Vinterföräldrar 21/22

[Human]

Jag lyckas inte tagga någon alls nu av oklar anledning men tack alla för er input! Jag tog mig i kragen igår och skaffade ett lånekort på biblioteket och reserverade ett exemplar av Föda utan rädsla som jag borde kunna få nästa vecka. Sen nästa vecka har jag samtal med min bm inbokat om förlossning, och då ska min partner med. Får fråga lite mer då om det finns några bra alternativ hon rekommenderar.

Jag räknar kallt med att min partner inte kommer vara till så stor hjälp - han har otroligt svårt för blod och sjukhusmiljöer och skulle absolut helst slippa vara med. Det är dock förstås inget alternativ, men jag vill inte hänga upp mig på särskilt mycket stöd från honom just då. Men han kanske överraskar. Jag kommer sätta honom på att läsa på innan dock så han i alla fall vet vad som ska ske.

 

[Hedinn]

Jag lyckas inte tagga någon alls nu av oklar anledning men tack alla för er input! Jag tog mig i kragen igår och skaffade ett lånekort på biblioteket och reserverade ett exemplar av Föda utan rädsla som jag borde kunna få nästa vecka. Sen nästa vecka har jag samtal med min bm inbokat om förlossning, och då ska min partner med. Får fråga lite mer då om det finns några bra alternativ hon rekommenderar.

Jag räknar kallt med att min partner inte kommer vara till så stor hjälp - han har otroligt svårt för blod och sjukhusmiljöer och skulle absolut helst slippa vara med. Det är dock förstås inget alternativ, men jag vill inte hänga upp mig på särskilt mycket stöd från honom just då. Men han kanske överraskar. Jag kommer sätta honom på att läsa på innan dock så han i alla fall vet vad som ska ske.

Fast den blodiga delen är ju generellt kort, det är ju bara slutskedet. Först ska man hantera förvärkar och kraftiga, täta värkar i hemmet innan det ens är dags att åka in till förlossningen. Sen räknar man med ytterligare ca 12 timmar på förlossningen innan man har en bebis i famnen och att ha koll på de olika stadierna innan själva utdrivningsfasen tror jag är värt mycket.

Jag tycker ändå jag har läst på mycket, men fick en hel del information från föräldrautbildningen hos barnmorskan kring förlossning som jag inte hade koll på. Men det kan ju vara sån info du får från din barnmorska på det inbokade förlossningssamtalet.

Jag har också en sambo som har svårt för blod och han var från början helt inställd på att han skulle vara till noll hjälp vid förlossningen. Jag har förklarat för honom tidigare att jag skiter fullständigt om han svimmar eller så går ut ur rummet vid själva utdrivningsfasen - men att det är på vägen dit jag behöver hans stöd. Tror dock inte att det var förrän vid utbildningstillfället som han insåg hur lång tid det faktiskt kan vara och alla steg man går igenom på vägen dit.

 

[gulakatten]

@Hedinn Precis! Min vän födde prick 24 timmar efter att hon kommit in till förlossningen. Det blev många timmar där hennes partner fick stötta henne och hjälpa henne igenom smärta.

@Human Jag tänker att just eftersom din partner har svårt för sjukhusmiljö etc så är det ju än viktigare att han läser på och lär sig. Annars har han ju inte en chans att kunna finnas där för dig när du föder ert barn, och det måste han ju vilja kunna göra .

 

[underensten]

Idag tog jag Influensavaccin och min tredje dos covid-19 vaccin. Tog mina två doser tidigare i år innan jag blev gravid, så skönt att jag fick det gjort nu.

Jag har också börjat skumma igenom föda utan rädsla, läste den sist och tyckte den var rätt så bra. Började läsa den som ljudbok när jag gick och lade mig på kvällen, men har bytt till e-bok då uppläsare inte fånga mitt intresse och jag hellre somnade

 

[Voeux]

Fast den blodiga delen är ju generellt kort, det är ju bara slutskedet. Först ska man hantera förvärkar och kraftiga, täta värkar i hemmet innan det ens är dags att åka in till förlossningen. Sen räknar man med ytterligare ca 12 timmar på förlossningen innan man har en bebis i famnen och att ha koll på de olika stadierna innan själva utdrivningsfasen tror jag är värt mycket.

