Vinterföräldrar 21/22

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
En lite rolig grej här för övrigt, är ena hundens förändrade beteende. Man kan säga att vi har en varsin, tiken vill vara med mig och hanen med husse. De senaste veckorna har dock husses hund börjat gå och lägga sig med mig - något han aldrig gjort förut (min sambo jobbar en del mot USA och kan därför bli uppe sent). Speciellt såna kvällar/nätter då jag har ont.

Han brukar dock, om min sambo blir uppe länge, gå ut till honom igen senare. De två senaste nätterna har han dock börjat med nåt nytt. När han senare kommer tillbaka till sängen med husse, så kryper han upp och ”tittar till mig” - dvs duttar mig i ansiktet med nosen. Så galet sött så jag inte ens kan bli irriterad över att han väcker mig! :laugh: Men nog verkar han känna på sig att det är nåt på gång!

Min hund gör tvärtom, har varit en riktig mammagris i 8 år men hänger med husse sen jag blev gravid :meh: 😅 Nu verkar det dock ha svängt lite igen. Han är jättefin med bebisar så tror han kommer att tycka att det är supermysigt❤️
 
Tittar in bara för att säga att vi lever :)

Lille H är fyra dagar gammal. De första dagarna var han en mönsterbebis i nöjdhet, men nu får vi kämpa lite mer. Inget oöverstigligt (hoppas jag). Idag fick vi hänga på sjukhuset hela dagen då han har ett blåsljud på hjärtat de vill kolla upp. När vi kom hem var vi helt slut och H vill hellre sova än äta vilket jag tror bådar för en tuff natt.

Annars är han sjukt söt när han sover, och har börjat se sig om med lite stadigare blick nu :love:
 
20.10 föddes lillasyster 😍😍 Lite segstartat då inget hände efter att det tagits hål på hinnorna men 16.20 kopplades värkförstärkande dropp och sen gick det rätt kvickt! Hon föddes i badkaret, min drömförlossning men rackarns va ont det gjorde 😂
Grattis! Och vad skönt att du verkar ha fått en okej förlossningsupplevelse trots igångsättning! :)
 
20.10 föddes lillasyster 😍😍 Lite segstartat då inget hände efter att det tagits hål på hinnorna men 16.20 kopplades värkförstärkande dropp och sen gick det rätt kvickt! Hon föddes i badkaret, min drömförlossning men rackarns va ont det gjorde 😂

Wow, grattis!! 😍
Och vad härligt att du fick föda i badet!

Det fick inte jag pga igångsättning sa de 🙄 olika rutiner såklart, och jäkligt gött att du fick det! 😁
 
Ok, då kör vi (lång) förlossningsberättelse för dem som är intresserade. Lägger den som spoiler så det är lättare att hoppa över för den som vill slippa. Det går bra och är odramatiskt förutom att det går snabbt.

Jag vaknade kl 02 natten till torsdag av värkar. Eftersom jag inte haft några sammandragningar eller förvärkar alls och eftersom det var över två veckor till BF så uppfattade jag det som förvärkar. Jag låg kvar i sängen och skulle försöka sova mellan dem men det gick inte så runt 03.30 gav jag upp och gick upp. Värkarna kom ungefär var femte minut och jag passade på att läsa "Föda utan rädsla" som jag tidigare bara påbörjat. Bättre sent än aldrig.

Min man ska på jakt och just när han går upp ligger jag och slumrar lite så jag säger inget till honom utan han åker iväg. Resten av dagen kommer de oftast med 4-5 Min intervaller och pågår i 30 sek. Någon gång är det paus i 10 min och någon gång är det 3 min emellan. Jag tänker fortfarande på dem som förvärkar och går igenom dagen som vanligt med att fodra hästar, gå promenader med hunden och lite fix hemma. Värkarna är inte sköna men det går bra så länge jag kan ställa mig upp, sittandes gör det lite för ont.

Min man kommer hem framåt 16.30 och jag informerar honom om mina "förvärkar", men att det skulle kunna vara risk för att det kanske är så att förlossningen är på gång och att vi kanske får åka in imorgon. Nyårsaftonsplanerna avbokas, vi käkar middag och kollar sen på ett avsnitt av serien vi börjat se. Jag kan inte sitta på stolen vid middagen för då får jag värkar och under serietittandet får jag var fjärde minut resa på mig och gå runt istället. Det är nog först här det går upp för mig att det faktiskt är på riktigt, att det ska bli bebis och att det nog inte är "imorgon" vi ska åka in utan under natten. Värkarna har blivit tuffare och jag blir lite stressad över att jag behöver både tänka på andning och avslappning och ofta även humma med eller upprepa ett litet mantra för mig själv för att det ska kännas ok. Jag har ju just läst i boken att under latensfasen ska jag inte slösa på resurser utan försöka distrahera mig.

