns ju ingenting som säger at du i och med det inte endast ökade och förlängde hästens lidande... Så egoist kan man vara åt båda hållen!

DÄR sa du något himla bra! Man kan driva det för långt åt 'andra' hållet med, och in absurdum försöka hålla hästen i livet!

Jag slogs med allt jag hade för min unghäst 2002. veterinärerna med.

Dock kom jag till ett läge där hästen inte hade en klar prognos, men allt pekade på en och samma diagnos, och prognosen för den var nattsvart. Det fanns en minimal chans att hon kunde fungera i framtiden, men det innebar då stall dygnet runt och bara ridas i ridhus från mars - oktober. Vi kämpade dock på frenetiskt sålänge vi inte hade den diagnosen spikad. Dock blev hästen sämre dag för dag och det var som att sila mygg och svälja kameler.

Jag stod iaf vid ett vägskäl. Endera gav vi upp och lät hästen slippa mer, eller så skickade jag henne med djurambulansen till Ultuna så de fick lägga in henne för intensivvård och dessutom ta plågsamma tester för att komma ett steg närmare lösningen.

I stallet stod en lovande, fin och älskvärd tvååring som hästifierade så mycket drömmar och förväntningar. Som höll modet uppe och tålmodigt och utan att vara annat än änglalik stod ut med alla undersökning, alls märta och konvalescensen, men som såg ut som 100 år gammal på ögonen. Så trött, så oändligt trött. Hade jag bett henne om det hade hon kämpat lite till, men jag kunde inte be henne om det. Jag kunde inte begära det av henne som 'tack' för hennes enorma välviljaoch älskvärdhet.

Det fanns ingen tvekan i mitt beslut, inte då och aldrig sen. Hon fick åka. Både klinikvet, DV och försäkringsbolagets vet förstod till fullo och stödde till fullo mitt beslut (men hade stöttat mig åt andra hållet med) och Tussan fick somna in.

Jag saknar henne fortfarande så det gör ont, varenda dag året om. JAG hade rent egoistiskt kunnat ge mitt liv för att hon skulle bli frisk, men prognosen vr inte god och ffa så kunde jag inte 'be' henne om det. Jag var tvungen att se till HENNES bästa, och det var att somna. Och det var fan i mig det svåraste jag gjort, kommer bara toppas av att släppa taget om valacken och låte honom gå.. För HANS skull. Jag skulle kämpa in absurdum för honom om det bara handlade om vad JAG vill. Men ska jag utsätta honom för hur mycket som helst, ska jag låta en arbetsnarkoman tråka och deppa sig igenom konvalescens på konvalescens för att JAG vill det? Han kanske blir bra, javisst - med vad var PRISET för det?

 

[Alexandra_W]

Vi talar om hästens rätt till sitt liv!
Läs mitt förra inlägg en gång till.

Jag har redan besvarat det, men vi tar det igen.

HÄSTEN har ingen begreppsuppfattning om 'rätt till liv' eller 'liv och död in futurum'.

Och jag hävdar att hästar har RÄTT till att tas om hand, att INTE riskera att hamna som en vandringspokal elelr på slaktbilen till Italien, att INTE ridas när de har ont, att ALLTID få veterinärvård när de behöver det etc.

Kan man erbjuda det så ska hästen SJÄLVKLART leva. Men man ska vara SÄKER..

Kan man INTE erbjuda det så är det INTE en dålig lösning att låta hästen somna.

Och i trådskrivarens fall så är det en häst med pålagringar bägge fram. Dvs den komemr aldrig blir en frisk, normal häst utan man måste alltid ta hänsyn till detta, risken finns den rids halt igen men det inte upptäcks i ti (okunskap, snäll häst som försöker ändå och inte säger ifrån etc), och varför är det då nödvändigtvis bättre att skicka den till ett okänt öde (sälja) än att veta att den haft ett bra liv och det slutade lugnt och odramatiskt och hästen behövde inte lida en minut mer än nödvändigt?

