...you let her down easy...

[Petruska]

Nej det gör vi ju inte, det kanske bara är jag som får den känslan. Lite vinkar åt det hållet har väl TS ändå släppt?

Jag tycker tvärtom. TS har låtit förstå "annat land". Den "andra kulturen" kan för allt vad jag kan utläsa ur tråden vara tex en sekulär akademikerfamilj i centrala Paris eller en djupt religiös familj i en by i Holland eller vad som helst däremellan.

Burkor, hedersmord etc, har vi inte sett några som helst spår av, men tydligen vill några göra stor poäng av "kulturskillnaden".

 

[Petruska]

Det låter allt lite som om ni resonerar bort alla känslor överhuvudtaget. Om ni får veta att er partner (sedan 30 år) det senaste halvåret varit tillsammans med en annan person och nu lämnar er - inte tänker ni "Jaha, ser man på, nu blev även vi en pinne i statistiken", slår upp en kopp kaffe till och fortsätter lösa er sudoku?

Förresten @dalian, jag kan ha missat det om det redan framgår av tråden - men har han definitivt lämnat frun än, dvs flyttat därifrån och gjort klart att det finns ingen återvändo? Innan det skulle jag inte lita på att han faktiskt hade för avsikt att leva med mig. Alltihop låter lite känslomässigt grötigt för mig.

Ja, det är väl det känslomässigt grötiga som gör att jag reagerar. Jag tror inte att stora känslouttryck nödvändigtvis handlar om att man har större känslor än vad personer som använder sig av mindre känslouttryck har.

Känsloupplevelsernas storlek låter sig ju överhuvudtaget inte jämföras mellan individer, medan känslouttrycken däremot gör det.

Jag tycker att TS på ett mycket underligt vis vältrar sig i sin och mannens OERHÖRDA kärlek och det FASANSFULLA trauma detta orsakar hans LIDANDE barn (om än vuxna) och fru (mycket troligt välutbildad och fullt kapabel att försörja sig själv, barnen är ju utflugna).

Jag tycker att det är en smula krystat att beskriva sin egen - för att inte tala om sin tilltänkte partners - kärlek i så stora ord och jag tycker att det är direkt gränslöst att vältra sig i fruns förmodade - !!! - känslor till den grad som TS gör.

För mig ser det mest ut som att TS har målat upp en enorm känsloutlevelse från alla håll för sig, och sedan visar det sig tex att frun inte spelar sin roll, och då blir TS förvånad. Mig förvånar det.

Dessutom vet vi väl inte om det faktiskt blir skilsmässa, som du är inne på.

 

[Petruska]

Alltså, jag vore inte främmande för en tråd på temat "Min nya partner lämnade sin fru sedan 30 år för att leva med mig och nu skickar exfrun brevbomber till mig, vad ska jag göra?". Men så tycks det ju inte alls se ut i det här fallet.

 

[dalian]

Jag fattar fortfarande inte varför.

Så himla onormal är väl inte situationen? Hälften av alla äktenskap i Sverige, tex, slutar med skilsmässa. Skilsmässor är inte sällsynta på andra håll i världen heller.

Jag tror inte att det vanligaste är att ex har en massa starka negativa känslor kring sina "efterträdare". Det ser åtminstone inte ut så kring mig.

I deras community är skilsmässa något som "inte finns". Så för dem är det "onormalt". Sen vet jag av erfarenhet att när känslor svallar så är det lätt att det skenar i väg och man säger saker som man ångrar sen. Så jag var beredd på att hon skulle rikta en del av sin ilska mot mig vilket hon inte gjorde.

 

[mandalaki]

Ja, det är väl det känslomässigt grötiga som gör att jag reagerar. Jag tror inte att stora känslouttryck nödvändigtvis handlar om att man har större känslor än vad personer som använder sig av mindre känslouttryck har.

Känsloupplevelsernas storlek låter sig ju överhuvudtaget inte jämföras mellan individer, medan känslouttrycken däremot gör det.