Vid 20.15 är jag ute och fodrar hästarna för kvällen, och vid 20.30 ringer min mamma för att berätta att hennes häst är sjuk. Jag nämner då att jag tror att förlossningen är igång men att det nog är tidigt, värkarna kommer ca var fjärde minut men är bara 30-45 sekunder långa. Mamma tycker absolut att jag ska ringa förlossningen ändå, så jag gör det. Barnmorskan jag pratar med tycker, utifrån att det är första barnet, att det låter som att värkarna är lite för oregelbundna och korta men att jag förstås får komma in på undersökning om jag vill men då är det ju risk att bli hemskickad. Vi har drygt 30 min körning till sjukhuset. Hon tipsar om att ta två Panodil och då säger jag att jag kan testa att vara hemma en stund till.

Ungefär nu blir dock värkarna tätare, det är runt 1,5 min emellan, fortfarande lika korta men smärtan är värre. Jag blir gnälligare och lite rädd ibland. Efter 20 min säger jag till min man att nu får det vara bra, nu vill jag åka in. Vi fixar det sista och rullar sen mot sjukhuset.

I bilen är det mindre än 1,5 min värkvila men vi har en rätt trevlig tur. Jag är till en början stressad över att jag ska behöva ta värkar sittandes i en halvtimme, eftersom jag tyckt att det gjort så jäkla ont innan. De första kanske fem värkarna försöker jag halvt resa på mig och skaka eller på annat sätt röra på mig för att hantera dem. Men sen är jag faktiskt jäkligt stolt över mig själv att jag lyckas samla mig, gilla läget och bara acceptera att det kommer göra ont. Jag upprepar för mig själv "det gör ont men det är inte farligt" och kan sedan ta resten av värkarna i bilen sittandes, till synes lugn. Så coolt ändå!

Skräcken i bilen är dock att vi ska bli hemskickade. Värkarna är ju fortfarande så korta. Jag blir avsläppt vid entrén och går in medan min man parkerar bilen. Väl inne får jag komma till ett undersökningsrum och ombeds lämna ett urinprov medan sköterskan går och skriver in mig. Jag säger snällt att jag ska försöka. Att sätta sig på toaletten gör fruktansvärt ont och jag får kraftig värk och bara skriker. Här är också ett ögonblick där jag är stolt över mig själv, då jag är nära att fly iväg och få panik över smärtan, att jag är ensam, att jag inte lyckas leverera ett urinprov, men jag samlar mig och andas igen.

När sköterskan kommer tillbaka så ska jag upp på sängen, och precis då går vattnet. Min man kommer tillbaka och barnmorskan kommer in för att undersöka mig. Det gör ont och jag ryter i att hon ska ta ut fingrarna genast. Hon säger något om att huvudet är nere och jag får veta att jag är helt öppen. Jag frågar om det innebär att vi inte blir hemskickade och får till svar att vi inte kommer lämna stället utan bebis.

Jag får på mig sjukhusskjortan och vi ska sedan ta oss till ett förlossningsrum. Hela tiden kommer värkarna med någon minus paus och vi får stanna. Det känns som att det tar en evighet att ta sig in på rummet. Jag berättar för sköterskan att det trycker på och jag hör som i en dimma att de ska kalla in barnmorskan med en gång. Inne på rummet kommer jag fram till sängens kant och får en demonstration av lustgasen. Jag får en kraftig värk, andas in lustgasen som ärligt inte gör mycket till, men jag håller hårt i den. "Fort upp på bädden nu mellan värkarna" och jag lyder. Det är fler i rummet nu och när nästa värk kommer så känns det som jag exploderar och jag skriker in i lustgasen.

"Då var huvudet ute" hör jag och jag fattar ingenting. Mitt i allt infinner sig ett lugn, en paus. "Har du någon värk på gång?" frågar barnmorskan men just då är det lugnt. Någon tycker jag ska släppa lustgasen men jag vägrar. Sen är nästa värk på ingång, och dem är också en explosion. Mitt under den säger sköterskan åt mig att släppa gasen och se vad som händer. Jag tar några andetag till, släpper den och tittar ner. Som skjuten ur en kanon kommer då något ut ur mig och läggs upp på mig. Jag tittar storögt på bebisen, och sen på min man, och förstår ingenting.

Alla är helt ärligt lite förvånade över raketfödseln och jag får höra att det gick 20 min från det att jag kom in tills sonen föddes.

Vad alla sagt om bristningar stämmer, dem kände jag inte av alls. Jag har fått en del, och läkare kallas in för att titta, men i slutändan är de inte så stora ändå men jag får ett antal stygn.

Sammanfattningsvis: jag är korkad, tur i oturen att mammas häst blev dålig så hon ringde mig och då fick mig att ringa förlossningen och inte heller förstagångsföderskor följer alltid protokollet.
 