 

[LIA]

Vet inte om du skall bevärdigas med ett svar?

Du kan kanske återge hela tråden kring din häst, om du nu skall ta upp ovidkommande trådar. Men då blir det ju inte så lätt att svärta ner folk?

Vad gäller Cranberrys häst, tycker jag du skall läsa hennes första inlägg.

Det finns ju ingenting som säger at du i och med det inte endast ökade och förlängde hästens lidande... Så egoist kan man vara åt båda hållen!

Om du nu inte förstod det, så blev det ingen behandling, eftersom det inte gick att bota hästen! Men jag undersökte alla utvägar!

LIA

 

[LIA]

Hästen HAR en rätt till sitt liv, oavsett dess inteligensnivå och förståelsekapacitet. ALLA djur har den rätten, även om mygg och bromsar ligger risigt till.

I övrigt tycker jag du skall läsa förstainlägget igen, när du påstår:

Och i trådskrivarens fall så är det en häst med pålagringar bägge fram. Dvs den komemr aldrig blir en frisk, normal häst utan man måste alltid ta hänsyn till detta, risken finns den rids halt igen men det inte upptäcks i ti (

eftersom det där står: "Hon har också pålagringar på båda kotorna, de är gamla och "utläkta" och ska inte ha någon betydelse enligt vet."

Skall vi gå på det, eller?

Och jag hävdar att hästar har RÄTT till att tas om hand, att INTE riskera att hamna som en vandringspokal elelr på slaktbilen till Italien,

Jag instämmer givetvis, men skall vi slakta alla hästar i st f att låta dom byta ägare? Plötsligt lade alla uppfödare ner verksamheten!

LIA

 

[cranberry]

Om du läser mitt svar till kopparberg så har jag där förklarat hur det gick till på kliniken, i vilken ordning saker hände. Visst kunde jag redan i originalinlägget skrivit utförligare hur vår 5 timmar långa hältutredning gick till, men jag tror inte många orkat läsa då..? Men nu i efterhand med alla missförstånd och påhopp så skulle jag nog gjort det!
Jag förklarade även i samma svar att jag tidigare lagt ner mycket tid och pengar på en liknande situation där jag själv anser att jag handlade fel som försökte ha kvar hästen till varje pris alldeles för länge.

Som jag skrivit kan jag inte själv sköta henne. Det är det som är det största problemet här!
Det är som sagt är inget alternativ att skänka eller sälja för billigt.

Anledning? Om jag säljer följer försäkringen med, men bara till köpbeloppet, vilket innebär att inte många kommer kunna/vilja färdigbehandla en oförsäkrad häst. Kvar på behandlingen är enligt mina uträkningar ca 12 000 kr (varav försäkringen tar 80% ifall hon är försäkrad), villket innebär att hon måste säljas (=vara försäkrad i) minst 22 000 för att klara behandling inom försäkringen.
Och vem ger det för en sjuk häst?

Jag har ringt runt till köparen jag hade, och till alla andra intressenter jag hade på listan. Samtliga har i princip skrattat mig i ansiktet.. Några har erbjudit sig att ta henne gratis eller för ett par tusen och låta henne "vila av sig inflammationen".

Det har under trådens gång kommit lösningar, vilket gjort att saken förändrats. Jag har exvis provisoriskt löst skötseln (med 4 vänners hjälp) fram till juni, därefter sommarbete till augusti vilket jag bör klara hjälpligt själv. Men det är inte optimalt då alla 4 redan har häst och alltså inte tid mer än till att göra det viktigaste. Återstår då att hoppas att jag kan borsta och pyssla det mesta av tiden iaf.. + klinikbesöken då, som jag inte löst vem som ska sköta de sista två än.

Jag ska nu försöka få ut hästen på foder för att kunna ha kontroll över behandlingar och rehabiliterin. Det är en lösning jag skrivit tidigt att jag inte tycker om, men det verkar vara enda vettiga lösningen.

