Vinter/vårföräldrar 25/26

Bukefalos 30 år!

Det där har jag inte heller förstått. Vad jag läst så beslutar de om SGI först när man gör en ansökan. Det borde ju gå att sätta ett preliminärt datum och sen ändra det? När SGI väl är beslutad är det väl kortare handläggningstid än innan.

Jag vet inte heller riktigt när jag ska gå och vill gärna att min SGI baseras på min nya lön som jag kommer veta först i februari. Den gäller dock redan från oktober i år så kommer ju ha haft den nya lönen i sex månader när jag går på ledighet även om jag i dagsläget inte vet vad den är 😅 så jag får nog ansöka först när jag vet och hoppas att de handlägger snabbt.
Min erfarenhet är att det går ganska snabbt att uppdatera sgi, nu är ju jag redan i ”rullorna” och var det även innan föräldraledigheten då jag bröt handen i v.25 men det har aldrig tagit mer än någon dag och sen går det snabbt att uppdatera igen. Haft några vabtillfällen i år och bytte jobb 2 gånger i början av året, båda gångerna gick det fort att ändra lön och arbetsgivare och pengarna kom som de skulle :)
 
Har möte med bm nästa vecka. Är i v 25+2 nu :love: Ska ta upp min jobbsituation och hoppas hon kan boka en tid hos läkaren så jag kanske kan få sjukskrivning. Jag är omplacerad och kan inte få lättare uppgifter men kroppen orkar inte med. Har däremot ingen foglossning så är orolig att det kommer nekas :( Har liksom inget liv när jag kommer hem för att jag så trött och har så ont.
 
Har möte med bm nästa vecka. Är i v 25+2 nu :love: Ska ta upp min jobbsituation och hoppas hon kan boka en tid hos läkaren så jag kanske kan få sjukskrivning. Jag är omplacerad och kan inte få lättare uppgifter men kroppen orkar inte med. Har däremot ingen foglossning så är orolig att det kommer nekas :( Har liksom inget liv när jag kommer hem för att jag så trött och har så ont.

Håller tummarna för att du får igenom det. Och om inte 100 så iaf 50%. Kanske kan hjälpa lite. 🩷
 
V.34 idag! Känns ändå sjukt gött att det stannar kvar. Vet ju att tvillingar lika gärna kan gå full tid men alla verkar typ tro att våra ska komma när som helst.

Ingenting tyder på det dock 😁😁

Haft några riktigt jobbiga dagar då jag sovit väldigt dåligt och haft ont överallt men idag är det bra igen. Så skönt! Ägnar mig åt Harry Potter-maraton 😍
 
V.34 idag! Känns ändå sjukt gött att det stannar kvar. Vet ju att tvillingar lika gärna kan gå full tid men alla verkar typ tro att våra ska komma när som helst.

Ingenting tyder på det dock 😁😁

Haft några riktigt jobbiga dagar då jag sovit väldigt dåligt och haft ont överallt men idag är det bra igen. Så skönt! Ägnar mig åt Harry Potter-maraton 😍
Men vad spännande! Då är det inte långt kvar ju! 👀
 
Har möte med bm nästa vecka. Är i v 25+2 nu :love: Ska ta upp min jobbsituation och hoppas hon kan boka en tid hos läkaren så jag kanske kan få sjukskrivning. Jag är omplacerad och kan inte få lättare uppgifter men kroppen orkar inte med. Har däremot ingen foglossning så är orolig att det kommer nekas :( Har liksom inget liv när jag kommer hem för att jag så trött och har så ont.
Jag ligger tre dagar bakom dig och har också besök hos bm nästa vecka! Tror det är första liksom riktiga besöket där man mäter magen och kollar hjärtljud? Ska bli spännande, men sen lär man ju gå så ofta att man hinner tröttna 😅

Hopps du får bra hjälp av läkare ❤️ jobbigt att ha så ont. Jag blir också väldigt trött av att vara iväg och jobba men har lyxen att kunna jobba hemifrån två dagar per vecka så försöker förlägga det till tisdag och torsdag så jag hinner vila upp mig mellan.

Jag har börjat snarka något otroligt 😬 väcker mig själv och sambon kan inte sova bredvid mig utan får gå och lägga sig i ett annat rum (som vi som tur är har!). Gissar att det hör ihop med de svullna slemhinnorna i näsan som gör att jag är konstant täppt också.
 
Hur mår ni andra?
Mår egentligen bra, men jag är så dödens trött och bitvis seg i skallen. Jag vet inte om det beror på medicinering (SSRI) eller graviditeten. Och det spelar väl egentligen ingen roll, för ingetdera blir jag "av med" de närmaste månaderna ändå, så det är bara att kämpa på. Men hade jag jobbat heltid hade jag nog varit tvungen att låta läkaren sjukskriva mig, som han hade tänkt göra men jag sa nej. Nu finansierar jag min "sjukskrivning" själv med att vara studieledig 40%, för studierna har jag inte orkat med i den takt det krävs ... Om en månad ska jag upp i heltid igen - får se hur det går.

Annars njuter jag av buffandet i magen och klappar på den ganska mycket. Känns sorgligt att det är sista gången jag är gravid - jag har alltid mått så bra i mina graviditeter både fysiskt och psykiskt - så jag försöker njuta så mycket jag kan, men det är lätt att glömma i jobb- och familjestressen.
 
