...you let her down easy...

[dalian]

Sen är det ju lätt att säga som du, @dalian, att känslor för dig är viktigare än materiella saker. Särskilt för den vilkens materialla saker (inklusive då relationen till barnen, deras morsa, all upptänklig familj och vänner) inte hotas av känslorna, låter det sig ju sägas.

Starka känslor betyder ju inte heller att det är en bra idé att leva tillsammans. Det är två ganska olika saker.

Jag håller verkligen med mandalaki om att det är bra att du har satt en deadline!

Jag tror och nu säger jag jag TROR att mannen INTE kommer att vara intresserad av att klämma frun på några pengar eller att han har något större intresse i att få halva ev. överskott vid en husförsäljning. Han har det gott ställt. Det har inte hon utan honom. Jag tror att han kommer att lämna i princip allt till henne. Han kan starta om utan det startkapitalet från deras bodelning.

Jag lägger inte in relation till barn, familj i det materiella.

Som jag skrev tidigare, jag har det bra, jag är inte förmögen men jag har så jag klarar mig, jag är inte lastgammal, jag ser bra ut, snygg, fräsch, vältränad, högutbildad, har bra jobb etc. Blir det inget med den här mannen så är det inte end of the world for me. Vill jag så kommer jag träffa någon annan.

 

[Petruska]

Ja, om man inte känner nån sorts passion alls, så verkar det ju rätt ointressant att fundera över om en gemensam vardag skulle kunna fungera. Om det inte gäller en kollega, då.

Fast när jag träffade min nuvarande satt vi och kallsinnigt resonerade om hur lite anledning det finns att lita på själva förälskelsen, och att styrkan i den inte säger ett dugg om förutsättningarna för ett eventuellt förhållande. Lite förälskelse/passion/motsvarande gör det väl dock klart lättare att överse med brister - och det är ju på gott och ont. Finns ju många som överser med helt orimliga brister (hos partner eller hos relationen, hur man nu väljer att se det), med sin upplevda kärlek som motiv.

 

[Lovisaleonora]

Men samtidigt måste man ju börja någonstans och det är väl oftast vid passion.

Njäää. Nu är vi alla olika, jag har upplevt mycket passion i livet. Men när jag träffade maken var det faktiskt inte passion, det var den omständighet att vi hade roligt med intressanta diskussioner, fungerande samliv, gemensamma värderingar och uppfattningar som gjorde att vi ville fortsätta tillsammans.

Enkelt uttryckt är min uppfattning att vi är djäkligt bra var för sig, men tillsammans är vi nära nog oslagbara. Vi gör tokiga grejor, fattar galna beslut, backar upp varandra, bråkar om onödiga saker och är ändå i slutänden rätt överens. Eller överens om att inte vara överens.

Det är inte min stora passion i livet, det har jag haft många. Men det här är den relation jag verkligen är villig att bygga på, lägga mycket personlig prestige åt sidan för att få att fungera. Det är mer än bara förälskelse och passion, det är ett livsverk.

 

[dalian]

Men samtidigt måste man ju börja någonstans och det är väl oftast vid passion.

Min man hade också en bra relation med sin fru. Bara det faktum att de fortfarande hade ett bra samliv efter 30 år som gifta.

Nu hände det som så ofta händer här i livet, vi träffades, blev kära, insåg att vi ville leva tillsammans och nu jobbar vi för att det ska blir verklighet.

 

[dalian]

Fast när jag träffade min nuvarande satt vi och kallsinnigt resonerade om hur lite anledning det finns att lita på själva förälskelsen, och att styrkan i den inte säger ett dugg om förutsättningarna för ett eventuellt förhållande.

Det har vi också gjort. Nagelfarit och granskat, varit kritiska, reflekterat var och en på sitt håll, diskuterat tillsammans.

 

[martha]

Tyvärr är det ju inte så lätt att styra över känslorna oavsett vilken riktnining dom tar

Så lätt o sitta här o skriva massa dravel om att skilsmässor är vanliga och ingen äger känslan. Om grannens man dör är hennes känsla garanterat starkare än min fast jag också är ledsen , men va fan ,...folk dör ju varje dag liksom

klart frun är hysteriskt ledsen , klart TS kan känna sig "skyldig" o klart detta kommer att finnas i relationen hela tiden och att han kommer ha kontakt med henne resten av sitt liv är ju helt klart ....konstigt vore det ju annars .

 

[dalian]

Först vill jag säga att jag har fått väldigt mycket bra saker till mig i den här tråden som har varit värdefulla i de dialoger som varit de senaste veckorna.

Sen vill jag ge er en uppdatering. Jag och min man är nu tillsammans i Sverige. Han och hans fru ligger i skilsmässa. De joxar med bodelningar och pengar men det sköter mannen och frun än så länge hyfsat städat mellan varandra (via jurister dock).

Nu ser jag framemot att börja vårt liv tillsammans. Det har varit bumpigt och kommer vara det en tid framöver men vi vet vad vi vill.