/cranberry

ps. väntar fortfarande på om snus har något bra förslag på hur jag kan tänkas lösa det?? jag har ju sett att du varit inne, läst och skrivit? Men mina inlägg kanske selekteras bort av ditt öga?? ds

 

[cranberry]

eftersom det där står: "Hon har också pålagringar på båda kotorna, de är gamla och "utläkta" och ska inte ha någon betydelse enligt vet."

Skall vi gå på det, eller?

Vad då gå på det?

 

[kopparberg]

Precis som du skriver, så är människan det enda djuret som är rädd för döden.
En häst är ju rädd för SMÄRTA och OBEHAG, men aldrig rädd för att dö.

Har ju sett i särklass många fler hästar som varit hysteriska när de ska lastas i kärra, än jag sett sådana som varit hysteriska när de ska slaktas...

 

[LIA]

Det blev kanske lite kryptiskt, men om du läser både Alexandras och mitt inlägg, så är det lättare att förstå. För att göra det ännu lättare, så ligger betoningen så här: Skall vi GÅ på det? Dvs, skall vi rätta oss efter, vad vet har sagt via dig (eller hitta på själva)?

Jag ska nu försöka få ut hästen på foder för att kunna ha kontroll över behandlingar och rehabiliterin. Det är en lösning jag skrivit tidigt att jag inte tycker om, men det verkar vara enda vettiga lösningen.

Jag önskar dig all lycka i det försöket.

LIA

 

[istapp]

Ojojoj ren hysteri häromkring!

Jag har bara EN fråga till er allihopa som jag ber er begrunda:

Är det överhuvudtaget någon av er som har orkat ta reda på om HÄSTEN förstår vad slakt innebär? Om den vill det? Har ni frågat hästen? Och vad svarade den då?

Tills vi lär oss att tala med djuren på ett obestridligt sätt, tycker jag att man kan klara sig utan alltför självklara kommentarer inom detta ämne - du TROR, men du VET INTE! Obs! Skillnad!

(snälla beakta hästen i denna diskussion och ingenting om andra, svårare fall och obotliga hästar - denna har ju rejält stor chans att bli funktionell igen)

Och om vi nu ska förmänskliga hästen såhär mycket, så är ytterligare en fråga berättigad:
Skulle du döda din bästa kompis om hon var helt frisk? Nej.
Skulle du döda din bästa kompis om hon var sjukskriven och under rehabilitering? Nej.
Skulle du döda din kompis om hon uppriktigt bad om det? Ja.

Anser du att din relation till hästen är såpass tight att ni kan kalla er för kompisar? Eller faller den inom ramen för slit & Slängprylar? Alla ser ju olika på sin relation till hästen, så jag måste fråga först och ev. kritisera sedan. Så, för att sluta cirkeln - har din hästkompis bett att få dö, eller lider så mycket att det barmhärtigaste du kan göra är att hjälpa den med ett pannskott?

Till LIA & Snus: Jag fattar precis vad ni menar...

 

[Svensson]

Normalt brukar jag tycka att du är jätteförnuftig och skriver mycket bra inlägg, men här måste jag reagera! Om det är som du säger borde du också kunna rättfärdiga avlivandet av föräldrarlösa bebisar, handikappade och senildementa pensionärer, som inte vet vad som komma skall. Kanske en drastisk jämförelse, men om du grundar rättfärdigandet av avlivandet på att de inte vet att de skall dö, så kan väldigt mycket dödande rättfärdigas. Låt gå för att det kan finnas ett särskilt människovärde, men människovärdet i sig implicerar dock inte att vi människor får sätta oss över andra varelsers rätt till sina liv och välmående.

Om en människa skall sätta sig över ett djurs rätt till sitt liv bör det (enligt min mening) vara för att djuret anses lida mer än vad det trivs med sitt liv.