När berättade ni på jobbet, förresten? Jag berättade för cheferna i förra veckan (v. 20) för jag tänkte att det började synas och att eleverna kanske snart skulle börja ana något (jobbar som lärare). Sedan har jag berättat för två kolleger som jag har bäst kontakt med. Övriga får väl märka det, tänker jag. Vet inte om jag orkar med något stort tillkännagivande på något jobbmöte eller så :D Eleverna berättar jag nog för i januari när de kommer tillbaka.
 
När berättade ni på jobbet, förresten? Jag berättade för cheferna i förra veckan (v. 20) för jag tänkte att det började synas och att eleverna kanske snart skulle börja ana något (jobbar som lärare). Sedan har jag berättat för två kolleger som jag har bäst kontakt med. Övriga får väl märka det, tänker jag. Vet inte om jag orkar med något stort tillkännagivande på något jobbmöte eller så :D Eleverna berättar jag nog för i januari när de kommer tillbaka.
I mitt fall berättade jag nog ganska snart efter KUB:en, vilket för mig sammanföll ganska bra med terminsstart och att alla kom tillbaka efter sommaren. Vecka 34 detta året, vilket nog var i min vecka ca 15 (eller däromkring?). I mitt fall var det innan det började synas, och nog ovanligt tidigt - men jag gjorde det medvetet eftersom jag nog visste att jag är en av de "svåraste" personerna att lösa föräldraledigheten för, så att de kunde börja planera direkt. (jag är den/en av dem med mest undervisning på avdelningen, vilket man alltid måste hitta en ersättare för, till skillnad från de som har mer forskning där man kanske kan skjuta upp det ett tag/få förlängd tid för projektet).
Så i mitt fall pratade jag med studierektorn direkt när vi båda var tillbaka efter sommaren, och sen hela avdelningen på uppstartsmötet några dagar senare.
 
När berättade ni på jobbet, förresten? Jag berättade för cheferna i förra veckan (v. 20) för jag tänkte att det började synas och att eleverna kanske snart skulle börja ana något (jobbar som lärare). Sedan har jag berättat för två kolleger som jag har bäst kontakt med. Övriga får väl märka det, tänker jag. Vet inte om jag orkar med något stort tillkännagivande på något jobbmöte eller så :D Eleverna berättar jag nog för i januari när de kommer tillbaka.

Jag berättade för min chef samt kollegorna i gruppen redan v.11 faktiskt 😅
Men det var för att jag skulle gå på semester och ville ha det klart med vad jag skulle göra när jag kom tillbaka eftersom jag inte kunde ha min vanliga tjänst.
Några fick veta redan v.9 för att tjänsten till efter semestern skulle vara löst 😅
Väl tidigt men det var bra för annars hade "min tjänst" blivit upptagen av en annan kollega.

Sen var jag i v.15 eller 16 när jag var åter.
 
Jag berättade för en kollega i typ vecka 17 för då var vi på konferens utomlands tillsammans så kändes rimligt att han visste. Chef och några kollegor till fick veta efter RUL i vecka 20. Och sen har folk fått märka, det var väl i förra veckan (vecka 25) som jag för första gången hade kläder så att man på riktigt såg.
 
När berättade ni på jobbet, förresten? Jag berättade för cheferna i förra veckan (v. 20) för jag tänkte att det började synas och att eleverna kanske snart skulle börja ana något (jobbar som lärare). Sedan har jag berättat för två kolleger som jag har bäst kontakt med. Övriga får väl märka det, tänker jag. Vet inte om jag orkar med något stort tillkännagivande på något jobbmöte eller så :D Eleverna berättar jag nog för i januari när de kommer tillbaka.
Jag var så illa tvungen o ringa chefen direkt efter ett akut gravtest på ica maxis toalett eftersom jag inte kunde åka till en patient hon ringt o bett mig ta 😅 ringde sambon innan bara. Så v 5 typ.
inom mitt yrke måste man berätta helst omgående eftersom det ska riskvärderas och gås igenom vad man inte får göra, planera schemaläggning osv.
"Offentliggjorde" väl det för alla på jobbet efter kub, men då visste alla på ett eller annat sätt eftersom det blir ganska uppenbart när man undviker vissa arbetsuppgifter 😇
 
När berättade ni på jobbet, förresten? Jag berättade för cheferna i förra veckan (v. 20) för jag tänkte att det började synas och att eleverna kanske snart skulle börja ana något (jobbar som lärare). Sedan har jag berättat för två kolleger som jag har bäst kontakt med. Övriga får väl märka det, tänker jag. Vet inte om jag orkar med något stort tillkännagivande på något jobbmöte eller så :D Eleverna berättar jag nog för i januari när de kommer tillbaka.
Berättade för min chef tidigare än var tanken. Vecka 10 kanske? Enbart för att ge honom chansen att planera om, hade nämligen inte börjat än utan berättade när jag hämtade nycklarna. Har dock jobbat där tidigare så känner honom. De närmsta kollegorna fick reda på det efter KUB och därefter har det allteftersom spridit sig vidare till alla andra.
 

Liknande trådar

  • Vinter- och vårföräldrar 26/27
  • Känslan av att "jag ska inte föda barn"?
  • Sommarföräldrar 2022
  • Vårföräldrar 2022

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp