Efter ytterligare en dag med hysteriskt gråt för ingenting och promenad med en vän vars första bebis var likadan fått acceptera att vi har en High need baby och har lär vara så alltid - det är liksom hans personlighet.
Så nu måste jag på något sätt hitta styrka att acceptera att det är sån han är och lära mig leva med det. Men ibland är det riktigt svårt och jag börjar bli otroligt utmattad! Tycker det knakar lite i förhållandet också för jag är helt enkelt för trött för att vara en bra partner och eftersom han sitter fast på mig 24/7 finns det liksom ingen chans för egen tid för oss som partners, och han blir helt hysterisk om någon annan ska passa honom. Suck.
Någon här som har/haft High need som kan tipsa om böcker/ inlägg om hur man ska förhålla sig till en krävande bebis? Skulle uppskattas!!
Hej!
Förstår att det kan kännas tungt, men bara för att han är krävande nu betyder det inte att han kommer att vara det för alltid.
Min ettåring var till skillnad från sin storebror mycket mera krävande som bebis. Han sov väldigt lite även som nyfödd, skrek i vagnen och i bilen samt meddelade högt och ljudligt om nåt inte var bra, vilket var ganska ofta.:-)
Han hade en längre period som han grät och gallskrek då han skulle ta bröstet, krävdes många försök inför varje amning innan han tog fast och började suga. Man fick försöka lura och smyga honom till bröstet, ja, känns att jag provade allt. Det var väldigt jobbigt men det gick över och i slutändan ammade jag honom tills han var tretton månader. Skulle aldrig ha trott då när det var som jobbigast.
Nu är jag inte insatt i vad "high need baby" egentligen innebär men vad jag ville få fram att det kan förändras och bli bättre. Med min bebis blev det lättare ju äldre han blev. Plötsligt började han trivas i vagnen ( när han kunde sitta i den), bilåkandet blev lättare osv. Bärselen var en räddning!
Nu är han värdens gladaste och nöjdaste lilla pojke för det allra mesta och jag skulle nu beskriva honom som " lätt" om man nu kan säga så.
Oj, blev visst ganska långt det här, men min poäng var som sagt att det högst troligen blir bättre och behöver inte alls vara att det är så han " är" och kommer att förbli.
Kram, Ruffe
