...you let her down easy...

[dalian]

Men helt ärligt, @dalian, menar du att du aldrig har sett strängt religiösa människor med liknande idéer i Sverige? Och även åtminstone hört talas om skilsmässor som katastrofer i sådana miljöer?

Nja, visst har jag läst om och jag har vänner i Iran men jag har aldrig upplevt en skilsmässa ("religiös") på så här nära håll.

 

[Petruska]

Ok, då förstår jag. I ditt läge skulle jag då försöka chilla lite tills huset faktiskt är sålt - ett konkret bevis på att det är över mellan dem.

Där nånstans tror jag att mina svårigheter med det jag ser som överdrivna känslouttryck i den här tråden har nån sorts rot. Det enda som finns i det här förhållandet är KÄNSLOR. Därför förstoras de in absurdum. KÄNSLOR som är stora nog att kunna konkurrera med 30 års heligt äktenskap, måste liksom vara skruvat stora.

Samtidigt som de där KÄNSLORNA säger noll och intet om vad som faktiskt sker.

För allt vad vi vet behöver det här inte vara första gången mannen har en historia, och det behöver inte ens vara första gången historian når fram till frun och hon ringer den nya etc. Tvärtom - det kan så sett vara ett av de bränslen som håller liv i det äktenskapet.

 

[dalian]

Katoliker, kanske?

Liten by/samhälle långt ifrån större städer där alla känner alla. Djupt troende katoliker.

 

[Tass]

Nu var det inte direkt burka jag tänkte på, heller. Jag har vänner i mycket stränga "västerländska" religioner (inte i Sverige men USA) där en skilsmässa i stort sett betyder uteslutande ur Evigheten med Gud - fast för den som är "otrogen", inte den lämnade Å andra sidan så slutade den skilsmässan med ett betydligt trevligare liv för hustrun, den lämnade, i slutänden!

Jag har hela tiden sett framför mig ett samhälle i värsta bibelbältet i USA. Men liknande miljöer finns ju många fler ställen.

 

[Tass]

Liten by/samhälle långt ifrån större städer där alla känner alla. Djupt troende katoliker.

Vi skrev samtidigt

 

[dalian]

Där nånstans tror jag att mina svårigheter med det jag ser som överdrivna känslouttryck i den här tråden har nån sorts rot. Det enda som finns i det här förhållandet är KÄNSLOR. Därför förstoras de in absurdum. KÄNSLOR som är stora nog att kunna konkurrera med 30 års heligt äktenskap, måste liksom vara skruvat stora.

Samtidigt som de där KÄNSLORNA säger noll och intet om vad som faktiskt sker.

För allt vad vi vet behöver det här inte vara första gången mannen har en historia, och det behöver inte ens vara första gången historian når fram till frun och hon ringer den nya etc. Tvärtom - det kan så sett vara ett av de bränslen som håller liv i det äktenskapet.

Och det är känslor som har lett fram till den situationen som vi nu är i. Det som ska avklaras nu framöver ser jag som praktiska saker som ska lösas. Deras hus ska säljas, tillgångar delas etc.

 

[mandalaki]

@dalian Deadline låter som en bra idé!

 

[dalian]

@dalian Deadline låter som en bra idé!

Ja som du skrev så kan det säkert dra ut på tiden och kanske tvekas inför att ta tag i det jobbiga att stå och rota bland grejer och dela upp etc så man väljer att inte göra det för att undvika jobbiga situationer. Men jag är inte intresserad av en trepartsrelation för evigt. Naturligtvis måste mannen och frun få tid att ordna upp saker och ting och prata mm men det måste finnas en framdrift. Jag vill inte sätta mitt liv on hold forever.

 

[mandalaki]

Där nånstans tror jag att mina svårigheter med det jag ser som överdrivna känslouttryck i den här tråden har nån sorts rot. Det enda som finns i det här förhållandet är KÄNSLOR. Därför förstoras de in absurdum. KÄNSLOR som är stora nog att kunna konkurrera med 30 års heligt äktenskap, måste liksom vara skruvat stora.

Samtidigt som de där KÄNSLORNA säger noll och intet om vad som faktiskt sker.

För allt vad vi vet behöver det här inte vara första gången mannen har en historia, och det behöver inte ens vara första gången historian når fram till frun och hon ringer den nya etc. Tvärtom - det kan så sett vara ett av de bränslen som håller liv i det äktenskapet.