Jag tycker ändå jag har läst på mycket, men fick en hel del information från föräldrautbildningen hos barnmorskan kring förlossning som jag inte hade koll på. Men det kan ju vara sån info du får från din barnmorska på det inbokade förlossningssamtalet.

Jag har också en sambo som har svårt för blod och han var från början helt inställd på att han skulle vara till noll hjälp vid förlossningen. Jag har förklarat för honom tidigare att jag skiter fullständigt om han svimmar eller så går ut ur rummet vid själva utdrivningsfasen - men att det är på vägen dit jag behöver hans stöd. Tror dock inte att det var förrän vid utbildningstillfället som han insåg hur lång tid det faktiskt kan vara och alla steg man går igenom på vägen dit.

Så tänker jag också. Min make lär också svimma på slutet Han blir väldigt nervös av blod och allt som har med ”insidan av kroppen” att göra. Men har jag haft hans stöd fram tills dess så får han gärna svimma allt han vill på slutet, då har man ju ändå barnmorskor på plats till stöd.

Min kollega berättade att hennes man svimmade. Hon var så fokuserad på sitt (no shit) så när bebis var ute frågade hon var maken var, ”han ligger på uppvaket och vilar” sa de och där låg han med en liten Festis i handen Så gulligt.

 

[julgrisen]

Tänker som alla andra sagt att det ju inte är vid själva födseln man behöver sin partner ändå, då ska de ju ändå backa undan till förmån för barnmorskorna!

 

[Cilla89a]

Så var det vecka 37 och nästa vecka är sista hela veckan att arbeta
Sen åker dottern hem från fsk på "karantän" inför jul och sen går hon tillbaka först i vår någon gång när lillasyster kommit och RS säsongen lugnat sig.
Var på BM besök i måndags där allt såg bra ut och lämnade morgonurin som skulle iväg på odling för att se så GBS:en håller sig i schack nu när det närmar sig förlossning.
Har inte hört något från BM så antar att det är så pass sparsamt att det inte behöver behandlas.

Nu slutet utav veckan har varit tung, har känt mig allmänt låg och ledsen utan någon som helst anledning
Haft väldigt mycket sammandragningar, dock bara ett ytterst fåtal som gjort lite ont även. Och den konstanta hjärtklappningen har kommit tillbaka Den är verkligen SÅ irriterande och störig och man blir ju lite orolig.
Jag hoppas att den ger med sig igen, sist satt den i 3-4 dygn och sen glesades det ut och försvann helt.

 

[superstar]

Och här vecka 38. Svårt att fatta att det bara är 2 veckor till julafton, jag har ju mer fokus på bebis Sååå redo för bebisen och den får gärna komma nu, även om jag verkligen tror att den dröjer till efter jul allra minst, troligen efter nyår.

@Cilla89a jag hoppas det går över fortare med hjärtklappningen denna gång, det låter inte alls skönt. Och över huvud taget att du snart kan vila och må bättre ❤ I vilken grav.vecka kom dottern?

 

[Cilla89a]

Och här vecka 38. Svårt att fatta att det bara är 2 veckor till julafton, jag har ju mer fokus på bebis Sååå redo för bebisen och den får gärna komma nu, även om jag verkligen tror att den dröjer till efter jul allra minst, troligen efter nyår.

@Cilla89a jag hoppas det går över fortare med hjärtklappningen denna gång, det låter inte alls skönt. Och över huvud taget att du snart kan vila och må bättre ❤ I vilken grav.vecka kom dottern?

Dottern kom en dag efter BF, så rätt punktlig När jag blev gravid så tänkte jag bara: "måtte hon inte komma i Dec", men just nu bryr jag mig inte alls överhuvudtaget om hon skulle komma i Dec
Det hade även varit mer praktiskt om hon skulle komma i Dec, eftersom sambon inte har tillåtelse av mig att åka till jobbet efter den 23/12 förens hon är ute Och sen ska han ju ta dem 10 pappa dagarna också när hon kommit.
Han är rätt ny på jobbet så han vill ju klart inte vara borta från jobbet mer än "nödvändigt" nu såhär i början.
Så jag hoppas inte hon tänkt vara inneboende mycket längre än till BF

 

[superstar]