Jag tycker att TS på ett mycket underligt vis vältrar sig i sin och mannens OERHÖRDA kärlek och det FASANSFULLA trauma detta orsakar hans LIDANDE barn (om än vuxna) och fru (mycket troligt välutbildad och fullt kapabel att försörja sig själv, barnen är ju utflugna).

Jag tycker att det är en smula krystat att beskriva sin egen - för att inte tala om sin tilltänkte partners - kärlek i så stora ord och jag tycker att det är direkt gränslöst att vältra sig i fruns förmodade - !!! - känslor till den grad som TS gör.

För mig ser det mest ut som att TS har målat upp en enorm känsloutlevelse från alla håll för sig, och sedan visar det sig tex att frun inte spelar sin roll, och då blir TS förvånad. Mig förvånar det.

Dessutom vet vi väl inte om det faktiskt blir skilsmässa, som du är inne på.

Jag ser det nog lite mer som klichéer. Som många av oss lätt tar till när vi blir förälskade, det är inte alla förunnat att sätta exakta och unika ord på känslorna. Åtminstone jag blir rätt knäpp ett tag.

 

[dalian]

Håller med @Petruska. Det är väl inte ett dugg onormalt att bli dumpad! Även om man var gift. Även om man var ihop i trettio år. Även om den ena har träffat en ny partner.

@dalian att du betraktar en sådan aggressiv reaktion riktad mot dig som på något sätt normal och förväntad...? Har du inte snurrat iväg lite väl i den här känslokarusellen? Det är ändå bara sociala relationer det handlar om, inte tredje världskriget eller en zombieapokalyps.

Efter att ha fått berättat för mig hur frun reagerade på mannens besked om skilsmässa, hur hon grät och skrek och spydde och ja så var jag beredd på att hon även skulle vara upprörd under samtalet med mig. Men det hon ville veta var mer om mig och förståelse för situationen, varför.

 

[dalian]

Varför är det så viktigt för dig att vältra dig i hennes känslor? Som du ju faktiskt inte vet något om? "lämnad av sin älskade man efter 30 års äktenskap" - varför skulle det vara så över sig dramatiskt att det måste skrivas ut? Varför räcker det inte med att konstatera att hon är besviken över att bli lämnad av sin man? Jag tror hon hade blivit lika besviken om han lämnat henne för att hon hade gått upp i vikt.

Jag misstänker att det i någon form handlar om att du bedömer styrkan i hans kärlek till dig i relation till hur frun känner för honom och hur mycket lidande som är inblandat. Det är så viktigt att i varje inlägg klargöra vilken katastrof det är för alla inblandade, frun som lider, maken som lider, du som förväntar dig ett helvete det närmsta året. Det är så upphaussat och storstilat och överväldigande att det blir pekoral.

Vad händer om det är så att ni - som miljontals andra - drabbats av en förälskelse och andra blir lidande av er förälskelse? De flesta känner sig som den enda som vet vad kärlek är, i det första förälskelsestadiet. Det är fullt normalt.

Det är inte viktigt för mig att vältra mig i hennes känslor. Men jag känner med henne. Jag är övertygad om att hon är en fin bra människa.

Hon hade inte blivit lika besviken om han hade lämnat henne för en viktuppgång (nu gissar jag) men eftersom både otrohet och skilsmässa är helt emot deras religion (hon är djupt troende) så är det en stor skam för henne att hennes man varit otrogen. Nu blir skammen dubbel, otrohet och skilsmässa. Två synder eller hur jag ska uttrycka det.

 

[Petruska]

Jag ser det nog lite mer som klichéer. Som många av oss lätt tar till när vi blir förälskade

Ja, så kan det vara. Inte vet jag.

 

[Lena Furberg]

och 267,

Jag tycker tvärtom. TS har låtit förstå "annat land". Den "andra kulturen" kan för allt vad jag kan utläsa ur tråden vara tex en sekulär akademikerfamilj i centrala Paris eller en djupt religiös familj i en by i Holland eller vad som helst däremellan.

Burkor, hedersmord etc, har vi inte sett några som helst spår av, men tydligen vill några göra stor poäng av "kulturskillnaden".

Men i nästa inlägg, 264, och 267, från TS , får man ändå liiite en känsla av att det är en kultur (community??) där en skilsmässa upplevs på ett annat sätt än hos den genomsnittlige Bukefalisten.

Nu spelar det i och för sig ingen roll i den stora bilden. Jag bara inflikade.

 

[Petruska]

Typ konservativ kristen församling, gissar jag.

Eftersom det tex är möjligt för mannen att arbeta utomlands (och vi antar att han inte är missionär), så är det ju inte en av de mest slutna kristna sekterna i Europa.

 

[mandalaki]

Det är inte viktigt för mig att vältra mig i hennes känslor. Men jag känner med henne. Jag är övertygad om att hon är en fin bra människa.

Hon hade inte blivit lika besviken om han hade lämnat henne för en viktuppgång (nu gissar jag) men eftersom både otrohet och skilsmässa är helt emot deras religion (hon är djupt troende) så är det en stor skam för henne att hennes man varit otrogen. Nu blir skammen dubbel, otrohet och skilsmässa. Två synder eller hur jag ska uttrycka det.

Katoliker, kanske?

 

[Lena Furberg]

Typ konservativ kristen församling, gissar jag.

Eftersom det tex är möjligt för mannen att arbeta utomlands (och vi antar att han inte är missionär), så är det ju inte en av de mest slutna kristna sekterna i Europa.

Ja, det känns lite så.

 

[dalian]

Förresten @dalian, jag kan ha missat det om det redan framgår av tråden - men har han definitivt lämnat frun än, dvs flyttat därifrån och gjort klart att det finns ingen återvändo? Innan det skulle jag inte lita på att han faktiskt hade för avsikt att leva med mig. Alltihop låter lite känslomässigt grötigt för mig.

De bor i olika länder sen ett par år tillbaka men han har ändå haft sin hemmabas hos henne.
Hon bor fortfarande i huset men det måste de sälja för frun kommer inte att ha råd att bo kvar då det är han som betalar i princip allt. Så huset är inte sålt, de har inte gjort någon bodelning. Nu är han på utlandsuppdrag och kommer tillbaka om två veckor - då kommer han inte åka till sitt hemland som planerat utan han åker till Sverige. Sen kommer han naturligtvis att åka till sitt hemland. De har ju massor med praktiska saker att ordna med.
Han har gjort klart för henne att han vill lämna äktenskapet - det vet jag för det berättade hon för mig.

Men jag är inte så blåögd och naiv att jag tar för givet att det kommer att bli han och jag för resten av livet.

 

[dalian]

Och som jag skrev tidigare i tråden - man tycks lite resonera bort det faktum att kvinnan (om jag förstått rätt) lever i en kultur där det ÄR ett trauma och förmodligen stort stigma att lämnas av sin man. Det finns platser där detta innebär att hon blir en outcast, mer eller mindre. Nu hoppas jag att det inte är fullt så illa för henne, men jag får definitivt intrycket att det inte är en lika "vardaglig" och förhållandevis enkel sak som här hemma i Sverige.

Det stämmer. Det går inte att jämföra med en "protestantisk/ateistisk skilsmässa" i Sverige.

 

[dalian]

Att i detalj gå in på hur mycket lidande och hur svårt och hemskt och katastrofalt det är känns lite som att skadeglatt vältra sig i hur mycket mannen älskar TS eftersom han med vett, vilja och insikt utsätter frun för detta.

Helt fel. Absolut inte skadeglädje. Tvärtom. Jag känner med henne, hon verkar vara en underbar människa. Under andra omständigheter tror jag vi skulle han kunnat vara goda vänner.

 

[mandalaki]

De bor i olika länder sen ett par år tillbaka men han har ändå haft sin hemmabas hos henne.
Hon bor fortfarande i huset men det måste de sälja för frun kommer inte att ha råd att bo kvar då det är han som betalar i princip allt. Så huset är inte sålt, de har inte gjort någon bodelning. Nu är han på utlandsuppdrag och kommer tillbaka om två veckor - då kommer han inte åka till sitt hemland som planerat utan han åker till Sverige. Sen kommer han naturligtvis att åka till sitt hemland. De har ju massor med praktiska saker att ordna med.
Han har gjort klart för henne att han vill lämna äktenskapet - det vet jag för det berättade hon för mig.

Men jag är inte så blåögd och naiv att jag tar för givet att det kommer att bli han och jag för resten av livet.

Ok, då förstår jag. I ditt läge skulle jag då försöka chilla lite tills huset faktiskt är sålt - ett konkret bevis på att det är över mellan dem. Du anar inte vad svårsålt ett hus faktiskt kan vara när det gäller att ha lämnat henne ... Har den t-shirten och jag fattar inte hur jag kunde gå på det där om att bostadsmarknaden var så död att han bara var tvungen att bo med henne tills det gick att sälja huset

 

[Petruska]

Men helt ärligt, @dalian, menar du att du aldrig har sett strängt religiösa människor med liknande idéer i Sverige? Och även åtminstone hört talas om skilsmässor som katastrofer i sådana miljöer?

I så fall tycker jag egentligen att du är att gratulera, för roligt är det ju inte med sådana religiösa krav, men jag tycker att det religiösa görs överdrivet exotiskt här. Som om det är något svenskar inte kan förstå om det så gäller livet. Jag tycker man ser rätt mycket sådant även i Sverige, och då talar jag om svenska kristna med familjerötterna i Sverige.

Jag tänker tex på den där pingstpastorn utanför Uppsala. I hans församling var de mindre chockade över att mord hade skett än över att otrohet hade ägt rum. Sådan religiös konstighet finns ju överallt (och kräver inte alls burka.)

 

[dalian]

Alltså, jag vore inte främmande för en tråd på temat "Min nya partner lämnade sin fru sedan 30 år för att leva med mig och nu skickar exfrun brevbomber till mig, vad ska jag göra?". Men så tycks det ju inte alls se ut i det här fallet.

Nej inga brevbomber än

 

[Lena Furberg]

Men helt ärligt, @dalian, menar du att du aldrig har sett strängt religiösa människor med liknande idéer i Sverige? Och även åtminstone hört talas om skilsmässor som katastrofer i sådana miljöer?

I så fall tycker jag egentligen att du är att gratulera, för roligt är det ju inte med sådana religiösa krav, men jag tycker att det religiösa görs överdrivet exotiskt här. Som om det är något svenskar inte kan förstå om det så gäller livet. Jag tycker man ser rätt mycket sådant även i Sverige, och då talar jag om svenska kristna med familjerötterna i Sverige.

Jag tänker tex på den där pingstpastorn utanför Uppsala. I hans församling var de mindre chockade över att mord hade skett än över att otrohet hade ägt rum. Sådan religiös konstighet finns ju överallt (och kräver inte alls burka.)

Nu var det inte direkt burka jag tänkte på, heller. Jag har vänner i mycket stränga "västerländska" religioner (inte i Sverige men USA) där en skilsmässa i stort sett betyder uteslutande ur Evigheten med Gud - fast för den som är "otrogen", inte den lämnade Å andra sidan så slutade den skilsmässan med ett betydligt trevligare liv för hustrun, den lämnade, i slutänden!

 

[dalian]

Ok, då förstår jag. I ditt läge skulle jag då försöka chilla lite tills huset faktiskt är sålt - ett konkret bevis på att det är över mellan dem. Du anar inte vad svårsålt ett hus faktiskt kan vara när det gäller att ha lämnat henne ... Har den t-shirten och jag fattar inte hur jag kunde gå på det där om att bostadsmarknaden var så död att han bara var tvungen att bo med henne tills det gick att sälja huset

Jag kan inte göra så mycket - mannen och frun får rådda i all efterbörd. Det jag gör är att jag åker med i den glädjekarusell som det innebär att vara älskad av den här mannen. Väljer han att lämna mig om 3 månader, 8 månader, 10 år ja då får jag ta den smällen då. Det kommer att svida men mitt liv går vidare. Jag har det bra i mitt liv även om jag inte är i en relation med en man.
Sen har jag satt upp en deadline för hur länge den här separationen får pågå. Är de inte klara tills dess ja då får det vara nog.