Jag håller i princip med dig. Inte minst för att jag nyligen haft anledning att fundera över det där. Den där personen som framkallar akut trötthet hos dig när jag ältar honom var ju inne på resonemang på temat "Om inte om hade varit så hade vi kunnat ... " Och jag var smickrad och det var skönt att ryckas med - men naturligtvis tänkte jag innerst inne Herregud, vi har ju verkligen inget att gå på, utom akut attraktion (som visserligen varat ett helt år, men attraktion gör ju lätt det om man inte ses under tiden )

 

[Breaktown]

jag har också svårt att tro att vuxna barns liv "slås i spillror" för att föräldrarna skiljer sig.

Hela livet lär väl inte "slås i sprillror" men familjedelen av det gör ju definitivt det när en av föräldrarna inte har lust att vara en familj längre. (Beroende på vad familjen har för relation såklart). Sen är väl det något för de vuxna barnen att hantera. Men man ska kanske inte kliva in med inställningen att de är ju vuxna det är bara för dem att finna sig i detta normala och jag vill vara en del av deras liv.

 

[mandalaki]

Ja som du skrev så kan det säkert dra ut på tiden och kanske tvekas inför att ta tag i det jobbiga att stå och rota bland grejer och dela upp etc så man väljer att inte göra det för att undvika jobbiga situationer. Men jag är inte intresserad av en trepartsrelation för evigt. Naturligtvis måste mannen och frun få tid att ordna upp saker och ting och prata mm men det måste finnas en framdrift. Jag vill inte sätta mitt liv on hold forever.

Ja, du löper nog en brutal risk att han omedvetet använder dig för att komma ur en relation som han inte längre vill vara i. Det är ju inte ovanligt. Och det är då heller inte ovanligt att när man väl är ute, så dumpar man den nya för man inser att hen trots allt inte var Den Stora Kärleken.

Eller så orkar han, när det kommer i skarpt läge, inte lämna henne alls. Det är ju också en risk. Att han ville att du skulle avgöra om han skulle resa eller inte tyder inte på någon större handlingskraft. Fast om jag förstått dig rätt så har han fattat det nu.

 

[dalian]

Jag håller i princip med dig. Inte minst för att jag nyligen haft anledning att fundera över det där. Den där personen som framkallar akut trötthet hos dig när jag ältar honom var ju inne på resonemang på temat "Om inte om hade varit så hade vi kunnat ... " Och jag var smickrad och det var skönt att ryckas med - men naturligtvis tänkte jag innerst inne Herregud, vi har ju verkligen inget att gå på, utom akut attraktion (som visserligen varat ett helt år, men attraktion gör ju lätt det om man inte ses under tiden )

Ok du har nyligen varit i samma sits som jag är? Träffat en gift man? Vad menar du "Inget att gå på"? Om ni älskar varandra är väl det som betyder något? För mig är känslor viktigare än materiella saker.

 

[dalian]

Ja, du löper nog en brutal risk att han omedvetet använder dig för att komma ur en relation som han inte längre vill vara i. Det är ju inte ovanligt. Och det är då heller inte ovanligt att när man väl är ute, så dumpar man den nya för man inser att hen trots allt inte var Den Stora Kärleken.

Eller så orkar han, när det kommer i skarpt läge, inte lämna henne alls. Det är ju också en risk. Att han ville att du skulle avgöra om han skulle resa eller inte tyder inte på någon större handlingskraft. Fast om jag förstått dig rätt så har han fattat det nu.

Att han inte orkade med beslutet om resan gällde i samband med att han outade för frun att han ville lämna henne. Dagen efter meddelade han henne att han inte skulle med på resan.

Kan vara så att han använder mig för att komma ur sin relation (även om han säger att han inte hade några som helst planer på att lämna sin relation innan han träffade mig) eller att han kommer att försöka lappa ihop sin relation med frun igen. Vem vet.

Jag åker med i kärlekskarusellen och när(om) åkturen är över så är den över.

 

[mandalaki]

Ok du har nyligen varit i samma sits som jag är? Träffat en gift man? Vad menar du "Inget att gå på"? Om ni älskar varandra är väl det som betyder något? För mig är känslor viktigare än materiella saker.

Nej, vi hade inget förhållande, efter att det blossat upp mellan oss enades vi om att det fick vara första och sista gången. Materiella saker handlar det inte om, snarare om att vi drabbat varann väldigt hastigt och på ett sätt som ingen av oss kände igen, men förälskelsekänslan var det enda vi hade. Alldeles för flyktigt för att han skulle ge upp ett långt förhållande och byta liv (det handlar om olika länder osv även här).

Så något förhållande har vi inte haft. Ett snedsteg och lite dramatisk kontakt efter det, bara. Det är så lätt att bli dramatisk och passionerad i sina känslor när man vet att det är dödfött.