Dottern kom en dag efter BF, så rätt punktlig När jag blev gravid så tänkte jag bara: "måtte hon inte komma i Dec", men just nu bryr jag mig inte alls överhuvudtaget om hon skulle komma i Dec
Det hade även varit mer praktiskt om hon skulle komma i Dec, eftersom sambon inte har tillåtelse av mig att åka till jobbet efter den 23/12 förens hon är ute Och sen ska han ju ta dem 10 pappa dagarna också när hon kommit.
Han är rätt ny på jobbet så han vill ju klart inte vara borta från jobbet mer än "nödvändigt" nu såhär i början.
Så jag hoppas inte hon tänkt vara inneboende mycket längre än till BF

Håller tummarna

Håller med om decemberbarn, nu bryr jag mig inte ens om den kommer på julafton Bara kom ut!

 

[Hedinn]

@Cilla89a Håller tummarna för att hon tittar ut nära BF!

Och jobbigt med hjärtklappning. Hoppas det går över snabbt den här gången.

 

[Hedinn]

Jag förstår för övrigt eran obryddhet kring decemberbarn. Jag är ”bara” på väg in i v.35 och känner precis likadant (även om jag gärna väntar till januari av andra skäl, han får ju gärna växa färdigt först). Men veckorna rusar ju iväg nu, det är liksom bara två kvar till jul? Och då är jag ledig en vecka, sen jobbar jag bara en vecka till.

Fast det känns liksom inte ett dugg läskigt längre? Det mesta är ordnat nu och vi längtar efter honom! Sambon på en nivå att han hoppas jag har värkar varje gång jag får kraftigare sammandragningar.

I övrigt är den fysiska statusen lite småjobbig. Lungorna får inte plats, haft ett par dagar (och nätter) där det inte känns som att jag får ordentligt med luft, oavsett position. Det enda som funkar någorlunda är att stå/gå, men då får jag ju pissont i höfterna sen istället. Urinblåsan verkar dessutom börja vara väldigt populär som huvudkudde, så den kombinationen orsakade rejäl sömnbrist inatt och en sisådär fem toalettbesök istället för det normala ett. Skönt att det är fredag…

Ja, och så magsäcken får ju inte heller riktigt plats och jag har inte vant mig vid det utan äter emellanåt samma portionsstorlekar som tidigare - vilket resulterar i några timmar med känslan av att vilja spy. Ibland hjälper inte ens små portioner mot det heller, så det är ju kul.

Meeen, på nåt jäkla vänster känns det ändå okej? Jag ler liksom åt de där stenhårda trycken mot revbenen, eller i sidan av magen, trots att det känns som att det är på väg att tryckas sönder och en fot kommer sticka ut. Samma sak när han trycker ned mot bäckenet, trots att det är en allt annat än trevlig känsla, men det säger liksom ändå lite om att vi snart närmar oss att ha honom på utsidan.

Så summan av detta är väl att jag borde lida mer av att vara gravid än vad jag faktiskt gör just nu.
(Ni kan ju be mig återkomma kring detta i januari, och se om jag tycker det är lika kul då. )

 

[Human]

Jag är inte alls redo för en december-bebis Jag är idag v. 34+6 och alla jag pratar med säger "åh, tänk om den kommer tidigt, min syster/kompis/chef födde i vecka 35!". Min reaktion är "NEJ, inte före årsskiftet!" varje gång. Men det beror nog bara delvis på december-grejen och lika mycket på att vi fortfarande har visst post-flytt-kaos hemma och lite för mycket på gång kommande veckor. En bebis känns som ett ytterligare kaos som gärna får vänta några veckor till...

 

[Human]

Jag tänkte passa på att skriva om hur jag mår, och hoppas att det inte upplevs som skrytigt. Jag mår alltså oförskämt bra, trots att jag nu är i vecka 36. Vill skriva ner det, dels för min egen skull om jag i framtiden tittar tillbaka, dels om det sitter någon och smygläser här som kan behöva höra att man kan ha världens tur och få en graviditet som är enkel.

Så, med risk för att jinxa allt, så har jag inga krämpor alls, förutom att det ibland hugger till neråt som jag tror är när ungen trycker till med huvudet och träffar någon nerv. Lite mer nästäppa än tidigare, så jag snarkar en del tydligen. Men jag sover bättre nu än tidigare, behöver inte kissa på natten och känner inga problem med andningen. Upplever mig inte särskilt tung (förutom när jag ska få på eländiga skor med skosnören, då svärs det). Inga sammandragningar eller förvärkar som jag märker av.

