Zoya
Trådstartare
Min dotter som snart fyller sex har precis börjat i förskoleklass. Jag kan inte direkt påstå att det fungerar bra varför jag undrar om ni har ¨några råd att komma med.
Vi skolade in henne förrförra veckan och det gick jättebra, hon var aktiv och verbal osv.
När skolan nu började "på riktigt" i måndags så går det inte alls lika bra längre. I tisdags ringde en fröken mig och sa att dottern bara grät. På f.m var det lite snyft men på e.m storgrät hon till och från. Gick inte att locka med något, svarade inte på tilltal , allt var tråkigt osv. Åt inget på lunchen.
Sambon fick ordna så han kunde gå tidigare och hämta henne men efter hämtning var hon helt lugn och verkade inte ha någon ångest över skolan. Anledningen till att hon inte ville vara där var enligt henne att "det är tråkigt", "jag känner ingen", "de andra vill bara bestämma" osv.
Hon säger att hon bara vill vara med storebror (går i trean) vilket naturligtvis inte går mer än på gemensamma raster och då har jag förstått det som att han tar stort ansvar över henne (hon kan vara rätt klängig på honom).
Det var problem igår igen att lämna (min sambo lämnar, jag hämtar) och han fick stanna kvar i ett par timmar men var sen tvungen att gå till jobbet. Under tiden så satt hon och klängde på sambon och vägrade svara på tilltal när fröken eller någon frågade något - anledningen? "Jag pratar inte med folk jag inte känner"
När jag hämtade på e.m satt hon på en sten på skolgården och väntade på mig, snyftandes. Det hade hon tydligen gjort i flera timmar
När jag frågade varför hon gjorde det så hade enligt henne alla hon kände gått hem trots att jag såg att det var barn hon kände kvar där.
Samma svar igår e.m - "det är tråkigt", "jag känner ingen", "jag pratar inte med folk jag inte känner", "jag vill bara vara hemma"
Nu är sambon på väg att lämna igen och dottern började krångla redan när hon vaknade - hon ska inte gå till skolan eller vara där och det är tråkigt osv.
Sambon har ingen möjlighet att vara där med henne halva dagen idag också, man har ju ett jóbb att sköta liksom...
Några tips på hur vi kan få det att fungera. Det är ju inte alls kul att veta att hon gråter på skolan och inte vill vara där men vi har ju ingen möjlighet att stanna hemma med henne heller liksom.
Vi vet också att detta är en viljestark och mycket envis tjej som aldrig haft problem med kompisar men hon kan vara något blyg i nya situationer. Vi misstänker att det litegrann handlar om att hon inte vill av ren princip - hon sa t ex att hon inte vill ha några nya kompisar för de vill inte låta henne bestämma
Några tips eller funderingar?
Vi skolade in henne förrförra veckan och det gick jättebra, hon var aktiv och verbal osv.
När skolan nu började "på riktigt" i måndags så går det inte alls lika bra längre. I tisdags ringde en fröken mig och sa att dottern bara grät. På f.m var det lite snyft men på e.m storgrät hon till och från. Gick inte att locka med något, svarade inte på tilltal , allt var tråkigt osv. Åt inget på lunchen.
Sambon fick ordna så han kunde gå tidigare och hämta henne men efter hämtning var hon helt lugn och verkade inte ha någon ångest över skolan. Anledningen till att hon inte ville vara där var enligt henne att "det är tråkigt", "jag känner ingen", "de andra vill bara bestämma" osv.
Hon säger att hon bara vill vara med storebror (går i trean) vilket naturligtvis inte går mer än på gemensamma raster och då har jag förstått det som att han tar stort ansvar över henne (hon kan vara rätt klängig på honom).
Det var problem igår igen att lämna (min sambo lämnar, jag hämtar) och han fick stanna kvar i ett par timmar men var sen tvungen att gå till jobbet. Under tiden så satt hon och klängde på sambon och vägrade svara på tilltal när fröken eller någon frågade något - anledningen? "Jag pratar inte med folk jag inte känner"
När jag hämtade på e.m satt hon på en sten på skolgården och väntade på mig, snyftandes. Det hade hon tydligen gjort i flera timmar
När jag frågade varför hon gjorde det så hade enligt henne alla hon kände gått hem trots att jag såg att det var barn hon kände kvar där.
Samma svar igår e.m - "det är tråkigt", "jag känner ingen", "jag pratar inte med folk jag inte känner", "jag vill bara vara hemma"
Nu är sambon på väg att lämna igen och dottern började krångla redan när hon vaknade - hon ska inte gå till skolan eller vara där och det är tråkigt osv.
Sambon har ingen möjlighet att vara där med henne halva dagen idag också, man har ju ett jóbb att sköta liksom...
Några tips på hur vi kan få det att fungera. Det är ju inte alls kul att veta att hon gråter på skolan och inte vill vara där men vi har ju ingen möjlighet att stanna hemma med henne heller liksom.
Vi vet också att detta är en viljestark och mycket envis tjej som aldrig haft problem med kompisar men hon kan vara något blyg i nya situationer. Vi misstänker att det litegrann handlar om att hon inte vill av ren princip - hon sa t ex att hon inte vill ha några nya kompisar för de vill inte låta henne bestämma
Några tips eller funderingar?