 

[dalian]

Nej, vi hade inget förhållande, efter att det blossat upp mellan oss enades vi om att det fick vara första och sista gången. Materiella saker handlar det inte om, snarare om att vi drabbat varann väldigt hastigt och på ett sätt som ingen av oss kände igen, men förälskelsekänslan var det enda vi hade. Alldeles för flyktigt för att han skulle ge upp ett långt förhållande och byta liv (det handlar om olika länder osv även här).

Så något förhållande har vi inte haft. Ett snedsteg och lite dramatisk kontakt efter det, bara. Det är så lätt att bli dramatisk och passionerad i sina känslor när man vet att det är dödfött.

Aha, ok, vi har väl kommit några steg länge då än att "blossa upp" en gång då vi har träffats i ett halvår. Sen pga hans arbete så kan vi inte träffas varje dag (vi bor också i olika länder vilket försvårar) men när vi träffas så är det en vecka i taget. Vi pratar med varandra varje dag i telefon. Hans vänner och familj känner till mig även om jag inte träffat hans familj så har jag träffat en del av hans vänner. Han vill bo i Sverige och det är det vi planerar för att det ska bli verklighet.

 

[mandalaki]

Aha, ok, vi har väl kommit några steg länge då än att "blossa upp" en gång då vi har träffats i ett halvår. Sen pga hans arbete så kan vi inte träffas varje dag (vi bor också i olika länder vilket försvårar) men när vi träffas så är det en vecka i taget. Vi pratar med varandra varje dag i telefon. Hans vänner och familj känner till mig även om jag inte träffat hans familj så har jag träffat en del av hans vänner. Han vill bo i Sverige och det är det vi planerar för att det ska bli verklighet.

Det är något helt annat än det jag varit med om

Likheten är möjligen att även ni löper risken att göra er känslor större än de faktiskt är just pga hindren: han är gift, ni lever i olika länder osv.

Men hur det är med det lär ni ju bli varse, om han tar steget och fullföljer innan din deadline.

 

[Petruska]

Ja, lite Romeo och Julia-grejen. Att det hela är så olämpligt bidrar till att förstora den emotionella aspekten av det.

Sen är det ju lätt att säga som du, @dalian, att känslor för dig är viktigare än materiella saker. Särskilt för den vilkens materialla saker (inklusive då relationen till barnen, deras morsa, all upptänklig familj och vänner) inte hotas av känslorna, låter det sig ju sägas.

Starka känslor betyder ju inte heller att det är en bra idé att leva tillsammans. Det är två ganska olika saker.

Jag håller verkligen med mandalaki om att det är bra att du har satt en deadline!

 

[Lovisaleonora]

Men exakt, Petruska. Starka känslor är inte just mer än det. Starka känslor. Jag kan ha jättestarka känslor utan att agera på dem. Just för att situationen inte fungerar i övrigt, att det inte är läge, någon drabbas som jag inte vill ska drabbas - ja, det finns ju en uppsjö olika orsaker att inte agera på känslor, även om de är starka.

Starka känslor i sig säger inget om rätt eller fel i agerande.

Lite dragit in absurdum kan man ju säga att jag kan få en oerhört stark känsla av att vilja lappa till någon, så stark att jag inser att det är bäst att jag inte befinner mig i närheten av densamma. Det är ju inte rätt att agera på det, bara för att jag känner det så himla starkt, lusten att klappa till.

Och innan upprörda Bukefalister famlar efter telefonen och 11414 så skulle jag inte få för mig att ta till våld utom i självförsvar.

 

[dalian]

Likheten är möjligen att även ni löper risken att göra er känslor större än de faktiskt är just pga hindren: han är gift, ni lever i olika länder osv.

Men hur det är med det lär ni ju bli varse, om han tar steget och fullföljer innan din deadline.

Ja eller hur! Nu är det bara att åk me och ha roligt som gäller för mig!!!!

 

[mandalaki]

Starka känslor betyder ju inte heller att det är en bra idé att leva tillsammans. Det är två ganska olika saker.

Exakt så. När jag frågade min bedårande bekantskap om han egentligen inte levde i ett bra förhållande svarade han Ja, jag ser fram emot att träffa henne vid dagens slut.

Det må låta blodfattigt men jag tyckte att det var fint uttryckt. Det visar på skillnaden mellan deras 20+-åriga förhållande och det vi hade, där vi höll på att förgås av omöjlig passion. Vår passion skulle komma att gå över, men det gör förmodligen inte det han kände för sin partner eftersom han fortfarande kände så.

Men samtidigt måste man ju börja någonstans och det är väl oftast vid passion.