Jag kan fortfarande rida även om det mest blir i skritt. Magmusklerna är för dåliga för att kunna stabilisera mig i högre gångarter så det blir bara snuttar. Och eventuellt ska jag avstå från att rida den inte helt 100%igt pålitliga unghästen mer, och bara rida min snälla gammelman.

Men appen påstår att det är 33 dagar kvar till BF och det är så himla konstigt!

 

[superstar]

Jag tänkte passa på att skriva om hur jag mår, och hoppas att det inte upplevs som skrytigt. Jag mår alltså oförskämt bra, trots att jag nu är i vecka 36. Vill skriva ner det, dels för min egen skull om jag i framtiden tittar tillbaka, dels om det sitter någon och smygläser här som kan behöva höra att man kan ha världens tur och få en graviditet som är enkel.

Så, med risk för att jinxa allt, så har jag inga krämpor alls, förutom att det ibland hugger till neråt som jag tror är när ungen trycker till med huvudet och träffar någon nerv. Lite mer nästäppa än tidigare, så jag snarkar en del tydligen. Men jag sover bättre nu än tidigare, behöver inte kissa på natten och känner inga problem med andningen. Upplever mig inte särskilt tung (förutom när jag ska få på eländiga skor med skosnören, då svärs det). Inga sammandragningar eller förvärkar som jag märker av.

Jag kan fortfarande rida även om det mest blir i skritt. Magmusklerna är för dåliga för att kunna stabilisera mig i högre gångarter så det blir bara snuttar. Och eventuellt ska jag avstå från att rida den inte helt 100%igt pålitliga unghästen mer, och bara rida min snälla gammelman.

Men appen påstår att det är 33 dagar kvar till BF och det är så himla konstigt!

Underbar läsning, bra att du skriver ner det, av båda anledningarna som du själv nämner ❤ Jag har själv skrivit ihop sammanfattningar/dagböcker av mina tidigare graviditeter med hjälp av inläggen här på buke. Och jag tror någonstans att man uppskattar "tillståndet" bättre om man sätter ord på det. Grattis, och njut!!

 

[underensten]

Vad härligt att du mår så bra @Human .

Jag mår också väldigt bra, och gjorde det hela graviditeten med dottern så hoppas det hållet i sig.
Det enda just nu är att jag får väldigt ont i halsen varje gång jag sovit. Tror det beror på att jag snarkar så (sägs det...) och andas med öppen mun. Men glömmer bort det när jag vaknar så tror att jag vaknar jättesjuk varje gång .

Min lilla snart 2,5 åring verkar längta väldigt efter bebis idag. Gosat med magen, kommit med leksaker till bebisen i magen. Så söt. Hoppas hon tycker det är lika kul när den kommer ut sen (skeptisk till det )

 

[Cilla89a]

Vad härligt att du mår så bra @Human .

Jag mår också väldigt bra, och gjorde det hela graviditeten med dottern så hoppas det hållet i sig.
Det enda just nu är att jag får väldigt ont i halsen varje gång jag sovit. Tror det beror på att jag snarkar så (sägs det...) och andas med öppen mun. Men glömmer bort det när jag vaknar så tror att jag vaknar jättesjuk varje gång .

Min lilla snart 2,5 åring verkar längta väldigt efter bebis idag. Gosat med magen, kommit med leksaker till bebisen i magen. Så söt. Hoppas hon tycker det är lika kul när den kommer ut sen (skeptisk till det )

Jag upplever exakt samma att jag vaknar varje morgon med halsont och tror att jag är på väg att bli sjuk Men det går alltid över sen under fm.
Vaknar också totalt igentäppt i näsan, så tror jag ligger och flåsar genom munnen hela nätterna och att det typ retar halsen på något vis?
Nästäppan blir bättre sen under dagen även när jag är i vertikalt läge liksom

 

[Hedinn]

Jag tänkte passa på att skriva om hur jag mår, och hoppas att det inte upplevs som skrytigt. Jag mår alltså oförskämt bra, trots att jag nu är i vecka 36. Vill skriva ner det, dels för min egen skull om jag i framtiden tittar tillbaka, dels om det sitter någon och smygläser här som kan behöva höra att man kan ha världens tur och få en graviditet som är enkel.

