Jag vet inte riktigt hur jag mår egentligen. Dagligen gråter jag över att jag känner att jag inte räcker till och jag har så dåligt samvete åt höger och vänster. Jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån, för jag har ju kört på i ganska högt tempo ända sen John kom. Kanske är det just det som hinner ifatt mig nu? Jag försöker göra ett mer än heltidsjobb på typ 20 h i veckan och hinner aldrig med, gråter när jag lämnar John på öppna förskolan med farmor och han blir ledsen även fast jag vet att han har det jättebra och blir glad så fort han kommit in, gråter över att jag måste ställa in aktiviteter som t.ex. en alla hjärtansdagslunch med mannen. Blää. Hittills har jag varit väldigt snäll och peppig med mig själv och känt mig som en "supermamma", nu börjar jag vackla kring allt möjligt och tappa självförtroende.
På onsdag åker vi till Dubai i två veckor och då ska jag verkligen försöka att bara vara ledig och njuta av familjen och försöka vila och ladda upp mig, så får vi se om det känns bättre när jag kommer hem.
På onsdag åker vi till Dubai i två veckor och då ska jag verkligen försöka att bara vara ledig och njuta av familjen och försöka vila och ladda upp mig, så får vi se om det känns bättre när jag kommer hem.