 

[Alexandra_W]

men om du grundar rättfärdigandet av avlivandet på att de inte vet att de skall dö, så kan väldigt mycket dödande rättfärdigas. Låt gå för att det kan finnas ett särskilt människovärde, men människovärdet i sig implicerar dock inte att vi människor får sätta oss över andra varelsers rätt till sina liv och välmående.

Nu kommer jag få en hel massa fanatiker efter mig, men jag ska vara helt ärlig:

Jag sätter en MÄNNISKAS liv före ett DJURS. Inte så att jag vill att någon människa eller något djur ska behöva dö, vara sjukt eller lida etc.

Men om någon tvingar mig att välja mellan en människa och en häst är valet enkelt. Människan.

Om någon tvingar mig välja mellan en massmördares liv och min valacks liv så ber jag att få framföra mina kondoleanser till massmördarens anhöriga dock.

Och, människan har genom tämjandet av djuret (oavsett art) satt sig över dess och ansett sig ha suveränitet gentemot djuret. Rätt eller fel kan diskuteras men vi har gjort det.

Och jag tycker att kan vi GARANTERA en häst ett bra liv ska den ha det. Ingen tvekan om saken. Kan vi INTE garantera det är avlivning inte en dålig väg att välja. Jag säger inte att den är RÄTT, jag har aldrig sagt att det är den BÄSTA. Däremot anser jag inte att det är fel.

Sen, jag har haft en mycket svårt sjuk häst som led 24 h per dygn de sista dagarna. Hon bad om/hon ville SLIPPA LIDA. Hon bad aldrig om/hon ville aldrig DÖ. Överlevnadsinstinkten är fantastisk hos alla levande djur inkl människan. En människa kan göra kopplingen "såhär vill jag inte leva men det går inte att ändra det (bota en obotlig och i slutskedet dödlig sjukdom, alternativet är att dö, då vill jag dö". Ett djur kan bara följa den första delen, att de vill inte ha det som de har det. T ex de vill inte lida med. De kan dock inte göra kopplingen att enda vägen ut ur lidandet är döden, då vill jag dö. Men de kan klart och tydligt säga att de vill slippa må som de mår. Ska vi människor då INTE interfera och sätta oss över så ska vi låta hästen självdö, eller om vi ska vara naturfanatiker skaffa oss ett lejon som kan döda och äta upp hästen.

Det är få som förespråkar det, så vi ska sätta oss över andra djurs liv och bestämma över det i VISSA fall, medans det i andra fall är helt förkastligt? För om djuret lider får man sätta sig över och bestämma att det ska dö, det sa du själv.

Sen, jag är ingen 'slaktfanatiker' jag har själv hästar som mer än en människa mer eller mindre brutalt tyckt jag borde tagit bort för länge sen. Inte för deras skull, utan för min egen. Det gör jag inte. Men jag skulle ta bort dem om jag inte kunde GARANTERA dem ett bra liv. Mao så säljs valacken aldrig, jag kan inte garantera ett bra liv då (vilket är en lång historia varför och en helt annan tråd).

Jag är förresten för aktiv dödshjälp på människor med, såvida de själv uttrycker önskan om att få dö och kan anses förstå vad det är det ber om. Och jag köper lika lite argumentet mot dödshjälp att "jamen tänk om människan BLIVIT mirakulöst frisk sen då?" som jag köper argumentet att det är synd om hästen att på ett 'humant' sätt avlivas.

Och här sätter jag punkt för mind el i den här diskussionen. Dels för att den spårat ur, den handlade om något helt annat från början, och dels för att jag uttryckt VAD jag tycker och VARFÖR så många gånger och så tydligt att jag inte har så mycket mer än upprepningar att tillägga.

Och jag är fullt medveten om att den är som en rödflagg för vissa och kan anses som kraftigt provokativ, men det är den åsikt jag har. Och lika mycket som jag respekterar att andra har en avvikande åsikt (jag kan inte hålla med, men jag kan förstå hur ni tänker och jag kan respektera att ni tänker så) så ber jag 'den andra* sidan respektera min åsikt.