Så, med risk för att jinxa allt, så har jag inga krämpor alls, förutom att det ibland hugger till neråt som jag tror är när ungen trycker till med huvudet och träffar någon nerv. Lite mer nästäppa än tidigare, så jag snarkar en del tydligen. Men jag sover bättre nu än tidigare, behöver inte kissa på natten och känner inga problem med andningen. Upplever mig inte särskilt tung (förutom när jag ska få på eländiga skor med skosnören, då svärs det). Inga sammandragningar eller förvärkar som jag märker av.

Jag kan fortfarande rida även om det mest blir i skritt. Magmusklerna är för dåliga för att kunna stabilisera mig i högre gångarter så det blir bara snuttar. Och eventuellt ska jag avstå från att rida den inte helt 100%igt pålitliga unghästen mer, och bara rida min snälla gammelman.

Men appen påstår att det är 33 dagar kvar till BF och det är så himla konstigt!

Tycker det är fantastisk läsning! Så härligt för dig! Tror som andra redan sagt att det är bra att spegla alla olika typer av graviditeter, så det inte bara blir de negativa upplevelserna folk får läsa om. Tänker på hur det var i början av tråden, när folk var oroliga för att de inte mådde illa. Viktigt att belysa att man kan gå igenom en graviditet och må bra utan krämpor, tänker jag.

 

[Hedinn]

Alltså det här med kraftiga sammandragningar/förvärkar och allt vad det är, hur funkar det egentligen? På vissa ställen jag läser verkar de anse att smärtsamma sammandragningar (nivå lättare mensvärk) är samma sak som förvärkar. På andra ställen antyds det att förvärkar känns som ”riktiga” värkar, men kommer mer sällan (och möjligtvis snäppet mildare). På vissa håll går det att läsa att man kan få förvärkar från ca vecka 35, på andra ställen står det dagar innan förlossning. Något förvirrande, kan jag tycka.

Anledningen till funderingen är för att jag nu börjat få kraftigare sammandragningar ihop med ”lättare mensvärk”. Vill absolut inte påstå att det känns som att det är en förlossning på gång, utan det ”värsta” som hänt är att jag fick stanna till en kort stund på hundpromenaden tidigare när det kom en. Men det var väl mer av bekvämlighetsskäl än att det gjorde så ont att jag inte kunde fortsätta gå.

Så jag tänker ju mer att det är kraftigare sammandragningar, vilket ju inte känns konstigt såhär långt in i graviditeten. Men blir ju som sagt förbryllad över de olika definitionerna av förvärkar, är det samma sak, eller känns de mer som förlossningsvärkar och kommer kort innan förlossningen?

 

[Imogen]

Alltså det här med kraftiga sammandragningar/förvärkar och allt vad det är, hur funkar det egentligen? På vissa ställen jag läser verkar de anse att smärtsamma sammandragningar (nivå lättare mensvärk) är samma sak som förvärkar. På andra ställen antyds det att förvärkar känns som ”riktiga” värkar, men kommer mer sällan (och möjligtvis snäppet mildare). På vissa håll går det att läsa att man kan få förvärkar från ca vecka 35, på andra ställen står det dagar innan förlossning. Något förvirrande, kan jag tycka.

Anledningen till funderingen är för att jag nu börjat få kraftigare sammandragningar ihop med ”lättare mensvärk”. Vill absolut inte påstå att det känns som att det är en förlossning på gång, utan det ”värsta” som hänt är att jag fick stanna till en kort stund på hundpromenaden tidigare när det kom en. Men det var väl mer av bekvämlighetsskäl än att det gjorde så ont att jag inte kunde fortsätta gå.

Så jag tänker ju mer att det är kraftigare sammandragningar, vilket ju inte känns konstigt såhär långt in i graviditeten. Men blir ju som sagt förbryllad över de olika definitionerna av förvärkar, är det samma sak, eller känns de mer som förlossningsvärkar och kommer kort innan förlossningen?

Jag vet inte om jag gör dig klokare nu, men jag skulle ju påstå att mensvärk, förvärvar och förlossningsvärkar alla känns på samma sätt. Däremot skiljer det ju en del i styrka

Jag vet inte om det finns någon definition av hur tidigt förvärkar ”kan” komma. Men jag vet iaf flera som haft det i flera veckor innan förlossningen satte igång