Jag känner igen mig! Både i hur jobbigt det är när tålamodet brister och hur det ser ut i huset

. Men tålamodsdelen (och att vara snällare mot sig själv i det avseendet) tycker jag ändå blir enklare ju större barnen blir - inte för att man inte fortfarande tappar tålamodet ibland (det gör man

) utan för att det känns mer okej i relation till ett större barn som faktiskt kan förstå vad som hände och prata om det, och där det faktiskt ändå kan finnas någon sorts poäng i att de får uppleva att det finns gränser även runt föräldrar.
Det låter ju som ett lämpligt straff med städning i alla fall, roligt på jobbet - det kan väl aldrig vara okej!?
Tumhållning (och idog handtvätt och rapporter från förskolepersonalen om nya magsjukefall) är det vi förlitat oss på hittills, men det gick ju sådär

. Men det är klart - för att fortsätta på tandtemat - han ska till tandläkaren mitt på dagen på tisdag så jag kanske kan motivera honom med det

(vad jobbigt för både sonen och dig med sådana tandsymptom! Brukar allt gå över efter någon dag eller tar det längre tid än så?)