Håller på att inhandla "det sista" och håller på med spjälsäng + tillbehör... Vad är nödvändigt? Känns som att det finns en himla massa olika åsikter kring det här med kudde, om bebisen ska ha någon alls, "vanlig" kudde eller pandakudde... Någon som kan nåt om detta? :p
 
Håller på att inhandla "det sista" och håller på med spjälsäng + tillbehör... Vad är nödvändigt? Känns som att det finns en himla massa olika åsikter kring det här med kudde, om bebisen ska ha någon alls, "vanlig" kudde eller pandakudde... Någon som kan nåt om detta? :p

Om man vill ha en kudde som hjälper mot platt huvud skall man inte köpa pandakudden, den fungerar inte alls för det. Utan i så fall är det mimos man ska använda. Det är den enda som har nån form av eveidens för att den faktiskt hjälper :)
Sen kan man undvika platt huvud på andra sätt men vi fick använda den för att behandla redan uppkommet platt bakhuvud.
Vad gäller vanlig kudde vet jag inte mer än att den ska vara så stor så att barnet ligger på den med axlarna också. Men jag hade kört på mimos från start om jag fått ett till barn :)
 
Håller på att inhandla "det sista" och håller på med spjälsäng + tillbehör... Vad är nödvändigt? Känns som att det finns en himla massa olika åsikter kring det här med kudde, om bebisen ska ha någon alls, "vanlig" kudde eller pandakudde... Någon som kan nåt om detta? :p

Spjälsäng…du menar det där överstora nattygsbordet som numera står bredvid vår säng för att förvara saker i? 😅

Vi har Babynest och tunn filt oavsett om han ligger i spjälsängen eller inte. Vi har också en pandakudde som vi tycker är jättebra. Väl medveten om att den inte hjälper mot platt huvud men tycker den är utmärkt för att bebisarna ska ligga mer still på rygg när de sover och inte vända runt :)
 
Spjälsäng…du menar det där överstora nattygsbordet som numera står bredvid vår säng för att förvara saker i? 😅

Vi har Babynest och tunn filt oavsett om han ligger i spjälsängen eller inte. Vi har också en pandakudde som vi tycker är jättebra. Väl medveten om att den inte hjälper mot platt huvud men tycker den är utmärkt för att bebisarna ska ligga mer still på rygg när de sover och inte vända runt :)
Haha ja, jag anar att den risken finns :D Men med två hundar i sängen är planen att bebis inte ska sova där (sen får man väl se om han håller med...). Babynest kommer vi använda också, och jag tänker som du med kudde - att syftet i så fall ska vara att hjälpa till att hålla bebis "på plats". Skulle det visa sig finnas/uppstå någon åkomma som kräver andra åtgärder kan man ju inhandla det då.

Och sen täcke, där är det väl också lite olika om man använder eller inte, har jag förstått. Tycker också det känns lite skumt med uppdelningen vagga/spjälsäng när det gäller täckesstorlek. 130 cm långt täcke till en 120 cm spjälsäng känns liksom lite onödigt? Eller? Herregud, vad jag har noll koll känner jag. :o
 
Haha ja, jag anar att den risken finns :D Men med två hundar i sängen är planen att bebis inte ska sova där (sen får man väl se om han håller med...). Babynest kommer vi använda också, och jag tänker som du med kudde - att syftet i så fall ska vara att hjälpa till att hålla bebis "på plats". Skulle det visa sig finnas/uppstå någon åkomma som kräver andra åtgärder kan man ju inhandla det då.

Och sen täcke, där är det väl också lite olika om man använder eller inte, har jag förstått. Tycker också det känns lite skumt med uppdelningen vagga/spjälsäng när det gäller täckesstorlek. 130 cm långt täcke till en 120 cm spjälsäng känns liksom lite onödigt? Eller? Herregud, vad jag har noll koll känner jag. :o
Funderar på exakt samma saker! Och har också noll koll. Vi kör nog på babynest i bedside crib och filt till en början så får vi se hur det blir sen..
 
Funderar på exakt samma saker! Och har också noll koll. Vi kör nog på babynest i bedside crib och filt till en början så får vi se hur det blir sen..
Låter klokt. Vi är nog mer av varianten "kommer köpa alldeles för mycket i onödan". :angel: Var i butik igår och köpte saker för närmre 10 000 (då ingick dock babyskydd + fäste och adapter som slukade en del) och idag har jag lyckats plocka ihop en kundkorg på en näthandel för 6 000 med saker som "behövs". :o Men efter det tror jag vi är färdiga i alla fall. :rofl:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Vinterföräldrar 21/22 del 2
  • Vinterföräldrar 17/18 del 6

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp